Alla inlägg under oktober 2013

Av Lena - 27 oktober 2013 12:40

Söndag morgon då man har möjligheten att själv (nåja, nästan i alla fall) välja tid för första skogsturen. Inte nåt jobb som knackar på och stressar utan möjligheten att bara på eget initiativ trava iväg.

Så ofantligt vackert det var idag, vattenånga/dimma som dansade mellan träden och solen som glittrade i alla regndroppsfyllda granar. 

Tyst och stilla. Livskvalité...jajamen!

Luften fylld av utrymme för egna tankar och dessa tog tillfället i akt och hoppade hit och dit i skallen. Rensa ur och fundera på nytt, planera och ventilera.

Kanske inte så att det blev nåt på Nobelprisnivå men nära...typ.

 

Blev några bilder faktiskt...

 

                         

 

Så...då är det bara att lägga kameran åt sidan en stund. Tvätten väntar....jippie..not

 

Murtuta

ANNONS
Av Lena - 26 oktober 2013 07:56

 


Skrev, i mitt tycke, ett genialiskt blogginlägg sent sent igårkväll. Filosofiskt och vackert...klokt och betraktande...kanske rent av nyskapande...och så lade datorn ner, hakade upp sig på nåt vis och allt försvann. Bokstäverna och bilderna gick upp i rök, eller i alla fall sparades det inte som jag ville. Ni fattar vilket mästerverk som världen gått miste om?

Va? hörde jag något om okunnighet i datahantering? Feltryckning på tangenter?

Nämen, sååå kan det väl inte vara?



Är det nedvärderande mot sig själv om man tycker att det enkla i livet är det som passar bäst just nu? Finns det inte nån strävan mot det som står på det onåbaras hylla längre?  Är idealet inte livets goda längre då?

 

Inte alls!

 

Det är en befrielse och ett mentalt andrum att göra sin "dethärärgottnogförmig"-listan och ha den i sin imaginära bakficka och plocka fram de stunder då det är lite tyngre.

 

Min lista...och man får ju givetvis lov att fylla på och dra ifrån i vilket tempo man vill...varje dag om det så passar...är såhär just nu:

- det är gott nog för mig att äta tjockpannkaka en fredagkväll, behöver inte lammbog och flamerade bär i konjak så ofta.

- det är gott nog att klafsa runt i skogen med tio år gamla slitna kängor, trots att reklamen i brevlådan vill att jag slår till på de där svindyra superdupersnygga allroundskorna.

- det är gott nog för mig att se en halv hyrfilm på kvällen för att sen se om hela morgonen efter och sova gott och sen snabbspola ett tredje och sista desperat varv...även om alla andra har gått på biopremiärer i minut och parti och vill diskutera franska storheter och amerikanska hjältars sceniska insatser med mig. 

 

Vad har du på din lilla lista denna morgon?

 

Jamen...glömde ju...kanske en liten dark horse i ämnet, men ändå..

 

-det är gott nog för mig att utan nån sorts urskiljning anse att sonen var hjälten för dagen/kvällen i sin match och nästan kunnat storma in på planen för att krama honom. " det är min pojk,de där!!"...även om den övervägande delen av publiken kan hävda att resten av laget hade en betydande roll och var delaktiga i segern. Och det handlade inte om Vm-final eller nåt sånt, behöver inte det för att vara hängiven...utan det var en vanlig seriematch i div2. 


hi,hi....


     FruKatt har fått en ny hemvist. Inte så att hon flyttat, nej då. Det handlar om en såndär klättergrej med klöspinnar, sittplatta och ett litet bo att krypa in i. Faktiskt inte alls så tokigt förvärv för nån hundralapp!

Måste säga att det mottogs med rätt stor skepsism. Inte för att jag hade väntat mig att hon skulle ställa sig på bakbenen och göra vågen eller så...nej då, men hon kunde ju ha jamat lite uppmuntrande och spatserat runt med en något högre svansföring än som var fallet.

Bakåtstrukna öron, smygande gång, blängande blickar och ett evinnerligt nosande i säkert en halvtimme. Varefter hon vände på klacken och gick och lade sig i ett annat rum och sov...

Är det tacken det?

 

 

        Fredagspromenad med träd som foto-fokus. Såg många vackra vid ån, ska nog laborera med dem så att det kan bli lite läskiga bilder. Återkommer.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Boken för stunden i min hand är den senaste av Fredrik Backman. Ni vet han som skrev " En man som heter Ove", en helt underbart sorglig och rolig historia om en något fyrkantig man i kris och förändring. Älskade den verkligen och ömsom grät och skrattade då jag läste den. Sidorna var fläckiga och bokstäverna hade flutit ihop så den blev ingen "skickavidare"-bok direkt.

Mina förväntningar var då minst sagt höga då det nu var dags för "Min mormor hälsar och säger förlåt". En helt annan sorts persongalleri dyker då upp...fast ändå inte. Gemensamt för Ove och den nya boken huvudpersoner Mormor och 7-åriga Elsa är att de är lite annars (som min far skulle beskrivit dem). 

En mormor som är tämligen gränslös och utan farstu ( ännu ett pappauttryck) men som älskar och beskyddar sitt barnbarn Elsa som inte har några kompisar och som är avvikande från 7-årsnormen mycket pga sitt intellekt. Deras sagovärld blir en tillflyktsort i tuffa stunder.

Mormor dör och Elsa ska då ge några brev till en del av de personer mormor haft i sitt liv. Där är jag nu...

 

Till en början var läsningen förvirrande. Är det skrivet för barn eller vuxna? Målgruppen kändes otydlig. Men, ju längre in i boken man kommer desto fler nivåer dyker upp och tankarna blir fler och fler.

Sorgligt, javisst. Dråpligt, absolut. Allvar, helt klart.

 

Har nån fler läst den och vad tycker ni? 

 

 

 

Nämen gott folk, nu är det ju dags att se en sväng på den film jag somnade ifrån igårkväll...minns inte ens namnet men de andra säger att den är bra.

 

Mortuta

 

 

 


ANNONS
Av Lena - 19 oktober 2013 11:15

 

 

Lördagsmorgonen infinner sig rätt snart efter fredagskvällen...eller hur? Okej, jag vet att det är så på riktigt också men jag menar på en mera mental nivå. Sömnen ligger kvar i ögonen, vill nästan inte öppna dom.

Fredagskvällen framställer sig, åtminstone i mitt sinne som en sorts Never Ending Feeling då det är är en massa intearbetatid som ligger framme.

Öppen tid som fylls med det jag vill. I alla fall de helger som inte är fullbokade med massor av åtaganden. Vilket jag nu och då har...


Nåväl, fredagskväll med mat och umgänge med familjen och sen sova vid teven...ha, ha...det är väl så de flesta av oss har. Såå skönt. Fatta, hur behaglig känslan är då man skiter i filmen utan kryper ner under duntäcket och läser en bra bok och ...sover. Det är väl därför lördagen kommer snabbt på igen...

 

Frukost, morgontidningarna, Ringsåspelar, Melodikrysset, Dokumentärer, helg-korsord, förmiddagskaffe..och SEN börja fundera på vad man ska göra. 

 

  Precis DÄR är jag i skrivande stund. Vid funderingen alltså...hm, städa? tvätta? greja på ute? hundskogstur? Sy..dvs laga kläder? Öva alla sångstämmor som ska sitta som en smäck snart? MasterChefsmaraton? Planera veckans matsedel? Långpromenad men nån god vän? (finns det nån hugad spekulant?)...Svårt...

 

    Stirra upp på den klarblå himlen, sitta på en grovhuggen bänk mitt i skogen och sippa på en slurk kaffe....jo, det blir det nog.

 

      Besökte igår en god vän som har ett hem fyllt med roliga och underfundiga detaljer. Katterna är nog mina favoriter, så fyllda av detaljer men ändå så rart pinniga. En av mina nya nöjen är att leta efter sånt...ibland för att bara fota och betrakta och ibland för att inskaffa.

 

   Över tid så läser jag en del bloggar, inte så att jag slaviskt följer dem utan det är mer av karaktären kika-in-läsning. En del för att bloggaren har en twist i sitt skrivande som tilltalar mig som språkmänniska, nån för att historien man berättar berör mig rejält, somliga för att det handlar om t.ex vokalmusik och så dom där bloggarna som jag känner lite skämskudde-varning (fast det inte alls behöver vara så för andra...) och då skäms jag egentligen inte alls för det bloggaren berättar...nej då, de har precis som alla andra skriv-rätten i sin hand...så länge man inte kränker människor. Det gäller istället de snillen som skriver kommentarer. Milde tid vilka enfaldiga diskussioner som kan starta då t.ex nån bloggare skriver om att lilla dottern fått prova läppstift eller visar en bild på sig själv i pose (fjortisvarning javisst, särskilt då det är nån i 30-40årsåldern som exponerar sig) men från det till att spy galla i kommentarsruta efter ruta...utan att egentligen veta nåt om människan ifråga. Vad är det som saknas då man tar sig rätten att vräka på utan att bry sig om vare sig fakta eller känslor?

 

Kommentarsfält är ju av ondo, rätt ofta. De flesta nätbaserade dagstidningarna har ju dessa och effekten av detta verkar bli...släpp dårarna loss, det är fritt tyckande som gäller! En del tidningarna granskar innan man släpper vidare påståenden och frågor...tack och lov. Men fortfarande så tillåts man spy galla och köra med antagande och sprida rykten och annat. Vad vinner man på det? Själv alltså?


Tack och lov har jag inte blivit drabbad, inte på bloggen och i tidningarna figurerar jag då inte..så det är lugnt. Skriver väl inget som kan reta nån, gissar jag.

Men hur mår de som utsätts? Skit förmodligen.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Vad mer att vrida och vända på?

 

Volvo stramar åt sin personella livrem (jädrans vilket fyndigt uttryck...), om cirka ett år ska monterings-delen tillbaka till Göteborgsfabriken och säkert 5-600 personer här i norr måste tänka om, tänka nytt och planera tillvaron på andra sätt. Kan vara steget till nåt nytt och bra, hoppas jag verkligen....Men först måste de alla få vara ledsna och förbannade över att jobben försvinner. Vill verkligen inte byta.

 

På morgon-nyheterna pratar man om huruvida man ska tillåta surrogatmödrar i Sverige. Tidigare år har "de som bestämmer sånt" sagt tvärnej men nu börjar man vackla och kan tänka sig att om det är utan ekonomisk vinning ( Alltså man gör ingen business av det hela och startar surrogat-mamme-firmor. Typ) utan man kan under medicinsk och etisk kontroll bära någon annans barn och "ge" det till föräldrar som inte kan få biologiska barn...Tja, kanske det? Tål att fundera på...skulle jag gjort det själv? med erfarenheten av hur starka känslor som finns och växer för det barn man bär...eller går det att skärma av sig?

 

Vad tycker DU?

Kanske vi ska skapa en liten debatt i kommentarsfältet, apropå det jag skrev lite  tidigare...

 

Må så gott alla, nu har jag valt ut vad min lördag ska innehålla...

 

  Mortuta

 

 

 

 


Av Lena - 10 oktober 2013 20:32

Ho ho..... Här är jag all ledig dagtid.

Skogen är mitt andra hem känns det som. Inte för svampens eller ljungens eller lingonens skull. Nej då....enbart för att det är hög och klar luft och att jag mår gott av att befinna mig i den miljön. Sinnet lättar och tankarna klarnar.

Får man dessutom omge sig med dessa underbara höstfärger blir det nästan nåt religiöst över det hela.

Avslutar med en finfin bild av Kenzan, inbillar mig att njuter lite extra även han. Åtminstone ser det så ut när han speedar runt som en vinthund för att i nästa stund "frysa till" i en klassisk setter-pose.
Vackert!

Nästa inlägg blir längre ...och kanske lite mer genomtänkt....då är jag positionerad vid tangenterna igen, istället för det här sabla petgörat som IPhone-skrivandet är.
Känns som om fingrarna är av "chorizo"-grovlek. Fel och tokigt blir det rätt ofta....?

Må så gott alla

Mortuta

Av Lena - 5 oktober 2013 15:16

Nu har det tekniska geniet, dvs Mortuta fått ordning på bilderna.

Herregud, att det ska vara så krångligt, det känns onekligen lite pinsamt då bilderna far åt alla håll ( läs, jag trycker på fel tangenter lite för ofta...) och jag måste krypa till korset  och be om hjälp.


Nåja, färgpromenad var det alltså.

Grå blev favoritfärgen....


         




Och så lite gult....

       



Vackert är det. Vilsamt att titta och tänka på och vandra mitt i...



Trädgården är nu vintrad, lysande rosa ljung och murrigt gröna enbuskekvistar på plats på broarna och vi betraktar detta med ett visst mått av belåtenhet....

 

 

  Ha en bra lördag alla därute!!

                              Mortuta  


Av Lena - 5 oktober 2013 09:58

Så...nu är det dags ändå.
Städa bort och plocka undan-dagen.
Tömma och slänga-tillfället.

Om detta skett för några veckor sen hade en släng av vemod hängt över oss, med en känsla av att det är så långt till våren och så...
Men inte idag, det är med viss befrielse som alla utegrejer plockas ihop och skruttblommorna kastas på komposthögen.

Jaha, när skedde denna tankekullebytta nu då? Svårt att säga exakt stund faktiskt. Det är mer av ett smygande inomhus-mys-tillstånd som smugit sig på. Ni vet, tända ljus på kvällen, brasan i kakelugnen och vacker musik. Inomhus då....

Varje vår är jag lika entusiastisk vad gäller att få utemiljön att bli fin och trevlig att befinna sig i. Detta trots min avsaknad av både kunskap om och förmåga till skötsel av fina blommor, använder bara helt säkra kort. Lika ointresserad av densamma blir jag då allt börjar vissna och bli brunt och grått och skruttigt. Kanske nån fler som känner igen sig?

Min sedvanliga skogstur med hunden blev under fredagseftermiddagen lite längre än vanligt. Detta på grund av den höga och klara luften och mitt betraktande av alla färger som fortfarande fängslar. Roade mig med tankeleken " se en färg i taget"-leken. Alltså, fokusera sinnena på det som är ex.vis gult ett tag. Fundera över vad det är, vilka nyanser som "presenteras" och hur de små detaljerna kliver fram. Valde igår att under korta stunder s.a.s specialstudera grått, gult och grönt. Måste säga att grått blev dagens favorit.

Skogskompisen HerrHund sprang under tiden runt, rullade runt lite sådär höstlyckligt i nån lövsamling och spanade nyfiket över nejden, väntade sen tålmodigt in mig då jag fastnade med kameran på nåt.
Skulle kunna visa er säkert 30 bilder på sånt som var läckert men...nån måtta får det vara på fotofrossandet. Eller, rättare sagt...jag har "fipplat bort" bilderna från datorn just nu....Så...nu var det sagt, igen,´. Jag är inget teknikunder, snarare tvärtom. Det känns ibland som ett rent under att både text och bild fastnar på samma ställe...

___________

Vad mer då?

Väntar med spänning, och då menar jag verkligen inte nån positiv dito, hur USA ska ordna upp sitt sjunkande skepp. Deras ekonomi som rasar ihop allt mer för varje dag. I veckan har man kunnat läsa om nedrustningen av den sociala välfärd som eventuellt har funnits. Ju mer deras ekonomi krackelerar desto mer påverkas vi andra i världen, även vi i, i jämförelse lillplutteskruttlandet, Sverige. Kan tänka mig att riksbanken, multinationella företag och andra stora darrar i knävecken.
Fast värst är det ju ändå för de som bor, lever och verkar i USA. Där är det verklighet redan nu.
Tänk om de nedrustade lite av alla de militära aktiviteter som sker under amerikansk flagg. Där finns det pengar att hämta, I promise.
Det är rätt länge sen USA var " the land of our hopes and dreams..."

Mest förbannad har jag nog ändå blivit av den friande domen för den grupp killar som med gemensamma ansträngningar och samarbete ( obs, ni fattar ironin va?) våldtog en 15-årig tjej, Hennes Nej.....Nej....Nej.....var inte tillräckligt tydligt för de där grabbarna som helt uppenbart tappat både vett och förstånd. Och inte heller var det tillräckligt för domstolen. Avskyvärt...har nästan inte ord som kan beskriva känslor som dyker upp.

Slutligen, Lundsbergarna har fått rubriker igen. Studieresa med teaterbesök...och så smita iväg på krogen och supa skallen av sig, spy på toa och i salongen....Hm, listigt. Å ena sidan är det inte första gången en grupp 17-åringar skämmer ut sig på allmän plats men å andra sidan kan det ju vara en poäng i att personal och elever från Lundsberg sköter sig korrekt ett bra tag nu....Nåt för den skolledningen att ta upp på nästa tjusiga middag.


Så, dags för trädgården nu.

Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se