FruKatt har en besvärlig tillvaro just nu, hon är ständigt påpassad av ett gäng skator. Så fort hon kommer ut på gräsmattan skriker de rakt ut, hoppar ner på gräset och hoppar runt henne i cirklar. Katten själv försöker nonchalerar så gott det går och lägger sig i jordgubbslandet eller klättrar upp i äppelträdet. Ser lugn ut ändå tills de svartvita vakterna blir för närgångna, då rusar hon in mot huset och hoppas att någon av oss kan rädda henne.

Vadan detta kanske någon undrar.

Vi verkar vara omgivna av riktigt familjekära och långsinta skator. För ca tio dagar sedan hittade vi en död skatunge i trädgården och kan väl kanske ana att FruKatt har haft något med den dödliga utgången att göra. Åtminstone kunde vi skönja ett visst intresse hos henne då vi gjorde en stilfull fågelbegravning senare samma dag, dvs flyttade resterna till komposten. Kattskrället vaktade och bevakade...

Skatorna anser definitivt att hon, utan domstol är skyldig och attackerar hämndlystet. Såpass ilsket att FruKatt alltmer ofta väljer att gå ut tillsammans med hunden eller nån av oss människor. Vi är lite av body guards åt henne. Lite coolt även om det kan ta emot att beskydda ett presumtiv brottsling.

Frågan är nu, hur länge minns skatorna hennes grova dåd? En vecka till eller hela sommaren? Sonen och flickvännen som ska ta hand om hus och hem under den närmsta halvmånaden bör nog införlivas i vad som hänt och förhoppningsvis ta över vår uppgift.

Vi skapar alltså en lite Hells Angels-liknande bevakningsgrupp och Kenzo får vara ställföreträdande arg och skräckinjagande schäfer. 

¤¤¤¤¤¤¤

I övrigt händer väl inte så mycket. Den där envisa stalkern Hesa Halsbekymmer verkar smyga runt hörnet igen. Schas på dig...stick!

Får hoppas att det räcker med miljöombyte och trevligt sällskap som medicin den här gången. Brukar fungera rätt bra.

Åskan har gått som bara den det senaste dygnet och regnet har verkligen öst ner. Herregud vad det levde om inatt. Störtregn och blixtar och dunder. Stackars alla som tillbringar de närmsta dagarna på fotbollscup eller festival eller annat som kräver utevistelse och kanske rentav tältcamping...blä...

Hm, titta på den lilla stenen som bär upp det stora marmorblocket...häftigt va?

Mortuta

Skäret mötte oss med tät dimma och en temperatur som inte alls motsvarade våra förväntningar. Humöret och huvudet hölls dock uppe med hjälp av en fantastisk lunch och sådär lagom till kaffet och den underbara jordgubbstårtan kom solen och värmen. Med andra ord blev det en ljuvlig midsommarafton.

      Museiområdet var fyllt med folk i alla åldrar och det skuttades mer eller mindre entusiastiskt runt stången. Ofantligt många jättegulliga spets- och rosettklänningar hoppade och sprang med enorm livsglädje. Dansade jag? Njee, inte den här gången. Valde avbytarbänkspositionen och njöt av folkhavet istället.

Att komma ut på ön är så oerhört vilsamt, all eventuell stress rinner av och man kan ägna sig åt det som känns viktigt för stunden, dvs promenera runt, prata lite nu och då, sitta och stirra ut över vattnet och liknande...

Under säkert halva mitt liv har midsommarhelgen skapat en melankolisk känsla. Det är svårt att förklara varför och hur men kanske närmast en känsla av att den ljuvliga ljusa sommartiden är så förgänglig. Den längsta dagen/kortaste natten står  där och vad sjutton ska den fyllas med för att bli så bra som möjligt? Man måste vara uppe och njuta helst hela natten...

Men, med åren (har det med visdomen som kommer allt eftersom, tro? Inte åldern va?) så har lugnet kommit och denna sommarhelg blir mer och mer njutbar och det faktum att det inte alltid blir så världsrekordsena midsommarkvällar längre gör inget. En vansinnigt tidig hundpromenad har också sitt värde.

Nån som känner igen sig?

    Kenzo njöt också av sina dagar på ön. Han lade sig i buskaget och höll koll på allt och alla i närområdet och lyckan visste inga gränser då en ny lekkompis gjorde entré. Gårdens andra hund, lilla hundflickan Blaika fick honom att rusa som en vinthund varv efter varv efter varv.            Jojomen, nån som har hört talas om självrastning?

¤¤¤¤¤

Så kom midsommardagens regn.

Häll-, spö-, dugg-, skvättregn i omgångar. Det öste ner i timmar...

Då gäller det verkligen att inte tappa modet. Vi tände brasa och la pussel tills dess ovädret dragit förbi och solen lockats fram igen. Det där loppisfyndet kom väl till pass och det är fantastiskt vilka samtal man kan ha samtidigt som man letar efter den där speciella lilla pusselbiten, stort som smått avhandlades medan kattdjuren växte fram på bordet.

Så är då helgen över. Vi har tagit vår, numera betydligt lättare packning på cykelkärran. Traskat efter grusvägen och förenat oss med alla andra helgbesökare på färjan. Vinkat hejdå till systra som har förmånen att kunna njuta av skäret-känslan just nu, lyckosten.

Hemma väntade katten med uppfodrande min och med ett stort klapp- och kelbehov. Ordningen är nu återställd med alla i Mortutafamiljen i soffhörnet igen.

  Må så gott alla

Mortuta

Så är det dags för sommarledighet och semester igen. Nyss var det sommaren 2012...och så är det dags igen. Attans vad tiden går fort. 

Midsommarhelgen står för dörren och sen många långa lata dagar, får man då verkligen hoppas. Det tar ibland lite tid att komma ut ur jobb-fasen och docka in i  ledighetskänslan. Ja, inte så många dar, brukar få av mig klockan och stuva undan jobbgrejerna rätt omgående och inleda med att på ren tjurskalle sitta uppe länge första kvällarna, se dåliga filmer....bara för att jag kan och inte ska upp toktidigt. okej, jag sover mig som regel igenom filmerna men det ska ändå provas..

Ledighet kan vara stressande, fast man vill det motsatta. Hinna göra allt som man förväntas göra, det familjemedlemmar vill att man gör och så det som man innerst inne vill....på en tre fyra veckor. Så gäller det helst att solen skiner, man blir lagom solbränd och så....Hörde en familjeterapeut via en radiokanal ge rådet att man ska utgå från att det blir skitväder och lite smågräligt efter ett tag för då blir man på gott humör varje dag som det inte inträffar. Tja....ligger väl en poäng i det kanske...

Jag vill vara som en katt. Vakna varje dag med en stor gäspning, sträcka på mig och sen sätta mig på förstukvisten och bedöma dagen lite lojt.

Regn?

Jag går in och sover igen.

Sol?

Jag lägger mig på ett soligt ställe och betraktar världen lite. Går en sväng och kollar in vad andra gör, sover en sväng eller springer runt lite. Gör nåt skoj en stund. Gör precis vad som faller mig in och söker mig till sällskap då det passar mig. 

Avslutar dagarna med att äta gott och kura ihop mig i sällskap med de som behandlar mig väl. Kurr, kurr....

Snacka om perfekt ledighet.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Sommar-tid betyder för många människor loppis-tid. Då vår grundfamilj förstärkts med sonens flickvän så har vi då fått en riktigt loppisproffs i familjen. Och det smittar av sig litegrann. Det säkert 4-5 år sedan jag själv var på loppis men förleden helg var det dags igen.

Ett helt gammalt bohag "loppades" ut och det fanns verkligen allt möjligt där. Verktyg, julpynt, campingsaker, cykelhjul i mängder, porslin, pussel i minut och parti och en massa annat. Vi gick där och pillrade och petade i allt och fyndade lite. 

Alltid har man ju nytta av en kökskniv kvar i förpackningen eller ett 500 bitars pussel för att inte tala om små söta ljusstakar...allt för en försumbar summa.

En bra dag alltså.

I vandringen mellan lådor och hyllor kom tankarna på hur det skulle vara att sälja ut allt man har på det här sättet.

Bort med allt och börja på nytt, fast på ett annat sätt. Stoppa den konsumtionscirkus vi alla är del av och sen bygga bo på ett helt annat vis. Bara ha en av varje pryl istället för dubbla och tredubbla som det nu är så lätt att ha. En tv, en soffa, en uppsättning porslin.....ja, ni fattar va?

Tänkvärt men svårt att ta steget ut i...

Ja,ja....det blev en skål också då jag ändå plockade runt i loppishyllorna, trots att det finns tillräckligt hemmavid. Men inte en sån....blå.....fin...

¤¤¤¤¤¤¤

Avslutar med några bilder på de coola hundar vi stötte på en eftermiddag. S.k Frallor ( Fransk Bulldog) med stor energi, kraftfulla och med en gnutta envishet. Oerhört charmerande småhundar som nog med säkerhet skulle kunna ta en match med vår StorSetterherre. Vinner kanske inga skönhetspris i mina ögon men  fulsnygg är väl den rätta kärleksfulla beskrivningen av rasen.

E och J föll direkt för dessa två så...

Vem vet, det kanske dyker upp en Fralla  i släkten, i framtiden.

Mortuta

Denna vecka är det verkligen många känslor i omlopp runt om både i städer och på landet. Känslor som lättnad, glädje och obeskrivlig lycka för att skolan är slut och sommarlovet äntligen är här. Lättnad över att allt som har med prov och studiehets är över....eller i alla fall satt på pausknapp under nästan tre månader. Glädje över att lämna något som är färdigt och lyckan av att vara fri.

En annan sorts känslor som tittar också fram hos en del unga i denna tid. Sorg över att lämna sina kompisar som man kanske under perioder umgåtts med mer än familjen och nedstämdhet över de mål som man kanske inte nått upp till. Uppgivenhet för att man inte har nåt att göra hela långa sommaren och att alla andra har roliga saker att se fram emot. Oro för vad som händer...

Läste nånstans att det kanske skulle vara bättre med ett något kortare lov än detta i barnaögon mätt gigantiska sommarlov. Nu bygger det nästan på att far- och morföräldrar ska rycka in för att föräldrarna ska få ihop ledighetspusslet eller så blir det många långa ensamhetsdagar för de som inte har fritids eller läger att luta sig mot. Om man räknar ihop alla lovdagar som skolbarn har över året är det rätt mycket, någon räknade ut att det rör sig om en 15-16 veckor totalt. Inte lätt att få ihop det som förälder med en vanlig semestertjänst...

Fast, jag vill inte vara i den politikers skor som förändrar systemet till mer skolgång...vill du?

Vår skola hade avslutning igår och redan tidigt på morgonen kryllade det av finklädda ungar i alla åldrar och utstyrslar på vår skolgård. Nytvättade shorts och just inköpta t-shirts bara väntade på att få bli lekta i och sommarklänningarna vippade i takt med Idas sommarvisa.

Så fint!

Sen kom de, så finklädda att tårna nästan krökte sig i de skyhöga "klackeskorna"...de där 16-åringarna som vi sett klafsa runt i tubsockor, gympabyxor och mössor hela året. (fatta att det dolt sig såna snyggingar under bylsekläderna...)Finklädda, lite allvarliga men glada.

Då äntligen Den blomstertid nu kommer...klingade ut över vår innergård med åtskilliga hundra som stod tillsammans och sjöng med flaggor och ballonger som ackompanjemang spred sig varma leenden.

Glad sommar sa vi till alla besökare.

Nu vilar lugnet över skolan och det är lite av slow motion feeling över alla då vi möts i korridorer och arbetsrum. Ett antal dagar av sammanfattning och utvärdering, nån kursdag och så ska det väl skrivas en massa inför kommande höst. Så att man inte glömmer alla så-in-i-%&-bra-idéer....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

  Över till nåt helt annat. En stilla undran. Vem...Vem har designat  och fått s.a.s försäljningsgodkännande på byxor av den typen. Sommarbyxor för män....som är cirka 10 cm kortare än vinterversionen. så korta att benen och de väl uppdragna sockarna syns men så långa att knäna och underben är väl täckta.

Herregud, inte i min smak....

Efter att ha promenerat bakom denne man så införde jag raskt ett "förbud" för maken att vare sig inskaffa eller bära sådana. Inte ens på vedbacken. Sådetså!

Mortuta 

Långhelger är ljuvliga, de öppnar upp möjligheten att vara spontan och man så vill ge sig iväg några dagar.

Så tänkte vi, Mortuta och maken. Vi leasade ut hund och katt, kollade in väderprognosen och bestämde oss för att Luleå skulle vara ett trevligt resmål. Lagom långt bort och så kan man åka tåg dit, praktiskt och trevligt färdsätt...tar inte så lång tid...trodde vi.

  13:04 stod vi där på stationen, i god tid som det anstår en tidspessimist...och det är jag under stundom. Tror sällan att tiden ska räcka till, att man ska vara sen och så.

 Vi parkerade oss vid ett fönsterbord, med fika och dagstidning som lagom sällskap under de där fyra timmarna som resan skulle ta. Åker, skog och äng susande förbi utanför vårt fönster och det var rätt mysigt. Småprat med varandra och med andra resenärer förgyllde lite extra.

  Sen stannade tåget, mitt i skogen. Vi hade visst kört på en ren och det lilla gulliga ( läs klena) tåget klarade uppenbarligen inte det. Två timmar senare blev vi evakuerade ut, fick gå med vår packning i gåsmarsch längs spåret med tågföraren i spetsen till en buss som förde oss till Luleå ett antal timmar försenat. 

Ja....sånt händer, blev vi upprörda eller var det lite "charmigt"? Njae, knappast men enligt de andra mer norrbottensresvana resenärerna händer det rätt ofta att det händer grejer och man blir försenade. De var luttrade och tipsade om hur man får tillbaka biljettpengarna och annat värdefullt.

Vi kom fram i alla fall.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vad gör man då i Luleå? Det finns säkert en massa som man bör ha sett och gjort men vi hade en egen idé på trevligheter.

Promenader runt alla vattendrag, kolla in de historiska platserna som finns längs strandpromenaderna. Vi gick och gick och gick...

Eftersom maken är i utkanten intresserad av vår stads stora kulturhus-satsning stegade vi givetvis till Luleås härligt vackra Kulturhus. Stort, ljust och med många många intressanta mötesplatser.

Nån som vet vad den stora silverklutten ska symbolisera? Sen kan man ju då fundera vad Umeås nya kulturhus skulle kunna ha som entréstaty....

Jamen, sen var vi ju runt och bara njöt av vackra, annorlunda och roliga saker.

Åt god mat på både s.k syltor och finkrogar. Shoppade lite även om det inte är vår allra bästa gren...

 ....sent på kvällen höll denna man på med väggmålning, det var så fascinerande att stå där och se hur det växte fram.

   En trädinstallation i en park. Så läckert!

  Etersom det var studentfirande då vi kom så var det en och annan cool kärra som drog fram genom stan, fylld med skrålande nykläckta studenter. Inte så ovanligt alltså....men skylten på det här ekipaget var ändå rätt orginell.

Som ni märker så hände det inte speciellt mycket under våra dagar i Norrbotten. Tre dagar i varandras samtal och sällskap, det räckte bra för oss.

      Solen gjorde ju inte saken sämre....

Mortuta

Avslutar med en dramatiskt blå vy från i lördags kväll. Det var varmt, vindstilla och mystiskt blått över både vatten och himmel.

En liten minibonushelg är det nu. Först en nnsdagskväll, lite som "lill-lördag" och så en torsdag som i år är Nationaldag, alltså  röd dag i kalendern. Lägg sen till sol, behaglig värme,långpromenad, nån glass, pyssel ute i trädgården och så lite god mat som avslut så kan man ju inte annat än må gott.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Bilen och hunden försvann igår till äventyr i Jämtland. Bra deal ansåg sonen, med billånet ingick nämligen Den Brune skuttehunden som bonussällskap. Allt för att vi ska kunna för ovanlighetens skull kunna åka lite hur vi vill under några dagar.

Skönt ansåg vi...igår.

Men efter en timme ungefär, då började vi båda flacka med blicken, leta i alla rum, ifrågasätta varandra meningen med kvällspromenaden utan hund och annat hundrelaterat. Vi saknar med andra ord vår bushund.

Nåja, han verkar vara hårt upptagen med att vakta jämtfamiljens kanin....

    Grannens hund, som oftast hänger vid tomgränsen i väntan på sin lekkamrat fick då igårkväll komma med ända upp på uteplatsen. Lycka! Vad gör han då? Jo, givetvis pulvriserar han en av Kenzos leksaker....bara för att möjligheten fanns. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det är alltså Nationaldag idag och då borde man alltså vara på G. Vi gav oss ut vid lunchtid för att "känna av nationaldagsstämningen", räkna flaggviftare och njuta av foklhavet med både unga och gamla.....för första gången på rätt många år har vi inte sökt oss till museiområdet i stora staden denna dag. För övrigt ett jättetrevligt arrangemang. I år satsade vi på hemmaplans-klang och jubel. (jädrans, har ju glömt att ta fram bordsflaggan....sånt slarv)

Nja..inte var det många som hade flagga och inte ens med rejäl fantasi kan man kalla det folkhav. Ni vet, där vid kiosken och ICA, där man som regel stannar till en stund då man är på promenad...Men många glada glassätare, tippande sanningsägare och ledighetsflanerare mötte vi i alla fall på vår tur. Man får väl vara nöjd med det lilla formatet då....

Grattis Sverige får vi väl säga. Hoppas du får må bra även ett år till!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåt annat som hänt?

Det är avslutningstider och de allra flesta av oss har väl en sådär tvåtre happenings att avverka i början av juni. Terminsavsluten står som spön i backen och då ska det antingen brännbollas, grillas eller fikas...finns knappt nåt avlsut med självaktning utan potatissallad, slagträn eller festis. Här uppe i norr inträffar dessutom att man med fördel samlas  på gräsytor som tyvärr redan är paxade av en miljon myggor. Inte alltid kul att slåss om luftrummet. 

Denna vår har jag dock legat lite lågt på flängandet på avslutningar av infektionsskäl men valde dock att vara med på Flingornas dito. Ingen brännboll, inget grillat och inte ett gräsfärgat knä så långt ögat kunde se.

Däremot kvartettstafetter...

(och jag fick dirigera, för nåt ska väl en "stum" tenor kunna bidra med)

...och så vrålfika av den högre skolan. Jag blir faktiskt mätt av att bara se bilderna. 

Det bjöds dessutom på lite kul kvartettunderhållning och så en massa spontansång hela kvällen. Ett bra körkalas alltså.

  Äppelträden står i blom och det är så så så fantastiskt vackert. Jag skulle kunna stå där under och göra en "Ferdinand"...ni vet lukta på blommorna...dagarna i ända.

   Trädgårdslandet är riggat och nu tusan får det lov att växa. Sådetså!

Avslutar dagen med lite kaffehäng ute i kvällssolen med maken...och FruKatt.

Ha det gott alla

Mortuta