Alla inlägg under juli 2016

Av Lena - 31 juli 2016 20:58

 


Det gäller att bestämma sig för rätt känsla då det närmar sig "börjar jobba efter semestern"-dagen. Och det är visst dags för det nu...

Förmodligen kan man välja känsla, antingen en feeling av att livet tar slut-typ och att alla andra har underbara, varma dagar med sitt favoritsällskap förutom en själv...eller så väljer man en annan tankebana och inställning, nämligen den att det är dags för ett nytt kliv, man får sortera om bara i dagsplaneringen och göra det socialt roliga lite senare på dagen bara.  Ett steg i rätt riktning och att det är berikande och inspirerande med jobbet igen. Bara att välja alltså.

 

 

 

Givetvis ska det direkt erkännas, att fortsätta ligga lojt i värmen är såklart ett fullgott och önskvärt alternativ, så är det. Sovmorgnar ska inte föraktas och sena kvällar utan  "klivauppansvar" är inte heller att förakta.

Men,men.... som Pippi Långstrump sa visst nåt klokt om att "man måste gå i skolan åtminstone en dag för att få sommarlov". Funkar väl på samma vis vad gäller arbete också? Fast, några fler dagars arbete verkar krävas...

 

     

 

Tillbaka i vardagen betyder för väldigt många av oss att det ska skramlas igång med kroppsaktiviteter och konditionspass. Sommarledighet har en tendens att för de flesta av oss innehålla mer godsaker än motion och att det då infaller nån sorts panik då sommarmyset går mot sitt slut. Fast, det är ju lätt att gå på i "jag ska börja träna i september"-andan och bara lalla på med grillat och rosé och myspys..så är det förmodligen för de flesta av oss.

 

 

För en gångs skull...ja, jag säger det än en gång...för en gångs skull har ledigheten inte bara innehållit skumpa och skoj utan också en rejäl dos träning och med det följer en känsla av att förfallet inte är totalt. Hoppas att det på något vis ska visa sig i mindre axelvärk då det blir dags för timme efter timme i datortjänst. Det är tyvärr ett faktum att mer kontorsarbete ger mer muskelvärk, trots ståskrivbord, erognomiska mattor och varierade arbetsuppgifter. Att då vara träningsnörd skadar väl inte....

 

           

 

Ja, det är kanske följden av att ingå i den här tokfamiljen. Ett tydligt bevis på det är väl att då hela klanen äntligen samlades för två veckor sedan på lill-ön var det första som hände att alla svettades och tränade ihop...knäppgökar, jag vet. Det är så vi är.

 

   Men som ni alla förstår så var också dessa dagar fyllda av många, många timmar av samvaro. En hel del olika konstellationer, allt från en och en-häng till alla på en gång i en enda röra. Flockledarna, det vill säga maken och mortuta njöt nånstans i mitten mest hela tiden. Den fantastiska känslan av att ha de tre underbara tillsammans med oss under en vecka, nästan för bra för att vara sant. Inte bara en gång var det läge att lite diskret vända sig bort, snörvla lite i ren och skär lycka över att det var på riktigt. En lite overklig feeling av att kunna under samma minut krama en, två och tre av dem och sen bonusklappa på både sambos och bebispojke utan större besvär.Måste citera Rian som beskriver det allra bäst av oss alla : "Waoo!!"

För övrigt en av de få ord som vi än så länge tydligt förstår....

 

   

   

 

¤¤¤¤

 

Nåväl, tillbaka till resonemanget i början, hur får man till en relativt sett bra känsla inför att börja jobba igen? Detta utan att ha tankebearbetat sig själv under x antal dagar och utan att ha ojat sig inför nära och kära för att söka sympati, ni vet hos dom som ska fortsätta var lediga.

Alltså.....är arbetet nåt man gillar ligger man bra till redan från start och har man tur att ha en hyfsat trevlig fritid så ska det väl ordna sig. Men, det kommer att kännas lite segt imorgon bitti, utan tvekan.

 

 

Ni andra, lägg er i skuggan under ett parasoll eller gassa i solen även den följande veckan. Det är ni väl värda.

 

 

¤¤¤¤

 

För övrigt då?


 

Ordningen är återställd i hushållet. 

FruKatt är tillbaka igen efter sommar"läger" på Skäret och hon svepte runt på tomten och i huset med lite lätt misstänksam min för att granska ägorna. Kontrollerade om huruvida vi, hennes lydiga undersåtar saboterat eller ändrat något av vikt men hon verkade nöjd. De första timmarna låg hon "utslängd" på diverse varma och sköna gräsplätter, förmodligen mest för att markera för grannskapets katt-herrar att The Queen är tillbaka igen men sen drog hon sig tillbaka till favoritfåtöljen- Där har hon nu legat i cirka sex timmar och hårat ner rejält. Allt är som vanligt igen...

 

 

Tänker nog försöka få ihop några rader under veckan om...

- Ljudböcker

- Vinprovning

- Trump och Clinton

 

Ja, ni hör ju...det kan vara värt att återkomma.

 

Mortuta

 

 

 

 

 

 

Av Lena - 26 juli 2016 12:23

 


Båtar (och djupa vatten) och undertecknad har ett rätt komplicerat förhållande, sådant som finns beskrivet ett antal gånger över tid i denna blogg. Sammanfattningsvis skulle det väl beskrivas som lätt ansträngt och därför undviks möten med båt rätt mycket. Tittar gärna på fina båtar, stora som små på härliga promenader..men kliva ombord? Tror inte det....


     

Vad är det som gör att jag hör mig själv med entusiasm föreslå att delar av la familia ska göra en heldagstur runt Lill-ön, förvisso med snorkeldyknings-stopp och utlovat azurblått vatten och annat trevligt?

 

Vad är det som får mig att äntra båten trots att det blåser rätt rejält (enligt min mätkurva alltså...maken hävdade att det skulle mest beskrivas som lite burkigt)?

 

Vad är det som får mig att stå längst fram i fören och andas med vågornas gungningar och bli nerstänkt?

Ja, man kan ju undra....

 

 

Nåt hände i alla fall med rädslan och skepsisen gällande båtliv och vem kan klaga över detta? Eller kanske det blev nån sorts " inte ska då min skepsis till flytetygen hindra de andra....och jag vill inte sitta hemma och tjura då alla andra har skoj...det kanske inte blåser ute på havet, bara här på land".

 

   

 

 

Då ska det ändå medges att nån av de supercoola katamaranerna åkte vi inte med, inte heller nån av de vackra träbåtarna som slog följe med oss på vår tur. Ingen båt där man kunde lägga sig på soldäck och njuta med en paraplydrink. Ingen båt där skön musik och dyk från relingen ingick...

Nej, vi klev på en stor röd/vit Captain Morganturist"kärra" som forslade oss och nåt femtiosextiotal fler runt hela lilla Malta under en dag. Lunchutfodring i kö, rätt schysst fri bar men grymt omysig båtmiljö.

 

   Två i familjeflocken blev vårt utflyktssällskap och satt, precis som alla andra i solgasset längst bak och andades i vågorna för att inte bli sjösjuka. Ingen vill ju må dåligt då det efter nån timme var dags för stopp-stanna-vila vid den Blå Lagunen.

 

           

Vi, och givetvis VARENDA BÅT SOM FINNS I TRAKTEN stannade ett antal timmar vid lilla ( och nu snackar vi liten ö med knappt 100 fast boende) Comino och den vackra blå lagunen med klart vatten och läge för snorkling. Tokvackert vatten men lagunen är med största säkerhet än mer fantastisk då det inte är triljoner andra där med samma ärende. Uppklängda som en koloni lunnefåglar på klipporna eller strandsolande på millimeterytor...

Efter nåt krampaktigt försök att trängselbada valde vi dock en mer avskild del av klippstranden och kunde bada och se på coola fiskar utan att samtidigt peta nån i ögonen med stortån. Lite äventyrlig klättring i flipfloppskor men det var det verkligen värt.


     


Vi har besökt lagunen för 10 år sedan och det har hänt en hel del vad gäller "geschäft och spektakel"-nivån. Från några parasolluthyrare och drickesförsäljare till Segway-äventyrserbjudanden, förvaringsboxar och många varierade materbjudanden...och fruktansvärt mycket folk.

Gissar att det är bäst att åka dit då säsongen nästan är över, om det nu ska bli nån fler båttur...hehe.

 

   

 


Vårt "skepp" la ut efter tre timmar igen och forslade oss vidare på färden runt resten av lill-ön. Man kan konstatera att hela västra sidan av Malta är tämligen kargt och öde, tämligen ointagbart om man nu skulle vara intresserad av en invasion av nåt slag. Tvära klippor, raka kanter som vatten och vind slipat genom årtusenden.

Mäktigt.

Det sägs att naturen är vacker en bit in från kusten om man befinner sig på land och hajkar eller är ute på bilutflykt. Noterbart är då att antalet städer, byar och boenden är betydligt färre än på östra sidan av ön.

Där är det desto trängre om saligheten.

 

 

 

Vi hade dock en skön dag och gungade oss i kvällningen hem igen till den övriga flocken, rätt solbrända, salstänkta och sjögungiga i knäna.

 

Så, nån undrar nu då säkert..blev denna skvalpiga båttur det som skulle förlösa mig från den djupt rotade skepsisen? Kanske, kanske litegrann lättnad vad gäller hjärtklappningsnivån men i övrigt ska det mycket till innan båtfärder blir nåt riktigt njutbart.

 

 

Mortuta

   

 

 

 

 

Av Lena - 23 juli 2016 15:07

I "tidernas begynnelse" låg huvudstaden mitt i landet. Mdina, på en liten bergknalle på drygt 250 m och med sikt ut till kusten i princip runt om. Ja, då man står på stadsmuren alltså. En hög mur med bred vallgrav omgärdar de gulvita sandstenshusen med trånga gränder och mysiga små torg. Mdina är numera ett av de kända utflyktsmålen som turister har på sin to do-lista. Vilket också medför att mängden folk/m2 är rätt hög....

Några öde gränder fanns det dock här och där. Dit där varken hästskjuts eller guidade grupper hade sin rutt. Tyst och lugnt, vackra ljusa väggar och möjlighet till reflektion.

Några konsthallar och kyrkor hann besökas innan orken tröt.

För ett antal hundra år sen bytte landet huvudstad till Valletta, beläget vid kusten med rejäla torn och möjligheter till försvar mot presumtiva anfallare...och såna har det funnits gott om över tid. Turkar, fransmän med flera som dock inte lyckats fullt ut. År 2018 är denna stad europeisk kulturhuvudstad och det ska verkligen spännande att få ta del av Lill-öns kultur.

Vem vet, dessa nutida hällristningar kanske kommer i positivt blickfång. Eller så får de åldras lite till innan de ska kunna berätta något gör omvärlden om livet i Mdina.

För övrigt är tillvaron perfekt. Alla de tre underbara är nu samlade här, tillsammans med sina kära blir då familjen är komplett och prat och mat och allmänt häng fyller dagarna.

Dessvärre börjar nu också nedräkningen för denna vistelse. Men före det ska sonen firas rejält, Rian ska lekas med hysteriskt mycket och hela flocken ska i sitt inre lagra familjens kärlek.

För övrigt är det sååå varmt just nu, vi håller oss inne mellan 12-17 och försöker göra uteaktiviteter på morgon och kväll istället.

Av Lena - 16 juli 2016 17:49

Under sommaren sker det rätt mycket vad gäller festivaler, torg- och gatufester och andra spännande happenings här på Lill-ön.

Denna helg är det Vinfestival i Valletta och givetvis ska det besökas.

Ett stort parkområde beläget rätt högt upp, tjusig utsikt som blev vackrare och vackrare ju mer mörkret lade sig. En entrébiljett innefattande tjusigt glas och en hel drös med vinbiljetter och kvällen var räddad.

Lägg då till massor av folk, bra livemusik och ett antal vin-stationer och det blev perfekt.
Vi provade oss igen ömsom vita, röda och roseviner. Somliga i gruppen " kan köpa hem" och andra i " njae, servera inget mer av det till mig"-kategorin. Som det brukar alltså

Helt klart skulle man kunna stannat natten lång men det var nog tur att vi körde lite Askungenstil och åkte hem vid midnatt.

Kul var det


Mortuta

Av Lena - 14 juli 2016 15:18

Tänk om fler av oss vågade leva lite mer Pippi Långstrump-aktigt. Alltså se det ännu inte prövade som en möjlighet och inte som så ofta en o-möjlighet.

Det jag inte testat kanske jag kan och tycker om att göra. Det är säkert roligt och passar mig.

Skulle man då upptäcka att det inte var så kul som man trodde, lite över ens kapacitet eller kanske fel på nåt annat vis....ja, då har man provat och vet sen vad som kan väljas bort.

Men, framförallt har man gett sig själv möjligheten att utmana sina gränser.



Små barn lever mest hela tiden efter denna devis. Se med öppna, nyfikna ögon och sinnen, gå in i det mesta med stark tilltro på Pippi-vis.
Prova-känna efter (i bästa fall)-prova igen och till slut behärska.
Åh vad vi skulle behöva det sättet att angripa det okända även som vuxna.


Utan de människor som över tider och platser litat på sin nyfikenhet och förmåga hade inte mycket hänt....

Ett litet simpelt exempel: Skaldjur har under mina yngre år aldrig varit några favoriter. Lite "rädd " för att dissikera och rensa nåt innan man kan äta, fingerfood har inte heller lockat speciellt mycket.
Men, för ett antal år sen bestämde jag mig för att testa och göra det med nya smaklökar och nyfikenhet.
Och döm om min förvåning....jag gillar det, speciellt musslor som rentav i vällagad version blivit en favoriträtt.

Ja, faktum är att det går att hitta fler exempel på "tro och lita på nyfikenhet"-situationer.
- utförsåkning, cykling, ridning och liknande aktiviteter
- lära sig ny teknik..ni vet det där med datorer, program och mobiler
- ett nytt språk och känna att "isen håller " då man testar på riktigt.
- en musikalisk utmaning som omvärlden säger vara hur svårt som helst.
Det finns säkert många fler exempel och DU som läser kanske också lever lite efter Pippi-devisen.
Om inte, prova!

En av utflyktstipsen som det skrivs om i resebroschyrer eller på hemsidor och bloggar är den fina lilla fiskebyn Marsaxllok. Den småbåtsfiskehamn som försörjer stor del av Lill-öns behov. 3500 bofasta men betydligt fler turister såhär i högsäsong.

Vi strosade runt, kollade på alla olika typer av fiskebåtar och avnjöt en fantastisk lunch på lillkrogen Three Sisters. En meny bestående av enbart skaldjur och till det en skvätt (nåja, flera då om man ska vara noga) kallt vin. Allt fångat ur havet av av systrarnas makar.
Ja, systrarna själva stod i köket-makarna fiskar allt-kusinen serverade. Familjeföretag av den högre skolan kan man säga.
Lägg därtill ett bord nära båtarna och en bra fläkt inom räckhåll, perfekt!

Man må då tacka Pippi Långstrump för detta eftersom det förmodligen inte blivit nåt sådant på min tallrik om jag inte "hoppat över mattkanten" och provat nåt nytt den där gången för länge sen.

Lite extra kuriosa från byn. En numera tämligen utrotningshotad konstruktion, telefonkiosk...med betalkort men inga mynt. Gulligt!

Den totala lyckan var då vi hittade en trappavsats med korsdrag. Så skönt att stå där och flaxa lite med armarna


Mortuta

Av Lena - 9 juli 2016 13:05

Då var hemmet fyllt till bredden av prat och saker. Trängsel i skohylla och vid köksbänk, stök på både matbord och vardagsrumsgolv. Högljutt och tjafsigt och tjatigt men också kärleksfullt och hinkvis med värme. Tre kids, två vuxna och alltid minst två djur och så kompisar som kom och gick, sov över eller bara tassade hem sent om natten.

Då var dagar och tankar fyllda till bredden av planering, struktur och omsorg över dessa tre älskade ungar. Dagishämtning, vattkoppor, sagoläsning, husvagnsresor, snuva o hosta, föräldramöten och kramstunder i soffan. Stundtals slitna föräldrar som tankade energi i egna intressen.
Vi har tilldelats tre helt underbara och fundamentalt olika personligheter, och sanningsvittnet undertecknad kan ge 100 % garanti för samma genmix.
Perioder av mer slitsamma slag varvades med gemensam sport och sång och ännu mer kärlek till varandra.

Då, den tiden då tonåringar revolterar och nattsömn bytts mot bilhämtningar, nattvak och allmän oro kom framtidstankarna" herregud, ska de inte bli vuxna o kloka och bo själva nån gång så vi får mer egen tid?". Tankeslingor som styrdes undan i vardagsrallyt men som uppenbart kunde skönjas i horisonten.

Då, när flyttfåglarna övat länge nog flaxade de iväg en tämligen kort bit. Bara till närmsta stad med nära till hjälp och stöd men ändå tillräckligt självständighetsavstånd.

Förstatidsnjutande av att få rå om både badrum, teve och dataskärm själv varvas med tomhet och tystnad.
Tvättmaskinen används endast två gånger i veckan och matinköp kan både slarvas med och struntas i.
"Vad gör dom, hur klarar de sig och vill de hjälp" är nu-och-då-tankar som far genom huvudet....särskilt då man inte setts på några dagar.
Ofta är det dock rätt skönt då helgbesöks-klädhögen stuvas in i nån kasse och åker hem igen och man får ha sin egen nyfunna ordning.

Barnen förblir dock ens barn hela livet, bara i skiftande format.



Nu.
Långt bort och nära kännetecknar livet med de tre underbara. Den skara som utökats med både stora och små kärlekar. Fler personligheter att lära känna och ta till sitt hjärta.

Nu. Långt borta på Lill-ön finns då två av tre. Långt bort från kom-och-ät-med-oss och häng med på nåt kul. Långt från hjälpande händer och hammare. Tack och lov för tekniska hjälpmedel som ger möjlighet till daglig kontakt och flygplan som tar oss till dem då och då. Veckor då det jobbas hårt med allt vad hjälpande nävar och hjärnor kan bidra .

Nu är hjärte-högen utökad med den mest underbare lille plutt som ger än fler anledningar till resor söderut. Rian, hela familjens älskade unge.

Intensivumgänge är väl det bäst beskrivande ordet för våra återkommande veckor.

Nu gäller också att tanka kärlek och omtanke så att det räcker till nästa gång, en sinad tank gör för ont och skapar skavsår i själen.

Nu har också hemmafamiljen byggts ut med den mest underbara Sally. Ett yrväder som rusar runt och fyller hus och med ömsom kattjakt och pipleksaker. Tack och lov för att en av de tre underbara valt att bygga bo lite närmre....

Nu är de tre underbara bevisligen vuxna med egna krafter att styra sina val i livet och se olika möjligheter men inte försvinner viljan att vara där med hjälpande händer....om så behövs.
Nån sorts navelsträng som är för stark för att bli avklippt.

Den saxens styrka finns nog inte

Mortuta

Av Lena - 4 juli 2016 21:36

Kväll på Lill-ön.
Sitter på takterrassen och njuter av tillvaron. Det är tokmörkt förutom de lite skrala solcellslampor lyser upp runt omkring. Mycket hög mysfaktor, kan dock bli lite "övermysigt" om nån stund då tvär-stup-trappan ska besegras neråt.

Nere på gatan/strandpromenaden några våningar ner är det fortfarande flanerande människor som passerar. På väg till eller ifrån något såhär på måndagskvällen. Ja, och så alla motionerande som tar sig fram i alla möjliga stilar och tempon. Det är fullt möjligt att göra en större sortens undersökning och stilstudie vad gäller tempo/löpsteg/svettmängd/klädstil och sen göra en excell-beräkning kopplat mot vilken tid på dygnet detta nu utförs. Många tidigt, före 7 och efter 19:00 då temperaturen är riktigt behaglig...sen finns det ju en hoper självplågare som "skubbar runt" mitt i de hetaste timmarna. Ja...själv har jag svårt att befinna mig ute över huvud taget då....

Dagen har som vanligt innehållit ditt och datt. VABB, alltså vård-av-barn-barn med snorig näsa, träningspass med en touch av självplågeri och så en sväng med bussen till Bugibba. En liten stad med långa promenadstråk och stränder och båthamnar.

Varmt som f-n och vi svett-gick längs strandlinjen i hopp om att njuta av havsbrisen...jo pytt, den bästa svalkan blev under en takfläkt på ett halvtomt lunch-hak. Skönt så in i...och god enkel mat. Det är roligt att med slumpen som hjälp finna enkla bra hak....som i första ögonkastet nog klassifierats som sylta, inte riktigt bra alltså.

Note to myself: underskatta aldrig ett något skitigt bord eller en lismande servitör. En riktigt god Cesarsallad kan dölja sig där bakom.

Vänstertrafik är svårbemästrat, så även en hoper enkelriktade gator i kombo med vägbyggen och nån liten avstängd gata här och där. Lägg sen till en "viss " tröttma i huvudet på grund av värmen och nån typ av tid att passa.
Herregud vad det går att gå fel i en okänd stad. Upp...ner...tillbaka....diskutera ....övertyga....tvivla....ångra....framåt...tillba
ka igen....sikta långt fram....hoppfullhet.....vänta....tyda tabell....vänta mer ....skratta gott...och samtidigt svettas nåt fruktansvärt.
Se där, så kan man sammanfatta hemfärden.

Mortuta

Av Lena - 3 juli 2016 00:32

Man brukar säga att varje dag är en källa till nya insikter och kunskaper, så även de senaste dagarna. Dagar dom innehållit sand, fotboll, livräddning och kalas i en väl avvägd mix.

Då vi nu flyttat vidare, från dotterns gästrum till egen lånad lya är klippstranden väldigt nära. Morgon- och kvällsdopp med därtill kollande på folk har lärt oss en del om livräddning. Precis bredvid vår favorit..brygga ? Klippa? Stenbumling! Ja, i alla fall...där har varje morgon ett gäng militärer sin livräddningskurs och vi får återuppliva kunskaper om allt sådant.
Nyttigt, helt klart.

Insikt nr 2.
En strand med knökfullt med folk funkar riktigt bra som kalasplats för en hoper treåringar, föräldrar och så vänner med yngre småskruttar. Oanade mängder gropar, högar och små byggen skottades fram samtidigt som lunch o tårta o vuxnare förtäring serverades. Mysigt....men VÄLDIGT SANDIGT.

Vår lille Beach King är inte helt hundraprocentigt övertygad om sandens förträfflighet och startade tryggt på filten med skeptiska ögon för att, vad tiden gick mer och mer övergå till "grävargruppen". Utveckling ...helt klart!
Men se havsvatten och bada, nej det får vara än så länge.

Insikt från fotbollspuben är att pommes , som vi nu har fräckheten att kalla det hemma...chips här nere på ön. Nåväl, glöm tallrikar och sånt trams...släng fram en ölsejdel och tryck ner rejält med friterade pinnat. Det funkar!
Att vara i tysk-träsket under lördagsmatchen var helt okej, kan nog tycka att de vann rättvist. Nu ska ju bara Island fixa det sista så...

Dagens sista insikt.
Kvarterets äldre garde samlas varje kväll och resonerar om saker och ting, gissar jag i alla fall. Ser väldigt avslappnat ut, inga märkvärdiga möbler och dyra kaféer utan varje kväll samma fällstolar och kanske också rent av samma samtalsämnen, vem vet?

Må gott alla i sommarjulivädret, tänk på att " det finns inget dåligt väder ....bara för ambitiösa planer"

Mortuta

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards