Alla inlägg under november 2012

Av Lena - 28 november 2012 21:43

Nu är det så dags igen för julpyssel, adventsfixande..... allmänt stämningshöjande preparering av hemmet. Gissar att 1dec är nån nån form av startskott för väldigt många. Detta förmodligen fullständigt oberoende av huruvida du styrs av religiös övertygelse eller bara ren och skär lycklig julhysteri.

Nåja, det var nu inte det som startat tanke-snurror i min för stunden förkylda hjärna. Dagens fundering handlar om specifika jultraditionssaker jag har gjort/ gör denna månad, för vem och varför det utförs och om jag eventuellt saknar detta om det inte utförs.

Låter det märkligt?

Låt mig förklara och utveckla med några exempel

Det första exemplet bör nog vara Adventskalender. Allt sen första glinet i familjen var ca 1 år och framåt har vi haft paketkalender med små pusselbitar, leksaker och Gud vet allt inslaget i yttepyttesmå paket och hängt dessa i den hemgjorda fula, men med entusiasm gjorda kalendern. Med barnens växande ålder och antal blev det svårare och svårare att klura ut överraskande paket. Med tiden övergick vi till sudd, tuggummi och dajm för att de sista åren förfalla till "flyttahemifrån-bestick" och trisslotter på söndagar. Nu är det ingen av de numera vuxna barnen som frågar efter detta och man kan då stilla fråga sig ...
Skönt att slippa? Saknar att göra?
har nog inte nåt svar där..

Jo, saknar lite.....så vi gör en liten kalender själva faktiskt.

Lucialinnen är nästa på listan. I vårt förråd finns en kartong fylld med lusselinnen i allt från storlek 86 upp till rejäla damlinnen. Då kan man ju också låta sig luras att de ligger prydligt ihopvikta i väntan på att användas...pyttsan, nerknövlade och gärna med lite stearin i manschetten. Kvällen innan har vi plockat upp och börjat botanisera bland band och glitter. En stund av panik alltså.....För hos oss har vi oftast glömt bort att i god tid kolla längder, behov av stryk ing och tvätt.... För att inte tala om glitter, tillräckligt långaljus eller fungerande el dito.
Slippa eller Sakna? Åh, jag saknar inte de nattliga strykningarna och batteriletandet men däremot alla gånger lussesångerna sjungits av vår familj för farmor o farfar, mormor och morfar och andra som kommit i vår väg.

Pepparkakshuset......även detta en tradition för vår familj lika gammal som äldsta dottern. Det lilla huset med nonstopgodis , chokladfingrar som timmer och florsocker som snö och alla de små minitomtarna som ständigt återkommande gäster i vårt hus. De senaste 10 åren har det blivit mer av ett enmansjobb att få till men ack så noga att huset verkligen stått på plats en bit in i december. Huset fotas varje år och sparas för eftervärlden...vid tjugondaknut är det alltför dammigt för att kunna ätas, eller så har vi alla varit rätt trötta på smaken av pepparkaka?
Slippa eller Sakna? Jamen, sakna förstås....vilket innebär att det även i år byggs upp en brun liten villa med godisar och chokladtimmer.

*********************

Är det så att man är i en s.k Mellanperiod vad gäller juleriet? Mellan tiden då man byggde upp jultraditioner för sin familj och tiden då det kanske ska föras vidare till nästa generation?
En period då man kan göra lite hursomhelst tro?

Vad tycker du?

Mortuta

Av Lena - 24 november 2012 11:12

 


Lördag morgon

Eftersom fredagskvällar av nån outgrundlig anledning (hm, eller kanske rent av rätt logisk...) rätt ofta blir en tidig sova-i-soffankväll blir konsekvensen att lördagsmorgonen kan börja tidigare än önskat.

Så blev det denna morgon.

 

Vid sjutiden var det färdigsnurrat i sängen och dags för tidning och dagens första kaffe...förmodligen den viktigaste slurken på dygnet. Hade väl inte "sagt ifrån till kroppen" om det blivit en stunds sömn till...men nädå, slut sömn kvar som en god vän till mig skulle sagt. 

  Tidningarna väntar och mörkret vill inte riktigt släppa taget. Morgonradioprataren ljuder svagt i bakgrunden och det är ett avslappnat och behagligt sätt att starta dagen på.  

Katt och hund hänger i närheten av frukosten i hopp om att det ska löna sig. Nedfallande smulor, okynnesmatning eller nåt i den stilen.... Men, till sist sätter sig Fru Katt i fönstret och betraktar tillvaron med sitt ståiska lugn.

   

 

En sammanfattning av veckan som varit kanske är på sin plats. Vad har hänt av vikt och värde? Stort och smått....

 

Cirkusen runt SD fortsätter. De är nya namn som presenteras och man kan ana en del skelett som kikar fram i inte helt öppnade garderober.

 

Vädret är en ständig källa till irritation just nu.

Regn, dimma sågudsigförbannat, lite underkylt som variation och så regn igen. Och då det väl är uppehåll så är det blåsigt och fuktigt. Hallå Snömannen och Kung Bore..allt är förlåtet, jag ska aldrig mer klaga på era krafter. Kom och gör vår tillvaro VIT...snälla!

 

Kammarkören Sångkraft har gjort en härlig konsert med Peter Asplund med trio...en underbar jazztrumpetare OCH god sångare. Jazzstandards i snygga arrangemang, scat-sång i Armstrong- och Fitzgeraldstil. Jag njöt hela hela tiden och drömmer lite i min kammare om att nån gång få göra några låtar själv med en sån trio.

Suck...vad är väl en bal på slottet...

Nu laddar vi om för julkonserter, den mest intensiva sångperioden på året inleds nu och trots att man bara ÄLSKAR att sjunga julmusik så är risken stor för mental överdos...nuförtiden är det inte mycket egen s.k okynnesjulsjungning i hemmet mellan konserterna alltså...

 

AIK åkte på pumpen mot Napoli i den allra, allra sista matchen på Råsunda. Då det återstod "typ" 3 sekunder av matchen blev det ett bakslag....attans.

Sen blev det ett röjarparty av rang då publiken började gå loss på inredning, skyltar och annat både löst och fastskruvat. Hm, vad skulle man tänka sig ta med därifrån? En bit gräsmatta? Ett dörrhandtag som alla...typ Zlatan och Gunnar Nordahl tagit på? Plastsits från VIP-läktaren? Lite skräp från nåt gammalt utbrunnet fans-tifo? En välanvänd vätskeflaska från nån bra spelare?

Får väl höra om kära syster hämtat med sig nåt......

 

Dagens fix och trix...

Saffransskorpor omgång 1. Erfarenheten säger att glasburken med skorpor töms rätt snabbt trots att vi oftast är två personer i hushållet. Förhandstipset är visst 1 vecka....sen är det dags för en ny deg.

 

Vinterstudion i Svt1 har startat och det är så himla mysigt. Skidsport gör sig bra i teve. Även om det inte alltid finns tid och lust att hänga i soffan hela tiden så går man lite fram och tillbaka, kollar in vad som händer...stannar och kollar ett tag och går sen vidare med det man håller på med. Kul med Per Elofsson och Anja Pärson som experter...

Maken och jag måste dock planera in hundsvängen och handla-turen lite mer noga...hörde precis att det rör sig om sjutton (17) helger under vintern...puh..

 

Dagens boktips måste bli Lars Keplers Sandmannen. Om man gillade Hypnotisören och Paganinikontraktet så är det verkligen en bok att rekommendera. Läskig och in under tröjan krypande spänning. 

Som vanligt kör jag med en två-tre böcker samtidigt. Har olika platser där jag sitter och läser/lyssnar. Böcker i olika stilar. Så...

På mitt nattduksbord ligger en bok av Nora Roberts, Jagad av lögnen, om fallskärmshoppande brandmän och deras tuffa tillvaro. I den sköna läsfåtöljen i vardagsrummet finns den första delen i en serie av Eric Eriksson Det brinnande havet, om 1800-talets Grisslehamn. Ja...och så Kepler i lurarna då de där 14000 stegen om dagen ska avverkas...över stock och sten, till och från jobbet..

Rörigt? Inte alls....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



 Fru Katt övergav fönstervakten till att betrakta avfrostningen av frysen. Hon verkar mycket förundrad över vad som låter och rinner. Tittar då och då upp på oss tvåbenta, blundar en stund och vaktar vidare...

 

 

Mortuta

Av Lena - 16 november 2012 18:48

Då kom det....

Avslöjandena som visar att några SD-politiker inte alls är så politiskt korrekta som de stenhårt jobbat på att framstå som. Via en mobiltelefons film får vi se och framförallt höra en inte alltför intelligent diskussion mellan två-tre postfest-killar som blandar högt och lågt i ett lågvattenmärkessamtal....först med en kille, sen med en tjej och det blev inte direkt bättre allteftersom minuterna gick. 

kontentan var rätt klar; de ansåg sig vara "ägare" av svenskheten och det svenska medborgarskapet och dessutom kunde de via två tre meningars samtal avgöra om tjejen var en prostituerad eller ej....

 

Suck

 

Unga "helanattenpartande" (okej, dessa killar var ju drygt 30 men ibland är siffran ingen garanti för mognad...) gläfspellar har ju sällan gjort sig kända som några stora tänkare, eller hur? Det är mycket skit som kommit ut ur berusade munnar genom åren, det är då en sak som är säkert...men om sanningen ska sägas så såg/verkade inte SD-killarna var  helt dyngraka och bortom all vett och sans. Tvärtom...provocerade eller ej, de kunde inte dölja sina åsikter genom vit skjorta, slips och politikerportfölj. Nej, det kom fram i ljuset på ett, för dem generande sätt. Med eller utan järnrör.

 

Varför kom detta i medias strålkastarljus just nu? Det hände ju faktiskt för över två år sen. Enligt en undersökande journalist har det sedan en längre tid pågått en inre strid i SD och att detta skulle vara ett "vapen" för en falang...jo. jo..man har hållit på den här sura karamellen rätt länge alltså. Expressens chefredaktör ler nog belåtet nu.

 

Men alltså

 

Hur fiffiga var de numera time-outade och avsatta politikerna som gett/visat/sänt vidare filmen till andra? Kanske tänkt som nåt frän coola-killargrej...gissar på att de nu funderar sig gråhåriga på VEM som skickat vidare till media? eller är de insyltade i den interna konflikten tro?

Inga best friends forever-hjärtan längre där inte...

 

Nåja

 

Det är bra att det lyfts upp i dagsljuset. Vardagsrasismen alltså...vem som har rätt och inte rätt att bo i vårt land och ...att det ska vara så svårt att förstå varandra....vem är man rädd för?

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

 

....och nu gör vi en sånhär snygg radioreportervändning och säger: hm, på tal om rädsla och skräck. Under den för några helger sedan avklarade skräckhelgen Halloween klädde många, många ut sig till riktigt otäcka typer. Här får vi se familjens i vanliga fall mycket vackra döttrar...tur man inte mötte dom på kvällspromenaden...hu, hu.

 

       

 

Jamendåså....nu har jag ventilerat hjärnan lite, dags för lite kvälls-surr med goda vänner är på sin plats?

 

Mortuta

 


Av Lena - 12 november 2012 19:49

 


Men herregud, är det då ingen som kan lära mig. Vara en tydlig instruktör, kanske ge mig nåt piller eller tipsa om en bra kurs kanske..

 

What...tänker ni säkert. Har människan blivit galen? 

 

Nej då...jag har bara tagit mig en titt runt i hemmet och krasst konstaterat...

Det är en del som behöver fixas för att det ska bli nån höst/julmysig stämning, det är då en sak som är säker.

Under rundvandringen (äsch då, vi har inte nåt slott eller herresäte) kunde jag konstatera att den där väggen med tavelhålen som skulle fixas "skitsnabbt" (citat maken) ser fortfarande ut som en krater, bokhyllan som de fina sakerna ska in i står lite vilset i ett rum med ett strykjärn, en tom vattenflaska och så ett gäng bilder som ska arrangeras in i nån ordning...illa, illa.... det har ju legat på mitt"bord" att göra det.

Ser också en viss dammanhopning under pianot...ja, det har avancerat på nåt vis ända upp på "icke för stunden aktuella"- nothögen, skit också...


Vi är alltså inte i hemmahosreportage-fas kan man lugnt säga...

 

     

Sen så är ju det där med att få till det sådär med ljus, nån liten pyntgrej och så en lagom julprålig duk. Min inställning till julgrejer är en aning ambivalent och jag har fortfarande svårt att hitta min optimala julstämningsnivå. Vacklar mellan det enkla och det mera tokpyntade...beroende på humör.

Fast....det enkla vinner oftast.

 

Varför ser det så läckert och snyggt ut i affärsskyltningen/tidningsreportaget? Stilrent, matchat och vackert, framförallt passar det ihop med resten runt omkring.... men då det kommer hem till mig så har duken knövlat sig i kanterna och blir aldrig riktigt platt, ljusen blev lite smått fel i färgen och jag kan inte riktigt välja ut det där "bästa piffet" utan tar fram ALLA...och då menar jag verkligen ALLA glada dagisproducerade småtomtar med en gång. Vilket medför att de där röda kottegrejerna hinner bli både dammiga och katthårsbeprydda innan luciadagen.

Att sovra har inte varit riktigt min grej vad gäller korktomtar med fånigt flin...det är då bara att damma på...

 

  Från början av november kommer även kalasbilderna varje tidning med nån form av inredningsinriktning..

De där reportagen med glöggfester och adventspartyn i goda vänners lag. Varma färger, vackra kläder och så iniglödheta tjusig inredning. Matchat in i minsta detalj.

Fint och tjusigt och på låtsas.

Jodå, vi gör också sånt där.....vi har också jättemysiga fester och glöggopepparkaketräffar med vänner och det är så roligt. Men vi har ju lite udda koppar ibland, fyra fem olika lätt buckliga termosar för att hålla glöggen varm och man kan ge sig den på att minst en av oss bränner fingrarna vid kristyrpysslet och att pepparkakshuset måste limmas ihop för att inte rasa...

Sånt händer väl inte i "reportage-världen"? eller vad tror ni?

 

Aha, vän av ordning säger nu över kvällskaffet.." men nog är det väl lite tidigt att börja med julgrejer, det är ju f-l-e-r-a veckor till advent". Med risk för att ni sätter kaffeslurken i halsen kan jag meddela att det faktiskt är...typ två veckor kvar. Om man nu fostrats i "the old school" av en mor som plockade fram saker i en viss ordning varje år....så är tankeförberedelserna igång.

ha, ha..trodde länge att det var jag själv som hittat på det men inser att jag gör som min mamma gjorde...så blev det med den självständigheten.

Även om det tar emot....Det är alltså dags att börja mentalt förbereda sig....och rätt många runt omkring oss har faktiskt redan gått all in vad gäller utomhusbelysningar och jag har till och med skymtat en julgran i ett hus. Otippat? 

 

 

Det är väl bara att bläddra vidare i nåt flashigt magasin eller kanske en gammal gulnad Hemmets Journal och se vad som ska passa ihop den här vintern.

Sen göra ett djupdyk i lådorna i förrådet, pressa ut dukarna allt vad som går och börja trassla ut sladdarna till utebelysningen så att vi får upp den i trädet för ovanlighetens skull.

 

Wish me luck!

 

ps...om ni funderat över hur det gick för oss med SöndagsDN-fikamyset....det kom aldrig nån tidning....förrän måndag morgon.

Snopet....

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 11 november 2012 19:00

Såhär lagom till att en ny arbetsvecka står och stampar i farstun är det väl bra att titta tillbaka på vad det avlämnande sjudagars-skiftet gjort för nytta...


Vad har veckan innehållit?

Well, well...ett och annat får man väl säga.

 

Obama har vunnit presidentvalet i USA och det känns bra.....men man får väl också säga Grattis till att flickorna Obama slipper byta skola och att hunden Bo kan fortsätta lukta på samma träd i Vita Husets trädgård under de närmsta fyra åren. Nog så viktigt kan jag tycka.


 

Hushållet nya tidningsprojekt med DN på helgerna sprack redan efter en (1) dag. Vi satt båda två i fönstret i morse och spanade efter tidningsbudet, ivriga och förväntansfulla. Stämningen och bilden av oss båda vid söndagsfrukostens tändaljus,äggobacon och en STOR kanna kaffe tillsammans med oändligt många bilagor av söndagsDN gick i stöpet....ingen tidning före 11:00...och då är ju hela frukostidén lite gammal och fadd, om man så säger.

Det blev gårdagens VK och med tiden rätt kallt kaffe....

 

 

Far i huset har på ett hedervärt och för familjen traditionellt sätt firats.

Det vill säga;

Han fick själv gå ut i spöregnet ohyggligt tidigt på morgon med en springsugen hund, bära in veden och göra en mysig brasa och sen koka kaffe. Resten av hemmavarande familj, dvs undertecknad och så sonen med flickvän sov lite extra länge....för det var ju ändå söndagmorgon....

Det har då aldrig varit överskott på hyllningar och kommersiella firanden i den här familjen....hm, nä jag är då inte bitter....alls.

Nåja, lite mysiga ljus och en god frukost kunde vi andra bidra med och så våra muntliga hyllningar förstås .

Han är ju värd all hyllning, pappan till hans och mina älskade ljuvliga barn...utan honom hade det blivit svårt att få till just dom...det är då sant. All heder till dig PAPPA D!!!

 

 

Flygbolaget SAS går med raketfart mot konkurs...

Aj,aj, aj....inte bra..rena rama flygdramafilmen som man läser manus i dagstidningarna. Började lite stilla med några hundra nerdragna tjänster, sen blev det katastrofvarning med total krasch men nu verkar danska staten gå in i hjälterollen och styra upp nåt tok-jäkla sparpaket med många offer men med en tydlig "räddavärlden"-attityd. Fattas bara lite Armageddonmusik i bakgrunden då man läser rubrikerna..

    

Eftersom vi i slutet av året ska hälsa på våra utlandsbarn och då har för avsikt att flyga med SAS är det rätt intressant att följa dramat. Det vore snopet att stå där, på Arlanda...några dagar före jul med väskorna fyllda av tunnbröd, sillinläggningar och julskinka och se skylten inställd flygtur pga konkurs hånle mot oss.

 

Hm...blir drygt att ta sig dit på annat sätt.

Åka tåg? Bila? Cykla? Roddbåt sista biten? Här finns det utrymme för inovativa lösningar i mängder....eller så går det bra och flygbolaget reder upp detta och vi är nöjda och glada resenärer.

 

 

Den musikaliska veckan har innehållit julmusik i minut och parti. Både kammarkören och barbershopkören frossar i nutändas-whenyouwish-vårjulskinkaharrymt....så det enda som fattas är lite snö på träden och rödvarma kinder. Åh, vad jag älskar att sjunga julmusik av alla slag....

 

 

Slutligen kan jag meddela att vi, efter många långa år av okunskap äntligen ätit kronärtskockor...doppade i smör och salt och citron....och då kan jag säga....klart överskattat....


Jamen, det väsentligaste är nu rapporterat och ni kan lugnt gå vidare in i nästa vecka....

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 8 november 2012 16:14




  

Bilresor är stunder av stillhet, på nåt vis. Alltså, man kommer ingen vart och tiden för både samtal (ja, om man nu har nåt sällskap förstås...) och lyssnande. 

Den senaste långa bilturen som vi gjorde var fylld av dokumentärer. Vi fullkomligt frossade i livsöden och både stora och små händelser. Resan var såpass lång så vi hann faktiskt med både sporten, svensktoppen och så dessa intressanta dokumentärer.

 

Gardells bok och filmatisering av den är på tapeten och har verkligen berört mig och fått mig att än en gång fundera över religion i allmänhet och Jehovas Vittnen i synnerhet...tankar om hur avvisande alternativt omgärdande den kan vara...beroende på vem du är.

Nåväl, ett program om " att växa upp i ett Mormonhem"...fängslade och upprörde mina tankar oerhört. 

Historien i korthet; svensk flicka i en mormonfamilj, beskriver sin uppväxt där betydelsen av familjen och dess trygghet/kontroll var som en våt filt runt alla.

 

Flickorna förväntas hitta sin blivande partner inom kyrkan (rätt kyrka då förstås), deras huvuduppgift inom församlingen är att bilda familj. En kvinna kan aldrig bli präst/predikant/äldste eller något sådant. Det är förbehållet männen och unga pojkar fostras tidigt i att kunna bli det. Kvinnorollen är verkligen byggd på kvinna+man=enda sanningen-principen.

 

Denna familj är en kärleksfull familj där man verkligen bryr sig om varandra...deras liv består till hundra procent Kyrkan. Bara umgänge med likasinnade och alla var glad och lyckliga. Familjen är en viktig instutition som ska hålla ihop både i livet och efter döden, det är en stark övertygelse hos en mormonfamilj. Man ska hålla ihop!

 

Sådär fina som ni vet mittuppslaget i fyrfärg i tidskriften Vakttornet visar....även om det nu inte är mormonerna utan Jehovas vittnen som har den tidningen...

 

Vidare..i tonåren förstår flickan att hon är homosexuell och där brakar religionens vackra teser ihop. Ja, ni fattar va...hon låtsas vara med nån kille i församlingen ett bra, har en flickvän hon aldrig får visa sig med och får hela tiden höra "det går över"," du kommer inte att få evigt liv nu", "du måste gifta dig med en man och skaffa barn och sen får du låtsas resten av livet" och mycket annat.

 

Hon var så förtvivlad över hur hon betraktades som felaktig, felkonstuerad....nån som skulle omvändas...nån som inte fick vara medlem i kyrkan längre trots att hon länge ville det.

Familjen fanns dock kvar och hon var på intet sätt utesluten men det faktum att hon, enligt tron nu inte ska få tillhöra den eviga familjen (efter döden) har gjort henne och famijen förkrossad. På så sätt är hon ju redan förvisad och betraktad som "förtappad" och felaktig.

 

Många, många gånger under radioprogrammet drog jag paralleller till Gardells romanfigur Benjamin och hans livsöde i och utanför Jehovas Vittne-kretsen. Två unga människor liv av förmodligen många fler där religionen inte alls är sådär inkluderande och god som man kan tro.

Läser man boken "Torka inga tårar utan handskar" så får man ännu mer insikter och glimtar ur den sortens liv...

 

 

Ja, vad säger man om det?

 

Resan hem gick fort och mina val i livet angående religion kändes ännu mer rätt....

 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


 

Hoppsan....Det var värst....men, eftersom jag sett en sån snarlik skylt i Örnsköldsvik så är det bara att konstatera att det är många som önskar ha den ensamrätten, helt uppenbart.

 

 

Av Lena - 3 november 2012 14:42

Måste bara visa skylten...den finns på ett litet fik/matställe längs en strandpromenad i Stockholm. Den som äger stället har verkligen idéer om att kundtillströmningen styr hur länge man har öppet....och då stannar kanske fler länge, gissar jag.

Nästan synd att man inte kunde vara där på invigningen :)

Mortuta

Av Lena - 2 november 2012 19:45

Få se nu....vad brukar man säga? "ryktet om min död är en smula överdrivet". Jaja, så illa har det inte varit utan jag har helt enkelt befunnit mig i nån form av skrivarkoma. Inga bra ord och tankar har dykt upp. Åtminstone sånt som är värt att dela och utveckla med er där ute... En massa vanligt vardagssvammel går ju annars alltid in och ut i tankarna...som vanligt.

Det är Alla helgons helg och lyktor tänds, gravar smyckas och många, många tankar går till de människor man inte längre har runt omkring sig. Stundtals varma minnen och ibland bara tunga sorgliga tankar. Det är så oåterkalleligt och definitivt...

Det är viktigt med reflektionstid.....alltså stunder då vi stannar av lite grann och inte bara "ekorrhjulsrusar" vidare hela tiden. Stoppar och lever i nuet.

Tidigare i veckan sprang stora och små barn runt och "skrämdes" allt vad man orkade. Rackarns vad Trick-or-treat det blivit. Vi hade laddat med smågodis och enkronor....slapp alltså "treat"-bestraffningen.
(hm, ska nog aldrig avslöja busen som gjordes för många många år sen i gymnasiet....då vi fick vara med om detta fenomen för första gången. Några gränsfall vad gäller uppförande.....kanske).
Nåja, det är mysigt det också. Vi behöver nog leka med vår rädsla för läskigheter för att få lite distans...

Vi lyxar oss med några dagar i Stora Hufvudstaden. Mat, motion och prat....mycket av allt tillsammans med kära syster. Javisstja, glömde att vi nog kanske, eventuellt..(hi, hi) blir nån shoppingtur.

Nu väntat en Skype stund med dottern. Åh så skönt att tekniken ger mig tillgång till hennes röst och bild.

Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards