Alla inlägg under december 2015

Av Lena - 31 december 2015 10:56

Dag 16

 

 

 

Nyårsafton är så att säga verkligen i grevens tid, vem nu han är? Men talesättet säger ju att man får skynda sig om något ska bli uträttat, det stämmer i alla fall.

 

En ödesmättad dag om man är lagd åt det hållet, en spännande dag om man är nyfiken på vad som kommer och kanske för några en dag likadan som alla de andra 365 som snurrar på över tiden.

 

Känslan är lite att "steg för steg kliva ut mot kanten och lagom till tolvslaget ta ett rejält hopp ut i det okända" ju längre in på denna dag tiden går. Ödes- och spänningsmättad i kombo alltså.....

 

¤¤¤

 

En årssammanfattning är väl på sin plats nu. Norpat från UnderbaraClaras blogg, givetvis med hennes godkännande och väljer då också de rubriker som passar.

 

Gjorde du något under 2015 som du aldrig gjort förut?

För första gången firades julen på annat ställe och i annat sällskap än släktens trygga famn och bo. Eftersom jultraditioner har varit/är känslomässigt viktiga var det ett hopp-över-mattkanten-kliv att göra.

Annorlunda men definitivt ett alternativ. Julfrid på annat vis.


Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?

 

8 december då Rian fyllde 1 år...och vi var inte där....

Nåja, inte något som vare sig ynglet, föräldrarna eller vi deppar över. Det kommer med största sannolikhet en hoper födelsedagar som vi kan vara hos honom och tjoa med ballonger och tårta. Kanske rent av att Rian vet vilka vi är då?

 

Vilka länder besökte du ?

 

Sjungades till Frankrike och Belgien på turné. Alperna förstås. Maltabesök ett par varv. Italienbyn Pizzo och så de där mellanlandningsländerna som knappast räknas. Glömt nåt? Låter lite kaxigt kanske...men jag minns inte riktigt.

 

Bäst köpet?

Ett vackert foto från en norrbyskärsinteriör. Akvarell av Åsa Lindberg. 

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?


Skypestund med Rian då han tittar rakt in i skärmen och skrattar, vinkar och känner igen mig. okej, det kan vara en övertro på lillkillen...han kan ha skrattat åt nåt helt annat som hände i rummet...men mitt hjärta slog dubbelslag av kärlek till honom i alla fall

 

Saknar du något under 2015 som du vill ha år 2016?

Sol (mer)

Snö (mer)

Familjetid (längre)

..och därtill följande detaljer som tid och pengar

 

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Struntat i att ta sångpaus i nov-dec i väntan på något som inte blev av.

 

Favoritprogram 2015?

Flera favoriter faktiskt; Empire Boardwalk, Downton Abbey förstås, årets julkalender och säkert fler över året, minns egentligen inte så mycket av vad jag ser.

 

Största musikaliska upplevelsen?

Många av de konserter som vi gjorde under sommarturnén med Sångkraft. StorMagiskt i jättekatedralen. SvettMagiskt i ruinen. StudentMagiskt på Paris Universitet m.m

Tävlingsmomentet på Nordiska mästerskapen i barbershop ligger också högt upp på listan. 

 

Hoppas också att nyårsaftonsframträdandet ska lyckas bli något minnesvärt för de som letar sig dit och lyssnar.

 

Största framgången?

Well, well...framgång är kanske att ta i men det faktum att vår traditionsrika julfest med goda vänner är på banan igen må väl ändå räknas lite som en framgång?

 

Största misstaget?

Måste väl, med facit/gipset i hand vara att ha övertro på förmågan att åka längdskidor i tokbrant och isigt spår...i full fart...och försöka svänga tvärt.

Misstag! Big mistake!


Något du önskade och fick?

Samla hela familjen här uppe i norr under midsommarhelgen. Njöt varje sekund!

 

Vad fick dig att må bra?

Att åka i välpistade backar, äta gott i vänners sällskap. Alla samtal med nära och kära över hela året.

 

Att säga välkommen till lilla fyrbenta Sally som numera förgyller Erik och Jolinas liv. Valpar är välgörande!

 

Vem saknade du 2015?

Kenzo, utan tvekan. Från den dagen i februari då han dog ända fram till skrivande stund!

 

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

Vårda vänskaperna som jag har ännu mer. 

Ge något på något vis till den som det behöver...

 

 

 

 


Inser att det är så svårt att blicka tillbaka över ett helt år. Minns knappt vad som hände i somras och hur ska man då kunna veta de där minnesvärda detaljerna från januari eller februari? Nåväl, det är väl gott nog det som man kommer ihåg nu för tiden, eller hur?

 

Vad minns du?

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - 30 december 2015 21:52

Dag 15

 

 

 

Då vädret fladdrar mellan nästanplusläge och en jädramassaminus blir vyerna ute så vackra. Fotonörden går i spinn och måste ut på halkig tur i jakt på det blå ljuset och det krispigt vackra. 

 

Med ena handen i gips ( ja, det blev en tjolahoppvurpa i skidspåret som avslut på julfirandet....) och den andra runt kameran jagades ljuset ända tills det mörknade.

 

Lekte sen lite bilderna, en del fick ett touch av målning och somliga lite mer skärpa och så nån mer märklig bara....

 

Så, därför är dagens inlägg ett fotofrosseri.

 

                       

 

Inlägg nr 16 bör väl tillägnas nån form av återblick kan man tro....

 

Mortuta 

 


ANNONS
Av Lena - 28 december 2015 08:39

Dag 14

 

Stora slott och enorma ägor. Generationsboende de luxe. Oändligt många ombyten varje dag, fina dukningar och sittningar vid brasor med en kopp te balanserandes i handen. Historiska skeden ur både överklass- och tjänstefolksperspektiv.

 

Vad?

 

Downton Abbey förstås.

 

Söndagen bjöd på julspecialsavsnitt och kan man ha det bättre än att kura ihop under filten, en kopp kaffe och så detta program? Nej, knappast.

 

Insåg dock att vissa skeden i handlingen, några påståenden och repliker, en del karaktärer inte höll ihop. Inte på grund av ett uselt manus utan av helt andra orsaker. Ett antal missade avsnitt utspridda över de senaste säsongerna.

 

Vad göra?

 

 

 

Kavla upp ärmarna (dvs ta fram gammeldatorn med cd-spelare), plocka fram boxarna och sen börja återblickandet. Kanske inte så långt som från början...inleder maratontittandet med säsongerna 4-5 och har nu som målsättning att se alla avsnitt, alla special editions och jul/sommar-avsnitt ända fram till the bitter end

Nog är det väl tusan om man inte ska få grepp på vem/hur/varför till exempel Mary nobbar eller säger ja till nån stilig friare...

 

Skadeverkningarna kan väl bli några; en brittisk accent i tal och tanke, vill dressa upp i charlestonkläder och kanske föreslå att vi ska investera i nån liten nätt fastighet på engelska landsbygden. Vem vet?

 

¤¤¤¤

 

 

Serier och filmer med flera uppföljare verkar just kring jul sändas i repris varv på varv. Liza Marklund-filmerna om Annika Bengtzon, alla Stig-Helmers öden och äventyr och förmodligen en hel del andra. Om jag hade varit programtablåmakare på nån kanal kanske det blivit andra val. Kanske nån av dessa...

Twin Peaks

Kullamannen

Bron

Onedinlinjen

Torka aldrig tårar utan handskar

Ja, viss bredd på urvalet alltså. Men det är väl det som är vitsen med att återse gamla favoriter.

 

Vilka serier vill du ägna ett maraton åt?

 

Mortuta

Av Lena - 26 december 2015 23:19

Dag 13


Snörikt landskap som hämtar igen sig efter en natt med stormvindar. Fortfarande med snön som yr och rejäla vindbyar, blandat med stunder av sol och gnistrande vinter.

Det är nåt magiskt och märkligt med fjällvärlden...och fjällväder. Man vet aldrig hur det blir eller hur länge det är som det är.

Färden mot kusten blev ett Bambi på hal is-äventyr..eller mer som bil på skridskobana i minst tio mil.
Så otäckt att färdas på spegelblank väg, snö som genom storm slipats till obehagligt blank yta. Inga sand- eller saltbilar som räddare i nöden, bara eget förstånd som vägledare.
Hu!!

Efter 12-13 mil var väglaget vår vän och kompis igen, sen följde bara några små isblanka återfall då och då, 35 mil senare hemma igen.

*******


Väder och väglag skapar ambivalenta känslor, åtminstone vad gäller vinterdito. Det är nästan inga väglag som inte skapar puls och obehag.

Snö=svårkört.
Isigt=obehagligt. Vinterstormar=besvärligt.

När är det då perfekt?
Jamen,då det är -5, soligt och packad snö på jämn väg utan nämnvärd trafik. Ingen snörök och absolut inga spår eller bucklor i vägbanan.

3 dagar totalt mellan december-mars.
...och då kan man ge sig den på att det är då man är sjuk eller har mycket att göra hemma.

Det innebär alltså ett antal månader med ständig djupandning och lite mental pepp....eller rättare sagt kanske onödigt många förmaningar till den mer frekventa bilföraren i familjen och ett och annat utrop.

Nån som irriteras? Nämen, det kan jag väl ändå inte tro......


Mortuta

Av Lena - 25 december 2015 14:41

Dag 12

 


  

Det verkar finnas, hos väldigt många av oss något nedärvt sedan många generationer att man ska ha något för händerna jämnt och ständigt. Visserligen har det bleknat rätt mycket, det är milsvid skillnad mellan vad exempelvis min mormor/farmor-generation menade med det uttrycket och vad vi som nu är mitt i livet avser. Tre generationer bort var det nån sorts synd och skam om man skulle komma på tanken att bara sitta ner och prata/tänka/lyssna/titta...nej, om inte annat skulle det väl samtidigt vikas nån tvätt eller sättas nån deg...typ.

 

  Nu verkar vi vara något bättre och kan alltså mer njuta av sammanhangen och nuet.Vi slappar mer vid teven och det är stor skillnad (om nu gammelgenerationerna kunnat se och jämföra.)

Bra...men rätt ofta är det ändå så att man trots att det utlysts total vila och allmän slappning ändå håller på med ett och annat? 

 

Fixar med nåt via dator samtidigt som man ser på teve? (FB, Insta, räkningar, lokaltidning etc)

Tvättar då det är reklamavbrott? (efter att ha sett samma reklam 5 ggr)

Då boken ska läsas blir det samtidigt nåt i ugnen?

Städa i förrådet då det är lugnt i hemmet? (givetvis med motivet att ingen annan kan lägga sig i vad som slängs)

med mera med mera....

 

 

 

Jultider, antagligen inget undantag. 

 

Om man nu inte gör nåt annat.

 

Som att befinna sig i fjällvärlden, på ett hotell med hitodit-uppkoppling, ett liten tjockteve i ett hörn och inga gamla bekanta/släkt där man känner nåt form av eget påhittat umgängeskrav med...

 

  På grund av/tack vare detta ägnas denna eftermiddag åt ingenting mer är slötittande på lillburkteven som hänger längst bort i ett hörn i hotellrummet. (hade det varit hemmavid så hade en tvätt åkt i maskinen, jag lovar.)

Lunchen intogs också i samma stil utan att ha sagt ett pip till nån annan, även det kändes helt rätt.

 

Promenad utan mål och riktning. Skönt!

 

 

 

Men, det kan mycket väl tänkas att middagen kommer att ägnas åt trevliga samtal med nya bekantskaper,kanske med ett och annat parti kort som avslutning. Så himla mycket ingentingmänniska är jag nog inte.....

 

 

¤¤¤¤¤

 

Imorse var det världspremiär!

 

Maken följde med på julotta. Det låter kanske inte så märkligt...sånt gör ju standardsvensken åtskilliga gånger under livet, av tradition, vana eller nåt annat skäl...

I vår familj har det under så många år varit ett s.k sångjobbstillfälle och det har då inneburit att nån (läs maken) stannat hemma med resten av familjen. Och då det på senare år inte varit något sjungande har nöjet att sova på juldagsmorgonen vuit sig allt starkare. Kidsens förkärlek för både sena julaftonskvällar och sovmorgnar kan ha bidragit.

 

  Trendbrottet skedde alltså i morse, rätt så tidigt. Kolsvart tätt mörker och med buss genom, nåt som kändes som ödemark åkte en hoper människor till Fatmomakke. En liten by med ett kulturarv i form av kyrkby och kyrka.

 

     

Mysfaktor av den högre skolan med fackeltåg rakt ut i mörkret. Ett långt ringlande eld-led på väg uppåt mot den lilla fina träkyrkan.

 

 

 

Därefter följde en julotta med...

doft av stearin och påpälsade människor

- välljud av kända psalmer

- ömma bakar på smala träbänkar

- sörplande av efter-ottan-kaffe i vapenhuset

 

  Böner bads på både svenska och sydsamiska. Allt inleddes med jojk och avslutades med amerikansk julsång. Mitt på hållet ljöd den 6-hövdade kyrkokören med Stilla Natt. 

 

Bättre premiär kan det inte blivit.

 

Mortuta 

 

 

Av Lena - 24 december 2015 21:16

Dag 11

Ledighet
Snö
Inga vanliga julförpliktelser
Jamen, då är det läge att testa spåren i fjällvärlden.
Maken utlovade proffsigt vallade skidor och då finns det verkligen inga hinder, bara möjligheter.

Med andra ord: julaftonsskidåkning på agendan. En av oss något mer van åkare...men entusiasmen är lika stor hos båda.

[Bild]

På med laggen och iväg med ett fasligt bra glid. Det här blir bra....

[Bild]

Ända fram till första svaga motlut, då bryter eländet ut. BAKHALT SÅ IN I...

Två tjurskallar fortsätter därefter under en timme att kämpa i spåret, som verkar mest bestå av svaga/medelmåttiga/branta uppförsbackar.

Svettiga och nöjda återvände vi sen till jylmyspyset på pensionatet.



That's all for now

Mortuta

Av Lena - 23 december 2015 16:34

Dag 11

 

 

Julhelgen och julfirandet är förmodligen en av de mest inrutade och välrotade traditioner som finns, detta oavsett om du bor i kalla norden, varma södern eller i nån annan världsdel än vår. Man gör saker på samma vis, äter i stort sett samma maträtter och träffar ungefär samma människor...sådär mellan tummen och pekfingret. Och det är såå mysigt!

Om det skulle utnämnas nån form av jultraditionsmästare i vår släkt skulle förmodligen någon av platserna på prispallen gå till Mortuta. Jajamen, det grejas på från tidig december tvärs över helgerna ända till bortre änden av trettondagshelgen. Egna påhittade traditioner och andras medärvda dito.

Mysigt, musikfyllt och härligt.

 

Trots detta har det funnits en sak på min "bucket list" som är fullständigt motstridig det som beskrivs ovan. Detta att nån gång fira jul på pensionat. Att vara nånstans där det är snö och mys, brasor och soffgrupper, småprat och julgran, bra böcker och god mat.

 

Helt plötsligt står tillfället och knackar på dörren. Ger oss en möjlighet att prova. Inga kids hemma på besök över julen, givetvis andra kära släktingar bjuder in till julfireri...men vi hoppar på idén som väckts.

   35 mil i bil genom isiga,dimmiga och spåriga vägar ledde oss denna dagenföredopparedan således till Saxnäs fjällhotell. Med löparskidorna på taket och kamera och böcker och myskläder i väskan är vi laddade för härliga dagar i -7 grader, några decimeter snö och sjukt mycket julfeeling.

 

     

Brasor, snöknaster under skorna, skotrar och sparkar parkerade utanför ingången och mycket annat. Snart ska värdparet hälsa gästerna välkomna.

Det känns som om vi är med i en film...


 

¤¤¤¤¤

 

Nämen, nu ska jag ta min bok och hasa i tofflorna ner till brasan. Dags för ett glas glögg tror jag.

 

Mortuta

Av Lena - 22 december 2015 21:31

Dag 10

 

 

 

Redan i förskoleåldern börjar en del barn skapa långvariga vänskapsrelationer medan andra behöver några år till på sig att få ihop mönstret till virkandet av vänskapsband. Sen följer för de flesta perioder med både vänskap och ensamhet, somligt självvalt och somligt inte alls av egen kraft.

I tonåren är kraften i vänskapen väldigt stark. Vänner mer eller mindre avgör hur man klär sig, säger och tycker...och på samma sätt påverkar man själv hur andra lever sitt tonårsliv. En stark kraft, verkligen på gott och ont.

 

 

 

Då studier och utbildningstid är över är det för det mesta rätt svårt att bibehålla de starka vänskapsbanden på samma vis. Livet handlar så oerhört mycket om att hitta sig själv både som yrkesperson men kanske också i ett förhållande som man vill bygga för livet.

Det är alltså inte konstigt att vänskaper bleknar, sådana som man länge upplevde som starka och okrossbara. Det gäller då att acceptera; att växa ifrån varandra är inget nederlag utan istället förmodligen rent logiskt.

 

 

 

Stundtals sörjer man de borttappade vänskaperna men lika ofta gläds man över de vänskapsförhållanden som överlever och växer sig starkare årtionde efter årtionde. Vilken lycka det är att, som jag nu har, har några oldies kvar. Några som varit med genom alla årtiondens frisyr/mode/musik/levnads/åsikts-skiften.

 

 

Tack vare kidsens entré i familjen öppnade sig möjligheten för nya vänner och även där har människor kommit och gått, kortare och längre perioder. En del fastnar för evigt, lite som flugor på flugpapper (ja, det kanske inte var den allra bästa liknelsen men på något märkligt sätt dök den upp i mitt sinne....)

 

Den musikaliska legolådan i livet har också byggt vänskapsband där somligt överlevt och annat varit mer kortvarigt. Generellt väldigt, väldigt starka band vilket visar på musikens goda kraft. Det vore korkat att säga att de kortare är sämre....nej då, inte alls....man bara växer vidare i livet.

 

  Vid närmare eftertanke känns min vänskapslåda som en värdebox av den högre skolan. Det är en mix av väldigt olika karaktärer som på något underligt vis passar ihop med undertecknad. En mischmasch av människor.

 

Ett urval av dessa fantastiska personligheter....

 

Nån som tillsammans med mig tonårspartat, nyförhållandetjafsat för att sedan byta barnbarnsfilmer och bilder med varandra.

Några som ändå från barnens inträde i livet varit till exempel sport-, samtals-, rese- och kreativitetsbollplank och nu är trygga kära vänner i vått och torrt.

Nån som vet ALLT.

Några som via blodsbanden knutit starka vänskaps"snören" som vårdas varligt. 

Nån som alltid har en stund över till en kopp kaffe och som kan skapa en avslappnande miljö i sitt soffhörn så att livet känns lättare.

Nån som...nån som....och så den som....

Ja, ni fattar att det är många fler som nästan inte går att beskrivas. Men, de är på intet sätt vare sig bortglömda eller negligerade...absolut inte. Endast lite svårare att specificera.... 

 

Det är en rikedom, så är det bara.

 

  

Men, inget är gratis och sköter sig självt. Bäst att vårda, vattna och sköta om så mycket som det går...känna in när de behöver näring och när de klarar sig själv. Fingertoppskänsla, typ....

 

 

 

Så....God Jul alla ni som finns i min vänskapsbukett.

 

Mortuta 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26
27
28
29
30 31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se