Alla inlägg under augusti 2013

Av Lena - 30 augusti 2013 22:54

 


Vad är det som tröstar i ett tänt ljus? Hmm, klurig fråga, eller hur?

För visst är det så att vi ofta tänder ljus för att skapa lugn och ro, stillhet och vila och givetvis också för myspys. Det är långa stunder som man bara kan sitta och titta in i lågan och låta tankarna gå frigång....

Den fladdrande lågan och doften av stearin ger en väldigt speciell känsla i ett rum. 

Lugn och ro.

 

¤¤¤¤

 

Lyktor är fint såhär i det nyss påbörjade höstmörkret. På strategiska ställen i trädgården placeras lyktor och solcellslampor ut för att skapa rum i skymningen och kanske jaga bort rädslan för mörker. För, lite så har det nog alltid varit för mig...mörkret var i min barndom en sorts fiende. Tänk så många läskiga fantasihistorier jag totade ihop som barn...sådana som bara kunde skingras med minst en lampa tänd vid sovdags. Gissar att jag verkligen inte är ensam om de upplevelserna.

  Nu tänder vi ljus i träden och myser.

Fredagskvällsstämning med en bit god mat och favoritmusik och så....lite spabad.

 Herregud vad vi ska bli rena från och med denna höst. Inga sorgkanter och fett hår här inte....nej,nej, ni behöver inte oroa er... så illa är det inte. Men ett faktum är att jag ser fram emot fredagskvällsbadandet med bubblor ( i vattnet alltså...), mörker och stjärnklar himmel. Fast, det blir väl nog också snabbdopp även om det är duggregn och molnigt. Det är väl en charm med det också...sägs det.

 

¤¤¤¤¤

 

Efter en känslomässigt tuff vecka är det verkligen skönt med helg. Det faktum att livet kan förändras väldigt snabbt gör att tankar av tacksamhet över familjen och att insikten om att det gäller att på ett bra sätt ta till vara dagar med varandra blir än mer tydliga och viktiga. Känslorna ligger liksom utanpå och blir extra starka.

 

Så det är väl bara att Carpe Diem:a allt man orkar då.

 

Fast det går ju inte heller i längden. Blir nog svårt att hålla sånt fokus nån längre tid. Vardagens tempo tar över och då är det mesta som vanligt igen, tyvärr. Hoppas bara att nån extra stund av lycka ändå hamnar på pluskontot.  

 

 Helgen ska gå i pysslandets tecken. Lite flyttstädpyssel, en del tvättstugepyssel och så äppelplockarpyssel förstås. Få se nu om jag kan hitta några nya recept där äpplen ingår på nåt vis. Nån som har nåt att delge här på bloggen?Det vore verkligen jättekul.  

 

Må så gott alla

 

  Mortuta

ANNONS
Av Lena - 28 augusti 2013 22:44

Då döden knackar på stannar det mesta av.
Det som annars är hyperviktigt känns för stunden rätt banalt och trivialt men ändå så ska arbetet skötas på nåt vis. Sorgesamtal och vemodiga blickar mellan varandra och tröstande klappar på kollegors axlar är mer värt än allt annat.
Just nu är det så...

Idag går mina tankar till min arbetskamrats familj, till de fyra som är kvar.

Mortuta

ANNONS
Av Lena - 25 augusti 2013 20:26

 

Milde tid vad jag har varit dålig på att skriva här den senaste veckan.

 

Om jag hade varit känd artist kunde jag skylla på en hektisk turné, hade fotbollsproffs varit min titel hade försvaret kanske varit flera bortamatcher och om jag varit fredsförhandlare i FN:s tjänst så vore det så naturligt att säga att konflikten i Syrien kom emellan....men nu är jag ju varken det ena eller andra eller tredje...

 

Nejdå, det har faktiskt bara varit en lite mentalt körig vecka och då har inspirationen och lusten inte infunnit sig. Det är ju så ibland bara. Men nu är det söndagkväll och skrivarlusten hoppar på mig igen.

 

I lördags var det Hörneforsdagen och vår lilla kära ort var smockfylld av glada människor. Längs huvudgatan, i parker och på smågator trängdes vana marknadsknallar med tunnbrödsbagare, föreningar och loppisbord. Både vädret och människorna var på sitt allra bästa humör.

 

Systra min och jag hade vårt lilla loppisbord, bra placerat vid huvudstråket och där stannade många till. En del för att rent allmänt prata bort en stund, somliga för att göra affär med oss och en del för att berättade nostalgiska minnen med inspiration från vintagekläderna vi hade.

     

 

Min personliga höjdpunkt på dagen var då det plötsligt kom en karavan med stora glänsande amerikanare (bilar, ni fattar va?) knökfyllda med lyckliga passagerare. De hade åkt till äldreboendet Solgården och plockat upp en hoper glada tanter och farbröder som sen fick sig en åktur runt byn. Helt underbart.

     

Familjens egen lilla tant S satt stolt i framsätet på en blank och fin bil. Mycket nöjd!

 

En sån här dag är ett lysande tillfälle för våra föreningar att visa upp sig, kanske skaffa nya medlemmar eller för spelarna i idrottsföreningens A-lagsverksamhet träffa sina små fans...

Konst-, väv-, pensionärs-, trädgårds-,bok-,gymnastik-,foto- och ridföreningar...    ja, det var väl ett urval av vad jag kunde se från min vy där ute på gatan vid loppisbordet.

 

  De röda lejonlagets representanter lockade storpublik. 

  Lyckades dessutom fånga den allra gladaste lottförsäljaren på en bild, idrottsklubbens ordförande. Många lotter sålda och förhoppningsvis ännu fler medlemmar till klubben, det är väl värt ett lyckoskutt, eller hur?

 

¤¤¤¤¤

 

Att ha ett loppisbord och på något vis låta allmänheten glutta in i ens privata sfär...ja, det är kanske inte något som alla vill göra. Nån tycker säkert att det är lite skämmigt eller kanske besvärande att för en billig slant sälja ut saker som man för betydligt dyrare summor skaffat och sparar det hellre i lådor och skåp.

Tja, så kan det vara...

Andra väljer hellre att packa ihop lådor och mer anonymt bära det till hjälporganisationer. Så gör jag då och då...

Loppisbordsprincipen är ett trevligt alternativ om man som min syster och jag gillar att prata med folk....Riktiga försäljarämnen skulle vår far ha beskrivit oss som.

 

För mig är det viktigt att tänka enligt principen pass it forward...alltså det som jag använt klart av nån anledning ska kunna skickas vidare till någon som behöver eller vill använda det. Det var nästan som ett mantra som jag tjatade om till de som handlade av mina böcker, porslin och sånt. " nu är det din tur att använda detta"...

 

Ja, dessutom så fick jag chansen att prata om boktitlar och då det är ju nåt som jag verkligen gillar....vilket min innersta krets mycket väl vet om och kanske blir attackerad av då och då...fniss, fniss...

 Bokhögen minskade stadigt under dagen och var borta innan vi på eftermiddagen städade ihop. Glada och nöjda men också rätt trötta efter en lång dag ute i sol och värme.

 

En trevlig lördag avslutades sen med ett hejdundradens 50-årskalas för en mycket god sångarkollega. Många nya bekantskaper och en hoper roliga samtal och massor av skratt och sång förstås. Och så dans till cover band, bara en sån sak kan ju göra en lycklig...länge.

Attans vad det är kul att dansa...varför gör jag inte det oftare?

Fast, om man frågar mina ömma fötter idag ( de som hela kvällen var inklämda i högklackade partypjuck) så kan nog de förklara en del...

 

Nu vilar fötterna i högläge och en gammal Wallander rullar på tvskärmen.

Det blir nog en tidig kväll.

 

Mortuta

 

 

Av Lena - 18 augusti 2013 20:18

 

Vad gör man av en dag utan förbokat program tro?

För det är ju rätt ofta att man har de två stackars helgdagarna fyllda. Åtminstone så har jag det...Men ibland händer det.... då man inte har tänkt ut redan i mitten på veckan att " på söndag då ska/måste/behöver jag göra ditten och datten"....

 

Så har det varit idag. Bara på känsla blev det då..

 

Sovmorgon

Samtal över hallonbuskarna

 

och så..

 

  Fotboll.

 

Det är faktiskt inte varje dag (vecka, månad, kvartal) som jag beger mig iväg för att se på fotboll. Om man nu inte räknar med släktingbarnens "knattematcher" eller hemmamatch då maken ändå ska jobba där och sånt. 

Men idag hängde jag på då resten av familjen åkte på div 6-match.

  Upp på den knirrande träläktaren, heja med både försynta småviskningar och kanske lite högljudda utrop och om det var just det som hjälpte killarna till seger, det vete tusan. Men vann gjorde de i alla fall.

Kul!

 

¤¤¤¤

 

Med det faktum att en intensiv VMsportperiod är avslutad (Fri idrott alltså) så har jag funderat en del över konsekvenserna av detta.

Många hävdar att sport på teve och radio inspirerar och ökar folkhälsan och att vi, människor i allmänhet alltså, blir mer sugna på att röra på oss...då vi ser idrottarna kämpa.

 

Tveksamt...då tablåerna fylls av sport så är det så lätt att bli hängande och se på atleterna...och skjuta lite yttepytte på sin egen träning.

"Jag ska bara se lite först och sen ge mig på min egen träning"...

Jojo, det gäller att ha stark självdisciplin.

Och det ska väl erkännas, den disciplinen finns inte alltid.

Är det bara jag eller?

 

  Vilken tur då att det är slut på VM-sändningar för den här gången.  

Det är bara att damma bort fikasmulorna från knäna och ge sig i kast med den egna hälsan igen. Ingen pardon !

 

Vet dock, tack vare dessa  idoga studier av friidrottarnas olika grenar att jag aldrig någonsin ska prova på vare sig stavhopp eller gång.

Framförallt inte tävlingsgrenen gång...herregud så ont det gör i höfterna av att bara se dom fara fram. Deras höftkulor måste vara blanknötta eller kanske är de redan utbytta till plastdito, vem vet? Dessutom verkar reglerverket vara en aning luddigt, svårt med trovärdigheten då de (domarna) släpper förbi de som halvspringer men plockar dem som kanske skulle fått gå kvar.

Stavhopp mest för att det ser ruskigt svårt ut och förstås det faktum att jag är så himla höjdrädd.  

 

Men om jag nu får fantisera lite och ge mig själv en del nya egenskaper så skulle min favoritgren definitivt vara spjut. Tänk att kunna trycka till i utkast och få iväg den där himla pinnen 90 meter...vilken känsla, kraft...så häftigt.

 

Vilken gren skulle du vilja vara bra i?

 

¤¤¤¤

 

Slutligen vill jag lyfta fram och hylla Emma Gren Tregaros nagellacks-manifestation.

Det behövs inte alltid stora ord och paroller för att visa vad man tycker.

 

Mortuta

 

Av Lena - 14 augusti 2013 21:25

 


Som de allra flesta nog redan upptäckt är fotografering en syssla som fängslar mig rätt mycket, åtminstone periodvis. Det är lite som med att måla....gissar jag....man måste ha inspiration, känna rätt flow. 

Det kan gå månader, eller kanske i alla fall åtskilliga veckor och inga bilder blir tagna. Inga motiv dyker upp och det finns ingen fantasi eller rätt blick för detaljer. Jag orkar liksom inte engagera mig i omvärldens skönheter.....

 

       

Sen....så kommer det igen. Idéerna och tankarna....Blicken söker vinklar, färger, motiv och så mycket finns att se. Som bilderna ovan, FruKatt låg där och solade, blängde på mig litesådär som bara hon kan. Rullade runt och njöt av tillvaron.

Kunde ju inte låta bli att fånga henne på bild.

 

 

 

Dock tror jag att det finns en risk att man kan sluta se omgivningen på riktigt utan använder fotolinsen som öga. Blir upptagen av att jaga de perfekta bilderna och glömmer se och uppleva nuet. Därför ska kameran läggas bort då och då...

 

  Både huskatten och hushunden är roliga att fota, definitivt rörliga motiv och inte alltid helt pigga på att samarbeta.

Desto roligare är det då det blir bra.

 

¤¤¤¤¤

 

Vad mer?

 

Tja, jobb och vardag igen. Sova i hyfsad tid, begränsa läsandet på sena kvällstimmen och sen kliva upp i god tid. Så är det!

Det är kul att vara igång både med jobb och med en del av sånguppdragen. Flingorna har startat och det var så oerhört kul att stå där på gradängerna i gårkväll tillsammans med alla härliga kvinnor och ta sats mot höstens arbete.

Ser redan fram emot julkonserterna med Daniel Lindström som gästartist.

Ha, ha....ni lär få höra mig tjata om det....jag lovar.

 

Nästa vecka drar Sångkraft igång och då är det fulländat!

 

¤¤¤¤¤

 

Jamenjustja, jag skulle skriva lite om bra böcker. Attans, det har jag ju glömt. 

 

Nåja, jag ska samla tankarna och se om jag kan tipsa er om något jag läst och gillat.

 

  Avslutar med en fin bild på tre små släktingar på besök.

Kenzo blev rejält klappad och kliad och dresserad under några intensiva timmar.

 

Vi ses

Mortuta

 

Av Lena - 7 augusti 2013 21:28

 


Nämen, hur gick det här till?

 

Är det redan slut....semesterledigheten alltså.

 

Inga fler sena sena nätter med korsord, radio och tända ljus?

Inte somna om efter morgonkaffet?

Slut på mitt-på-dagen-siestan och lilla glaset rose´?

Nja....åtminstone inte lika ofta....

 

  

 

Tänk så fort den går, den där ledigheten som man längtar efter hela mörka vintern Antagligen är det pga vårt mörka klimat och vår hunger efter sol och värme som gör att vi rätt ofta intensivupplever sommartiden. Maxat av det mesta, både sånt i kategorin fart och även dito vila förstås.... 

 

 

 

De sista dagarna tillbringades i storstan med god vän.

Vi promenerade, pratade, tittade, filosoferade, betraktade och fotade.... 

Det var befriande att vara där utan att ha nåt shoppingtvång, alltså sånt eget påtvingat man (läs jag) gärna har vid ett storstadsbesök. Med alla sinnen öppna betraktade vi stort och smått för att sen sitta ner och delge varandra.

 

En ljuvlig avslutning och en bra energiboost infor hösten jobb.

 

        Hus är vackra.

         Rosendals trädgård

 

Herrgud, det blev nästan tokstopp i hjärnan efter alla intryck. Jag såg helt andra saker, både stora och små ting som förmodligen gått mig förbi om jag rusat på i vanlig gå-på-stan-anda. Detta är något jag verkligen vill rekommendera er att prova.

 

  Önskade ett tag att jag kunnat göra som detta lilla charmerande föl som låg och vilade i en hage vid den vackra trädgården.

Tänk att bara kunna lägga sig ner, luta näsan mot marken och sova en stund.    

Fullständigt oberörd av att människor, dock inte så många och de flesta hänsynsfullt tysta...passerade förbi.

 

¤¤¤¤

 

Avslutar med några bilder från en leksaksaffär. Tänk att vara barn och gå där och titta och önska och kanske köpa nåt. Jag fastnade vid de små plastdjuren, mindes de små bondgårdsdjur jag lekte med som barn. För att inte tala om alla små prinsessor och prinsar och andra figurer. Girafferna är nog min favoritbild, de ser nästan levande ut.

Nån som känner igen sig?

 

           

 

Nämen, nu är det väl bara att s.a.s fälla in årorna och sova skönhetssömnen så att man med kraft och energi skuttar in på jobbet imorgon.....

 

Mortuta

Av Lena - 4 augusti 2013 18:32

 


Söndagen väckte mig med en stor sol och ljuvlig värme.

 

Alternativen för dagen utkristalliserade sig rätt snart till att antingen stanna hemma på gården och känna trycket att vara händig och huslig och så....eller ta hund,fika och kamera och gå ut till havet.

 

Valet blev enkelt.

 

       

Detta blev en helt underbar stund. En stor sten blev fikabord och de nya objektiven till kameran fick testas ordentligt. Solen glittrade i vattnet och Kenzo sprang lyckligt runt i ren och skär livsglädje.

Herregud, det kan nästan inte vara bättre. Tänk att bo så att man har havet 5 minuter bort, en ynnest. 

 

¤¤¤¤¤¤¤


Promenaden fortsatte längs med stranden, över stock och sten. Nu ackompanjerad av Sommarprataren för dagen Jan Eliasson...alltså FN:s vicechef. Jag blev sittande vid en vassrugg och lyssnade på hans berättande om det viktiga arbete han utfört och fortfarande utför, intressanta möten och människor. Han pratade också om att göra skillnad, både i stort och smått. Att vi alla kan förändra något för världen. Det är inte bara han, som en av de  stora förhandlarna som gör något utan också mannen i Etiopien som startar ett litet enmansföretag och städar toaletter och föreningen i en mellanstor stad som köpt en gammal buss och skjutsar gamlingar på dans. Alla gör skillnad.

 

Det jag dock bäst minns från hans program handlar om hans arbete och engagemang för vatten och toaletter åt alla ( eller vad det nu mer officiellt heter). Tänk, nästan tre miljoner människor saknar dagligt vatten och över 2000 dör varje dag (!) i sjukdomar relaterade till bristen på friskt vatten. Fruktansvärt.

Kändes lite sådär att nästan slösaktigt skruva på kranen därhemma och spola lite för att få kallt vatten och sen bara dricka..... 

 

¤¤¤¤

 

Att sitta vid havet och se allt vackert omkring, lyssna på kloka ord och sen bara känna lugnet ger mig en känsla av tacksamhet. Låter kanske lite patetiskt men ändå, kan tro att jag inte är ensam om känslan. Det behöver inte vara de stora och dyrbara som ger den känslan, det räcker med vågskvalpet.

 

 

 

Nöjd med dagen vandrade vi hem, hunden och jag. 

 

  Mortuta

Av Lena - 1 augusti 2013 22:50

 

Efter att ha tillbringat åtskilliga timmar i "mitt eget lilla krypin", dvs tvättstugan med en gigantisk mängd stora och otympliga sängkläder och dessutom en hel del kläder som köat sig fram till tvättmaskinen har tankarna snurrat runt en hel del.

(det är en utmärkt plats för filosoferande...nån fler som märkt det?)

 

Då jag för tredje gången stod där vid torkvindan i trädgården och trasslade upp de tunga och blöta lakanen på linan kom jag att tänka på hur de gjorde förr i tiden, ni vet då det inte fanns tvättmaskin i var mans hem. (eller det borde väl heta var kvinnans hem eftersom det var dom som skötte allt sånt....).

  Då det inte var frågan om att ha en egen tvättmaskin och köra en maskin då och då...Då man samlade ihop vintern sängklader och handdukar och tvättade i i ladugårdens tvättstuga med kokande gryta eller ute vid ån med skurbräda, såpa och rotborste för att få allt rent och fräscht igen...och då man inte bytte kläder flera gånger om dagen/veckan bara för att man vill och har möjlighet.

Med lite fantasi och medkänsla kan jag nästan förnimma de röda och nariga händerna som måste ha blivit en följd av slitet. För att inte tala om ryggvärken...

 

Jag var lite trött där ett tag efter tredje, fjärde omgångens hängningar på strecket. Det var tungt att hänga, fuktigt, trångt och varmt i tvättstugan och allt...funderade en del om  att det var väl ändå tusan vad vi skitar ner....två personer. Eller slänger man grejer lite för snabbt i tvättkorgen, plag som skulle ha funkat flera dagar till? Så är det nog...

 

Men, men....med distans till och med tanke på tanterna på bilden har jag nog kommit fram till att det är helt okej med tvättandet ändå. Njuter stort av väldoftande lakanen som fladdrar i vinden. Vill inte spara på hög över vinter...

 

 

 

Övrigt då?

 

Fyrbentingen och jag går många och långa promenader. Trotsar vädret och den inbyggda motviljan till att gå ut i regnväder. "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder..." sa nån förnumstig mor nån gång...ja, ja...

 

Hunden är inte heller så himla sugen på långtur då det öser ner, han ligger gärna kvar i sin bädd då jag lockar. Då gäller det verkligen att stå på sig och inte falla för latmask-frestelsen.

 

  Dagens bästa promenadbild måste nog vara denna parkbänk. En lite desperat kontaktannons med svårfångad avsändare.

Men visst är det jättegulligt?

 

 

Hoppsan, nu tjuter tvättmaskinen igen. Än är det inte klart.....

 

 

Ha det gott alla

 

 

/mästertvätterskan Mortuta

 

 

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ mortuta med Blogkeen
Följ mortuta med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se