Alla inlägg under augusti 2014

Av Lena - 29 augusti 2014 07:11

Tidig morgon och egentligen borde det vara lite ruschigt i hushållet just nu. Känsla av resfeber och lite rusa runt och ordna-kaos. Men icket!

Innan avfärd mot den lilla jättevarma ön är det fortfarande en arbetsdag kvar. Och en hel del packande kvar. Och en del fixande kvar.

Det förtsnämnda går kanske inte att dribbla bort i första taget, det är bara att ge sig i kast med arbetet med liv och lust (ja, det är faktiskt den känslan nästan varje dag...vore det så alla dagar på året räknas man väl inte som riktigt frisk, eller?).

Det andra, att packa alltså är det sämre med. För varje gång det är avfärd som segar vi ut på det här med resväske-fyllandet. Än så länge inte en pryl framtagen...jo, det som är beställt och önskat av döttrarna förstås och sånt fyller numera en väska. Men för egen del...njae, det får väl rafsas ihop något imorgonbitti strax före avfärd.

 

Vad fixandet anbefaller så är det kanske så att man inte behöver ha tömt tvättkorgarna helt och strukit alla skjortor och knäskurat golven och blankpolerat diskbänken och renbäddat i alla sängar innan man ger sig iväg på resa. Eller?

Det finns förmodligen olika skolor i detta så att säga. 

Det ovanstående, med idén om att det är så skönt att komma hem till ett välstädat och väldoftande hem. Och det motsatta där man tänker, herregud det där tar vi hand om då vi kommer hem. Strutseffekten alltså.

Ja, och så alla varianter som finns däremellan.

Här handlar det nog mer om tid för fixandet eller planering eller brist på dito. Sova länge/göra annat lika med lämna en röra, vara uppe i tid/planera nån dag i förväg betyder komma hem till ordning och reda.

 

Hur gör du?

 

¤¤¤¤¤

 

 

Träd av allehanda slag hamnade i mitt fokus för någon promenad sen. Såg ett märkligt träd och sen var det kört. Virrade ( läs irrade) runt med blicken mot trä av alla sorter och detta blev resultatet.

 

                 

 

Ja, ja...några tveksamma medlemmar av trädfamiljen men ändå vackert....

 

 

Nämen, då är det väl bäst att rusa till jobbet då..

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - 25 augusti 2014 16:27

De senaste 24 timmarna, eller kanske rättare sagt de senaste sju gånger 24 timmarna  har vi kastats mellan hopp och förtvivlan vad gäller väder och vind.

Ena stunden har det varit varmt och skönt, ni vet så som det bara är i augusti för att en liten grisblink senare ( för övrigt ett helt ljuvligt uttryck, eller hur?) vara fullkomligt kaos vädermässigt med regn och åska och allt sånt...

 

Det är tusan så svårt att klä sig rätt på morgonen. Risken alt. möjligheten att bli tokblöt eller toksvettig på promenaden hem efter jobbet är rätt uppenbar. Men vad gör väl det, egentligen? Tack vare detta har vi massor att prata om med nya och gamla bekantskaper och vi får alla tillfällen till en mera överraskningsfylld vardagstillvaro, och det är ju inte illa. Ingen tristess så långt ögat kan nå...

 

Denna dag inget undantag. Åskvädret som drog fram under natten var nog ett riktigt rekordförsök, om sådana skulle finnas var det nog på distriktsnivå i alla fall. Kanske rent av på mästerskapsnivå och det blir nog svårslaget att få så många blixtar och smällar så perfekt samtidigt-tajmade som det var i natt. 

Nåja, nu ska jag inte glorifiera ovädret, jag tyckte att det var hur läskigt som helst.

 

Morgonen gav oss likafullt en solig före klockan sju-frukost i uterummet, som om inget hänt. Lite vått i gräset (läs sjöblött och vattensjukt alltså....) och vackert regnblänkande äpplen i träden ( läs..en oändlig mängd av nerblåsta vattenskadad frukt på gräsmattan). Alltså, verkligen idylliskt, hm...ehh, jo, det var det faktiskt.

 

En två tre störtskurar senare bestämde sig vädergudarna för att det ska nog vara sol idag. Tack för det beslutet!!

 

 

Om nu vi människor har lite svårt att leva i nuet och njuta av det lilla så kan en katt verkligen det. FruKatt hittade det optimala solstället inomhus och kunde helt oberoende av vätan sträcka ut och kanske rent av räcka lite lång näsa åt oss andra i familjen som inte jagar sol-fläckar lika enträget.

       

 

Behaglig känsla att komma hem till. Detta inbjöd till att njuta i bersån med Bokklubben vid livets slut i hörlurarna och stickningen i händerna. Med rätt många års intervall kommer stick-ivern fram. Måste ha ett mål med stickandet, som då jag insåg att alla i familjen saknade tjocksockar och gick och småfrös då det skulle till att vintermysas under skidsemestrarna. Ni vet myset med varm choklad/vintoddy och fina tjocka sockar och vackra tröjor vid en brasa...

Då minsann kom stickningen fram och det producerades sockar hejvilt till nära och kära.

 

   Denna gång är det också helt klart målinriktat hantverk. Nån som står mig nära kommer att behöva en yttepytteliten kofta lite längre fram då vintern kommer...Jamen, då är det ju bara att sätta igång.

 

 

Mortuta  

ANNONS
Av Lena - 22 augusti 2014 22:35

 

Att börja läsa en ny bok är litegrann som att kasta sig utför ett stup utan lina runt magen. Ja, alltså....inte bokstavligen då utan mer som en liknelse. Ni vet, man får en bok i present, känner inte till titeln eller författaren men det ser ju trevlig ut på framsidan i alla fall. En del väljer bara titlar eller författare som man på något vis är bekant med. Som man redan läst annat av eller fått tips av tillräckligt trovärdig vän/bekant/tidningsrecensent. Fine, man är redan i hamn då på något vis, vet vad som kommer och kan känna igen uppbyggnaden i den bok man läser. Tryggt men i mina ögon lite småtrist i längden.

 

Ha, ska jag säga som plöjt alla möjliga deckarserier och njutit av att till slut nästan känna mig som både kaffedrickande polis, nyfiken journalist och profilerare och då också i stort sett föruspått både nästa lik och mördare. Tryggt och enkelt att läsa men som sagt var lite tjatigt, men ändå bekvämt.

 

Icke desto mindre hoppar jag gärna på nya böcker med en iver som den bäste häcksprinter. Utan hejd ibland, det blir både höjdare och bottennapp. Allt har inte sen hamnat på min mina bästa böcker just nu-hylla...så att säga.

Somligt hamnar på avbytarbänks-hyllan och får där stå till sig i hopp om att jag eller nån annan ska falla till föga och läsa en gång till och kanske tycka annorlunda.

 

 

 

Nån har sagt att man alltid ska läsa minst två kapitel i en ny bok innan man...

1. får nån pejl på författarens stil

2. vet på ett ungefär vilka huvudfigurerna är och story-strukturen

3. kan ha nån liten uppfattning om man kommer att gilla eller ogilla boken

 

Det räcker alltså inte med att läsa på baksidan för att få en känsla?

Nej, tydligen inte. Den textsnutten är förmodligen skriven så insmickrande som det bara går så att vi ska falla i farstun med dunder och brak. Eller så är det rätt trist och lurar oss lite...

 

Ta till exempel denna baksidestext: (rycker nu en bok ur hyllan...nästan slumpmässigt alltså)

"När brobyggnadsingenjör Akseli Jaatinen anländer till det lilla samhället Granbacka i uppdrag att bygga en stor betongbro, störs den rådande maktbalansen på orten."

Jaha..? Vadå...? Inte gav det nån hjärtklappning direkt. 

Men läs boken " En lycklig man" av Arto Paasilinna så får du faktiskt en riktigt underhållande stund. Kanske inte nåt du blir liggande sömnlös över, möjligtvis då du minns nån tokig episod och fnissar till lite i sömnen. 

 

¤¤¤¤

 

Författare har alltså inte en så lång läsestund på sig för att övertyga oss läsare att gå vidare med boken. Min egen hemkokta teori är att den stunden har över tid krympt, läsare tenderar att ge upp fortare om det inte är tillräckligt bra. (tror jag, bör det påpekas...alltså inga forskningsstudier på detta påstående)

Kan det vara en trend i tiden? Vi har sådant tempo i flödet av allt så att läsa klart just den här boken inte är lika intressant...På samma sätt som vi inte ser klart en film som vi inte gillar. Zappar mellan sådant som vi inte väljer att fullfölja.

Urvalet och utbudet gör oss lite nonchalanta på något vis. Detta torde märkas rätt tydligt på barn och ungdomars läsande, de är ju mer utsatta och påverkbara för snabba flöden än vi något äldre stötar.

 

Så, desto större press på författarna att få till de inledande kapitlen så att vi stannar kvar och läser. Några lyckas ju helt uppenbart, dessa behövde inte ens ett kapitel för att fånga mig. Knappt en två, tre meningar...sen satt jag där, klistrad.

 

" Slaget träffade högt upp på höger kindben. Det var precis det han avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog. Här vid middagsbordet siktade farsan för det mesta på näsan...."

Ondskan, Jan Guillou

 

" Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte kunna anförtro mig åt någon och att jag hoppas att du ska bli ett stort stöd för mig. 

Jag börjar helt enkelt med då när jag fick dig, alltså när jag såg dig ligga där på presentbordet. Fredagen den 12 juni vaknade jag redan klockan sex..."

Anne Franks Dagbok, Anne Frank

 

Även med dessa titlar har jag bara ställt mig vid bokhyllan och rätt slumpmässigt tagit ut böcker som jag gillade/uppskattade/fängslades av då jag läste dem. Det finns förmodligen hundratals bättre exempel men ni fattar kanske ändå vad jag menar.

 

¤¤¤¤

 

   Sådärja, nu ska jag avrunda fredagskvällen med denna. Förhoppningsvis så blir jag fångad direkt...annars får man väl kämpa lite extra för att komma in i handlingen. För, nu är det ju såhär....jag läser alltid från pärm till pärm. Dumdristigt eller ej, men så är det.

 

Hur är det ditt förhållande till böcker just nu? Berätta.

 

Mortuta

 

Av Lena - 20 augusti 2014 21:54





En litet kort inlägg, såhär i onsdagens sena timme....   


Första kvällen på vad som känns som en evighet där jag befinner mig inomhus. Och då måste man ju tända en del ljus och få till nån sorts myspys-känsla. Tända i kakelugnen och jaga  fukten ur huset. Det är onekligen mysigt det här också, även om man nu sjungit tropiksommarkänslans lov vecka ut och vecka in. Variation förnöjer, kanske man kan beskriva det som.

 

Har ägnat mig växelvis åt att se på simning, slumra lite, putsa silverbestick och öva sångstämmor. Stack in ett litet te-fika däremellan också så att man inte drabbas av akut fikabrist, för de vore ju förfärligt.


  Lyssnar på Karlavagnen som har skola som tema ikväll. Viktigt, viktigt. alla politiska partier lyfter fram än det ena än det andra som helbrägdagörande lösningar. Betyg från tidig ålder, återinförande av ordning-och uppförandebetyg, uppmanar föräldrar att lita på pedagogernas kompetens och inte jaga upp sig för allt, skamvrån och gud vet allt.

 

Hm...ju senare timmen lider desto märkligare blir synpunkterna och åsikterna som framförs...nån teori om varför det är så?

 

Måste lyssna vidare, ta en liten slurk te till och betrakta ljusen.

 

Mortuta



Av Lena - 19 augusti 2014 17:09

 


Mellan två jobb är väl ett uttryck som används lite nu och då, alltså då man är efter något och före nåt annat, typ. Lite nonchalant kanske...

Mellan tummen och pekfingret är också tämligen bekant. Ni vet, då man ska på ett ungefär bedöma något och inte vill vara allt för precis i sitt uttalande. Praktiskt!

Mellan två regn är förmodligen ett uttryck som inte än är så nyttjat. Det kanske rent av myntades av mig i eftermiddags?

 

Promenaden hem från jobbet gick i störtregn och jag kom hem absolut plasksjöblöt, insåg dock att en kissnödig gladspringig setter inte skulle hindras av detta utan bytte raskt om till en något torrare regntålig jacka. Tog max två minuter att ta det beslutet. Gick sen ut på förstukvisten och möttes av sol och ett oerhört vackert eftermiddagsljus. Hmmm, märkliga vädervändningar.

Grabbade kameran med mig, här kan man inte försitta sina chanser och tog den sprittande skuttande hunden med ut i skogen. Eftersom nu Kenzo är rätt fokuserad på sitt arbete i skogen, dvs noggranna doftkontroller av tuvor och stubbar och en hel del rusafort och stannatvärt-övningar kunde jag gå med blicken på andra saker.

 

Det var så vackert...

           

 

Helt ljuvligt i skogen. Luften var hög och syrerik och jag (nåja, bara nästan då...) krumsprångade likadant som min jycke. Med lite välvilja och fantasi var det så.     Det börjar dofta höst lite grann och jag gillar det. Gillar att fylla lungorna med augustiluft och se att det finns lingon och blåbär och ljung. En halvtimme av lycka och sen hem igen för att fortsätta tisdagslivet.

 

Väl hemma igen var det som om någon tömde en jättehink med vatten, eller skruvade på brandslangen eller...ja,det började regna igen. Men då, mina vänner satt vi redan inne torra och välbehållna.

 

Det är väl att vara Mellan Två Regn, så säg?

 

 

Mortuta

Av Lena - 18 augusti 2014 22:17

En regnkväll öppnar upp till att göra de där sysslorna som stod på semesterns mentala to do-lista som av naturliga skäl inte blivit gjorda. Allt det där som innebär inomhus-vistelse. 

Nåväl, denna tokregniga eftermiddag och kväll kickade igång fixarådran rejält. Lådor började tömmas, hyllor skruvas på plats och en massa andra grejer plockas fram. Ibland med ett något osäkert syfte men väldigt roligt.

 

En lång stund ägnades åt att förflytta en oändligt tung hög med fotoalbum och småboxar med lösa foton från en förvaring till en annan. Det är faktiskt lite sorgligt att inse att stunderna då man tittar i album blir färre och färre. Alla dessa album med familjens samlade öden och äventyr, vår gemensamma historia blir bara liggande där i skåp och lådor. Nu ägnar vi oss åt det snabba betraktandet med digitala bilder, delar med oss snabbt men glömmer nog bort lika fort.

 

I en av alla dessa lådor med lösa bilder hittade jag en del guldskatter. 

 

Min morfar. Tänk, det enda jag minns av honom är den där rutiga kudden och så hans mjuka tofflor och så givetvis hans snälla ögon.

 

Mina fyra storasystrar som de söta sommarflickor de var i början på 50-talet.

 

 

Mamma Birgit och pappa Allan i väldigt unga år. 

 

Det var en hel hög med bilder som måste ha hamnat i min ägo då mitt föräldrahem städades ur och vi delade upp grejer. Jag blev sittande på golvet och gick nästan vilse i nostalgiskogen.

 

I nästa hög dök dessa bilder upp.

       Maken och jag i knatteversioner.

 

 

Och så en bild av äldsta dottern.  

 

Kan faktiskt se en del likheter mellan henne och oss...

 

¤¤¤¤

 

Pysslandet och röjandet fortsatte med något större effektivitet då fotohögen packats in på ett nytt bra ställe.  Det ska bli loppis-försäljning tillsammans med en kompis på lördag och nu har maken avkrävt ett löfte om att jag ska rensa ordentligt. Vi har ibland lite olika syn på vad som är skräp och vad som är bra-att -ha-grejer och vad som faktiskt har ett affektionsvärde. Gissar att vi inte är orginella i detta?

 

¤¤¤¤

 

 

Ja, nu var det ju faktiskt en speciell viktig låda som fångade mitt intresse lite mer än annat...dags att titta igenom, tvätta och vika ihop de allra finaste sakerna.

Jojo, så är det.

 

Mortuta

 

Av Lena - 17 augusti 2014 21:56

Söndagar är en märklig blandning av vila och arbete. 

Här i huset är det dagen då man tillåts ha en sovmorgon om man vill, får peka åt BruneBror att det faktiskt inte är dags att gå ut....än och den dag då den stora pannan kaffe bryggs på morgonen och som avnjuts långsamt. Allt detta för att samla kraft till nån form av verksamhet resten av dagen.

 

Denna dag inget undantag. 

 

 

 

Vinbärsbusken rensades in till sista bäret. Nästan i alla fall, vi sparade faktiskt några små skruttbär till fåglarna så att de inte sätter sig på rad på staketet och protesterar. Några vinbärskakor ska det väl fixas ihop och kanske, kanske blir det att bära nån till jobbet. Vi får se...

 

 

 

FruKatt...ja, hon heter ju faktiskt Zero (döptes till det av de rättmätiga ägarna Elias och Joel, vi är ju bara fosterfamilj till kissekatten)  har som vanligt ägnat söndagen åt kontemplation. Det syssla som hon är bäst på utav oss, förutom då fågel och musjakt förstås där hon är typ världsmästare.  Helgen har innehållit ett par, tre lik som burits fram av kattskrället. Burits till dörren/trappsteget med stolthet. Blä, så äckligt...ja, jag vet att det är katter är jägare och så men ändå...

 

¤¤¤¤

 

 

Efter en timmes fartfylld stavgångspromenad (jo, man kan faktiskt stavgånga i riktigt hårt tempo) har eftermiddagen och kvällen ägnats åt planering för höst och vår med barbershopkören. Mycket roligt på gång, även denna säsong. Konserter av skilda slag, tävling och så en hel del trevliga möten mellan roliga sångare där emellan.

 

   Förutom allt planerande så diskuterade vi en hel del av vad vi läst i denna bok. Bland annat om hur man, som sångare förtydligar och konkretiserar de hinder man har för att utvecklas som sångare och framförallt hur man kliver över dessa hinder. För det man vill, är ju att se möjligheterna till utveckling. Det är inte alltid så enkelt, att veta och förstå vad som hindrar till musikalisk utveckling.  Nåt som man bara fått för sig att man inte klarar, omvärldens förväntningar eller kanske det övriga livet/vardagen som står i vägen. Måste fundera på vilka hinder som står där...och sen se alternativen till det, lösningarna alltså. Och sen är det bara att jobba på med sångteknik, danssteg, andningsplan och övningsfiler i mängder.

 

 

 

Vår samtalsmiljö denna eftermiddag var verkligen den allra bästa. Vid havet, nära klipporna men i lä för vindarna som ökade för varje timme. Det är definitivt väderförändringar på gång, känns i luften. Det luktar annorlunda, havet låter inte som vanligt och himlen har inte samma vackra inbjudande färger längre. Hösten lurar runt hörnet, så att säga.

 

¤¤¤¤

 

Må så gott alla denna mörkmysiga söndagkväll

 

Mortuta

 

Av Lena - 16 augusti 2014 00:09

 


I månader hade vi väntat, läst i folders och lyssnat på förhandssnacket från inside-källor och hört kulturförståsigpåarna ge hintar om att det skulle bli något utöver det vanliga. Något mer än en vanlig Night at the Opera...så att säga.

 

  Lite trevligt mingel och, som man säger i sportvärlden, uppsnack i baren innan det var dags. Innan den tvåtusenhövdade premiärpubliken skulle få se och höra och uppleva opera av det mer spektakulära slaget. Vi tog det säkra före det osäkra och repeterade den mytologiska sagans handling för oss, så att vi inte skulle känna oss helt bortkomna och kunna hänga med i svängarna då tyska arior började ljuda över regementet. 

Må då säga att ÄNTLIGEN fick jag nån konkret reell användning av mina studier av de mytologiska sagorna under svenskastudierna. Tack för den kursen universitetet!

Kung Agamennons död, dottern Elektras hämndbegär, moderns och älskarens öde och mer än så lär man väl aldrig nånsin glömma och nog blir det väl att fundera över huruvida nån här och där lider av Elektrakomplex (alltså då en dotter är starkt ...okejrå, fööör starkt kopplad till sin far..och vill hämnas alla oförätter som kan eventuellt hända farsgubben).

Sviterna efter en operaföreställning alltså....

 

 

 

Men ett dån startade det, där ute på den 200 meter långa scenen på regementsområdets parkering. Förvandlad till gravplats, palats och allmän blod- och utgjutelseområde. 

Fantastisk musik, fantastiska sångare, fantastisk scenografi och en handling om en...ursäkta ordvalen....helt j-la sjuk familj där man mest vill dräpa och hämnas. Blandat med trånande efter barn och förbehållslös syskonkärlek.


 

 

 

Gigantiska dockor styrda av lyftkranar med rollinnehavarna i korgar sjungande och agerande. Oerhört imponerande.

     

Symboliken med den nakna kropparna som bildade en förkroppsligad svans på den ondskefulla modern var oerhört effektfullt. Ålande, insmorda i lera och blod ...

       

Långt bort kom han då, genom en skog med eldsflammor ...den förlorade sonen. 

 

 

Elektra blev precis den megaupplevelse som media och arrangörer ville att det skulle vara. Vi i publiken var helt lyriska och insåg nog alla där vi stod, vid 23-tiden i mörkret att vi varit med om något helt unikt för vårt operahus, vår stad och vårt land. Mäktigt och märkligt.

 

Såhär nån dag i efterhand kan vi båda konstatera att en repris-sväng skulle vara bra. Alltså en föreställning då vi kan lugnt sitta och lyssna fokuserat på själva operan, följa handlingen mer i detalj och inte fladdra runt med blicken för att inte missa någon av alla de fantastiska sceniska effekter som upptog våra sinnen.

 

Kan alltså bara gratulera alla er som har er upplevelse kvar...

 

¤¤¤¤

 

Sommaren klöser sig fast, åtminstone på dagtid. Varmt och skönt, kanske inte bad-väder direkt men fortfarande riktigt härligt. Bara att gratulera alla er som fortfarande har semester.

 

    Sol och son, bra kombo....

 

Mortuta

 


Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se