Alla inlägg under december 2014

Av Lena - 29 december 2014 15:56

Halli
Hallå

Ett kort livstecken från den lilla ön.

Dagarna förflyter rätt stilla såhär i mellandagarna. Vi träffar döttrar och tränat och bär på bebisen och går hundpromenader och.....

Böcker läses från pärm till pärm, byts hejvilt och det gäller att inte ventilera handlingen för ingående då det alltid är nån fler som står på tur. Vill ju inte förstöra spänningen.

Oj...nu vill visst Rian ha uppmärksamheten igen. ( hm, ja ja ..jag vet att treveckors bebisar kanske inte har den förmågan att känna igen sin mormor....men ändå)

Gott nytt år på er alla kära läsare

Då det blir en längre stund över ska "bloggeriet"köra igång igen.

Mortuta

Av Lena - 22 december 2014 22:45

dag 30

Sista dagen på bloggmaraton-projektet och det har varit så så kul att skriva denna gång. Jämfört med förra gången så har läsarantalet ökat stort vilket gör att det är så inspirerande att delge er mina tankar.



Vi är framme vid vårt mål på andra sätt också. Vid lunchtid anlände de nyblivna morföräldrarna, dvs maken och jag till St Julians och det har sedan dess varit fokus på denna lilla gosse.
Känslorna går inte att beskriva...

Se sitt eget barn i mammarollen, tänka på var tiden tagit vägen.
Hålla i babyn och känna hans doft.
Smaka på "mormor"-begreppet och känna tillfredställelse.
Våra gener som går vidare i en ny generation...nästan för stort för att ta in.


En liten liten pojke ger vår stora bullriga familj nya dimensioner och stor glädje.

Nu är denna 30-dagars bloggsväng gjord och en återgång till nu och då-skrivande är väl på sin plats. Förhoppningsvis med hyfsad frekvens även framledes. Kommer ni att hänga med? Jag hoppas det.

Nu ska klanen ägna tiden till att uppdatera varandra på vad som hänt sen vi sist hängde runt köksbordet.

Mortuta

Av Lena - 21 december 2014 10:58

dag 29


Fjärde söndagen i advent, väntans tider. I väntan på vad, kan man undra.

 

Vänta på att julfriden ska stampa av sig snön från skorna och kliva in i hemmet. 

Vänta på att tröttheten som funnits i jobbhjärnan ska släppa taget.

 

Förmodligen finns det en hel del annat man kan vänta på, stort som smått men det ovannämnda är rätt fundamentalt för att ledigheten ska bli bra.   

 

  Här råder uppbrottsstämning. De väskor som vi för en gångs skull plockat fram i god tid har likafullt ändå gapat tomma fram till idag. Av nån anledning packas det ofta i sista sekund i det här hushållet. Inget undantag denna gång. Det är alltså dags för att lösa ett pussel av den högre skolan. Få plats med ett antal julklappar, en hoper bebisgrejer, någon svensk julmats-klassiker och så...om det finns lite utrymme över ska vi väl ha några kläder med. Med andra ord helt jämförbart med ett tusenbitarpussel där kanske inte alla bitar är riktigt rätt formade. 

Målsättningen är som vanligt att det inte ska bli för tungt och att vi ska klara oss från onda ögat från incheckningspersonalen. Tror dessutom att det ska skramla tomt i väskorna då man åker hem, men det blir det sällan. Man fyller lätt på med annat jox då det finns utrymme.

 

 

 

FruKatt är installerad hos sin jullovsfamilj nr 1, familj nr 2 står i startgroparna om nån vecka då det är dags att ta över stafett-katten. Tack och lov för att de vill hjälpa oss med kattmadamen.

 

   

BruneBror åker också på julretreat på två olika ställen, han får prova på både stadshunds- och jämtlandsjyckeliv...det blir förmodligen många långa promenader och soffmysstunder för honom oberoende ställe.   

 

¤¤¤¤¤

 

Under 80-talet ägnade vi, maken och jag i stort sett all ledig tid åt att vara tränare och ungdomsledare. Efter att under tonåren varit aktiva simmare själva blev det naturligt att kliva över till tränarrollen. Vi levde med simning alla dagar i veckan, både i och utanför simhallen och relationerna till de talangfulla ungdomarna blev väldigt, väldigt starka. Då vår egen barnaskara växte blev det till sist omöjligt att kombinera och det intensiva simklubbslivet avslutades nån gång runt -90. 

Åren har gått och många gånger har vi sagt att det vore roligt att samla ihop alla dessa människor som vi levde dygnet runt med, på träningar och resor och tävlingar. För att inte tala om de oräkneliga stunderna då de bara hängde i vårt hem. 

 

Igår hände det, vi träffades igen. I stort sett alla i den grupp som vi tränade mest och under längst period mötte upp till denna återsamlingsfest. Inga tonåringar längre utan mer som jämnåriga med oss...typ. Det blev en fantastisk dag och kväll där vi genomförde simträning som back in the old days och sen en fantastisk kväll med god mat och massor av prat. Att få höra alla berätta om sina liv och vad de gjort de senaste tjugofem-trettio åren och fascineras av de riktningar liven tagit.

Det är länge sen jag skrattat så innerligt åt dråpligheter, förundrats över äventyr och oväntade förändringar och blivit emotionellt tagen av starka händelser. Inbillar mig att vår filosofi runt ledarskap gjort lite skillnad och att det kanske hjälpt till i deras liv på nåt vis.  

Åtminstone då det kommer till deras tankar om ungdomar och idrott.

 

Dessa människor ligger mig fortfarande mycket varmt om hjärtat. 

 

¤¤¤¤¤

 

 

Nämen, då är det väl bara att ta tag i allt. Fram med skohornet och börja pressa ner det sista i väskorna. Wish me luck.

 


Mortuta

 

 

 

 

Av Lena - 20 december 2014 10:39

dag 28

 

 

Frukostmyset med maken blev en kort affär i morse. Såg ljuset och snön och då finns det inget att välja på. Fram med kameran och så ut till havet. Ljuset, eller snarare bristen på fullt dagsljus är uppenbar, 09.30 på morgonen.

 

Så...den 28:e dagen blir det enbart bilder. Varsågod.

 

                 

 

Mortuta

Av Lena - 19 december 2014 19:41

       

 

Den grå känslan finns i hjärtat men det vackra snöfallet lättar upp den här dagen. Tänk så ofantligt vackert det blir med dessa små myriarder av snökristaller. Sista dagen för läsåret för barn och vuxna, lite skoj och lek fick avsluta året och varenda kotte behöver nu vila. 

 

 

Läste UnderbaraClaras blogg för nån dag sen och blev inspirerad att göra en...

Årssammanfattning

Snor, på hennes uppmaning, hela upplägget men tror att det inte blir fullt så många punkter.


Så, då kör vi.....

 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? 

Var med och arrangerade en internationell körfestival och det gick inte av för hackor. Ett antal års mer eller mindre flummiga förberedelser utmynnade i en helt fantastisk körvecka. Får fortfarande lite hjärtklappning av stolthet då festivalen kommer på tal. 

 

Genomdrev du någon stor förändring?

Minns då inget sånt, så då har väl inte mina försök till förändring satt några speciella avtyck.

 

Blev någon i din närhet föräldrar i år?

Jamen, lillbebisskrutten Rian är ju född i år. Vår äldsta tös levlade upp en nivå, så att säga. Han kom 8 december och förändrade för alltid sin mormors värld. I övrigt är det väl inte så att det föds så många i vår vänkrets, de flesta är mer inne i barnbarnslivet och det tenderar att bli många samtal runt detta tema.

 

Vilket datum från 2014 kommer du alltid att minnas?

8 december, helt utan konkurrens!

 

Dog någon om stod dig nära?

Tack och lov ingen i familjen detta år, men tyvärr min arbetskamrat Ulrica. 

 

Vilka länder besökte du?

Österrike-drömskidåkning, Malta-döttrarnasåklart, Madrid-godavännerresa, London-godavännenweekend och så en tvärsväng över gränsen till Finland då Haparanda ändå besöktes. Fast vid närmare eftertanke är det väl tveksamt om 10 minuter räknas, eller vad säger ni?

 

Bästa köpet?

Om det ska vara av storaffärskaraktär är det svårt att komma ihåg eftersom jag egentligen väldigt sällan gör några större affärer, lite velig och snål som jag är. Men den söta, illgröna utegruppen med två pinnstolar med bord för trehundra spänn är jag väldigt nöjd med.

 

Gjorde någon dig riktigt glad?

Den konsertbesökare som efter en helt magisk Sångkraftkonsert på midsommarafton sa "Denna upplevelse är nog det bästa jag varit med om i hela mitt liv....och jag är ju gammal". Stoltheten visste inga gränser och leendet satt klistrat resten av kvällen.

 

Saknar du något under år 2014 som du vill ha 2015?

Att vistas i Italien, nånstans....

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Fler spontanutflykter och dejter med maken. Mer fikastunder och prat och kalasträffar med vänner. Ja, ja, som vanligt skulle man ju tränat mer ihållande.

 

Vad önskar du att du gjort mindre?

Struntat i tvätthögen. Det är pest då högarna växt sig höga och man bara måste röja. Om man hade vett att ta tag i det mer frekvent kanske det skulle bli mindre besvärligt.

 

Favoritprogram på TV? 

Svårt att säga eftersom det är sällan som nåt serieföljande fullföljs helt fullt ut. Jamenjustja, har ju faktiskt följt alla avsnitt av Downton Abbey och gillar det skarpt.

 

Bästa boken du läst i år?

Fullständigt omöjligt att välja ut. Den enda titeln som dyker upp är Gone Girl, men om det är den bästa boken i år? Kanske...

 

Största musikaliska upptäckten?

Utan nån som helst tvekan är det vokalgruppen Accent. Killarna från en handfull länder som golvade alla festivalbesökare.

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med förra året?

Har nog varit ungefär lika glad som tidigare år, tror på skrattens och glädjens helande kraft.

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Resor, utan tvekan.

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Var det en tisdag var det sång på schemat, annars förmodligen hundlångtur och godmatstund i hemmet med familjen.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Tveksamt,gläds mest åt det som händer och grämer mig sällan över sånt som inte blev. Det är sånt energislöseri.

 

Vad fick dig att må bra?

Att sjunga med Sångkraft och Snowflakes, en outsinlig måbra-källa.

Fredagsbada i bubbeltunnan, ett utmärkt sätt att rensa ut veckans vedermödor. 

Vara med maken och hunden och kidsen och alla de som hör ihop med dom.

 

De bästa människorna du träffade?

Oräkneliga möten med fantastiska människor som kommer i min väg. En specifik poppar dock upp, en servitris på Jamie Oliver-restaurangen vi besökte för en månad sen. En kvinna med en helt fantastisk energi som var nästan självlysande.

 

Högsta önskan just nu?

Att återföreningen imorgon med våra simmarungdomar ( de är numera i 40-årsåldern) blir en succédag.

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Kanske inte annorlunda utan bara lika mycket och eventuellt lite mer. Skratta och ha skoj, inte ta livet föör allvarligt. 

Besöka Malta flera varv, träna mer kontinuerligt och så sova lite mer.

 

Puh, det blev en hel del. Hoppas ni orkade igenom listan.

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 18 december 2014 21:36

       


Den kom fortare än man kunnat ana, den dagen då vännen och kollegan Ulrica lämnade oss alla kvar. Trots att beskeden vecka för vecka pekade i en enda riktning är det så svårt att förstå. Hon finns inte mer bland oss.

Men denna kvinna har lämnat fotspår efter sig som länge, länge kommer att märkas.

 

Vi möttes första gången på Ulricas allra första dag på jobbet, jag som den som varit länge och hon som den nya i gruppen. Många gånger har vi båda sagt att, den där första stunden kände att "det sa klick" mellan oss, som vänner och arbetskamrater. Tillsammans med de andra i vår språkgrupp delade vi arbetet med lika delar svett, tårar och skratt. Hur många gånger har inte nån av oss i affekt stegat in till den andre och (gärna rätt högljutt) öst ur sig, fått lite medhåll eller mothugg och sen kunnat se ärenden lite från en annan vinkel. Ovärderligt.

 

Minns nu med en tår i ögonvrån

 

...alla våra sms/mail/samtal som alltid startade med Hej vännen....

...våra eftersnacks-stunder på parkeringen, där vi ventilerade livets vindlingar

...det varma stödet och omsorgen då livet inte var så lätt i vår familj

...skratten och busen tillsammans med våra kollegor

...alla diskussioner om livet som tonårsföräldrar

...min beundran av alla dina pärmar med plastfickor, färgglada smålådor och fina piffiga saker som fick mig att börja få någon ordning på mina grejer

...den dag då det första barnbarnet föddes och vi fick dela den glädjen

 

     

 

Mina tankar går slutligen till den stora fina familjen som är kvar med sorgen och saknaden. Hoppas av hela mitt hjärta att ni finner nån sorts styrka hos varandra och att minnena av Ulrica leder och lyfter er vidare i livet.

 

Så, för sista gången

Ulrica...Hej då vännen

 

 

Mortuta 

 

 

Av Lena - 17 december 2014 20:31

dag 25

 

 

Dagens ambitioner kan tyckas vara enkla, men ändock så jädra svåra att uppnå.

 

1. Inlägget ska vara klart före klockan 24:00, för det är tänkt att representera dagens tankar och göromål, inte nattligt yrande som det tenderat att bli. Men detta är också i ren överlevnad för skribenten, måste börja ta tillbaka lite sömntid och inte gneta på till mittinatten-läge var och varannan kväll...om man nu kan ta tillbaka,på nåt vis.

Alltså en riktigt egoistisk målsättning om man ska vara lite petig.

 

2. Grusgången som av nån outgrundlig anledning finns i min säng ska väck. Det var inte skönt att upptäcka den i den sena midnattstimman då engagemanget för ett sängklädesbyte låg på minus. Hm, undrar vem som är den skyldige?

Maken? Njae, tvivlar på att han skulle ta in en näve grus och strö ut, bara sådär. FruKatt skulle aldrig, aldrig ödsla sin energi på nåt så dumt. Blänger då med onda ögat på hunden, den ende kvar på listan över presumtiva syndare. Ingen reaktion. Antingen fattar han inte alls vad som avses med en ilsket stirrande tvåfoting eller så tänker han att man faktiskt får skylla sig själv om man låter sovrumsdörren vara öppen. Det kan luta åt det sistnämnda, faktiskt. 

 

3. Slutligen, ambition nr 3.  Det är att få till nån form av acceptabel städplan som överenstämmer med kravbilden. Alltså en balans mellan damm och annat krafs som börjar ta onödigt stor plats och oviljan att städa. Den ekvationen är inte lätt att få ihop. Måste nog vila i soffan och filura på den uträkningen.

 

Skulle kunna lägga till några fler ambitioner om att läsa ut en bok, röja i tvätthögen, se klart en film och kura i soffhörnet...men det tar vi en annan dag.

 

¤¤¤¤¤¤¤

 

 

  Kvällen har innehållit en världspremiär, Skype-samtal med den lille skrutten. Ja, okej då, det kanske inte var så mycket bevänt med snacket hos den lille. Om man ska vara petig och riktigt sanningsenlig så vägrade han att vakna, sov som en stock trots att mum and dad försökte peta på honom så att vi, de förväntansfulla två på andra sidan Europa skulle få se lite action. Men icke det, sömn verkar vara Rians favoritsyssla för kvällen. Vi fick hålla till godo med de andra två och det var gott nog. Kan numera konstatera att bebisen verkligen finns på riktigt.

 


¤¤¤¤¤

 

 

 

Mina tankar går ikväll till en god vän som kämpar mot en fasansfulla sjukdom som drabbat med full kraft. Sänder tröstetankar till familjen och de som står närmast.

 

Varför, varför? Inga svar dyker upp, bara en känsla av otillräcklighet över att inte kunna göra nåt. Gråten ligger nära och på lut varje dag nu. Vet att man ska vara tacksam för det lilla i livet, för det enkla, det som hör vardagen och familjen till. Men just nu är det svårt att förmå hjärta och hjärna att formulera sådana tankar. 

 

Men, en envis förkylningshosta är rätt trivial nu...

 

 

 

Mortuta

 

Av Lena - 16 december 2014 23:10

dag 24


 


Idag känns det ungefär som den här lilla tomtegubben som vi har stående i ett fönster. Kroppen känns lite öm och krokig, snuvig och hostig som man är. Har suttit i åtskilliga timmar vid skrivbordet och jobbat klart inför terminsavslutet och det blir inte alltid den bästa arbetsställningen. Sittställningen vid skrivbordet liknade efter ett tag mer en tonårings halvliggande position, ett tag var golver en del av arbetsytan. Ergonomiskt tänkande verkar, helt uppenbart tunnas ut ju fler sena timmar som går.

Men nu så, nu är det klart! Klickar i och går vidare, så att säga.

 

¤¤¤¤¤

 

Dagen inleddes med en gnutta vinterkänsla, tro det eller ej. Lite vitt på marken och knasterljud under skorna...så underbart att se och höra. Detta kan numera göra även den mest inbitne vinterhataren så glad att den tar små hoppsasteg i smyg. För regnskitvädret med därtill vidhängande blixthalka och stormsvängar måste ha fört över snöhatarna till vår sida. Alltså till oss som bara älskar det vita, vackra. Det är på gång, måste vara...

 

 

¤¤¤¤¤

 

Little baby Rian-läget då?

Ni vet han som är världens sötaste bebis tillika färskast i vår klan.

 

Ja, han har nu passerat 8 levnadsdygn här på jorden. Inte illa. Och det utan att ha skämt ut sig eller tröttat ut sina nykläckta föräldrar för mycket, ingen av dem har då förordat nån form av retur på bebben så det tyder väl på en bra start på deras liv ihop. Fast nog är det en stor omställning, det märks.

I den lilla bebifamiljen finns två hundar sen förut och det är ju alltid intressant att se hur de reagerar vid en sån här stor förändring. Penny och Mollie verkar ta det med ro, men på olika sätt. Den ena har axlat uppdraget av "det här lilla krypet ska vaktas, bäst att finnas i närheten hela tiden" och den andra "ja,ja..var är mina leksaker och var är min mat?". 

Gissar att det inte bara blir fix och trix med nyföddingen då vi kommer ner om en dryg vecka. En hel del klapp, kel och långturer med hundarna ska det också vara för rättvisans skull.

 

 

¤¤¤¤¤

 

Okej, här ska det väl stå något klokt om världsläget, politikernas rubriker eller om de viktigaste sporthändelserna från de senaste dagarna. Men, alltså...jag är rätt trött och seg och har ingen åsikt om nånting alls idag. Tro det eller ej, men så är det. 

Sover på saken istället.

 

Mortuta

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards