Idag har vi startat en ny "tradition" här hemma. Med lagom (alltså sådär varannan eller var tredje vecka) intervall ska en av oss planera och överraska den andra med en aktivitet av något slag. I detta ingår att man också i förväg säga till vilken dag det blir och vilken utrustning som behövs.Som mottagare får man inte säga "jag vill inte" och som fixare måste man veta vad "den andra (läsa jag) orkar just då"....såklart  

Det föll på min lott att starta. 

Solen sken redan tidigt i morse då vi gjorde hundturen. Fåglarna kvittrade som vanligt Helt Hysteriskt! Herregud, när ska dessa småpippisar få lite lugn och ro...

Medan maken bytte till sommardäck (äntligen får man väl säga...har varit olagliga ett tag nu..) fixade jag en extrasupermegagod kycklingsallad, dressing och så kaffe i termos förstås.

Vid lunchtid gav vi oss iväg på cykelutflykt, nåt som är riktigt länge sen vi gjort och jag verkligen längtat efter.

Dagen till ära invigde jag min nya cykel och det var så skönt. Den förra trotjänaren har varit med i 17-18 år och då kan man väl säga att den gjort sitt. Dessutom är jag trött på växlar (21 stycken dessutom) som tjorvar och bromsar som inte tar. Har faktiskt inte cyklat sen dagen innan jag blev sjuk, alltså i mitten av augusti ifjol.

Kan meddela att det var skönt med håret fladdrande och hunden springande bredvid.

Vi fann en fin och vindstilla plats vid ån och kunde där äta lunch, sola en stund, leka med hunden och bara slappa/halvsova utsträckta på bänkarna. 

Med andra ord en mycket behaglig söndagslunchutflykt...

Väl hemma efter några timmar ute var vi tvungna att ta en lite eftermiddagslur. Tänk vad skönt då man kan unna sig det...utan att känna pressen av att det måste fixas och göras en massa hela tiden.

Ja,ja...vi har också en hel del hus- och trädgårdsfix den här årstiden....men allt står kvar...även nästa helg om det inte hinns med nu....

Maken uppskattade utflykten och det var ju huvudsaken (hade tänkt dubbla med ett biobesök också men näe..vi somnar säkert då....får spara det...och jag får ju välja filmen...jippie!)

Så, nu väntar jag med spänning på hans första överraskning...det dröjer väl några helger...och det blir säkert nåt helt annat....kanske jag ska lära mig hugga ved eller gå på stadsvandring eller sushirestaurang eller ett besök i New York...eller nej, det är nog fööör häftigt.

Avslutar dagen med lite löpband, lite matlagning, lite sömnadsfunderingar och så lite klappahundenstunder.

Må så gott

Mortuta

Denna lördag har min goda vän E och jag spenderat tid på Antik och Trädgårdsmässa. Stans mässcentrum inbjöd till kolla på pelargoner och trädgårdspynt-stund i kombo med utställningar, föreläsningar och annat skoj.

En trevlig sysselsättning en ledig dag. Det var nu gubevars inte bara vi två som kommit på denna briljanta idén, fick stå i kö säkert 20 minuter för att komma innanför dörrarna....men det gjorde inte så mycket.

Vi fick oss en extra pratstund.

Ja, man kan nästan ju faktiskt tro att det var kön till nån megastjärnas konsert...och så var det bara en lång slingrande rad av vår-och blomsugna umebor.

Vad bjöds man då att titta på? En härligt nostalgisk interiörutställning med fästet i 50-60tal. Oj, oj vad många saker vi kände igen. Många fniss och ingenkännande leenden kunde höras bland betraktarna. Somligt är sånt som fortfarande känns lite unket...till exempel sånt där sängskydd i brun väv...minns det än från mitt barndoms rum. Men rätt mycket har s.a.s rundat konen och blivit modernt och fränt igen.

Roliga lampor, fladdermusfåtölj och en och annan stringhylla.   

Vi hamnade också framför montern med crashlackstövlar och annat från 60talet som, åtminstone jag aldrig fick men såg men längtansfulla blickar på. Nu så här med backspegelns kranka blick kan jag ju se att det nog inte var några stövlar att tråna efter. Men oj vad avundsjuka jag var på min syster som hade ett par.......

Blommorna då? Jodå, närapå en överdos av pelargoner, penseér, tomatplantor och annat somrigt är väl en sammanfattning. Det fanns så många fina sorter och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka skönheter som ska pryda vår uteplats i år. Det är ju för tidigt att handla dessa än, så jag slapp ta nåt beslut.

Man kunde titta på en sektion med olika sätt att inreda en balkong. Det fanns en hel del bra tips och jag ska nog kunna sno ihop nåt här hemma vad det lider.

Tyvärr tog hjärnan lite stryk av detta och jag blev väldigt trött av allt, stadiet av det går inte att ta beslut och jag vill helst blunda infann sig....Vilket tur då att goda vännen E tog ett stadigt tag i rodret och bestämde för oss bägge två att fika på stan var det bästa.

Så sant.

Fika och trevligt samtal fick avsluta vår lördagsdate.

Måste bara avsluta med en så fin bild på två hundar som vi såg.

Väntande satt de där och spanade ut över gågatan. Många förbipasserande log en extra gång efter att ha kikat på dessa två polare.

Må så gott alla

Mortuta

Idag ska det firas!

Unge herr Elias fyller 12 år idag och vi kom med present och hurrarop. Tänk så skönt att få göra något skoj av en regnig och dimmig torsdag i april.

Grabben förärades med diverse grejer som passar en "nästan-tonårig-kille", dvs tevespel och pengar och datagrejer och lite snyggt till sitt nya rum. Han såg nöjd ut vilket gjorde att vi andra också var det.

Det blev tårtkalas. Såklart!

En skogsbärsmaksatt "prins"-tårta. Riktigt gott, må jag säga även om jag inte är någon större tårtätare....grädden slank ändå ner på nåt underligt vis.

Vad kan man mer glädjas åt denna dag?

Tja, ÄNTLIGEN får systersonen PK spela. Alltså, han spelar fotboll i AIK, har suttit på bänken de matcher som hittills varit denna vår och nu ikväll blev det slutligen nån ordning igen på torpet igen. Heja PK och AIK!!

Mitt syprojekt är i mål. Alltså det första....kuddarna.

Det livar upp litegrann. Hm, undrar vad jag ska piffa till altanen mer med?

Hoppas att det ska bli mer sömnadsproduktion längre fram. Kanske nåt av det lilla sladdriga tyget...kjol? linne? vem vet!

Lyssnade/läste på nätet idag om Oslobornas stora manifestation. Det var ca 40 000!!! personer som gick genom staden sjungande den sång som Anders Behring-Breivik ansåg vara en indoktrinerande farlig sång...om man beskriver det snällt...

Det är en vacker visa (för övrigt en Pete Seegerlåt egentligen....han Seeger, numera 80-90 år skickade hälsning till Norge och deras kände trubadur som skrivit norska texten) om att vi alla är människor, hör ihop och ska hjälpa varandra.

Jag tror den heter Regnbågssången.

Manifestationen gick ut på att norrmännen skulle "ta tillbaka" sången från Breivik och hans gelikar. Vackert var det. De gick förbi huset där rättegången hålls, sjöng sången och lämnade rosor i stora högar utanför. Starkt! Viktigt! 

Jag blev tårögd av att läsa/höra om det...

Avslutar med en nöjd kille....

Grattis grabben!

Mortuta

Såhär fint vad det idag på vår promenad. Det känns helt okej att leva  

Dagen har mest ägnats åt hempyssel: Ni vet sånt som man tänkt göra men inte kommit sig för. Vi har röjt i garderober och lite i förrådet. Fatta så mycket skräp man samlar "i ladorna"....oj, oj...det blev två säckar till olika insamlingar. Det känns ändå bra på något vis då man kan skicka vidare och hoppas på att ens grejer kan göra nytta. 

Det var också idag som syprojektet verkligen skulle sjösättas.

Klippte och nålade och riggade allt för att börja sy. Trädde maskinen, satte mig bekvämt i stolen och satte foten på pedalen. Då händer det som inte får hända. Maskin-eländet syr bara baklänges (!!) Jag gör om alla "maskin-manövrar" som jag nånsin kan men icke det....baklänges alternativt bara på stället i ett enda tjorv.

Min räddande ängel denna dag blir grannen Anna. Hastar över och lånar hennes symaskin och kan börja sy. 

Tack för det Anna!

Det är väl bara att inse fakta. En symaskin från tidigt 70-tal har väl all rätt att sluta fungera nån gång. Lovar att ge den ett värdigt slut.

Tänder ljus och får mysstämning i huset och sätter mig vid teven för att avsluta kvällen. Bläddrar mellan kanalerna bland det olika tävlings- eller underhållningsprogram. Trist...eller kanske mest ointressant. 

Hittar då Dokument Utifrån om högerextrema grupperingar i bl.a Ungern och Frankrike. Man får se hur de förföljer ex.vis romer i små byar och hur de sätter skräck/förföljer minoritetsgrupper eller grupper av människor som "de" anser är mindre värda av nån anledning.Herregud, de är ju livsfarliga!!!!! Dessutom är hjälpen från polis tveksam ibland, de verkar smygva´  på extremisternas sida. 

Bland annat de franska gruppernas aktioner som visas är utstuderade, genomtänkta och får en tydlig genomslagskraft. Det är smarta, använde sociala medier som youtube m.m för att visa sin aktioner. Inget våld, inlindade budskap men oerhört hotfullt ändå. 

Genomtänkt. Oerhört skrämmande.  

Jag får ont i magen av att se och höra om deras åsikter och aktioner.

Vad ska man göra??

Se programmet på svtplay. 

Mortuta

Den del av befolkningen som är intresserad av innebandy laddar nog lite extra idag...och om man dessutom har sitt hjärta i nåt av Umeås två finallag...ja, då är detta kanske en dag som förhoppningsvis blir minnesvärd. Positivt alltså!

Det är alltså SM-finaldags idag. Från klockan 14:00 och framåt göre sig ingen besvär med att störa oss som ska heja fram IKSU och IBK Dalen till guld. 

Vet ju inte säkert om mitt sitta i soffan o vråla-stöd gör nån större skillnad...men kul blir det i alla fall.

För övrigt så fortsätter snöblötvädret och det är inte nån hit att vara ute. Om man nu inte är rätt klädd förstås...och det är man ju inte alltid. Gissar på att stugsittandet inte kommer att fungera hela dagen, bruna hunden nöjer sig knappast med morgonturen och vill nog ut på en längre sväng vad det lider.

Det är bara att bita ihop!

Kommer att tänka på Ceasar Milan, ni vet den amerikanske hundtränaren. Han brukar ju tipsa på löpband för hundar som har mycket energi och får för lite motion. Kanske man ska prova att ställa Kenzan på bandet i eftermiddag om blötvädret fortsätter? Nja....tvivlar på att vår hundkamrat går med på det....

Fredagskvällen blev en mysig kortspels- och oståvinkväll med våra vänner A och G.       

Lyckades ta dessa bilder innan "gamarna" kastade sig över läckerheterna. Färska jordgubbar i april kändes lite märkligt men gott, dock enades vi om att snabbodlade sådana inte alls står sig smakmässigt jämfört med de söta rackarna från landet en solig morgon i juli.

Kortspelet då? Jodå, man ömsom vann och förlorade. Tur att det är bara på skoj och inga insatser mer än glada skratt och roliga kommentarer. Vem som blev vinnare i slutet? Ja, inte var det då jag....

Under smaskandet av godsaker kom jag ihåg ett annat läckert ostbord som vi blivit serverade.

 Ett fantastiskt matminne från en fransk liten bykrog där madame serverade en ostbricka som mellanrätt. Där fanns att välja, vill jag lova....

  Gårdagens vinutbud var kanske inte av den här digniteten...och tur är väl det. Tänk att välja rätt bland dessa buteljer....

Om jag nån gång har en vinkällare så ska det se så här tjusigt ut, jag lovar!

Mitt syprojekt går sakta framåt. Bord är fixat, tygbitarna från mina gömmor är framplockade och prydligt vikta på hyllan, trådrullar och knappar sorterade, symaskinen dammtorkad och klar. Så.....klara, färdiga, sy?....snart   

Mortuta

Efter en oerhört segstartad morgon, som kom (inte helt oväntat) efter en oerhört sömn-upphackad natt stegade vi iväg.....hunden och jag. 

Med en kraftig vind som slet i både päls och jacka kom vi ut på den vanliga förmiddags-power walk-svängen. Kenzo såg glatt överraskad ut då jag vek av till skogen direkt istället för att nöta landsvägen.

Det var skönt at gå i skogen först så att han fick rusa av sig litegrann för att kunna börja uppföra sig och gå som folk efter gatorna.

Allt väl så långt.

Vi tog därefter en lång tur runt hela samhället och det var verkligen skönt att gå på asfalt som är hyfsat torr och nästan inga pölar och snöhögar att klafsa i....men se, det finns annat att få under sulorna.

Hundskit!!!!!

Jag blir så j-la less på alla de som inte tar rätt på spillningen efter sina hundar, hur svårt kan det vara? Skaffar man en hund för dyra slantar har man väl råd att köpa hundbajspåsar också...eller? De gånger jag inte haft med mig påse på hundtur har jag hämtat en påse hemma och skamset gått tillbaka för att plocka bort.

Allt eftersom de stora drivorna tinar bort lösgör sig dessa korvar, blöta och geggiga. Urrk..

I en del städer som jag besökt, med hunden har de haft s.k påshållare vid varje hundsoptunna så att man kan förse sig med en ny då man s.a.s levererat en påse. Smart, tycker jag. Märks förmodligen positivt på trottoarer och gångbanor. 

Tror jag ska författa ett medborgarförslag och skicka till nån....i kommunen förstås...

..eller så skriver jag sura anonyma insändare på lokaltidningens hemsida....näe..inte min stil riktigt...kanske sätter jag upp anslag efter cykelbanorna

"Ta Upp Skiten!", " BajsFria Gator Tack"....eller....vi får se.

Börjar nog med att noga spola av mina skosulor, duscha av hunden lite lera och kvistar och göra lite lunch. Förhoppningsvis är jag mindre ilsken då och kan sätta igång med nåt trevligt projekt. 

Baka?

Sy?

Öva några sångstycken?

Laga god mat?

Läsa?

Sova?

Slappa vid teven?

Vi får väl se, ha det gott där ute.

Mortuta

Så är helgen slut och vardagen knackar på  igen, fast inte riktigt än. Det är ju en skön söndagskväll kvar. En sån där heja-på-hockey/innebandy/fotboll-söndag där man, oavsett vilken sport man gillar kan heja sig hes.

Jag tror jag väljer ishockey och hoppas på Västerbottens stolthet Skellefteå ikväll.

Maken och jag har tillbringat helgen på hotell i Sundsvall. Vi har promenerat, pratat, ätit god mat, sovit en massa och...ja, ja...lite shopping också förstås.

Nån kanske tänker, va! inget uteliv och casino och så? Nja, hjärnan klarar inte det och om sanningen ska fram är det nog inte det jag saknas mest just nu. Sparade väl en slant också.....

Ikea är ett äventyr för sig, det är en sak som är säker. Faktiskt rätt pedagogiskt upplagt...man kan nog utan att tänka speciellt mycket, följa pilar och små tavlor och gå hem med många fyllda kassar. Som tur var, eller en grundförutsättning för detta var att det varglest med folk och inte speciellt många skrikande barn....

Nåväl....

Vårt enda (trodde vi i alla fall....) ärende var ett sybord.

Den trogne läsaren vet ju att det ingår i min utmaning för våren. 

Vad kom vi hem med?

Nja, några fler varor blev det...

Några lampor som vi inte kunde motstå. Behöver fräscha upp fönstren vid matbordet.

Vårens färger i kaffemuggar och filbyttor.

  Jamen, mitt syprojekt måste ju få några nya tygbitar. Lovar mig själv att dessa verkligen ska bli kuddar till uteplatsen och inte gömmas i nån låda. Promise!!!!

Sen la hjärnan ner verksamheten, jag kunde inte ens bestämma mig för vilket fika som skulle passa....då är det allvar. Koma-sov resten av eftermiddagen, hörde på avstånd hur maken kommenterade hockeymatchen men orkade faktiskt inte heja. 

Utvilad och nöjd promenerade jag sen med min käraste runt på stan i kvällssolen, åt lite gott och pratade om livet över en drink i hotellbaren. 

Söndagens långa morgonpromenad i strålande sol var helt underbar.

Livskvalité!

Sådärja, nu kan veckan komma och möta mig i farstun.

Mortuta

När regn och dimma ligger tät är det lätt att hamna i kurasoffan-läge och mest bli lite förbannad över vädret. Sånt som man absolut inte kan göra nåt åt. 

Idag bestämde jag mig för att vända energin åt något annat. 

Jag gissar att vi alla har några skåp med prylar, saker som vi lagt in i hopp om att det ska plockas fram och användas eller kanske prylar som egentligen borde slängts för länge sen.

Sagt och gjort.....

I skåpen och lådorna dolde sig mindre vackra klädesplagg, små konstverk, halvfärdiga broderier och en mängd tyger, stuvbitar och sömnadsprojekt på gång.

Herregud vad mycket jag tänkt och påbörjat....men inte slutfört.

I en paus i mitt skåprensande fastnade jag vid Projekt Runway, den där designtävlingen på TV3 ni vet. Programmet där de gör mer eller mindre extrema klädesplagg, rödamattan-design men också en hel del som en vanlig kan tänkas bära.

Blev lite inspirerad faktiskt.....

Nog tusan ska jag få ihop nåt av mina "skatter" i skåpet. En liten svängig sommarkjol eller några fina kuddar till utemöblerna kanske? Utmanar mig själv litegrann med detta projekt. Men bör nog också rensa ut en del av skräpet som också fanns där. Alltså, det var ju inte skräp då jag la in det, eller? 

Hur resonerar ni andra....är det fynd som bara måste vila i lådorna eller kanske skräp redan från början. Har man bara svårt att dumpa det som inte blir färdiggjort?

Slutsatsen av denna regnigadags-syssla blev att en syplats också måste beredas. Golvytan finns, symaskinen står i en annan garderob och dammar....bara att sätta igång då. Jag håller er underrättade om utvecklingen.

Vad har ni andra i era gömmor?

Kanske det är så att ni gör klart saker lite snabbare än vad jag gör. 

Vad gör ni då en regnig dag?

Mortuta