Alla inlägg under november 2013

Av Lena - 30 november 2013 21:30

Dag 10

 

Idag har det varit den stora Hop on Hop off-dagen, lördagen då jag och mina körvänner i Sångkraft beger oss ut på gator och torg, läs lokalbussar och sjunger skjortan av både oss själva och resenärerna.

Njae, så vilt går det kanske inte till då vi indelade i mindre grupper sjunger julsånger för umeborna. Vari består själva off och on-andet kanske nån undrar? Well, well....vi åker en bit med en linje, kliver av på ett lämpligt ställe och hoppar sen på den första bästa buss som kommer och leder oss vidare. Som en lite slumpartad sightseeingtur, typ. Så håller det på under en två-tre timmar. 

               

 

            

Eftersom det sällan, eller rättare sagt aldrig finns tid till att i förväg öva på dessa klämkäcka/vackra/vanliga/ovanliga julsånger så krävs det ett och annat övningsstopp innan man hoppar på nästa tur. Men som regel brukar alla stämmor sitta som en smäck innan dagsverket är avklarat. 

 

De allra flesta resenärerna denna lördag uppskattade vår sång, somliga av lite mer våghalsig karaktär sjöng med, många log och smyg-gungade i taktoch bara nån enstaka rynkade på nästan och muttrade nåt om att man inte hade betalat bussavgift för nåt sånt....Ja, ja...man får väl hoppas på att de startat dagen fel och så fick vi ta den smällen...


¤¤¤¤

 

Hann med en fotostund i den vackra järnvägstunneln med alla  Sara Lidman-citaten. Fascinerande. Det räcker nästan med att läsa citaten för att i sitt inre höra hennes karaktäristiska röst och dialekt.

 

 

     

   

 

 

 

Dagen avrundas med den årliga jubileumskonserten med storbandet Renhornen, detta är med Las Vegas-tema. Glittrigt och med fullt ös.

 

En riktigt bra dag alltså.

 

¤¤¤¤¤

 

Slutligen måste påpekas att vädergudarna varit på bätter-sidan då de gav oss lite snö under natten. Advent- och julstämning som ett brev på posten.

 

Mortuta

 


ANNONS
Av Lena - 29 november 2013 23:06

Dag 9

 

Många fredagar under hösten och vintern går folk i vårt lilla samhälle man ur huse. Uppsnacket startar några dagar innan. På skolgården mellan 8-9-åringarna, på morgonbussen till jobbet men också mellan grönsakerna och bröden på ICA.

Kommer de att fortsätta sin segerrad i serien? Kommer det att bli målfest? Kommer de att nå målet att kvala till högre division i innebandy?

 

Säkert en halvtimme innan matchstart ringlar kön mot sporthallen, man är i tid för att kunna köpa några lotter, fika och så gissa på vem som gör första målet förstås. Väl bänkade på läktaren trängs ung och gammal med varandra. Speakern får uppmana till att man flyttar närmre varandra så att alla som vill får plats.

 

Så släcks ljuset ner, i högtalarna ljuder ledmotivet ur Lejonkungen och i skenet av nån sorts tomtebloss applåderas det Röda Lejonlaget in och bjuder upp till underhållning.

  

 

Tänk vad det är viktigt med en livskraftig idrottsförening på både små och stora orter, kanske mer på mindre platser än i storstad...

Där på läktaren, där en och annan familjen Pettersson sitter med fika i knät utan att egentligen veta så mycket om sporten ifråga jämte nån gammal storspelare som gärna högljutt agera både läktarcoach och domare. Gemensamt är ändå Klubben!

 

Det kanske inte är så att fjortisgänget fokuserade på så mycket mer än de där snygga killarna och nog verkade det som 8-9-åringarna såg mer av kioskens personal än förstafemman....men vad gör väl det.

Tillsammans med alla andra jublade man ändå då det lyckades bra för laget.

 

¤¤¤¤¤

     

Kvällens match avslutades med att tre av planens spelare slappade i bubbelbadtunnan och analyserade vad som hänt och inte hänt och hur det skulle kunnat vara. Tre som spelat ihop sen 6årsåldern och som har många minnen med klubba och boll, alltså har det analyserats många många gånger...

Det faktum att de tre inte längre spelar i samma lag gjorde förmodligen samtalet ännu mer spännande. Vilken tur att då matchen slutade oavgjort. Alla tre fick vara liite glada tillsammans.

 

Fick nästan lite feeling av de här grabbarna...Nordahlarna ni vet.

 

 

 ¤¤¤¤

 

Vi andra snabbspolade igenom Idol och kunde än en gång konstatera att man inte ska underskatta värdet av ett snyggt utseende och en helt okej Keith Urban-röst...

 

Mortuta 

ANNONS
Av Lena - 28 november 2013 21:20

Dag 8

 

Fullt upptagen av något står man där, fixande och trixandet med något som upptar en tankar. Kommer plötsligt på att man måste hämta något i ett annat rum, lämnar det som är för händer och går iväg. Ut ur rummet, över tröskeln och så står man där och minns inte ett smack av vad man skulle hämta.

I hopp om att man ska plocka tillbaka minnet av vad som skulle göras går vi allt som oftast tillbaka till utgångsplatsen och då kan det dyka upp igen, men inte alltid.

 

Visst känns det bekant?

 

Det här händer väldigt många av oss rätt ofta, inbland varje dag och man tror att man har drabbats av nån form av förstadie av minnesförlust/demens eller så. Åtminstone tänker jag så ibland.

 

Men hör nu upp vänner, det finns hopp för oss tröskelglömska....eller åtminstone en förklaring till varför detta händer. Det finns forskning på detta. Jajamen, ett holländskt (tror jag det var....) forskarteam har gjort en studie på en grupp människor för att se vad som händer i hjärnan då vi anser oss glömma över tröskeln.


 

 

De iakttog, intervjuade, kontrollerade och mätte vad som händer i hjärnan och minnesfunktionen både via dataprogram och livs levande agerande.

I korta drag och förenklat kom de fram till att hjärnan "använder" tröskeln/dörröppningen som ett sorts filter för minneslagring. I och med att man byter rum så blir det nya intryck för hjärnan och då rensas somligt ut....Sånt som kanske att man ska hämta eller göra något.

De testade också tesen att man skulle på något vis minnas tillbaka om man återvände till punkt 1 igen men fann inga forskningsbevis på det. Men vi vanliga vet ju att det fungerar, eller hur?

 

Nåja, forskningsresultatet känns som en storvinst. Du och jag håller inte på att bli snurriga, vi har bara en hjärna som rensar sig lite lätt vid dörrkarmen..då och då.

 

¤¤¤¤¤

 

 

Nåt annat idag?

 

Ishalkan fortsätter, även i morse såg de flesta av oss ut som Bambi på hal is på vår väg till jobbet. Djup koncentration krävdes på vår gatstump....

 

¤¤¤¤¤

 

Julmusikfrossans bidrag idag är Sångkrafts julskiva Audete Gaudete. Åh....vackert.

Okej....erkännes.....

Jag är part i målet, var med på inspelningen och sjunger därför ohämmat med, högljutt och lyckligt.....på alla spåren.

 

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 27 november 2013 19:00

Dag 7

 

Om jag hade personen framför mig nu så skulle det inte vara helt omöjligt att hen fick se mig falla på knä i rena rama hänförelsen och tacksamheten över att personen ifråga räddat mig. Räddat mig från att vara fullständigt livrädd, stel i hela kroppen och kanske rent av indirekt förhindrat att landstinget och jag fått en längre oönskad relation.

Vem jag pratar om?

 

Såklart den/de som uppfann broddarna!

 

Tack Tack Tack

 

Utan dessa gummigrejer med piggar på, som för övrigt vi i familjen oftast kränger på springskorna men nu fick på jobbstövlarna, hade jag inte tagit mig till jobbet imorse, inte hasat mig välbehållen hem och absolut inte tagit mig helskinnad till och från skogen. Ramlade bara en gång och då fick knäna ta smällen istället för armar och höfter, mörbultad......Det var glashalt och den där stolta hållningen som man annars försöker bibehålla var som bortblåst. 

Det blev ett intressant ljud på stentrapporna då slutdelen på morgonpromenaden avverkades, många vände sig om för att försöka härleda ljudet men jag låtsades som ingenting. Nåt ska de väl ha att fundera över.

 

Nån som anser att man passerat nån form av töntnivå då man klickar runt med detta runt skorna? Well, well...hellre töntig och oskadd än cool och gipsad.

 

¤¤¤¤¤¤¤¤

 

 

Nu har det officiella startskottet gått för Julmusikfrossan i Hemmet, den period på året då det varje dag matas på med vacker julmusik. Ja, kanske inte bara det som förståsigpåarna anser vara vacker musik utan mer av det här älskar vi och har hört...jämt och så förstås lite nytt och fräscht varje år. 

 

Denna kväll förgylls norrlandsstormen som härjar med Nils Landgren med vänner. Oj, så vackert och stämningsfyllt. Kan hända att det senare ikväll fylls på med lite sockersött, alltså Måns Zelmerlöv och storband.....för att sedemera avrundas vid läggdags med en och annan gammal amerikansk gospel med Blind Boys of Alabama. Tackar, tackar....

 

Vad morgondagen bjuder på? Vi får se, vi får se....lite välstämd kör kanske....

 

   

Åh,vad jag längtar efter snö och kall kyla. Inte mörkt som i en säck och den ständiga växlingen mellan +3 och -2 grader....

 

 

Mortuta

Av Lena - 26 november 2013 23:00

Dag 6

Så enkelt kan kvällen beskrivas. Efter att ha sjungit intensivt sen halvsextiden och för ett kort stund sen kommit hem så är krafterna uttömda. På ett sätt i alla fall, hjärnan har mer karaktären av marshmallow, fluffig men inte så mycket att ha. Men känslorna, själen och de andra eventuella sinnen som inte går att fånga så lätt är överfyllda av klanger, ackord och alla andra underbara känslor som sång ger mig. Men, trots detta somnar jag nog snart....sittande...påklädd....med tofflorna på.

Från dagens besök på ett möbelföretag kan jag visa en rätt cool pall. Kanske nåt för vår skola?
Eller så här var det egentligen....jag såg den, sa till min kollega "Åh, kolla där, dom säljer hund/kattburar för väldigt dresserade djur eller är det en vedkorg kanske ....Hm, sa hon. Det är en pall ser du väl! Okej, sa jag lite generat och hoppades att ingen hade hört mig. Började lite mer högljutt diskutera pallen fördelar och färgställning, lite sådär ni vet man gör för i hopp om att mörka sin okunskap. Inser att jag måste gå på mer visningar och bjud-luncher på flashiga ställen för att greppa vad som är "på tapeten".

Fast en sak måste jag ändå få säga om den där pallen...den var verkligen stenhård och jag ser framför mig att man får en rejält randig rumpa av att sitta på den...och vem vill ha det?

För den som formligen legat sömnlös i ovissheten över FruKatts sjukstatus kan jag meddela att hon är vid god vigör. Smidigt och elegant hoppade hon upp bredvid mig på köksön, stirrade intensivt ner i min tallrik av delikat middag ( alltså, tisdagar innan långa övningar med kören blir det inte tal om de stora kulinariska utsvävningarna) av fil och flingor. Då jag vände mig om tog hon snabbt över ätandet, det fräcka stycket!!!
Hoppade sen elegant ner, putsade till sig med oerhört självförtroende som om hon aldrig nånsin krupit undan för någon och spatserade sen iväg mor ytterdörren. Redo för att möta grannens kattslyngel!
Snabbt återtåg till att bli husets drottning!

Mortuta

Av Lena - 25 november 2013 20:49

Dag 5

 

Över tid lyssnar jag en hel del på radio, kanalvalet är nån gång humör- och intressebetingat, men lika ofta ett slentrianval....och då står den där radion på och låter lite mer på slump.

Under min långa sjukdomstid blev den talade radion min allra bästa vän, det var så vilsamt att höra på intressanta diskussioner, människoöden och kloka tankar. Hörde nog faktiskt inte alls på musik under det första året. Skapade nästan en form av kärleksförhållande till P1, underbara pratkanal. Det är där jag forfarande söker min podprogram allt som oftast.

Men, men de allra flesta förhållanden ändrar karaktär och min radioförälskelse har nu bleknat till ett umgänge i stil med man tager vad man haver-princip...eller rättare sagt man hör på det som råkar vara på-desperation.

Och det är då det avslöjas....vilken skit som kan produceras under täckmanteln Den fria radion.. Man kan verkligen fundera över vad som presenteras som viktiga frågor i teve och radio. 

Den senaste veckans bottennapp, enligt min enmanna jury är nog den av den lokala radiokanalen utnämnda tittarstormen om huruvida det ska bli någon Rimstuga kvällen före jul eller inte. Det har intervjuats, enkätats och ringts in åsikter och debatterats om detta. Ja,ja...det blir visst nån.

Idag slog man till med att ägna ungefär lika mycket lyssnartid på ämnet Varför har Umeå skyltsöndag före första advent?. Jo, det är sant. Även där lades förmiddagssändningens programschema heltäckande till detta. 

 

Har man inte högre tankar om västerbottningen i allmänhet än att det är detta som upprör och engagerar mest? Finns det inte annat som går att lyfta fram?

Eller ska vi kanske tipsa dom om att nästa vecka ägna tiden åt temat Ryktet kan vara sant, tomten finns inte i länet...eller nåt annat viktigt.

 

Nej, slut med raljerandet för den här gången.

 

  FruKatt är för stunden något sargad. För att prata klartext så åkte hon på stryk av grannens stora rödhårige Pelle. Om det nu var så att hon retat honom så till den milda grad att sinnet rann över häromkvällen eller om hon bara kom ivägen för hans framfart är osäkert. 

Säkert är att i alla fall att hon är, om möjligt mer innekatt än nånsin. Mer ligga-i-knäet-intresserad men tyvärr om möjligt ännu mindre kelen än tidigare. Verkar ha lite ont i kroppen tydligen.

Man kan tolka det som att hon söker vårt beskydd....för inte får hon det då av den där BruneBrorsan inte...Han tittar helst på, viftar glatt på svansen åt grannkatten och kan nog inte skilja ett kattslagsmål från en virvlande lövhög.

 

Nä, man får väl sätta ut maken på bron som katt"body guard"-vakt så att FruKatt får ta sin stilla kvällspromenad.

 

Mortuta

Av Lena - 24 november 2013 18:23

 

Dag 4

 

För att handeln ska hinna få ut så mycket som möjligt av vår julkonsumtion så är det skyltsöndag redan den 24 november i år i vår stad (obs, min egen teori om varför det inte är denn happening 1:a advent som det är s.a.s. brukligt...). 

En skvätt snö kom lämpligt nog igårkväll så det var med mer jul- och vinterkänsla än på många veckor som vi begav oss ut på den stora Julstämningsjakten.

 

Fastnade dock vid konstverket Grön Eld en stund. Under alla år som det har stått där vid järnvägsstationen har jag aldrig kommit på tanken att närma mig och känna på glastexturen och se statyn från andra vinklar. I dag tog nyfikenheten överhand och jag både såg, kände och....fotade.

      Häftigt.

 

 

Vi var i gott månghövdat sällskap idag, många glada människor promenerade runt på gatorna och torgen. En del med blicken fast fokuserad på affärer, inköp och ärenden men rätt många var precis som vi rätt planlöst virrande runt mellan försäljningsborden fyllda av saffransbröd, glögg och lite seg kola. Vi lät oss väl smaka och kunde konstatera att det oerhört traditionsbundna aktiviteter som sker denna dag. Tack och lov kanske...är skönt att veta, i ett annars så snabbt föränderligt samhälle, att nåt i tillvaron är stockkonservativt likadant år efter år.

 

Tomtar i något varierande skepnader, alltså mer eller mindre ambitiöst piffade hohoade och julklappsfiskedammade lite här och var.

 

   

Alla snälla barn stod på kö för att få prata med tomten i fåtöljen....

     

Frusen är väl bara förnamnet på tomeflickan som jobbade hårt på att locka förbipasserande till restaurangens julfika...

 

Kanske litegrann som förr i tiden med fina paket i skyltfönstren...    

 

Ingen Skyltsöndag utan glögg och eldar. Här och var brann det marschaller och brasor. Lite glögg ur en megastor kaffepanna smakade utmärkt.    

     

       

 

Julsånger hör ju till, vi fick se och höra både stora och små sångare. Och så lite dragspel förstås, klart imponerad av att mannen satt där...länge, och ville spela utomhus i vintervindar. För övrigt så ackompanjerade han några entusiaster som badade badtunna i hopp om att förbipasserande skulle bli lite köpsugna.

   

 

 

Sammanfattar dagen med ett ord: Mysigt.

 

I parkeringshuset möttes vi av nedanstående skylt:

 


 Jamen, då gör vi väl det då.....

 

Mortuta

 


 

Av Lena - 23 november 2013 13:53

Dag 3

 

Ja, äntligen är det nu då dags. Helgnöjet som delas med säkert halva nationen.  

Den lilla korta "göra-lösa"-tid som eventuellt funnits då hemmaalmanackan granskats blir fylld nu med....

 

 

Lördagar och söndagar är räddade, inget mera slarv ute på byn mitt på dagen....nejdå, skynda sig göra det som måste fixas och sen, precis som då man var barn, fram med tevekannan och en stor kopp och kanske nåt litet gott till. För det är ju så himla energikrävande (inbillar man sig alltså...) att jubla/soffcoacha/heja på idrottarna så en fikabulle kan nog vara på sin plats.

 

Det brukar dock inte bli så många soffmaraton som man i början på vintern tror. Helgerna är  hos oss som säkert hos många av er andra fyllda med massor av göromål, mer eller mindre krävande så lillstunden i soffan slutar inte bara en gång med en tupplur. Varvid man vaknar upp då den aktuella skidtävlingen är slut och man inte har nån aning om vare sig vinnare eller förlorare. 

Men ett riktigt gott vintertecken är det i alla fall.

 

 

¤¤¤¤¤¤

 

På måndag är det två år sedan svensken Johan Gustavsson blev kidnappad av AlQuadia i afrikanska Mali. Vid två tillfällen har terrorgruppen släppt ifrån sig filmsekvens/livstecken som visar att han fortfarande är i livet, det senaste från juli/augusti nån gång. UD har kunnat hitta var han hållits gömd men inte var han flyttats. I Tv4:s Nyhetsmorgon samtalade man med hans familj (mor och far och syster) som hoppas och tror på att han fortfarande lever och ska bli frigiven. Tänk att leva i den osäkerhetsbubblan, inte veta nåt egentligen. Bara hoppas och tro att UD och polis internationellt gör det som går, att inte AlQuadia-terroristerna använder honom, och de två andra som kidnappades samtidigt, som lockbete för sina ändamål och sen gör sig av med dem..

  (från Aftonbladet)

 

Ja, somligt som man upprör sig över i vardagslivet blev nu rätt banalt....

 

¤¤¤¤¤¤¤

 

   Hm, tror att det blir på med toppluva och ett sent kvällsdopp. Mys!

 

Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se