Alla inlägg under februari 2013

Av Lena - 24 februari 2013 14:21

 


Ja, herregud...Rik, frisk och lycklig...det är väl det man vill vara?

Gärna alla tre delarna....erkänn!!!

 

Det här är en underbar bok med teckningar och klokheter utfunderade av Anna-Karin Elde. Jag fick den av en god vän då jag var sjuk och hade svårt att läsa längre stycken text. Då passade det utmärkt med humorbilder och underfundighetskommentarer. Precis i min smak.

Några smakprov kanske? Varsågoda.....      

 

Tillbaka till de tre önskemålen. Rik. Frisk. Lycklig. Handen på hjärtat....man vill ha alla tre delarna, eller hur? Jaja, med en stor skopa "nämeninteskadåväldåjagdå"-anda så säger vi väl givetvis med enad röst nej till rikedomen ( för sån ska man väl inte va...) men resten är ju okej.

Fast....lite i börsen så att man klarar sig eller?

Kunde väl tro det. Så skönt, jag är inte ensam om att vilja det...

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Nu har jag förhoppningsvis drivit influensan på flykten. Det blev ingen såndär jätteflunsa utan en liten nätt hosta med svullna och röda ögon och feber-sväng. Tillräckligt om nån frågar mig.

 

Sångsvängen i veckan blev det inget av. Körde ur, grenslade eller vad man nu skulle sagt i sportvärlden....alltså blev kvar på avbytarbänken

 

Jubilaren som jag tänkt tjoa och tjimma för....ja, hon fick kalasa med kaffe och tårta med andra....jag firade henne i tanken istället. HURRA för Annelie !!

 

 

 

Denna dag har solen och värmen (ja, alltså vårvintervärmen då...+2 grader och takdropp....inte +20 som malteserna stoltserade med i förmiddags...) kommit till byn. Förbi vårt hus har skoteråkare, sparkstöttingförare, stavgångare, hundrastare och skidåkare med barn i pulka passerat med jämna mellanrum. Sååå mysigt och såååå vårvintrigt. Man kan ju nästan tro att vi bor efter skoterleden men nej ,det är en vanlig gata, jag lovar.

 

Bästa tiden på vintern och sån himla tur att detta väder råkade infalla på en söndag. Det brukar ju vanligtvis vara på vardagar då de flesta inte kan njuta av tillfällena.

 

Hunden och jag tog en lång och tempofylld power walk-sväng, tror faktiskt att vi båda blev nöjda och kunde svettiga sitta på bron och vila ut.

Han med ett litet tuggben och jag med lite ljudbok som belöning.  

 

Batterierna laddade för en ny vecka. Hur peppar du dig inför ännu en måndag?

 

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 19 februari 2013 10:30

Jaha.....
Så var det min tur. Halva nationen (verkar det som enligt tidningars löpsedlar) har ju legat däckade ...så är det flunsadags för mig nu. Stigande feber, rinnande ögon och ont i halsen "förgyller" min tisdag.
Där sket sig kanske alla mina planer för veckan. I alla fall de av kroppslig rörelsekaraktär....

Då kropp och själ orkar ska jag nog ägna eventuell vaken tid åt slötittande på teve och kanske lite tedrickande.

Atjo prosit på er

Mortuta




Av Lena - 17 februari 2013 20:11

 

 

Då andra ägnade helgen åt att heja fram vintersportande atleter packade jag ihop kör-klackeskorna, bekväma kläder och bästa sångrösten och begav mig till övningshelg med Snowflake Singers.

 

Det är rätt vanligt att körer har nån/några extra övningar under dag(helg)tid, förutom de vanliga kvällsövningarna..ja, så är det då i de två körerna jag är med i.

Då kan man jobba igenom så mycket mer än vanligt, hjärnor och kroppar är betydligt mer pigga och så får man dessutom en chans att umgås och prata lite mer med varandra. Alltså väldigt värdefulla dagar.

 

Den här gången har vi i Snowflakes haft coachning av en anna körledare än vår vanliga Krissan. Det är för övrigt rätt vanligt i barbershop-branschen att man jobbar med nån guru inom stilen för att finslipa detaljer och förkovra både kör och dirigent.

Vi har haft förmånen att jobba med Mo Field och Amelia Charnock denna helg. 

Shit....vi har svettats ihop med koreografi, klangbildning, andningsövningar, tempo, vokaler och en massa annat. Numera är de där svåra tonartsbytena kombinerat med  alla kluriga moves inte lika skrämmande utan riktigt tight.

Det känns som om alla enskilda medlemmar gått framåt stora steg och då kan man ju bara ana vilka framsteg hela kören gjort. Det enda som fortfarande är tufft är att ha de där förhatliga "alla-har-likadana-klacke-kör"-skor...

 

Pauserna var därför väldigt välbehövliga och fötterna hamnade rätt fort i bordshöjd för att känseln skulle återvända.

 

 

   Här är vi då, mina kära tenorkollegor.....det är vi som lägger de extremt (om vi får säga det själva i alla fall) snygga tonerna högst upp i ackorden. 

Fast, om man ska göra nån form av matematisk beräkning av antal sjungna toner under helgen per stämma så har vi nog sjungit något färre toner och väntat något fler takter, kanske....Det gäller ju nämligen att de andra klangerna är perfekta för att vi ska kunna smycka ut klangrummet...men vi väntade så gärna för resultatet blev makalöst.... Så det så!

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

   

 

Hemma igen möttes jag av en söndagsslappande hund. Även han har förstånd att känna lugnet då vi tvåbenta gör det....klok jycke det där. Han ömsom låg på golvet vid brasan eller så hittade jag honom i min bästa läsfåtölj. Det fattades bara ett par läsglasögon på nästippen och en bok framför....

 

 

Sådärja, laddad för en ny vecka som för min del ska innehålla bland annat lite uppvaktning av jubilar, träning, mer sjungande och så är det visst innebandy på gång igen.

 

Vi hörs

 

Mortuta

Av Lena - 15 februari 2013 18:57

Oftast försöker jag vara engagerad och intresserad av vad som händer runt om i världen. Ge mig in i diskussioner om meteoriter i Ryssland, knäppgökar som skjuter på varandra och ömsom uppbyggnad och nedläggning av välfärd runt vårt land. Men ibland är det rätt skönt att bara stå där på sin bro, titta på omvärlden och sen stänga dörren och låsa. Missförstå mig inte.... jag slutar inte bry mig om vad som händer, det får bara vila litegrann ute på tröskeln. 


Då jag är på körövning med Snowflakes är det en "regel" att man, innan man kliver över tröskeln till övningsrummet ska stoppa allt som tillhör det "vanliga livet", både det som tynger och det som är bara vanlig vardag....allt det stoppar man i den där lådan som står där....i fantasin. Sen får det ligga där och vänta tills man är klar med sjungandet och kan ta emot vardagen med något bättre laddade batterier.

 

Låter det knäppt? Åh, det är kanonbra, fungerar bra för mig i alla fall.  


Alla människor behöver, enligt min filosofi s.k vattenhål där man kan göra och tänka på helt andra saker och få kraft igen. Det kan ju verkligen vara vadsomhelst...träning, skoterkörning, yoga, rollspel, spela i ett hårdrocksband.....

 

Känner du igen dig? Det skulle vara roligt att läsa vad du gör då du lämnar allt det vanliga och samlar energi.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

   Så är det då det här med fredagsmys-snacksen. Det är lätt att hänfalla åt chipsen och stora godisskålen, fast jag måste tillstå att det numera är väldigt, väldigt sällan. Sen vi båda kom fram till att LCHF-maten är den sorts mat som våra kroppar mår bäst av är det i stort sett smågodisfritt.

 

Ibland är det ändå lite svårt att hitta nåt som uppfyller ens krav på 1. gott 2. enkelt att servera..och 3. inte helt vansinnigt onyttigt. Vi äter ofta lite goda ostar efter den där lite sena fredagsmiddagen. En god ost och så några små frökex (som resten av familjen lite elakt kallar fågelfrökakor). Det ska visst vara bra för matsmältningen också...ja, fransmännen har förmodligen helt rätt i att mellan varmrätt och dessert ska ett gäng ostar in på bordet....

Så, fram med ostkniven och in med en två tre småostar som formligen smälter i munnen. 

 

  Tidigare i veckan lyssnade jag på lokalradions förmiddagsprogram och där pratade man en del om fastan. Ni vet fastan som startar i och med att man tok-äter semlor på Fettisdagen. Fasteperiod med avhållsamhet vad gäller mat och dryck och ett sätt att rena kropp och själ. 40 dagars självplågeri, ända fram till påsk. Tjohej....har svårt att se mig själv avstå från all god mat så länge...säger som Stefan Sauk..." jag är skeptisk"....

 

Men ändå....jag blev lite intresserad. Resonemanget i det aktuella radioprogrammet var att man kan fasta på många olika sätt. Avstå från annat än mat under en period för att mentalt rena sig. Den ena tjejen bestämde att hon ska försöka undvika att se filmer som regisserats av män ( kanske ett något udda val, men ändå....), den andra ska inte handla kläder under fasteperioden (verkar ju väldigt sunt att ha nån form av shoppingfasta). Lockande tankar tycker jag...så...jag har bestämt mig för att fasta från socker. Ska försöka låta bli allt i sockerväg fram till påsk. Sockret är ju inte bra för kroppen så det ska väl inte vara så svårt.

 

Ha! ingen match tänkte jag i tisdags....jag äter ju inget med socker alls...har inte gjort på länge...Phff!!! Ni anar inte hur lockande det helt plötsligt blev med en bit Daim, Kexchoklad eller kanske nån ynka liten Plopp idag då det var dags för ICA-besöket. Det blev som om hjärnan och medvetandet drog och slet mig till godishyllorna trots att jag inte alls var på väg dit. Vet inte när jag sist åt godis. Men helt plötsligt så....


Jag får väl avge nån delrapport under fastetidens gång och berätta hur det går.


Det skulle vara roligt att veta vad DU skulle fasta ifrån....om du över huvudtaget skulle komma på den tanken. Berätta för mig....

Av Lena - 13 februari 2013 22:27

...utspelar sig nästa bok som jag tänkte tipsa er om. 

 

 

För en liten stund avslutade jag lyssandet av Död i skugga av Anne Holt. En sorts deckare, den femte boken i en serie om kriminalpsykologen Inger Johanne och några fler poliser förstås..,Jaha, en typisk deckare tänker du då.

Njae, den här boken har en hel del annat att erbjuda faktiskt, åtminstone vad gäller tankar och funderingar.

 

Handlingen då? Anne holt har valt att sätta in sin historia i en, för Norge i synnerhet men även oss andra fruktansvärd och oförglömlig situation. Samma dag som Bering-Breivik begår våld på hela det norska folket och poliser, ambulanser och utryckningspersonal är upptagna av detta dör en liten åttaårig pojke, hemma hos sina föräldrar i vardagsrummet. Han ramlar ner från en stege och det fruktansvärda som inte får ske händer. Han dör av svåra skallskador. Vid första anblicken ser det ut som en tragisk olycka men givetvis så finns underliggande saker som dyker upp mer och mer.

(ja, annars vore det ju en rätt usel deckare, eller hur?)

Familjen avskärmar sig totalt från den nationella katastrofen, så klart....vem skulle inte tycka att den egna situationen var tusenmiljoner gånger värre...

Nåja, någon anser att det inte kan vara en olycka...


Därefter följer en rätt lång och flerparallellig historia med en liten pojke med ADHD-diagnos i fokus.En diagnos som påverkar hela familjen. Sen finns det nån nyexaminerad polis som virrar runt och gör en del misstag, en del vinsippande kvinnor, fisförnäma överklasstanter med fördomar om högt och lågt, kriminalpsykologen som gör sina analyser på egen hand och så förstås en och annan trött poliskommisarie som tvivlar över livet och framtiden och sånt...


Hur var då den här boken? Kunde den fånga mig? Ja, faktiskt. Visserligen var det kanske en och annan sidohistoria för mycket men det faktum att det handlade om den där lilla pojken med så mycket emot sig i livet gjorde att jag blev fast. MEN....jag tycker definitivt att hon kunde ha fått med mer av terrorattacken eftersom hon nu valt att ha den som en sorts inramning. Den försvann nånstans på vägen....konstigt.

 

Rekommenderas den? Javars, den hamnar väl inte på min 2013 Tio i Topp-lista men ändå helt okej. Den gav mig en del att fundera på vad gäller diagnoser och dysfunktionella familjer. Sen är det alltid härligt med spänning, oväntade vändningar och ens egna gissningar om vem som är förövaren...egentligen.

 

Att läsa böcker via ljudbok är ett helt underbart alternativ. Givetvis kräver det en läsar-röst som man gillar för att det inte ska bli nån man retar sig på men....de allra flesta är ju bra. 

 

Jag har ofta en ljudbok igång samtidigt med ett par hålla i handen-böcker. Lyssnar på bussen, tåget, promenaden, strykningen eller då det borde vara dags att sova och lampan ska vara släckt.

 

 

I mitt nästa inlägg tänker jag nog ge er ett boktips från min nattduks-bokhög. Spännande, va?

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

 

Nu ska jag hänge mig åt repriser av Trinny och Susanna....och lite Sveriges Mästerkock förstås.

 

 

Mortuta

 


Av Lena - 10 februari 2013 19:20

Tänk dig att dina barn och din man dör och att människor som du tidigare blint litat tror att du medvetet har förgiftat dem till döds. Tänk dig att du inte blir trodd i rättegångssalen, falska anklagelser och vittnesmål presenteras och ingen domare tror på dig. Tänk dig att du blir dömd mot ditt nekande och blir satt i fängelse som enda kvinna tillsammans med en mängd män i ett fuktigt och kallt fängelse. Det barn du väntar dör, dina vänner överger dig, du får inte varken skriva eller läsa något i fängelset och ingen besöker dig. Men du får brodera. Och du broderar din nådeansökan i korsstygn....och någon annan 200 år senare hittar ditt broderade verk och hittar paralleller i nutiden och kan förstå vad som verkligen hände.

Hemskt, sorgligt, förfärligt.....men också intressant, tycker jag i alla fall. 


Och faktiskt är det en sann historia.


Detta är grundhistorien i den både spännande och intressanta boken Mercurium av Ann Rosman. En blandning av historisk betraktelse och nutida familjedeckardrama. 

 

       

 

1806 sätts Metta Fock Ridderbielke på Carlshams fästning, hon döms  att sitta "på bekännelse", dvs vara isolerad på denna skärgårdsö tills hon erkänner....eller dör. 

Hon kunde inte hängas eller så om hon inte erkände, alltså skulle de "vänta ut henne" så att hon kunde dömas enligt reglerna.  

 

Jag har suttit helt klistrad vid denna bok nu kväll efter kväll. Är så fascinerad av detta livsöde och hur livsvillkoren för kvinnor på tidigt 1800-tal var, både högborna och mer fattiga. Tufft...och nu menar jag inte bara en eventuell giftmörderska utan i mera generella drag.

Sen att författaren vävt ihop detta med en nutida historia om en överklass-släkt i i Göteborgstrakten gör det än mer intressant. Allt är inte sant, åtminstone inte nutidshistorien men denna Metta Fock har definitivt levt och verkat, suttit fängslad och hennes ättlingar finns. 

 

Läste på Ann Rosmans hemsida om hur hon fått tag på Mettas morbrors ättlingar och sammanfört dem med andra släktingar. Såååå intressant.

Det är länge sen jag snöat in så ordentligt i nån bok och velat göra egen research bara för att det är så intressant. 

 

Själva kriminalhistorien som också finns med känns rätt överflödig. Som en nivå för mycket faktiskt.

 

Nåja, detta är alltså denna dags BOKTIPS.

Läs den om du är intresserad av kvinnoöden. 

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

  Lördagskvällen ägnade vi åt mat, prat och kortspel med goda vännerna G och L. Herregud vad tiden gick fort, helt plötsligt så var klockan långt långt efter midnatt och vi hade inte avhandlat allt klart. 

Lufsade hem i snö och blåst och den långa sovmorgonen i morse var välbehövlig.

 

Den megalånga vintersportsändningen i dag har varit helt perfekt. Kolla lite, sova en stund, lunch och fika i soffan och så lite filosofiska samtal mellan varven. Både hundskrutten och FruKatt har gillat läget och baxat sig ner mellan oss i soffan och inte alls propsat på uppmärksamhet...nästan i alla fall...

Perfekt söndag alltså.

 

Nu ser vi på Så ska det låta....och sjunger med lite grann.

 

Eftersom jag som vanligt har en tvåtre böcker på gång, samtidigt så kommer nästa aktuella boktips om några dagar.....i en blogg nära dig.

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 8 februari 2013 21:01

     


Nu får det var nån ordning på torpet! 

Tänk så himla slö och slapp jag blivit, inte ett inlägg på denna blogg på över en vecka. 

Herregud, det totala förfallet är nära....eller hur?

 

Nåja, det är bara att borsta bort skräpet på förklädet och stampa igång igen. Det finns ju alltid förklaringar till allt....men den här gången är det nog närmast att anklaga latmasken för att ha tagit över min skriviver.....Jag gillar ju verkligen att skriva och önskar att det skulle vara på första-platsen i livsordningen...men tyvärr. Det är så himla mycket annat som ska rymmas...

 

Ja,ja...nog med gnäll...nu är jag på banan igen...tror jag i alla fall.

Finns ni kvar, ni som tidigare läst mina tankar? Man kan ju undra?

   

Under den senaste tiden har jag ägnat mig åt sjungande rätt mycket. Kära kammarkören har haft övningshelg. Alltså nån sorts maratonövning i två dagar, där vi frossar i ackord och klang, stämmor hit och passioner dit. Åhh, helt ljuvligt....

Tänk, att befinna sig mellan dirigentens kommentar " Hm, här borde det vara vackert...." då vi precis börjat öva ett nytt vackert passionsverk.....till det underbara " Låt det vara det största avstånd som går mellan ögonbryn och struphuvud..". Kan det gå fel? Nix, aldrig med den ledaren!

 

Körövning innebär också socialt umgänge. Vi hade förmånen att,efter en galet intensiv övningsdag få gå på CountryFest. En entusiastisk alt-stämma arrangerade festen. En hel hoper sånggalningar möttes på kvällen med cowboyhattar, boots, rutiga skjortor, hölster och pickadoller och en och annan poncho för att stämma upp i " Country road take me home" m.m Hamburgare i mängder stod på menyn och så blev det flesta vackra körsångerna förvandlade till någon sorts hästjazzversion...ju längre tiden gick. 

Kvällen lyfte om möjligt ännu mer då vi fick dansa line dance och skratta och gå i takt tillsammans. Med varierat resultat...

         

 

Söndagen kom och stämbanden och hjärnan "hostades igång" och ännu en dag i klang och musik genomfördes. Underbart!!!

Efter denna helg så tror jag vi alla "svimmade ihop i soffan" och kände hur mycket bättre vi kunde alla stycken som vi har på den aktuella repertoaren.

Energiboost? Jodu, det kan du slå dig i backen på!!

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

För övrigt har Jan Björklunds senaste utspel fått mig att få lite högre blodtryck än vanligt. Han, och hans gäng (om man nu får kalla regerings och utbildningsfolk på det sättet?) har presenterat en kovändning av modell GIGANTISK. Efter att sveriges alla lärare nu i ett antal år kämpat med (eller kanske mot ibland....) alla dessa olika dokumentationer som ska göras om eleverna, individuella planer och allt annat i skriftlig version om elever. Sånt som tagit oändligt lång tid och varit en källa till diskussion huruvida det finns arbetstid till eller ej.

Jamen, då säger karln ( Björklund alltså....) att det inte behövs. De förslår att vi ska ta bort allt sånt.....igen. Det är inte längre nödvändigt...för det finns ju mer betyg istället....Hm, hur tänkte ha nu?

Det ska fortsätta med allt dokumenterande från årskurs 1 till 5 men sen ska det inte behövas...

Min direkta reflektion då jag läste/hörde detta var..Herregud, tänk så oerhört många timmar/arbetsgrupper/konferenser/studiedagar/samtal som använts till detta...och så ska det kanske förkastas...hm, märkligt!

 

Ja, har man jobbat i den här branschen ett tag, skolvärlden alltså, så har man ju varit med om en hel del förändringar. Faktum är att det är nog det sektor som engagerar flest människor eftersom alla har en relation till skol-livet. ni vet...Hej Matematik m.m Man har ju gått i skolan....Vad är dina minnen?

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Nåja, ägnar nu fredagskvällen åt att laga god mat och hänga i soffan. Helg-lugnet kommer sakta och vi planerar inget stort. Det är rätt skönt att bara fundera över huruvida man ska åka skidor, stavgå med hunden eller gå på stan först....vilken frukost man ska äta och vilken film man ska sova till....Tunga frågor, eller hur?

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

Sådärja, nu har jag väl förhoppningsvis förbättrat min bloggskrivarstatus  lite....hoppas jag. De närmsta dagarna tror jag vi ska ägna åt böcker igen. Det var ett tag sen det blev några schyssta boktips på den här bloggen....för läser mycket, det gör jag. Måste absolut delge er andra om vad som finns på nattduksbordet och i spelaren. 

 

Hoppas vi ses igen

 

Mortuta

 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards