Alla inlägg under november 2014

Av Lena - 30 november 2014 19:31

 

Dag 8

 

Över hela landet har det tänts stearinljus idag. De allra flesta frukostdukningar hade nog kryddats med stearindoft och läsbelysningen var då förmodligen lätt begränsad. Inga helgbilagalångsittningar här inte, men vad gör väl det. Absolut ingenting eftersom adventsmysfaktorn är så oerhört mycket starkare.

 

  Hushållet förgyllde morgonfilet denna söndag med vackra toner från Viktoria Tolstoy. Så vackert att även den tråkigaste frukostmeny höjdes några nivåer och det blev en helt ljuvlig start på dagen. Den dag som efter att kaffet svalts ner gått i hundra sjungande knyck. Hela dagen har dedikerats till julsånger framsjunga i sällskap av glada och duktiga "flingor", till glädje för förbipasserande galleri- och kulturhusbesökare. Många människor, med händer fulla av julinköp tog sig tid till att lyssna....och förhoppningsvis också njuta. Vi gillade vad vi gjorde och lyssnarna verkar också göra det, en klassisk win win situation alltså.

Kan nog vara ett sorts rekordförsök vad gäller antal gånger samma sånger framförts under tre timmar. Om och om och om igen, med lika god kvalité hela tiden. Det kräver sina kvinns...

 

¤¤¤¤

 

 

     

 

Nån gång, för att vara exakt var det väl inför förra julen bestämdes enhälligt att bakning inte skulle ske i vårt kök. Alldeles för många misslyckade och tveksamma kakresultat har legat till grunden för denna folkomröstning. Röstningsberättigade var maken (den rengöringsansvarige) och jag (ska väl kallas låtsasbagaren i huset). BruneBrorsan och FruKatt är att betrakta som mutningsbara och röstfuskare av rang..alltså inte trovärdiga i ämnet. 

 

Lyckades jag hålla detta beslut? Nix pix.

Då det närmar sig julmånad då börjar planeringen av ditt och datt och smått och gott och vips....där kom saffransskorporna och bullarna. Och det konstigaste av allt, det smakar jättegott. Alla glada och nöjda och förbudet är nu upphävt.

 

Få se nu.

Ska jag slå till med biskiver och petit chouxer? Trevåningstårta kanske?         Eller inte utmana makterna och istället ägna tiden åt att baka ut den fabriksgjorda pepparkaksdegen? 

 

Mortuta

Av Lena - 29 november 2014 20:13

dag 7


..började julpiffandet i hushållet.

 

 

 

Fram med förstaadvent-laguppställningen. Alltså ett gäng änglar, nån välkomnande krans och så ljusstakar i fönster över hela huset.Nån röd men framförallt ren duk på köksbordet, höstversionens ljuslyktor utbytta mot julens dito. Julcd-bunten på plats och vips...julstämningen kom som ett brev på posten

 

Ett försök till julshopping under dagen misslyckades fullständigt. Javisst, stadskärnan med alla butiker besöktes. Gick gata upp och gata ner, med en lista på ärenden men sparsamt med entusiasm. Snuvan som helt fräckt klev in mitt liv under natten verkar ha klippt av shoppingådran tillfälligt. Provade med julpyntsmekkat på Åhlens...nös och hostade en stund och tyckte allmänt synd om mig själv. Sen gick det snett, ledsnade totalt och det enda som fyllde väskan var värmeljus och schampo. Man kunde nästan tro att det var IKEA eller Ullared som besökts. Oinspirerat så in i...

 

¤¤¤¤

 

 

  Kryper nu ihop i soffhörnet med den ynklige hunden tätt intill. Får just nu lyfta upp honom till favoritplatsen. Nyponskale-kuren är nu inledd och vi håller tummar och tassar på att det fungerar.

Anar dock att han inte alltid är sån krympling. Står dörren öppen till sovrummet hopapr han galant upp i sängen, tappas en köttbit på golvet är det inga leder som hindrar honom att kasta sig över fångsten. Men sen....då står han med hängande huvud och ledsna hundögon (otippat va?) och vill bli lyft till bästa platsen. 

 

Hm, behöver jag ens säga att inte en enda av adventsljusstakarna fungerade då vi satte kontakterna i väggen. Vem f-n har sönder lamporna över sommaren? Nerpackade i en försluten låda. Husbocken? Vita frun? Grannen? Maken? Sammanbrottet låg på lut och adventspyntets framtid i hushållet var verkligen osäkert. Kunde ha gått hur som helst. Vem vet, påskpyntet eller midsommarkransen hade fått rycka in som vikarier i denna prikära situation.

 

Jakten på rätt sorts smålampor gick över stock och sten...eller åtminstone i rasande fart genom matvarubutiken. Frågan som ställdes oavbrutet, måste det vara skillnad på 5-armade, 7-armade och så 9-armade elljusstake-ljus? Inga svar levererades. Trams!

 

 

Mortuta

 

Av Lena - 28 november 2014 16:28

Dag 6

 

 

Så skönt att det är helg.

 

Fredagsfeeling lite överallt, många skratt och en del bus med kollegorna på jobbet. Så trist det skulle vara om man inte kunde skoja med varandra...

 

 

För att vi ska få in lite adventskänsla "sprang" de flesta av oss lite hit och dit, rotade i skåp och lådor för att hitta var vi stoppade undan fönsterljusstakar i januari. En del saker var lite svår-funna vilket nog kan bero på vår väl utvecklade förmåga att lägga saker på fiffiga ställen...fiffigare än förra gången, så att säga. 

Verkar vara ett gemensamt drag för en stor del av arbetsgruppen på mitt jobb.

 

Sen ska lampeländena lysa också. Man kan ju verkligen undra vem som har lamporna tända under adventsljusstakarnas viloperiod. För visst är det så att man ge sig den på att det inte fungerar, nån av lamporna är trasig och det ska skruvas och bytas och kollas för att få till det. Varje år.

 

¤¤¤¤

Resten av helgen ska ägnas åt julmusik. Det är dags för förstaadventsracet, alltså då det är minst 3-4 julsångs-kit som ska levereras till olika kundkretser. Allt från sittande konsertpublik, högmässobesökare, ofrivilliga lyssnare på gallerior till gratisuppträdanden på kulturens nya mekka Väven. Somligt med glitter, danssteg och lösögonfransar och somligt med grace och stillhet. 

Kul är det i alla fall.

 

¤¤¤¤

 

Nämen, nu är dags att piffa till sig lite...kan ju nuförtiden ta lite tid.

 

Fest, en mörk fredag i november....låter väl trevligt?

Vi hörs imorgon igen.

 

Mortuta

Av Lena - 27 november 2014 20:59

  Dag 5


Aktion felsökning pågår. Vi betraktar, tjuvkikar och spanar på vad som fattas vår fyrbente vän. Ena stunden stillsam, loj och lite rädd att röra sig för att stunden efter rusa runt huset i full fart.

Ikväll kan det dock blivit ett genombrott i detektivarbetet. Kenzo gjorde som vanligt då eftermiddagsrundan är avslutad, dvs rusa som en vanvettig runt huset, gärna skällande med glatt viftande svans. Precis så hände även denna dag med den skillnaden att han mitt i en skutt-sejour gnyr till och går haltande in. 

Aha..ont i lederna, räknar då husse och matte raskt ut. Det finns, enligt läkemedelsverket en hoper piller och pulver för dyra slantar som ska var verkningsfulla men förmodligen är det också en stor skopa placebo-effekt.

 

Efter en del funderingar, konsultation och lite research har vi bestämt oss för att prova med nyponskalsmjöl, blanda det med maten varje dag och se om det lindrar. Har kontaktat en klok och förnuftig kvinna (läs sjukvårdsutbildad och erfaren yrkesmänniska), och enligt henne ska det göra gott för både människo- och djurleder. Det innehåller många komponenter som mjukar upp brosk och gör gott för ledvätskan. Alltså gör vi nu i familjen gemensam aktion och provar detta, alla tre....undantar katten, hon verkar inte så imponerad och är nog också den som skulle med alla tänkbara trick försöka komma undan. 

Hoppas verkligen att det gör gott för BruneBrorsan.

 

Ni ska få kontinuerliga rapporter om hur det förlöper.

 

¤¤¤¤¤¤

 

 

Av en slump så kom en hoper citat i mitt blickfång, underfundiga och humoristiska men med en gnutta sanning och så lite skämskuddevarning. Många med en historisk koppling vilket gör citaten något mer intressanta. Här får vi en chans att betrakta samhällets utveckling i stort och smått.

 

1962 fick medlemmarna i det rätt färska och okända bandet Beatles detta råd av chefen på skivbolaget Decca:

" Ni kommer aldrig att lyckas - fyrmannaband är ute. Åk hem till Liverpool...."

Ha, ha..detta visar att man ska fortsätta tro på sig själv och att experter inte alltid vet bäst.

 

Thomas Watson, ordförande IBM svarade 1943 följande på frågan om det eventuella behovet av datorer i världen:

" I think there is a world market for maybe five computers"

1. så rätt han hade att datorer skulle komma att behövas

2. så fel han hade i att datorer inte skulle komma att ta över vår tillvaro"

 

Harry Warner, på Warner Brothers sa 1927 följande i en diskussion om stumfilmens framtid:

" Who the hell wants to hear actors talk?"

Tänk, om han fått råda hade vi aldrig fått höra Humprey Bogart, med hes röst säga Play it again Sam...i Casablanca. Eller Lejonkungens Akuna Matata, eller Hugh Grants stammande repliker i Notting Hill....inte ens Stallones Rambo-repliker, även om de är väldigt få skulle göra sig rättvisa i en stumfilmsversion.

Är rätt säker på att det rent generellt inte skulle bli lika effektfullt om det varit på stumfilmsvis med textskyltar i snirkligt typsnitt.

 

Slutligen kan vi begrunda vad amerikanska patentverkets chef Charels H Duell tvärsäkert sa redan 1899:

" Everything that can be invented has been invented"

Puh, vilken tur att hans profetia inte besannades.

 

¤¤¤¤¤

 

   Det närmar sig, konsertperioden framför andra. Så så så kul, det spritter i kroppen vid blotta tanken. December månad, julsjungande i kubik.   I år blir det intensivjobbande den första delen av julmånaden, lite ovant då det vanligtvis är ett pumpande av strålande jular och helga nätter ända fram till dygnen före dopparedan. Vi får väl se om det dyker upp nån abstinens....får väl smånynna Let it snow  eller Stilla natt mellan kyldisken och kassan på ICA för att sen sjunga ut Gabriels Message med stora starka rösten långt ut i skogen.

Nu är ni alla förvarnade och behöver inte larma nån hjälpinstans...

 

Må så gott alla

 

Mortuta

 

 

 

Av Lena - 26 november 2014 21:50

 

Dag 4

 

Kvällen ägnas till stor del åt studier. Eller rättare sagt matning av ny information och återupplivande av kunskap i en enda mish mash. Jobbet kräver detta och då får man väl bara ta tag i det då...

Nya rön, direktiv och kommentarmaterial ligger i buntar och i olika lager på skärmen. Och jag måste då säga...Skolverksmaterialet om "mina ämnen" är riktigt intressant att läsa och alla nya saker man lär sig tar ju som regel inte nån nämnvärd plats i hjärnan. Kan ju också till viss del bero på att jag inte haft nån större anledning att läsa nån större mängd av detta de senaste åren, kanske är lite svältfödd..typ.

 

 

Såhär vid tiotiden känns hjärnan ungefär lika luddig och mjuk som pälsen på den trötta katten på bilden. Finns nog inte plats för nåt mer idag.

 

 

¤¤¤¤

 

     

 

Hemmet är onödigt stilla just nu, inte då så mycket på grund av maken eller mortuta. Även om vi i dessa mörka hänga med huvudet-tider nästan tävlar om att så snabbt som möjligt göra undan kvällssysslorna för att kunna erövra bästa soffhörnet och makten över fjärrkontrollen.

 

Nej, det är den brune som inte är i toppslag just nu och vi kan inte sätta fingret på varför. Han skuttar inte fram med samma iver då man kommer hem, vill mer att man letar upp honom i huset så att han kan ligga kvar i nån säng, tokviftande med svansen. Verkar föredra att kura ihop sig och han ser lite mer sorgsen ut...ja, ja, jag vet att jag översätter mänskligt beteende på en hund men han ser faktiskt hängig ut. 

 

Men, då vi går ut i skogen och han får vara lös....då kutar han iväg och är sitt vanliga racerhunds-jag igen. Är det vackert väder och bra sikt, då är det järnet som gäller och det blir en och annan sväng utanför mitt visselpipe-upptagningsområde. 

Vår hundkompis är snart nio år, ålderskrämpor? Usch, vill nog inte tänka så...

I den bästa av världar ska han inte bli en gamm´hund, en sån som inte vill göra nåt, en sån som mest ligger i bädden och pruttar.

Världens gladaste setter ska ju fortsätta år efter år att vara vår energikälla...

 

Aha, jag tror att vi kan ställa en relevant diagnos. (låtsashundpsykologen har nu talat)

Det är ju uppenbart...fattar det nu. Kenzo gillar inte heller novembermörkret...så är det ju. Han längtar också efter ljuset och snön och har därför gått ner i mentalt viloläge i hundbäddshörnet.

Vi säger så...

 

 

Mortuta  

 

 

 

 

Av Lena - 25 november 2014 22:51

 

Dag 3

Det kan förmodligen tolkas på en del sätt, den här skylten som stod lite undanskymd på en hylla i en julpyntsbutik. Snett bakom ljuslyktorna och dold bakom stora julstrumpor, som om den bad lite om ursäkt för sin existens...

Desto större anledning att ta den lilla plåtbiten till sitt hjärta, och stå upp för budskapet. 

Jag väljer att tolka den som följer:

Efter att ha fyllt femtio är det helt rätt och okej att vara precis hur lekfull och barnslig som man vill. Man kan vara klok och vis men leva med hopp och skutt och skratt och spring i benen.

 

 

 

Då tillåter man sig att titta ner på denna text vid trottoarkanten och med ett fniss fundera " What happens if I look wrong?"

 

 

 

Då luktar man sig fram till vad som är gott och då är värt att smaka...kan alltså också säga nej, tack till sånt som är äckligt. 

 

 

 


Då man är femtio år och inte så hiskla präktig jämt klarar man av att lägga ifrån sig/kanske rent av göra sig av med de där böckerna som man började läsa men insåg att de var urtråkiga eller för prentetiösa eller rent av bara tramsiga...och detta utan att hitta på ursäkter.

 

 

Man fixar också att, a bad hair day sno ihop en slarvig mimmi pigg-rosett i håret, gå på jobbet med ett leende och agera som om det är den rätta outfiten för dagen. Även om dagen innehåller möten med viktigheter och beslut av tyngd...

 

Fast...det handlar väl mest om att man inte ska ta sig själv på för stort allvar och det är nog det som man vid femtio förhoppningsvis har lärt sig. 

 

¤¤¤¤¤

 

Den stora familjen, dvs både vi i norr och dom i söder har börjat räkna ner dagarna nu. Vi väntar på Dagen B som i bebis. Den lilla bebis som ska göra entré om ett antal veckor. Herregud, vad tiden går långsamt....säger jag som inte är den gravida blivande modern ens. Hennes sätt att beskriva samma sak lämpar sig inte riktigt i tryck, tror jag. Men, men...snart så...

 

   

Det är rätt svårt att förstå (ja, egentligen inte svårt men ändå lite overkligt) att den här lilla tösen på bilden ska bli mamma. Vår lilla, stora kloka dotter M.

Tillsammans med R kommer de att bli alldeles fantastiska föräldrar och vi andra i familjen får väl hänga på och bli en riktig tokbra storfamilj för bubblan som bor i magen.  

 

Vi väntar och längtar

 

Mortuta 

Av Lena - 24 november 2014 14:48

Nån som kände igen försöket till att använda en känd Luciavisa och bara ändra lite i texten?

(Så mörk är natten i midvintertid...ni vet?)

 

Dag 2

 

 

        

 

Suck så rätt den textraden är just nu....för det är ju så in i h-vete mörkt...och blött..och blåsigt...och tungtänkt rent generellt. Tror med bestämdhet att jag, och många med mig inte är skapta för det här novemberdysterkvistlivet.

 

Min grundinställning i livet är rätt rejält positiv och det ska vara nåt exeptionellt som kan få mitt sinnelag i rullning nerför...men, nu är det nära.

 

Regn och mörker gör ingen glad...men som tröst kan man ju säga att om all detta regn kommit i form av snö hade vi nog inte tagit oss utanför dörren och tänk så många snöskottar-ryggskott och brutna handleder och lårbenshalsar det skulle kunnat bli. 

Sådärja...lite mer positivt kändes det helt plötsligt.

 

 

¤¤¤¤¤

 

   

Ibland är vår familj (det är nog mer sanningsenligt att skriva jag där, maken är betydligt rappare)   lite sena på att få klart det där sista i fixandet, tänker lite för ofta att det ska göras om en stund...eller det finns så mycket annat skoj att göra för stunden.  

 

Till exempel momentet "städa bort,plocka undan och göra iordning" inför vinter och så....Tusen och en sak har kommit emellan. Resor och jobb såklart, andra mer roliga saker som t.ex sjunganden...oväder av olika grader och så förstås en skopa slöhet som extra kryddning. Så, igår var det bara att skippa förmiddagsmysfrukosten och bestämma sig att söndagspysslet var lika med gårdplanen.

 

Så vi plockade ihop och städade till och gav lite extra omsorg till buskarna, de fick "åkpåsar" på sig för att inte få allt snötakras på sina svaga grenar och ser nu mer ut som nån sorts heffaklumpar och kan säkert skrämma både rådjur och potentiella inbrottstjuvar på flykten.

Vackert? Tveksamt! Praktiskt? Mycket! 

 


 

Promenad i skogen blev vår belöning, definitivt till jyckens glädje som såg ut att ogilla vårt trädgårdshäng mycket. Han stod mest stilla med nosen i backen, för att sen lite osynligt försöka smita före oss till skogstigarna. Doften och känslan av snö verkar vara spännande för hundar...varje år. 

I skogen spanade vi på granar som skulle kunna passa. Såg många fina. Synd då att vi inte ska ha nån gran nu då vi äntligen såg nån som inte ser både skadeskjuten och vingklippt ut redan från början. 

 

 

¤¤¤¤¤

 

Nu har jag förhalat hundpromenaden med en kvart....den fyrbente otroligt långhårige och inom kort väldigt blöt-toviga polaren står och stirrar på mig med uppfodrande min. "kom igen nu vekling, nu går vi"..."okejrå"

 

Sen blir det mys inomhus, det kan jag garantera.

 

Vad gör du för att jaga bort novemberdemonerna?

 

Mortuta

 

 

 

 

Av Lena - 23 november 2014 18:02

 


På nåt vis känns det i skrive-fingrarna att det är dags igen. Det som provats tidigare på denna blogg, dvs en sånt här 30-dagars maraton där jag utmanar mig själv att få ihop nåt vettigt så många dagar i ett sträck.

Nåt med sans och mening (jo,jo..wish me luck, inget junk mail här inte) och kanske också ett och annat som är intressant för nån annan (hm, ingen självkritik alls här..fniss). Eftersom jag inte fick nån större tillströmning av bu-rop och hat-kommentarer sist blir det en ny sväng. Det är väl som vanligt, stoppa bort mindervärdeskomplexen och bara kasta sig över mattkants-branten och se var det leder.

 

Du som läser via FB  kanske inte kan förlita dig helt och fullt på att det kommer en vink från mig kommer varje dag...gissar att en del blir lite less på mina delningar där.

Testa att hitta hit på eget bevåg.

Men, hur som helst.....kul är det om du hänger med även denna gång. 

 

¤¤¤¤¤

 

Dag 1

 

Notting Hill, det var ju där jag lämnade er senast. Stadsdelen som personifierar feel good movies och Hugh Grant och långa stråk av marknadsstånd och...sjukt mycket folk och salustånd efter stånd med sånt som inte riiiktigt räknas som antikt och...sen förstås alldeles oerhört läckra detaljer, fina ting som bara hänger där och väntar på att nån ska bli kär och hiva upp börsen....eller kameran i mitt fall.

 

     

     

 


Nån som hört talas om alternativt sett/fått cigarettkort nån gång under sin rökar-karriär? Bilden med alla små rutor är exempel på denna företeelse.

English Cigarette Cards. Tydligen något som man begåvades med i sitt paket och gissningsvis var det nåt samlarvärde i dem. Numera tavlor med temamotiv. Hundraser, bilmärken, kända byggnader, växter, sångare, sportgrenar, sjukvårdsinstruktioner och oerhört många andra teman.

Förmodligen ett riktigt  bra affektionsvärde hos den som va´med på den tiden.

   

   

 

Kunde ju inte låta bli den här fina bilden. Hittade den längst ner i en låda fylld med odefinierbart skrot. Får nog säga att BruneBrorsan är vackrare...

Va? Hörde jag ordet partisk? Icke det....bara sanningar skrivs här!

 

Vidare på vår vandring bland mer eller mindre lockande ställen klev ett väldigt nischat ställe fram för våra ögon. En butik med endast och enbart gingerbread bisquets (den engelska något blek-smakiga versionen av pepparkakor) med kristyrdekorationer. Ja, lite sugar paste-tårtor förstås och sen en massa tillbehör för den hugade hemmafixaren...såna som min vän E (alltså inte mortuta-typen då...). Herregud vad grejer det var där! Hakorna rasade ner allteftersom vi gick runt, sockerchocken i kroppen steg utan att man ens åt en smula och tron på sig själv som pepparkaksbagare sjönk som en sten. Ett axplock följer här:

 

          

 

Ska nog inte fundera över nåt peppis-hus detta år, måste helt klart låta dessa intryck falla lite i glömska först.

   

Som om vi inte sett nog mycket sötsaker blev det ett besök på Hummingbird Bakery, även det har blivit nån form av tradition vid Notting Hill-häng. Detta i kvadratmeter räknat pyttelilla men i produktion rätt stora bageri....med endast CUP CAKES på menyn. Och där går mortutan på samma nit som de tidigare årens besök, dvs glömma/förtränga att.. man måste stå i kö ända ut på gatan, inte kan sitta ner och fika, svettas sanslöst därinne och alla bakelserna är sockerstinna som bara den...

Men framförfallt har jag inte glömt hur fina alla cup:sen är och hur gott det är.

 


 

 

Så.

Det blev en rejäl cup cake i näven som slukades rätt snabbt innan vi nästan svettades ihjäl och så bar det iväg igen mot nya äventyr.

 

Ett par schyssta matställen, lite mer flanerande och en och annan sväng in på nån kul affär senare var vi väldigt nöjda med denna vistelse i London. 

 

See you again, London...

 

Mortuta

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards