Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Lena - Söndag 15 okt 11:55

 

 

Människor, både i  bekantskapskrets men också de i periferin svarar på frågan om hur ofta de storstädar med ett frågande ansiktsuttryck. Svar såsom:

"vadå, jag städar varje vecka eller i alla fall röjer ordentligt var 14:e dag" till "städningen har jag rut-bokat bort med ett städföretag" och så dom som säger " eh, städning... det är överskattat.."

Jaha, olika är det och förhoppningsvis är alla nöjda med sitt sätt att lösa problemet.

 

Här är det inte så ofta men då det sker är det ingående städning som gäller. Kanske inte den kategori som fick mest röster i min lilla gallup-undersökning. I detta hushåll är det en ingen lek med städning, svetten ska rinna! I stort sett kan det gå till på följande sätt:

- Planering vid frukostbordet

- På med träningskläder

- Gnugga från tak via väggar ner till golvlister

- Dammtorka, röja, sortera och kasta/källsortera/skänka bort

   (ibland i hastigheten lite för mycket)

- Hög musik som ska peppa

   (här duger inte nån vanlig radiokanalsprogram typ melodikrysset eller så...

    nej ös ska det vara)

- snabb fika på mitten

   (en av oss är sjukt snabb på att dricka kaffe och startar alltid fort igen)

- hitta mer och mer som behöver få sig en sortering 

- svära över allt katt/hundhår som finns ÖVERALLT

- gnälla över den i hemmet som hittat på att de ska vara långa gardiner som är i vägen

- ha synpunkter på långhåriga mattor och anse att det är överskattat med myskuddar och      filtar som ska dammas och vädras rejält.

- diskutera fördelarna med att istället bo på 30-40 kvadratmeter kanske?

- bli klar och ramla ihop i soffan efter oändligt många timmar och vara väldigt nöjd.

 

Om man nu bortser från att det nån av oss ofta hamnar i "men oj så bra låt det här är" då pianot städas och måste spelas eller "tänk, den här boken läste jag för ett tag och och då..." och bokhylledammningen då tar lite längre tid. Ja, bortsett från sådana tidshinder är väl ovanstående en rätt korrekt beskrivning.

Bekant?

 

 

 

 

¤¤¤¤

 

 

 

FruKatt, allas vår land lady. Hon som bestämmer och låter oss veta vad som gäller är inte helt övertygad om städdagens storhet och fördel.

 

  Denna gång parkerade hon tidigt på köksön, trängde in sig mellan tidningshögar och några korgar och försökte sova bort eländet. Funkade sådär eftersom mer och mer skrot skulle få plats på samma yta. 

Då möblerna började flyttas runt startade madamens klösa på så många textiler som möjligt-stund. Bort-schasad förstås. Svart i blicken är det då dags för jag sitter minsann var jag vill- aktionen. Fönsterbräda, pianotangenter, diskbänk och dörröppning...endast exempel på platser som hon kan propsa på äganderätten över.

 

  Till sist åkte kattskrället och kattmaten ut på bastubron. FruKatt parkerade då utanför fönstret och kastade sura blickar in till oss resten av dagen.

 

¤¤¤

 

    

 

Nu är dagsverket avklarat och hushållet rent och väldoftande igen...och FruKatt är nöjd.

 

Mortuta

 

 

 


ANNONS
Av Lena - Söndag 8 okt 20:30

 

 

Den senaste veckan har delar av vår familj mer eller mindre bokstavligt bestigit berg, det berg som jag nu kallar K1, inte K2 som den där vanliga bergstoppen heter. Det här har varit betydligt mer världsomvälvande saker än vanlig bergbestigning.

 

Den lille svenskirländske maltesboende pojken i våra hjärtan har tagit steget från lilldagiset till Kindergarten 1-skolan. Aha, tänker ni, han är väl i den åldern då det händer.

Nixpix, ynglet är inte ens tre år och mormorshjärtat har slagit dubbelslag inte bara en gång vid tanken på att skrotungen ska in i skolväsendet, om än i lekskoleform.

 

För att greppa det hela måste vi ha en liten genomgång om maltesiskt skolsystem. 

 

Småbarnsdagis (upp till tre år)

Kindergarten 1 och 2 ( mellan 3-5 år)

Skola (från 5 år och sen till 16 år)

 

Så långt verkar det väl inte så speciellt konstigt och olikt det svenska systemet. Lite tidigare skolstartkanske men ändå helt okej. Lägg till skoluniform, alltså inte kostym/dräkt i gabardin och slips utan enhetligt mjukisklädsel i aktuell skolas färger och vi kanske inte heller höjer på ögonbrynen nämnvärt. Kanske rent av tänker man att det kan vara rätt skönt att varje dag veta vad barnet ska ha på sig. Klädmobbningen torde väl minska radikalt.

 

Krångelfaktorn kommer först då det står klart att det där lille skrutten på knappt tre år också måste vara blöjfri och händig på att både få av och på kläderna då det är dags. En del övning har behövts den senaste månaden för att detta ska fungera...

 

Allt material som används (så kallat förbrukningsmaterial) ska vara införskaffat, bokpapper på pysselboken, pennor och sudd klara. Inget är gratis/skattefinansierat alltså. 

 

  Nåväl, lille Rian har nu gjort sin första vecka. Varje dag har den lille varje dag lämnats av vid skolporten, vinkat av sina oroliga föräldrar och med kånken-ryggsäcken lunchpackad tagit fröken i hand och gått in i klassrummet. Ni kan se det framför er, eller hur?

Fast riktigt så blev det inte.

Lillkillen har, på grund av storm och regn (ökenstorm som innebär 20 sekundmeters storm och tvärsöver-regn) varit invirad i diverse regnskydd, blivit buren in i skolbyggnaden tillsammans med alla de andra små och stora som tagits sig dit i ovädret. Sjöblöt, rätt förskräckt och förundrad över vad som händer...ja, det kan ju fått starta bättre. Oroliga föräldrar har under dagen väntat på att timmarna ska gå och att upplevelserna ska bli bra för sonen.

 

  Förmodligen har den lilla familjens vecka varit lika tuff och strapatsrik 

som att bestiga ett berg i K2:s storlek. Svettigt/Blött, oväntade händelser och en hel del  motvind. Och med en skön känsla att få vila några dagar vid basstationen som helgen kan liknas vid. 

 

Lycka till på nästa veckoetapp, Riri!

 

¤¤¤¤

   

Här har hösten kommit med rätt tydliga steg. Trädgården är vinterställd och det är bara att invänta snön. Jaja...jag vet att det inte är nåt som står på önskelistan såhär i oktober men nog minns en och annan läsare att det kommit frost och flingor redan dessa veckor...

Kanske inte för gott men i alla fall länge nog för att skrämma slag på oss alla.

 

Lilla fröken Hilma växer så det knakar och fotofarmorn vill givetvis föreviga flickeflarnet då och då, ibland i lite roliga miljöer. Kanske i en färggrann lövhög? Sagt och gjort, kratta ihop en hög och invänta besök kombinerat med uppehållsväder. 

 

Hilma blev helt klart aningen överraskad av att läggas i en lite fuktig lövbädd, bjöd inte på ett enda leende under fotosejouren så resultatet blev ett gäng bilder på en allvarlig 4-månaders ljuvlig unge.

 

         

 


Som vanligt svämmar hjärtat över av kärlek till denna lilla unge...   

 

 

¤¤¤¤

 

För övrigt har det födelsedagsfirats, grillutflyktats och LenaPH-showtittats. Allt var bra!

 

Mortuta

ANNONS
Av Lena - Söndag 1 okt 22:25

  

 

Denna regniga och gråtrista dag kunde ha blivit en soff- och strumpemysdag men icke det. Man kan ju inte vara hemma då gårdsbutikerna i nejden annonserar om öppethållanden hela härliga söndagen. Alltså var temat för vår helgutflykt givet.

 

( hela detta inlägg skulle kunna ses som en enda långa reklam för gårdsbutiker i södra Västerbotten...men se det är inte köpt på något vis.) 


Iväg på krokiga, leriga och långa byvägar. Sträckor kantade av vackert höstfärgade träd som inte ens en skvätt-regn kunde ta musten ur.

Första gården som besöktes blev...

 

 

 

En gård som inriktat sig på de stora, stadiga nötdjuren. Ni vet sådana som man inte vill bli jagade av i en hage...om man nu skulle få för sig att gå in i hagar sådär bara på måfå.

 

      Miljön runt gården är helt fantastisk och ger begreppet öppna landskap "ett ansikte". Är det dessutom klätt i vackra höstfärger, då är det vackert som tusan.

 

    Inne i gårdsbutiken öppnade det upp sig ett himmelrike för fika-älskare. Vem är väl inte det? Problemet blev att välja bara en kaka/tårta/bulle, eftersom det fortfarande finns nån sorts självbehärskning kvar...eller?

 

    Elva-kaffet levlade upp till nya höjder då det serverades i vackra koppar och med rosa pelargoner som sällskap. Ja, det blev en sötpaj till kaffet. Dieterna fick sätta sig på avbytarbänken denna dag.

 

Med kaffesmaken fortfarande varm i gommen bar det iväg till nästa ställe

 

 

 


Denna gårdsbutik och lantgård har lammuppfödning som sitt fokus. Stora och små, svarta och vita, tackor och baggar och lamm så långt ögat når. Blanda sen upp det med hönor både här och där så är man bra nära Häljegårds miljö. 

 

      Familjens son, en pratglad herre i tiotolvårsåldern visade med stolthet upp sin uppfödning av höns. Ett otal sorters hönor som spankulerar runt, en del på fri yta men de allra flesta inom hägn.

      Trots att vi inte kom dit med små barn som ville klappa djur fick vi gå in i lagården och känna fårens varma nosar mot händerna och klappa på småkycklingarna som irrade runt, runt sin hönsmamma.

 

In i gårdsbutiken och få med sig några härliga köttbitar förstås. Får försöka förtränga de mjuka lamm-nosarna då det är dags att tillreda maten.

 

Sista besöket blev...

 

 

Här blev det mera kött-bod och inte så mycket mysig miljö och lull-lull. Men det var gott och fräscht och vi fick avsluta med en smaskig grillkorv innan det blev hemfärd med en del matpåsar i bagaget.

 

  Det är en ynnest att kunna köpa kött och grönsaker på detta vis, i gårdsbutiker där bönderna verkligen går i god för att det är kvalité. Djuren har levt gott i bra miljö och då känns det lite bättre att äta kött nu och då. 

 

¤¤¤¤

 

För övrigt då?

 

Lyssnar på ljudbok samtidigt som strumpstickorna dansar. Raggsocks-säsongen lär väl bara vara en frostnatt bort. Symaskinen har också fått glödga litegrann under de senaste dagarna. Gymmet på lill-ön har fått lite hjälp med utrustningen. 

 

FruKatt har lugna dagar just nu. Av nån outgrundlig anledning har madamen valt att hållasig inomhus mest hela tiden sen sommarlovs-vistelsen hos originalfamiljen. Hon gör möjligtvis en snabb runda vid cykelboden och postlådan men sen får det vara nog och släpp-in-mig-krafsandet hörs. Denna stugsittarinställning har inneburit att grannskapets två mest ivriga slagskämparkatter valt vår gård till sin allra bästa arena. Var och varannan dag kan vi, eller då mest FruKatt sitta på första parkett (fönsterbrädan) och beskåda de två kämparnas dueller. Osäkert vem som vinner flest ronder. Tussarna av hår som pryder vår gräsmatta tyder på hårda ronder. 

 

 

Nej, nu får det bli en brasa och kanske lite Master Chef eller Beck eller Morden i Midsummer som avslut på denna söndagskväll.

  

 

Mortuta


Av Lena - Fredag 29 sept 20:51

 

 

Scenen är följande:

 

Trött efter en dag med intensivt springande hit och dit, problemlösning och hantering av stort och smått. På väg hem skiner solen sådär höst-trevligt (ja, alltså med hög luft och ingen vind) och tanken om skogspromenad föds.

Hem och byta från de finblanka jobb-skorna till de något mer leriga gympaskorna, fram med kameran och here we go.

 

       


Det är helt ljuvligt att befinna sig i naturen, tankar och sinnen  rensas upp på något vis. De tankesnurror som tidigare varit svårlösta får under en tur i skog och mark chansen att lösas upp och presenteras på ett sätt som lockar till lösning.

 

          

 

Går och går...kollar på svamp och annat mer svår definierbart..mer eller mindre vissna men vackra växter. Promenadtempot blir rätt ofta upphackat, om kameran är med, eftersom det vackra av någon anledning rätt ofta är i markhöjd och kräver ett visst krälande. Det är nog tur att ingen står bakom ett träd och tittar på människan med kameran som kryper efter marken..eller kanske det är det? Nåväl, ingen har än så länge gett sig till känna och funderat på vad man sysslat med.

 

Helt plötsligt händer det något väldigt speciellt denna specifika dag.

Blicken och fötterna stannar vid en "mark-skylt" som säger Hej Kompis. En alldeles fantastiskt fin sådan som fick mig att stanna upp och i princip rakt ut i skogen säga Hej På Dig Själv. Värmen i hjärtat steg och rent av önskan av att vara 5 år igen ökade för varje steg. Jag har hamnat rakt in i en av förskolornas skogsstig med så mycket härlig rekvisita.

 

 

 

             

Åh, tänk om man fått vara ett förskolebarn och få vara en del av allt detta häftiga. 

 

På vägen hem ljöd alla möjliga härliga barnsånger och minns mina egna kids i den åldern då vi knatade runt på dessa så kända stigar. Ser verkligen fram emot att lära familjens nästa generation, dvs Rian och Hilma på roliga lekar längs våra skogsstigar. 

 

Ett, två, tre, fyr...fem och sex och sju. Ut i skogen tåga alla nu. Far går först och tummeliten sist, Tyst det är, ej rörs en enda kvist.

 

Små små fågelungar sover i sitt bo. Lilla fågelmamman får då lite ro.

 

Jag leker träd, jag leker träd, jag leker ihåligt träd

 


Herregud, hur i friden ska våra småkids hinna lära sig alla sånger som mormor/farmor vill.

Måste börja lägga upp en barnviseinlärningsplan snart...

 

   

Vandrade hemåt igen och konstaterade att rönnen är vackrare än nånsin och att smultronskörden nu gått in i tredje andningen. Mums, mums.

 

¤¤¤

 

För övrigt då?

 

Har plöjt igenom David Lagercrantz senaste bok, Mannen som sökte sin skugga. Den andra av honom skriven, men den femte i milleniumserien. Rätt spännande läsning och den föll i betydligt bättre jord än den förra (Det som inte dödar oss) som mest var en märklig läsning.I denna, den senaste boken pratas det mycket om tvillingar och då i synnerhet då spegeltvillingar, alltså enäggstvillingar som är en spegelbild av varandra, både vad gäller utseende men också en del inre organ. Klart fascinerande och vetgirigheten i mig lockade till att läsa mer. Klart intressant!

 

Som parallell-bok, eftersom det sällan eller aldrig är bara endast en bok igång har jag Storytel-lyssnat på Omgiven av idioter, en bok av beteendevetarenThomas Eriksson. Där beskriver han på ett tämligen lättsamt sätt om olikheter i kommunikation och hur olika 

beteendetyper agerar med/mot varandra. Lärorikt och intressant.

 

Ska greppa Erikssons nästa bok Omgiven av Psykopater...det ni, det blir grejer det.

Rapporterar mer efteråt...

 

 

Mortuta

 


Av Lena - Lördag 9 sept 22:30



      

 

Veckan som varit.


Vimsat runt mellan högt och lågt, stort och smått. 

Hade många planer på vad som skulle hinnas med, ni vet långa listan.

- Träna före jobbet - helst innan 06.00

- Göra flera sylt- och långkok

- Öva som en galning så att hela repertoaren för hösten skulle sitta helt utantill.

- En massa annat som mitt överambitiösa alter-ego skulle kunna hitta på.

 

Men inte något av detta blev det nåt av......

Istället blev det helt andra saker som kom upp i den så kallade pipe linen.



- Sytt en del små plagg till lill-Hilma

- Sytt en del större plagg till gymmet.

- Övat på andra låtar som låg nära hjärtat, kan flera nya låtar men ingen utantill

- Stickat en tröja till den lille irländaren

- Lärt en massa på jobbkurs

- Lagat nya maträtter, till exempel kålrotsbiffar...mums.

- Slappat i soffan

- Slaviskt följt Biggest loser VIP och Idol

- Slarvtränat en del...

 

Jodå, det hinns med en hel del på en vecka.... 

 

 

¤¤¤¤

 

Umeå har bjudit upp till smakfestival för fjärde året och med lite god hand med vädergudarna brukar det vara en mysig tillställning. Ni fattar...sensommarsol i ryggen, en kall öl, god mat och lite schysst musik på scenen.

Detta år bjöds det dock upp till regn, snålblåst och 10-12 grader. Sktitväder alltså.

Nåväl, en snabbsväng blev det dock.  Det gäller att gå på en sån festival tokhungrig, smakportioner och ditt och datt på småtallrikar stod som spön i backen.

       

Oväntat godast var uppstekt palt med bacon, detta trots att det bjöds mat från många håll i världen. Klämde till med rawfood-tårta och kakor som efterrätt. Mums.

   

 

¤¤¤¤


Bebisar växer så det knakar...och syns!

Hilmahjärtat har varit ute på äventyr, ja med modern som sällskap förstås och farmodern (undertecknad alltså) har inte fått möjlighet att gosa på flera veckor. Evighetslång tid.

Herregud, ungen har i stort sett lärt sig läsa och skriva på två veckor. Ja...eller åtminstone hålla upp huvudet och greppa tag i leksaker. Begåvat barn!

 

     Turligt nog ryggade den unga damen inte bakåt i skräck då vi väl möttes igen, på nåt vis verkar hon känna igen rösten och tittar stint på en med lugn i blicken. Känns skönt att veta om man nu skulle dra vinstlott och bli barnvaktstillfrågad.

 

 

¤¤¤¤

 

De första veckorna i september är mycket speciella i familjen. Två av tre kids är födda denna månad och det känns fortfarande som det hände nyss. Fattar inte riktigt att tiden gått och att det är..sorry to say, snart medelålders kvinnor som är våra döttrar. 

 

Först ut, kloka och vackra Maja. Envis och energisk..och en helt underbar mamma.

 

      


En vecka senare, kloka och vackra Linnea. Även hon envis och energisk. 

  

Skulle kunna skriva spaltmeter om dessa två och deras liv fyllt av kamp för feminism och kvinnors förbättrade möjligheter på lill-ön och deras energi att driva Spartan-gymmet framåt. Timme ut och timme in ägnar de åt att diskutera med andra om hur orättvisor ska förändras och det är ett stolt modershjärta som klappar.

 

Hurra för er brudar, fortsätt ert stora arbete!

 

                                                

 

 

Mortuta


 

 

Av Lena - Söndag 3 sept 17:45

 


När solen skiner....nej, vi börjar om...

När det inte regnar och/eller blåser så att huden knottrar sig, ja, då måste man verkligen passa på att göra utomhussaker. Precis en sån helg har det varit, mend ljuvlig sol och värme och det känns som de allra flesta som haft möjlighet kastas alla inomhusmåsten och hängivit sig åt the indian summer life

Så även detta hushåll.

 

    Trädgården och bärbeståndet har fått sig en duvning. Hallon finns det gott om, det har så många insta-konton vittnat om så det var väl läge att traska iväg de där 13 metrarna som var avståndet mellan buskarna och undertecknad. Det mesta äter vi upp med detsamma men lite måste väl sparas i ladorna.

Vi har dessutom rensat och grävt och kapat och tänkt och funderat. Ska det göras nån förändring tänker man mycket bättre i solsken, eller hur? Bästa att passa på!

Ska stora buske A och B flyttas på måste lilla buske C och D få ge sig av till nån annan plats och då måste sandhögen och gruset bäras bort och stubben kapas ner och...känns det igen?

Lägg där till en toktjock gräsmatta som ska hållas på en, för grannsämjans skull, hanterbar nivå. Vill ju inte att de andra runt om oss ska behöva beskåda som mest skulle beskrivas som "När som sädesfälten böja sig för vinden.."-känsla. Högt gräs alltså, fram med klipparen och kämpa igenom djungeln.

 

 

      Rönnbären hänger i klasar överallt och det borde finnas något bra att göra av detta överflöd. Satt en stund på bärplockarpallen och klurade lite på vad som skulle funka. Kanske blir lite väl mycket om man ger sig på massproduktion av armband med rönnbär trädda på gummiband? Nej, tänkte väl det. Ingen av er som skulle starta online-försäljning med det som huvudnummer?

Safta, sylta känns inte som nåt som skulle gå åt i hushållet. Gelé är väl möjligtvis det som kanske ligger närmast. Nåväl, det kändes trevligt att passa på-sitta där och filosofera.

 

          


Det finns en antal naturreservat inom en hyfsat nära radie och vi har inte varit direkt världsrekordhållare i att besöka dessa. Dags att ändra på den statistiken. En av höstens målsättningar under rubriken Trevligheter ihop är att beta av ett gäng på reservatslistan.  

Dagens fikavandring i vacker miljö blev till Hässningsberget, nån mil utanför Umeå. 

Vackert som tusan, lagom vandring om man vill vara ute ett par timmar och i solsken bedårande miljö. En tur som inbjöd till både filosofisk tystnad och trevligt småprat.

Det gäller ju att passa på, eller hur?

 

 

    För att inte maken skulle hinna trampa dessa kilometer upp och ner flera varv i väntan på att fotonörden skulle bli klar med kräla efter marken-vinklar och vackra motiv blev det endast några få motljus-karameller. Men rätt coola sådana.

Får nog ägna mig åt det mer ohämmat vid ensamvandringar istället. Jag passar väl på då...

 

     

FruKatt har, efter en ovanligt lång sommarkollovistelse kommit hem igen. Hade nästan börjat misströsta och misstänka att fosterhemsplaceringen (dvs vi huserar katten då ägarfamiljen är allergiska) upphört och allergin på något vis bara försvunnit. Beredde oss på att endast få träffa madamen på besökstid och sånt...men icket. I torsdags drog hon in igen.

Välkomstkommittén stod beredda och tog emot..

Femton sekunders svep inomhus och sen stod hon jamande vid dörren.

-Släpp ut mig, jag måste kolla av tomten och uppfarten och skogsdungen och....

 

Där satt vi på bron och tittade fånigt på kattrumpan som svassade iväg runt hörnet. Inte det minsta strykande runt benen eller uppmaning om att bli kliad eller klappad, nej då. Samma gamla FruKatt är tillbaka, regenten och drottningen med ett ego större än Gunilla Persson och Kim Jong-Un tillsammans.

 

  Vi säger ändå Välkommen hem Kissekatten!

 

¤¤¤

 

   Vi avslutade vår Passa på-helg med att sitta i solen med lite ost, kex och Prosecco. Satt som en smäck och blir väl något att minnas då septemberdagarna blir lite mindre kortärms- och altansvänliga. 

 

Vad har just du passat på att göra? 

Kapat ett träd, hoppat studsmatta, åkt båt eller kanske vägrat vara ute och sett minst en säsong av nån serie?

 

Mortuta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Lena - Lördag 26 aug 12:45

 

 

Väldigt många av oss har under barndomen haft bästisar som man delat allt med. Allt från att alltid lekt tillsammans på dagis och i skola till att dela hjärtesorg och festkvällar blandat med dötrista kvällar skavfötters i soffa och lånat kläder och smink. Haft lika kläder, gillat samma grupper och rätt ofta samma killar. En sån där vän som till och med fått läsa i dagboken, den där låsta och gömda som dolde så mycket för omvärlden.

 

Väldigt många av oss har också varit med om då bästisen valt bort och gått till en ny BFF (Best Friends Forever) och tomheten efter ett sådant svek har känts rakt in i hjärtat...för att kanske sen blekna då en ny bästavän dykt upp på radarn. Eller så har saknaden efter någon att dela allt med varit under en längre tid.

 

Bästa vän-fenomenet är verkligen på gott och ont. Barn/ungdomar ( och av någon anledning är flickor verkligen överrepresenterade i detta ) knyter ofta upp sig på en bästa vän och fallet blir då också hårt då det skär sig mellan vännerna. Övergivenheten blir total och de av oss som fostrat döttrar kan med största säkerhet dela erfarenheten av förkrossade flickor.

Jag kommer alltid att vara själv, Ingen vill leka med mig, Vem ska jag vara med i skolan nu?

Känns det igen?

 

Ingen kan vara så elak som en före detta bästis...om man har otur. Den ultimata hämnden verkar vara att berätta något som sagts i förtroende till den som då för stunden står längst fram i bästispyramiden. För det känns ibland som ett pyramidspel, då man betraktar flickors spel mellan varandra...och ja, det finns en del att göra där.

 

¤¤¤

 

Varför skriver jag då om detta och gör denna inledning?

Har funderat över hur vi hanterar sådant som vuxna och vad det gör att män/killar/gubbar/grabbar i större utsträckning har en hop vänner och inte någon specifik bästa vän. Är det bättre? Eller kanske blir det en ytligare vänskap? Fortsätter flickor i stor utsträckning att ha bästavän-synsättet även i vuxen ålder och vad ger det för konsekvenser.

Mycket att fundera på och ni fattar att det såklart inte är ett forskningsbaserat resonemang jag baserar mina tankar på och att det förmodligen finns lika många förhållningssätt som människor. Men, men.....man ska väl ha nåt att grunna på då tillfälle ges då det regnar eller är kallt eller då långpromenaderna behöver någon tanke-bränsle.

 

 

Nåväl, låt oss beta av några av dessa frågor.

 

Varför är killar/pojkar mer benägna att hänga i grupp? I mitt yrkesutövande möter jag många tonåringar och det är rätt uppenbart att killar sitter i flock eller själva. Det är rätt sällan som man ser/hör att tonårspojkar pratar om en person som sin bästa vän. Pojkarna gör saker i grupp, eller kanske bara sitter bredvid varandra med näsan i dator eller mobil. Umgås de? tveksamt...men de finns runt varandra. En hög killar spelar pingis, fotboll eller nåt annat sport-relaterat, cyklar på väg hit eller dit. Sällan två och två.

Självklart finns undantag, men i det stora hela har jag iakttagit detta.

 

Hänger vuxna män med endast en person och delar livets stora och små med denne...nu övergår jag till gissningar och betraktelser av det andra könet genom livet.

Jag tror att de har flera vänner och beroende på vad man gör och vill diskutera eller utöva väljer man ur sin vän-palett...Låter lite enklare eller kanske det är något som de då missar?

 

Fortsätter flickor att ha bästis in i vuxen ålder? Ja, jag tror att övergången till en större vänkrets tar lite längre tid beroende på hur uppknuten personen ifråga varit till en enda vän. Inte bara en gång har jag läst om/talat med unga vuxna tjejer som känt sig ensamma och övergivna då den där enda vännen flyttat till annan studieort/arbetsplats eller liknande och att man inte riktigt vet hur man skapar nya vänskaper. Svårt att kliva fram och visa att man vill umgås med flera olika vänner. Somliga drömmer envist om en ny bästis som man kan äga på samma vis som i tonåren, vill alltså inte riktigt bli förtrolig med flera olika.

Baksidan av barndomsbästavän-fenomenet alltså.

 

 

¤¤¤¤

 

  Att kalla någon sin bästa vän kan ibland kanske tolkas som att man utestänger och degraderar alla de andra som är betydelsefulla i livet. Alla de som man verkligen vill dela livet med och hjälpa och stötta och få samma tillbaka vid behov. 

Vänner som är viktiga.

 

Min teori och livsfilosofi är att alla de som är mina nära vänner är mina 

Bäst på något vis-vänner. Ingen position i en pyramid här inte.

 

- Vännerna som funnits med sen barndomen och som man inte behöver förklara allt för, om släkten och så...och som vet vad som hände för länge sedan. Som träffat ens föräldrar och de som inte längre finns i livet.

 

- Vännerna som kommit in under livets gång och som följt det stora och lilla i vardagen. De som man kan skratta och gråta med även om man inte ses varje vecka. De man ringer och frågar hur det är eller kramar om lite extra då man ses.

 

- Vännerna som tack vare blodsbanden finns. Puss på er.

 

-Vännerna som man fått via jobb eller liknande. De där som man möter på i både lugna och stressade situationer och som kan både klappa en på axeln eller heja på då det osar lite katt. De där vännerna som man nödvändigtvis inte behöver veta allt om och som man inte heller öppnar upp hela sitt register för men ändå bara älskar att ha i vän-påsen.

 

- Vännen som jag valt att dela i livet kräver väl sin egen plats. Är väl närmast att kalla BFF?

 

...ja och så de där kategorierna som jag för stunden glömt bort. Har ju inte direkt nån liten lista i plånboken som jag bockar av på...

 

 


Hur tänker ni andra runt detta med vänskap i vuxen ålder? Har ni fler vänner nu än i tonåren? Behöver man vänner då tillvaron är tokfylld av familj och tvätt och jobb och allt?Försvinner en del då andra poppar upp...och är det ett nederlag eller livets gång?

 

Mortuta

 

 

Av Lena - Söndag 20 aug 19:36

 


En kväll under senaste veckan satt vi tillsammans med goda vänner och blandade god mat med intressanta diskussioner. Om maten är god och sällskapet trevligt flyger timmarna iväg och ämnen som avhandlas många. Denna gång fastnade vi vid den sk tiotusentimmarsregel.

 

Kräver kanske en lite förklaring innan vi går in på hur diskussionerna förlöpte.

 

Detta uttryck är myntat baserat på forskaren K.Anders Erikssons resultat. I stora drag kan vem som helst bli expert på vad som helst med 10 000 timmars övning. Det Eriksson funnit belägg för är att medfödd talang har en försumbar påverkan på en utövares skicklighet inom alla tänkbara områden och att det enda som spelar roll i sammanhanget är att öva på rätt sätt. Nyckeln till att lyckas är att öva på rätt sätt. 

Läste på wikipedia om detta.

 


 

Alltså...som bilden ovan visar, 8 timmar mer dag och bara vila på helgerna...sen mata på igen. Hålla på så i 5 år. Det ni.....

 

 

Tillbaka till samtalet vänner emellan. Efter en längre stund av det sedvanliga skeptiska Ahh,det kan nog inte fungera och Nämen, behöver man så mycket tid mynnade det förstås ut i vad vi i sällskapet skulle ägna oss åt. Pannorna lades i djupa veck och tanketystnaden och därefter småfnissandet spred sig i rummet innan det var dags för redovisning.

 

Eftersom vi bestämde oss för en av parametrarna i våra fantasier fick vara att man skulle bortse från krämpor som livet so far levererat till våra kroppar blev lystern i mångas ögon om möjligt än mer glittrande.

 

Vi skulle ägna oss åt bland annat golfande, trumspelande, språkstudier, heminredning, trädgårdsinredning, saxofonövande, fotbollstrix och kick, måleri och skrivande och en del annat. Allt med samma entusiasm. Vi var rörande eniga om att vi kanske inte skulle bli så oerhört mycket bättre än alla andra men att vi skulle ha tusan så roligt under tiden.

Men...8 timmar per dag under så många år, risken är väl att man blir så himla trött på det där som man älskar allra mest? Risker man får ta alltså.

Intressant är att så få av oss valde något som kräver fysisk aktiva kroppar...om man nu bortser från golf och fotboll förstås. Och inte så många funderade i banorna av det ska ge rejält med pengar, det är uppenbart inte helt och hållet prio ett längre. Det samtalen kretsade runt var mer om vad man genuint älskar att göra och ville hålla på med utan att bli störd av nåt annat. 

 

 

Vad valde jag? Haha, det kan ni fundera på....

 

 

¤¤¤

 

     

 

Trädgården jobbar på, det är grönt och frodigt och bären mognar i rasande fart. Den något bleka sommaren, vad gäller värme verkar inte ha påverkat nämnvärt. Grönt och skönt är det i alla fall och fortfarande kan man trava ut i tidig morgontimme och plocka in lite smultron och jordgubbar till frukosten. Lägg sen till en näve morötter eller ett knippe persilja till middagen så känns det rätt. 

 

Vinbär- och hallonsnår är satta under bevakning och inplockning bör nog ske inom de närmaste dygnen, det är lite av en kamp mot fåglar och andra bärsugna. Bärplockning är inte min bästa gren, om sanningen ska fram är det rent av tråkigt och undviks så mycket som möjligt. Stövlar, hink och skog...nej, inte det. Men om bären finns i trädgården då är det något helt annat.

 

 

¤¤¤

 

 

 

 

Lilla hjärtat Hilma har varit på besök i helgen. Ja, med föräldrar och hundsystern Sally förstås. Ett dygn fyllt av gosande som fyller kroppen med kärlek. Blir så glad rakt in i hjärtat att lillfamiljen väljer att komma ut till oss så att vi får lära känna den nya.

 

  Än så länge handlar livet med henne om att med jämna mellanrum  sova, äta och jollra litegrann...men eftersom tiden i alla andra situationer går så himla fort är det väl bara en grisblink bort att hon kryper och klättrar och hojtar efter något smaskigt. Då är farmor redo, var så säker.

 

¤¤¤

 

 

För övrigt?

 

Väntar och längtar efter att FruKatt ska flytta hem efter sommarlovsvistelse. Hon har varit borta från hushållet alldeles för länge då man till och med saknar katthåret i möbler och på mattor. Se så, kom hem nu kisse...

 

Skolåret för alla våra fina elever börjar i morgon och då är allt som det ska igen på jobbet. Härligt! Även om det är skönt att få jobba så att säga ostört med planering och sånt är det inget utan alla stora och små ungar. Välkomna ska ni vara!

 

Sjunger och övar och..övar och sjunger. Mycket att lära sig utantill såhär i början av en ny säsong. Hoppas att halsontet som ligger och lurar backar undan nu då ingefära och honungskuren är påbörjad. Det och mycket sömn och träning ska väl hålla kroppen i trim även denna höst.

 

 

 

Mortuta 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se