Alla inlägg under mars 2011

Av Lena - 31 mars 2011 16:44

Vadå tänker du som läser? Slut på mjölk?.....slut med snö?......slut med orken eller kanske rent av orden?

Nej, jag tänkte faktiskt på nåt så konkret som SAAB. Hörde nyss på radio och läste i tidningen att det numera inte betalas ut något från Trollhättans fabrik och att de flesta underleverantörer har mist sina ordrar från den nyss nämnda fabriken.

Tänk, ska det, inom en hyfsat snar framtid inte rulla några såna bilar på vägarna längre. ja, ja....för mig är ju märket Saab synonymt med min första lilla beigea V4....och den sorten har ju retat folk tillräckligt för ganska länge sen. Kan ju inte påstå att fuktiga tändstift och igenfrusna dörrar (som man fått knyta ihop med julklappssnören eller långa halsdukar) är det som jag saknar varje dag. Inte heller den gröna Saab som av någon anledning alltid tutade (på egen hand) varje gång vi svängde till höger.....måste ha varit något politiskt tecken att man skulle bli vänsterinriktad, eller? Mitt förhållande till bilar har alltid varit lite vingligt, trots att det varit långvarigt och utan avbrott. Bilar, enligt mitt sätt att se det ska vara nåt som ALLTID ska fungera och helst inte kosta speciellt mycket, ska vara bekväma och rymma allt som jag vill ha med mig, vara "nåt-så-in-i-h-vete" trafiksäkra eftersom jag är extremt åkrädd.....men får jag köra själv går det mycket bättre. (synd att maken är av samma skrot och korn....så jag förlorar oftast i kampen om ratten). Vår bilpark som passerat genom våra händer (och plånböcker) har verkligen varierat från de första årens rent skrot, rappel och elände till en del riktigt komfortabla pärlor.

Min åkrädsla har numera nästan försvunnit efter att vi skaffat oss en såndär högbent SUV, då ser jag mer än förut och kan ha koll på allt. (Sa jag att jag är både nyfiken och utrustad med kontrollbehov i stora mått?)

Så....lilla Saaben, frid över ditt minne, det blir inga fler av din sort.

 

Nej, allrvarligt talat..... egentligen tror jag mest att jag blir ledsen över att ännu en, åtminstone tidigare stor svensk stor industri försvinner. Och då inte bara från Sverige utan mer konkret stängs, ljusen släcks och grindarna låses för alltid. Vad ska hända i den orten? Det är ju tveksamt om det kommer en stor ersättningsindustri dit. Vad skulle det då vara i så fall? Kanske ett nytt kärnkraftverk som ska försörja oss för all framtid? Nja, skulle inte tro det....


Vad mer att filosofera över denna dag?


Har ägnat stor del av dagen åt att höra 16-åringar göra redovisningar om något som anknyter till Tema USA....på engelska.

Herregud vad de är duktiga! Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av intervjuer, radioprogram, föredrag och mycket annat.

Inser att dagens 9:e klassare är ohyggligt mycket bättre än vad min generation var vid samma ålder. Detta mycket tack vare online dataspel som många av killarna ägnar sig åt, filmer spelar givetvis stor roll och så många många fler faktorer förstås.

Jag hade inte alls det stora ordförrådet och kanske inte heller modet att prata så mycket som dom gör. Det fanns nog inte ens i 70-talets läroplan att man skulle prata och berätta på främmande språk.....nej, då gällde det att läsa och svara på uppgifter. Undrar hur dom tänkte att man skulle göra då man väl stötte på nån som inte förstod svenska. Skriva en lapp kanske?

Hurra för den annan syn på språkstudier!!!


Nu står hunden i dörröppningen och stirrar uppfodrande på mig.

"nå...ska vi inte gå iväg nu då?" tycks han säga till mig. Ingen kan se mer ledsen och övergiven ut än han.

Okej då, jag går väl ut i kvällsolen en sväng innan middagen...

 

ha det gott alla


mortuta

Av Lena - 30 mars 2011 22:34

Var man än vänder sig så är det nån som pratar sport...och då menar jag ishockey. Herregud vilket snack det är om vilka som ska gå till SM-final, Skellefteå eller Luleå. Lurigt....

Alltså, så här är det. Att se på sport är en sak, rätt skoj och spännande tycker jag. Att utöva sport själv är kul, både för att det är bra för kroppen men också bara för att det är så himla kul med till exempel handboll, skidåkning m.m

Men, att sen övergå till att ha järnkoll på en massa spelare, historiskt och sen också dagsaktuella sådana är bara överkurs för mig. Blir nog aldrig ett fanatiskt fan nån gång.

På jobbet är det mycket snack om klubbar och spelare och så vidare, jag blir då mest trött på detta....


En av veckans begivenheter har varit en kvartettövning med mina kära Frost-kamrater. Vi ska sjunga på n personalfest på fredag och behövde rosta av våra låtar från julkonsert. Först var känslan hos oss alla fyra att..." Herregud, har vi över huvuvdtaget sjungit dessa låtar förut??"men....efter några genomsjungningar så börjar det låta riktigt bra om oss. Tänk vad man minns bra!!!

Det är så kul att sjunga med dessa brudar och desutom så sjunger vi rent och bra alla fyra och då klingar det ju verkligen.

Man får ju hoppas att revisionsfirman blir nöjda....


Oops, nu är så trött att jag nästan nickade till. Kan inte annat tolkas som ett tecken att det är dags för dunbolstren.


Godnatt!

mortuta

Av Lena - 28 mars 2011 22:16

Sådärja, nu är jag/vi tillbaka hemma igen i kalla Norden och åter i vardagen. Tvätta, handla och vattna blommorna som slokade. Det är som vanligt lika skönt att komma hem, mysa i soffan och sova i sin egen säng.


Hur var det då i Alperna?

Jotack, helt underbart.

Vi kom dit på lördagskvällen, landade i ett dimmigt och disigt Innsbruck och efter timmes bilfärd efter både autobahn och smala och krokiga alpvägar kunde vi flytta in i vår tillfälliga boning. Det var då inte vilken liten hytta som helst. Nej, vi hade lyckats få tag på en 200 m2 stor lägenhet i byn/stan Ortisei.

Sju resenärer från Sverige och två från Malta, alla nio med stora förväntningar på denna vecka men med vissa tvivel om vädret.... 

På söndagmorgonen skedde då förvandlingen för då vi vaknade

möttes vi av en blå himmel, vindstilla, varm sol och snö på glaciärerna.....och så skulle det fortsätta i 7 dagar. Helt sagolikt med andra ord.


Vi har åkt "som tokar" hela veckan i alla sorters backar...i förmodligen bara en bråkdel av alla möjligheter som Val Gardenas alptoppar erbjuder.

Mellan varven hann vi också laga god mat tillsammans, spela spel, vandra runt på den dockskåpslika stadens gator, hänga på vår favoritbar, fira syster på födelsdagen och mycket mer.

Underbart är det enda ord som kan beskriva detta!


Här får ni lite bilder:

Drömvy för hängivna skidåkare  Kvällsnöjet, tänk så himla många låtar man kan nynna men inte ett ord ur texten....

  Många hus i Ortisei har vackra fasadmålningar

    Nöjda skidåkare, både svenskar och irländare på nån av alla alptoppar som vi erövrade

    Mortuta

  fint va?

    Maken tittar ut och förundras över utsikten den allra första morgonen. 


Då man åker på en sån här resa blir det rätt  naturligt att man befinner sig en sorts mental bubbla, en värld där inget annat än snö och pister existerar. Det största och viktigaste man diskuterar vid middagsbordet är var man åkt, var man ska åka nästa dag och hur vädret blir.

Vi hade ingen aning om attacker mot Libyen eller speciellt mycket om kärnkraftsolyckan i Japan, inte heller några andra saker....stora eller små.

Men....det är rätt skönt att under en kort period leva så och inte behöva vara så insatt och tycka i varje ärende.

Vardagen kom dock ikapp och nu har vi läst alla dagstidningar och kan sitta i fikarummet på jobbet och delta i det mesta snacket. Till och med slutspelshockeyn är vi insatta igen. Heja Skellefteå!!


Nu måste jag nog ändå jobba lite mer och försöka komma ikapp med all rättning som har växt i högar.


Vi ses och hörs

Mortuta 

Av Lena - 22 mars 2011 22:36

Alltså, det är helt osannolikt. Vi befinner oss i en sagostad/by som heter Ortisei i dalgången Val Gardena. Husen är som dockskåp, målade och dekorerade i pastellfärger, massor av små gulliga affärer och fik och en känsla av pittoresk gullighet så det räcker och nästan blir över.

Fast, det bästa av allt, vi tar kabinbanan upp på 3000 m ö h och åker skidor på oändliga glaciärer och backar. Oj, oj, oj....det är sådan vyer som är svåra smälta och nog är sånt som jag ska leva på länge.

Familjen och släkten, alltså vårt resesällskap har samma känsla och vi ler ikapp från morgon till kväll. Åker som galningar åt olika håll, strålar samman på ett fik på eftermiddagen, ´berättar om dagens äventyr, lagar god mat ihop, mera prat....och så slocknar alla tidigt. Just nu är klockan runt tio och det är bara jag vaken....Inget nattliv här inte!


Imorse åkte jag lift med en tjej från "byn" som berättade att vädret varit uruselt den senaste veckan med tät dimma och ihållande regn. Tänk vilken tur vi har som kom till solsken och värme. Fast jag måste säga att det känns lite konstigt att åka skidor då det är 16 grader varmt samtidigt. Bäst är det nog ändå tidigt på morgnarna då hela gänget ger oss upp i kabinen och åker en mil-lång bana som är nypistad och hård. Det är livsglädje,,,,lite mer tveksamt vid fyratiden då vi ska ta oss ned i snö som mest liknar sorbet...


Det verkar hända massor av grejer i världen under tiden vi är borta. Har nu äntligen fått lite snurr på internetuppkopplingen i alpstugan och ser att det bombas i Libyen, japanerna fasar för kärnkraftsnedfall, hockeyslutspelet pågår för fullt och i lokaltidningen finns vår vän som utsätts för förtal och kränkningar. Jojo, det är mycket nu....alltså, jag är ledsen....både ni i Libyen och Japan får ursäkta...faktiskt också hockeyfansen, det viktigaste är nog vår vän som med tidningarnas och polisens hjälp försöker få stopp på en förtalskamp som han utsätts för. Han har, och även många av de småbarnsföräldrar som är grannar har fått brev som beskriver honom som pedofil. Fruktansvärt, det finns inte ord för vad jag känner!!!!!! Allt han utsätts för är tydligen för att han jobbar åt ett företag som har besvär med en del anställda. Jag vet inte så noga, vill egentligen inte heller nysta i det utan vill bara att vår vän lämnas i fred och att de anonyma brev m.m omgående slutar.

Tänk vad många rykten som kan spridas av de som inte tror på vad han säger, som inte känner honom utan som tvivlar likt "ingen rök utan eld"-principen...

Jag/vi känner starkt för han och hans familj som drabbas hårt nu och som behöver allt stöd de kan få. Må polisen verkligen ta "fast" den/ de som har gjort detta snabbt.

Nu ska jag nog krypa till sängs och ladda för morgondagen, det är visst nån långsväng tidigt på morgonen som planeras. Tidiga morgnar har den bästa snön....så är det!


Ha det gott alla, jag lägger ut lite trevliga bilder då vi är tillbaka hemma igen.


Mortuta

Av Lena - 18 mars 2011 06:40

På golvet ligger högar av grejer. Kläder för både uteaktiviteter och kanske nåt att ha bland folk, kryddor och kamerasladdar samsas med två bra böcker och så skidglasögon....

Blir det för tungt eller är det så att vi kommer att sakna nåt? Varför ställer jag frågan? Kan inte ens påminna mig nån resa då jag inte kunnat få tag på jag saknat eller tyckt att jag haft med mig för lite grejer, snarare tvärtom. Man släpar med sig....just in case, eller hur?

 

Hunden stod igår mitt i röran, med en såndär "ko-position" som bara han kan. Det verkader rätt tydligt att han begrep vad som var på gång. Då vi sen packade ihop hans grejer bur och andra hundprylar då intog han för säkerhets skull platsen framför ytterdörren för att inte missa nåt.

Igår åkte han iväg till den underbara "hundfosterfamiljen" vi lärt känna. Där togs han emot av en morrande settertik, tre misstänksamma katter och en glad människa. Det blir bra!

 

Så....idag ska jag jobba utav tusan, hinna till frissan och bättra på färgen och sen rusa runt på stan lite innan flyget mot Alperna och sol och skidåkning avgår. Herregud vad jag ser framemot detta....

 

I vår stad pågår en intensiv debatt om huruvida det är vettigt att bygga ett kulturhus eller inte. Eller rättare sagt om det är vettigt att flytta biblioteket ca 200 meter till det nya huset. Kommunen har beslutat om ett s.k Kulturvävshus som, vid strandpromenaden (som för övrigt är en lysande placering om man bara också får schyssta utsiktsfönster ut över älven) ska rymma ett stort stadsbibliotek, teaterscen, övningslokaler för kulturgrupper, utställningar, caféer och andra mötesplatser för människor. Jaha, tänker du då? Vad är det att gnälla över förutom då det vanliga att det kostar pengar och så....?

Största kritiken är att det blir för långt från centrum....och då pratar vi max 100 meter från stadens torg som man nog kan betrakta central. Suck!

Det är så himla många bakåtsträvare i denna stad, så många som vill att allt ska vara som det alltid varit, som vill att alla ska ha tyckt till (dvs få ha kvar allt gammalt och avfärda nytänkande) om varje beslut och inte alls lita på de som tänker i större och vidare kretsar än enskild medborgare.

Jag är så himla trött på insändare i stil med " Kulturhuset som ingen hittar till" och andra som säger att det blir så besvärligt och dyrt och skrytigt och fult och....

Tänk så bra att få samla en massa konstformer i samma hus, att ha ett stort och modernt bibliotek och flera scener där teater och sång och poesi och allt kan visas...

Dessutom kommer det att bli ett arkitektoniskt häftigt fyravåningshus i olika etage som binder samman kajen och gatorna ovanför.

Gissar att sista gnället inte är gnytt....

 

Nu är det dags för jobb, måste ila iväg.

 

boktips: Den nya Alfons Åbergboken "Alfons med styrkesäcken". Gunilla Bergström är en av gästerna på helgens Litt-festival och intrycket i dagens tidningsintervju med henne är lika positivt som alla Alfonsböcker.

 

ses

 

mortuta

Av Lena - 15 mars 2011 22:18

Nu är jag trött på att vänta. På våren alltså! Vi blev ju helt lurade förra veckan, eller hur? Det var så fint på gatorna, väghyvlarna körde kors och tvärs och tog på kanter och is och sånt. Det var till och med så att cykeln i bodan hojtade till litegrann och närapå kom ut på en tur.

....Men icke det, nånstans i vårsolslyckan glömde vi bort att det faktiskt bara är mars månad och det är nog att betrakta som vinter trots allt.

Ikväll är det -15 grader och drivorna står som stolta tennsoldater längs gatorna. Ja, ja....det är bara att vänta, en sak är ju säker...snön kommer att smälta, det blir vår även i år, man kommer att svettas även detta år....var så säkra.

 

Nåt annat som är värt att reflektera över (okej, kanske inte värt....men ändå nåt som rört till mina tankar) är melodifestivalen som var lördagens stora begivenhet. Snacka om intensivt hypad förteelse. Stora rubriker i kvällstidningar, bilagor etc. fyllda med icke-substans och pseudonyheter....herregud, vem är egentligen intresserad av huruvida nån av artisterna är febriga, vems kjol som är fel/ful/för kort eller?

Om det enbart handlar om musik och låtar så skulle jag tycka var helt okej, men eftersom det blivit en sån långdragen cirkus med mer pajkastning än musik så tappar åtminstone jag fokus rätt fort.

 

Jaha, men vad ska man säga om den låt som nu då vann? Alltså Popular med Erik Saade.

Förutom att den är förvillande lik Anders Glennmarks "Kall som is" och kanske inte har den mest minnesvärda texten som hörts i etern är det väl helt okej. Saade med dansare gör ett häftigt nummer och det är ju alltid kul att se, en eller två gånger i alla fall. Och så är han ju så söt, det behöver man bara fråga nån av alla småtjejerna i skolan för att få bekräftat.

Det finns en liten detalj som stör helheten....SNÄLLA, kan ingen människa lära lillkillen Saade ett bättre engelskt uttal om han nu ska sjunga på språket, till och med ut i stora vida världen. Ordet "impossible" verkar vara skitsvårt att säga, inte bara en gång utan vid minst tre tillfållen får grabben till nåt bonnigt eller hur man ska beskriva det....

 

För övrigt så ska jag njuta av en god bok ikväll....och mitt gosiga duntäcke, så det så!!!

 

Mortuta

 

Av Lena - 13 mars 2011 20:54

Hemma igen efter en bra skidvecka i Sälen och, precis som rubriken avslöjar så är det verkligen skönt att vara tillbaka i vanliga gängor.

Köksgolvet är fyllt av tvätthögar, påsar med tidningar och annat skräp och så lite mat som ska in i lådor och så...

Orkade inte ens laga mat utan det blev en lätt omelett och så en massa eftersatt jobb istället.

 

Hur vi har haft det?

Jotack, det har varit så härligt med både skidåkning, soffhäng och så det behagliga att ligga och läsa/sova redan vid niotiden utan att betraktas alltför töntig.

 

Några bilder:

 

Eftersom kameran (är så himla rädd för att jag ska ramla och krascha den....) inte var med i backen så  tog jag bilder på saker och ting under resten av tiden.

 

    Kenzan var med, sprang på skoterleder och grävde i snön mesta tiden.

   Hm, tänk att få veta var både fäbodar, skidskola  och McDonalds är...på samma skylt!

  Innan alla andra kommit på att vädret och backen är på topp. Lindvallen, Tandådalen och Hundfjället....kanonbra åkning, inte jättelånga Årebackar men välpreparerade och glest me folk...så jag kunde faktiskt satsa järnet....hängde nästan med maken då han dånade utför "som Frans Klammer" (hans eget uttryck på FB)

   NYPISTAT!!! finns inga ord som kan beskriva känslan.

   Jodå, det var fin utsikt utanför Eriks lilla lya.

  Lilla vinpaketet till den goda maten på Lammet och Grisen.

    Tur att det finns skyltar vid skoterspåren då jag är ute på egen hand och irrar. Undvek att köra själv mellan byarna, det var höger och vänster och hit och dit....svårt för en utan lokalsinne.

  En semla serverades givetvis efter vägen. 

  Erik bjöd på god mat då vi kom dit, slutkörda efter 65 mil i bil. 

  Sonens tillfälliga bostad. Notera den prydligt skottade gången som sträcker sig till baksidan av huset där hans ingång är. Jo,jo...han har fått lära sig skottandets konst denna vinter....

 

Sådärja, nu har ni fått en lite inblick i hur vi haft det.

ojdå, glömde visst den obligatoriska "kolla i pistkartan"-bilden där maken präntar in de svarta backarna:

   " då åker du sådär och...."

 

Det fanns verkligen en del svarta läskiga backar att åka. Värstingen Väggen var nåt i hästvägg, rakt ner i 600 meter....helt vansinnigt, men maken han ju inte koll på nerver...inte heller det faktum att han är över 50 och kanske inte riktigt så smidig i knäna som tidigare år....nädå, han kastade sig utför med samma frenesi som vanligt....och kom ner med ett stort, stort leende på läpparna. Underbart!

Jag åkte i stort sett alla andra backar och halkade inte omkring såå mycket.

 

Snön har verkligen vräkt ner medan vi varit borta, tror att det var 30 cm en dag. Tack, tack, tack till våra kära grannar som skött skottningen så att vi kunde köra in bilen ordentligt.

Men vad är det i jämförelse med det som händer i Japan?

En baggis såklart!

Det går inte att fatta dimensionerna i vad som händer där och hur stora konsekvenser det blir. En halv stads invånare saknas, stadsdelar är bortspolade, 100-tals människor spolas upp här och där, en hel stad evakueras pga härdsmälta.....

Vore jag religiös så kanske jag skulle skylla på att domedagen är nära eller nåt sånt...men nu är jag inte det och förundras istället över naturens krafter. Det är så många liknande katastrofer som hänt på de senaste åren. Är det fler än normalt? Var ska man bo om man vill försäkra sig om att vara säker, ska man gräva en egen skyddsgrop nånstans eller möjligtvis bo på månen? Hur kan jag hjälpa nån som drabbas? Spelar min enskilda hjälp nån roll över huvudtaget?

Det går bara runt i huvudet av alla tankar och jag måste skapa lite ordning genom att sova på saken.

 

Imorgon är det vardag igen. Jag måste nog förbereda litegrann och se över vad som ska göras.

 

ses

Mortuta

Av Lena - 11 mars 2011 19:30

Jag finns....

det är bara så att vi är på skidsemester just nu.

Maken o jag befinner oss på besök hos sonen i Sälen, åker skidor hela dagarna och softar på kvällarna med bastu, god mat och tvsoffan som sista utpost vid halvtiotiden.

 

Vi har på de tre senaste dagarna haft ett ohyggligt stormväder, snö och så nu....sol, sol och sol. Dagens skidåkning var helt magisk. Tänk vad det är kul att åka och vad duktig jag känner mig då jag får kasta mig utför de svarta, röda och blå backarna.

 

Det är kul att umgås med Erik och få en känsla för hur hans vardag är här i fjällvärlden. Det är med stolthet i rösten han visar upp "sin" butik och glashuset som finns i backen.

 

Hör på väderleksrapporter och genom kompisars sms att det har snöat så in i h-vete hemma i Umeå. Kan inte med ord beskriva lättnaden av att inte behöva vara där....och tycker faktiskt väldigt synda om vår kära, kära granne Micke som skottar vår gård idag då det kommit minst 30 cm blötsnö.

 

Men...dagens stora händelse som ekar över världen är givetvis tsunami-katastrofen i Japan och förstås alla de andra länder och kustremsor som drabbas.

Herregud, det går inte att fatta dimensionerna i detta. I de intervjuer som man ser så är skräcken i ögonen och förtvivlan hos de som inte vet var de ska ta vägen.

Fatta....vattnet kom i en hastighet av ca 800 km/h.....

 

Ja, ett litet snökaos längs norrlandskusten känns helt plötsligt rätt blekt och inget att oja sig över alls....

 

Återkommer med mer tankar och bilder då vi kommer hem igen....

 

Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards