Alla inlägg under augusti 2015

Av Lena - 29 augusti 2015 13:45

 

 

 

Jaha, så var det slut på...

Augusti

Solbrännesolskenet

Ledighetsfeelingen

..dessutom snart också VM i fri idrott


Förvånad?

Näh, inte direkt men ändå inte riktigt med på banan att tiden går så himla fort jämt.  På något vis snurrar klockan snabbare, dagarna fladdrar iväg som flygfärdiga småfåglar och vi står där som fån och bara gapar...hur gick det här till?


Vanligtvis så är detta med att sakna det som hänt inte nåt som tynger axlarna direkt. Nej, snarare tvärtom. Ingångsinställningen (ni ser, här har tittats på höjdhopp och stavhopp en hel del den senaste veckan) är mer av att blicka framåt mot vad som nästa dag, vecka och månad har att erbjuda. Trots det, nån gång kan det slinka in ett uns av "himlar va fort det går"-känsla.

 

Veden bärs in för att vi ska kunna värma både kakelugn och bastu denna höst och vinter, trädgårdslandet börjar skördas och det är med stor stolthet palsternackor, tomater, paprika och zuchinis plockas in. Herregud, det är en människa med icke-gröna fingrar som ni talar med och de allra flesta år brukar det bli rätt mediokra resultat, entusiastisk i början men sällan orkar hela vägen ut...men surprise....i år har det skett. Hissa flaggor och tuta i trumpeter.

 

Detta tillsammans med en stor mängd av jordbubbar, blåbär, hallon och hjorton i frysen gör det att känslan av rikedom är stor. Det är väl lika bra att erkänna att jag inte travat i timtal i skogen..nej, överlät den sysslan till andra, mer tålmodiga personligheter.

Eftersom bull- och kakbak aldrig varit min grej så är nöjet desto större med att få ihop annat ätbart i lagret... laddandet i ladorna fortsätter. Lammkött, älgkött och så svamp får man hoppas....

Med andra ord något trevligt att se fram emot.

 

¤¤¤¤¤

 

          

 

En skön eftermiddag och kväll på havet för nån vecka sedan har verkligen gett god och behövlig energi. Trevliga samtal och många skratt tillsammans med kära vänner. En positiv påhavetupplevelse att skriva in i livsboken...sade den havs-skraja-personen, som jag tidigare skrivit om.

Tackar, tackar!

 

¤¤¤

 

Nån gång då och då är det läge att gräva i högen av favoritböcker och greppa nån sådär lite i farten, läsa en gång till och ta sig en funderare på om den fortfarande är så bra som den var, den där gången vid första mötet. Somliga håller ännu en läsning även om många år gått och somliga titlar faller som vinteräpplen tungt.

 

Lite sorgligt känns det då en bok som man verkligen älskat att läsa då den kom men som passerat bäst före-datum vid andraläsningen. 

 

Tog tag i en riktigt sorglig bokupplevelse i veckan.

  Ulla-Carin Lindqvists bok Ro utan åror...om hennes sista år i livet, drabbad av den fruktansvärda sjukdomen ALS. 

Första gången boken låg i min hand för ett antal år sen droppade tårarna på sidorna samtidigt som leenden låg på lut då hennes beskrivningar av vardagen var så klockrena. 

Andra gången, alltså den senaste veckan...valde jag att lyssna på ljudboken istället, med den underbara uppläsaren Lena Endre. Herregud, helt fantastiskt att lyssna på...lika många tårar och lika många fniss och leenden. 

 

Läser samtidigt i nån av dagstidningarna att en ny insamlings- upplysningskampanj för ALS-forskningen har startat. Ingen har väl glömt Ice Bucket Challenge då otaliga ishinkar hälldes över otaliga människor som då också skänkte pengar till forskning. Nu är det på gång igen...

 

Blir gråtmilt tacksam över livet och tar än en gång inget för givet....

 

 

 

Har du som läser detta nån såndär bokupplevelse? En bok som klarade andravarvsläsningen eller kanske nån som föll för åldersstrecket? Berätta.

 

¤¤¤¤

 

Nu blir resten av dagen fylld av en mix av gym, fri idrott, matlagning och så lite ren och skär helgslöhet....

  Mortuta

 

 

 

 

 

 

 

 

         

 

 

 

 

 

 

Av Lena - 23 augusti 2015 14:48

" Rosa lack och kromad list i -59 årsmodell

jag öser på för full i stan som en 50talsrebell"

 

 

 

Helt klart var dessa strofer som dök upp i min rätt konstant sjungande hjärna då det var dags för stor-rackarns-amerikanare-utställning i en av parkerna här hemma på byn. Ett av många, många evenemang  i ortens mångåriga Hörneforsdag. 

 

Blank lack, välputsat så in i bängen och grymt många stolta ägare som hovrade runt oss vanliga som gick runt och betraktade fordonen. Trots att den här typen av bilar, eller egentligen bilar över huvudtaget (är av den åsikten att bilar är nåt som ska hjälpa mig att transportera mig och mitt pickopack från a till b) inte alls är något som intresserar mig var det fascinerande att gå runt och beundra och betrakta. Stundtals lite som en skata som dras till det som glimmar...men också på jakt efter coola detaljer.

 

Eftersom jag inte kan några bilmärken och ska då inte heller svamla ihop nåt bilsnack är det bäst att helt enkelt bara bjuda på en del bilder. Ni som kan nåt kan ju kommentera och lära en novis...om det ni ens är möjligt.

 

                                 

 

¤¤¤¤¤

 

I övrigt bjöd denna komhemtillbyn-dag på sedvanlig trängsel på trafikfria gator, försäljning av allehanda sorter, ankrace och dragspelklubb och en massa annat. 

Varmt och soligt som det ska vara, inte ett moln på himlen...däremot en örn som under större delen av dagen gled runt och bevakade oss på behörigt avstånd. Vackert.

Glada människor träffades i hamburgerköer och andra matställen, känslan av att många återvänder hem för en dag är stark...alla "nämen hej, det var längesen" vittnar helt klart om det. Idrottsföreningens avdelning fungerade stundtals som sambandscentral för "vet du var den där du vet kan vara? Har han/hon passerat förbi?" och många andra match making-tillfällen dök upp.

 

  Bland alla lotterier och munkar med fyllning fanns det också möjlighet att bollkasta ner en hoper korvburkar för en tia. Lyckades undertecknad med detta? Nix, måste ha varit en akut sidvind som ställde till det och endast en lite ynka tröstkola blev priset.

 

  Lyckan och fascinationen var total hos dessa småtjejer som ägnade mycket tid åt att studera, diskutera och sen välja ut de allra vackraste stenarna. Mera oklart är vad de skulle ha dem till, kanske bara ha i fickan för att känna på då och då. En bra idé!

 

        Ridning är alltid en populär akitivitet en sån här dag, stundtals mer poppis hos de fotograferande föräldrarna än de något skräck/förtjusningsblandade kidsen som satt upp på de fina kusarna.

Tålmodiga hästar och ledsagarna förde ungarna runt, runt och alla såg ut att vara nöjda då varvet var avklarat...av olika skäl. 

 

 

Som vanligt hoppas vi alla som bara traskar runt och snackar bort den här dagen att arrangörerna vill fortsätta med detta evenemang. Jag lovar att jag även nästa år ska vandra Bruksgatan upp och ner, kika in i vartenda stånd och surra med alla jag känner även nästa år. Ska definitivt även då köpa lotter av idrottsföreningen, beställa lamm av lokala bönder, peta i all skoj på loppisborden och helt säkert lyssna på underhållning som bjuds på scenen. Absolut!

 

¤¤¤¤¤

 

Övrigt då?

 

Vinbärsbuskar

Gym

VM i fri idrott

Tvätt

 

Söndagen är räddad, som man brukar säga...

 

Mortuta

 

 

 

Av Lena - 20 augusti 2015 20:17

5.


 

  

- God morgon, vi ser på en skylt här utanför att det finns taxibilar här?

- Här..nädå, det är en gammal skylt. Vi har inga taxibilar här i stan...behövs inte, ha,ha.

- Okej....men det finns ju lokala bussar som går till andra städer och passerar härförbi, eller hur?

- Javisst...eh..absolut....vi har visst en tidtabell här på väggen. 


Detta samtal ägde rum i en tokvarm liten tobaksbutik i Pizzo. Vi hade hittat dit efter en längre stund av gå-ning gränder upp och gränder ner. 

Två unga killar stod bakom disken, den ene med lite och ingen engelska i ordförrådspåsen och den andre med ett uns mer turistengelska. De skrattade gott, men ändå vänligt överseende åt oss som trodde att det gick att beställa en taxi...bara för att det fanns en skylt. Efter en snabb ordväxling på, i våra öron svårtolkad dialektitalienska visade de oss därefter busstabellen.

Enkelt, tänkte vi då...i vår snabba lösningars värld.



 

- Ursäkta, vet ni var busshållplatsen är?

- Ja, den finns här utanför min lilla butik. Vänta här så kommer den.


Vi väntade lydigt i solgasset...


-Utsäkta, vet ni var bussen brukar stanna?

- Buss? Här? Har då aldrig sett nån buss stanna här...tror jag.


Vi svettades lite men stannade kvar...


- Ursäkta, vet ni när bussen går? Gäller tidtabellen?

- Bussen kommer ibland och ibland inte...


Vi svettades nu mer ymningt och började misströsta...


- Hallå där, kommer det att passera nån form av buss på den här vägen...nån gång idag?

- Ja, den gick i alla fall i morse...


Desperationen ökar...över en timme har passerat. Grovjobbarna vid källarlokalen intill har både hunnit jobba, äta lunch och återgå medan vi fyra troget hänger vid skylten. En äldre kvinna betraktar oss lite vänligt överseende och vinkar till oss, som uppmuntran känns det. På omisskänligt svenskt sätt har vi dessutom formerat oss i en liten kö...så att vi verkligen är beredda...

 

En fnissig stämning sprids i vår lilla grupp, helt klart. Istället för att bli förbannade på något/någon låg skratten närmare till hands. Insåg rätt snabbt att vi var samtalsämnet för dagen i lilla tantens mataffär mitt över gatan, hos tobakskillarna runt hörnet och bland mopedtaxikillarna som passerat hundra gånger typ (och frågat om vi ville ha skjuts). För att inte tala om restaurangpersonalen som i brist på förmiddagsgäster hade span på vad vi pysslade med.

(som ni märker så är det inte så många turister i omlopp)

 

Bussen kom till sist, efter en och en halvtimme. Vi, de fyras gäng fick äntligen kliva på. En vindlig färd på smala vägar följde, med andan i halsen då möten i kurvor bemöttes med tutanden i mängder och höttande med nävar.

Men vi kom välbehållna fram till vårt mål för dagen.

Sol och bad och god mat följde...

 

 

 

 

Hur vi sen kom hem igen har kvartetten nästan förträngt, hemresan startade i en galet varm eftermiddagssol men tidtabellen var något mer verklighetsanknuten och stationen lite mer förtroendeingivande. Vi kom tillbaka till vår lilla stad.

 

Så, vilken slutsats kan man dra av detta?

 

Släpp alla tankar på exakthet vare sig det gäller plats eller tid om du vill åka buss mellan småorter i syditalien. 

Bjud på att du nån gång då och då blir betraktad som mindre vetande turist.

Släpp svenskstressen, känn lugnet och skratta åt situationen.

Passa på att njuta av varje stund i värmen...den nordiska svalkan kommer förr eller senare, det vet vi.

 

   Mortuta   





Av Lena - 19 augusti 2015 20:06

4.




         

 

Det var ett tags sen de var med va? 

Stol-bilderna alltså...

 

Nu är ju dessa inte några speciellt övergivna och kantstötta stolar...men gemensamt för dem är de stod i nån form av utställningshem, alltså rum som ställts iordning för att man ska beskåda, inte använda. Lite synd på så fina möbler. Alltså....lite ensamma stolar s.k sad chairs är det nog ändå.

 

Gillar att betrakta möbler genom kameralinsen, se på vinklar, mönster och former. Nya och gamla, fina eller fula spelar egentligen ingen roll. Det viktigaste för mig är att stanna till och vrida och vända på tittandet.

 

Hm, märker att det är helt uppenbart dags för en kamerasväng med stolfokus igen. Nåt tips, nån?

 

   Ooops, det dök upp en till....

 

¤¤¤¤

 

Skolstartstid. Igenkänningsfaktorn är hög för de som nån gång i livet varit i skolans värld, dvs alla. I vår kommun är det under morgondagen som både de, i våra ögon yttepyttesmå 6-åringarna och de mer skolstarspiffade 16-åringarna kliver in genom dörrarna igen. Båda lägren mer eller mindre med pirrande känslor.

 

Önskar verkligen att alla som jobbar i denna viktiga verksamhet lyckas med uppdraget att ge alla möjligheter till att lära sig och utvecklas. Med bibehållen livsglädje, både den egna och andras. 

Jotack, det är svårt, men kul.

 

Nu skulle man kunna skriva ett stort antal tusental ord om krockarna mellan regelverk och krav från skolverk och regeringsbeslut till vilja, behov och inspirationsideér. Synpunkter på resursfördelningar och annat som ingen på golvet styr över, om inte helt genomtänkta politiska väljarpoäng men...

Väljer istället att se på entusiastiska och skickliga pedagoger som med värme och omtanke gör allt för att det ur barnens perspektiv ska bli så bra som möjligt.  

 

Ni som har små eller stora skolbarn...hjälp era barns skolupplevelse med att peppa med beröm, frihet och krav....och massor av tilltro och kärlek. Brukar ofta funka rätt bra.

 

Mortuta

 

 

 

 


 

 

 

 

Av Lena - 17 augusti 2015 22:22

3.



 

I serien "Hit och dit i landet med en historieintresserad medresenär" har vi nu kommit till Falu koppargruva, ett av Världsarven. Lite hädiskt kan man beskriva platsen som en gigantisk grusgrop mitt i Falun med en ständig ström av besökare som vill se sig runt både över och under jord. 

 

Det där med att ta sig en tur under jord lockade inte riktigt, vått och mörkt - säkert spännande - men huh så läskigt om man har en släng av klaustrofobi på lut.

 


     


Även här, precis som på järnbruken som besöktes var det intressanta berättelser om det ofattbart slitsamma livet som arbetare. 

Gruvschakt enbart upplysta av riskvastar, berg som hackades bort med handkraft...och mycket mycket mer får man sig till livs under några timmar. Imponerande.

 

 

     

Det finns 14 andra världsarv över landet, av skiftande karaktär. Allt från odlingslandskap till slott via ett och annat högt berg och kyrkogård. Den gemensamma nämnaren är att de är utvalda av Unescos världsarvskommitté som enastående av stor betydelse för mänskligheten.  

 

Kunde inte låta bli att googla lite om detta, nyfiken på om man skulle kunna några sådär på frihand. Insåg rätt snabbt att det inte var så många...över världen finns det nästan tusen (!!) olika objekt.

 

 

 

Eftersom blotta tanken på att gå ner i gruvorter flera hunda meter ner skapade rejäla olustkänslor blev det istället några kilometers vandring runt området. Vägledd av skyltar och en och annan överhörning av nån liten guidegrupp blev det  (enligt mig i alla fall) minst lika lärorikt. 

Fick tillräckligt av läskigt spännande moments blev då jag kröp på alla fyra över ett gallerförsett hål...270 meter typ. Fy...pulsen och illamåendet ökade rejält trots att det var säkert och tryggt att befinna sig där. Fotade...och kröp ut, snabb som en vessla. 

 

Estetnörden i mig fascinerades oerhört av stenbrottets färgnyanser och hur vackert nivåerna av sten syntes där i Stora Stöten. 

Gillade dörrhandtagen tillika företagslogotypen med de där kvinnosymbolerna. Hi, hi..fick med lite vackert hantverk sådär på ett hörn. Scannade av smidesbutiken och var bara tvungen att ta med en ljusstake med hem trots att somliga hävdar att vi verkligen inte lider brist på sånt.

 

 

Så, har ni vägarna förbi Falun....ägna ett par timmar där...läs på skyltar, lär om hur det var att slita i gruvorter och vilka vedermödor de fick stå ut med. Ger lite perspektiv till våra dagars klagande över småsaker i tillvaron.

 

¤¤¤¤

 

Mer då?

 

Ägnat några timmar ikväll till att skratta och sjunga och skratta ännu mer. Tre tjejer ur FinaFlingorkören kom på övningsbesök. Kul att testa om vi funkar som kvartett, bäde musikaliskt och personkemimässigt. Den match making:en funkade verkligen. Herregud brudar, det här har vi inte gjort för sista gången.

 

Avslutar med Idol....ja, ja, somliga gör visst vad som helst för några sekunder i strålkastarskenet....

 

 

Mortuta

 

 

 

 






Av Lena - 16 augusti 2015 21:19

2.


 

 

Inom ett relativt sett litet område finns ett tiotal järnbruk i Uppland, de så kallade Valonbruken. Trots att det nu är rätt många år sedan de var i bruk är stora delar av dem kulturminnesbevarade och det är en imponerande känsla att vandra genom parker och i byggnader. Att stå där på den spikraka grus"gatan" som sträcker sig mellan kyrkan och herrgårdsbyggnaden, de två viktiga positionerna i det svenska 17-1800talet. Omgärdade av en spikrak länga av arbetarbostäder i sten, vackra byggnader med årtal och signaturer inristade. Det är inte så ofta man ser sådant nuförtiden...kanske något att pryda sin egen villa med?

      Forsmarks Järnbruk

 

Tänk så lite man vet (eller bemödat sig att ta reda på?)...

Forsmark klingade kärnkraftverk i mina öron och javisst, det går att åka på guidad visning till det gigantiska området eller om man så vill se utställningar om kärnbränsle och slutförvaring... men det vackra järnbruksområdet var betydligt mer intressant att ta del av. Både vad gäller miljöer, historia och arkitektur.

 

 

 

Några mil längre bort på den s.k. Valonvägen dök nästa järnbruk upp. Lövsta Bruk.

Större och mer godslikt än det ovan nämnda. Ett bruk som i sin blomstringstid hade en slottsliknande herrgård, orangerie, kyrka, parker, stallar, trädgårdar och mängder av manskapsbyggnader. Allt byggt i samma magnifika stil och numera också restaurerat till omvärldens betraktare. Guidade visningar med skådespelare i tidstypisk klädsel, musikaliska aftnar med 1800-talsmusik och mycket annat som doftar av den gamla järnbrukstiden...åtminstone den flaschigare delen...

 

     


Tyvärr var det inte så mycket bevarat av smedjor och andra arbetarlängor, platserna där svetten droppade och musklerna fick jobba. Det fick man istället läsa sig till och en sak är då säker...att vara järnbruksarbetare var ingen dans på rosor. Generationer som slet både för att försörja landets behov av järn men givetvis också för att sörja för standarden på ägarnas boende.

 

Om nu inte maken alltid burit på ett stort historiskt intresse hade detta förmodligen varit okända tassemarker för mig. Måste väl krypa till korset och medge att utan honom hade bilfärden gått snabbt vidare mot nån annan kulturell karaktär...nån konst eller kanske nån keramiker eller liknande.

Så, tack för den historiska lektionen.

Den behövdes!

 

¤¤¤¤

 

 

 

Övrigt då?

 

Jodå, njuter av sol och värme på alla tänkbara sätt.

Hurra, läser att vädret ska hålla i sig minst en vecka till och det är bara att gratulera de som fortfarande är lediga. Vi andra får intensivnjuta på sena eftermiddagar och kvällar. Så får det bli!

 

Nu ska det intensivsovas så att arbetsveckan får en bra start.

 

Må så gott alla

 

Mortuta

 

 

 

 


Av Lena - 15 augusti 2015 22:34

1.

 

 

 

 

Morgonens frukostsällskap var av det mer ovanliga slaget. En duvhök gled stillsamt in över gården och parkerade i en tall, satt sen där och betraktade oss kaffedrickande lördagslirare. Nyfiket tassade några av oss lite närmre men det bekymrade inte rovfågeln som bara vickade på huvudet och spanade vidare på oss. 

FruKatt höll vi dock under uppsikt, hon fick stanna inne med hjälp av en välfylld matskål som lockbete. Trots att maken hävdar att hon inte skulle varit ett intressant byte var det bäst att "safe-a"...som man bruka säga.

 

Det är nästan lite läskigt att ha en rovfågel så nära, även om man vet att det är inte direkt människor som är i blickfånget...snarare skogsmöss eller annat smått.

Men...ändå lite maktfeeling utstrålade den där rackarn, där i tallen.

 

 

Huset har fyllts av gäster de senaste dagarna, släkt och vänner har bytt av varandra vid de välfyllda matborden. Stort och smått har avhandlats...precis som det ska vara. Intensivt, javisst...men så är det då man ska pussla ihop så många trevliga möten som möjligt på kort tid.


   

 

 

 


FruKatt blev också mer än vanligt uppmärksammad, hon såg ut att njuta av sällskapet och överraskade oss alla med att skutta och leka betydligt mer än vad vi vanligtvis får se. Dessutom har kattmadamen visat sig från sin bästa sida med våra sovgäster, hon har värmt deras sängar och underhållit dem med kurrande och jamanden i tidig timma. Det är ju inte utan att man börjar fundera på vad vi, hennes ordinarie hyresgäster gör för fel då hon allt som oftast nonchalerar oss och söker sig till egna vrår.

 

 

 

Det är något visst med sensommarmörkret. En blandning av sorg över att ljuset lämnar oss steg för steg och mysglädjen med varmt mörker med massor av ljuslyktor ute i trädgården och på uteplatserna runt tomten.

Ja, det kanske inte är alla som håller med men jag gillar verkligen dessa augusti-kvällarna.

Varma. Skymningsmörka. Tysta.

 

Men efter att ha besökt ett par av stadens inredningsbutiker, både de dyrare och de med mer humana prislappar märks det att vi är många som är lite mer ljuslyktenördar än andra. Både utbud och köpare är många och det är kanske inte så märkligt då att komma hem med värmeljus och blockljus i flertal just nu. 

 

¤¤¤¤

 

 

Det virvlar runt många tankar just nu. Tankar om alla våldsdåd som skett de senaste veckorna där människor på flera orter hittats döda. Inga samband alls mellan brotten men ändå så många under en relativt kort tid. Förmodligen rena slumpen att det dyker upp såna rubriker vecka efter vecka...

Händer det mer på sommaren? Kanske det...

Är vi (ja, mänskligheten alltså) då alltså mer benägen att begå våldsbrott då det är varmt? Ja, då borde det ju vara en evig ström av brott i länder i södra Europa och längre bort...jämfört med oss i Norden alltså. Antingen är det så (har just ingen statistik på det) eller så är det relaterat till andra faktorer.

Mer alkoholrelaterat våld då solen skiner? Finns säkert siffror som tyder på det men det måste vara fler faktorer som gör att det dödas så mycket. Slumpmässiga möten mellan olyckliga människor, traumatiserade krigsoffer som inte kan hantera livet och sig själva eller helt andra faktorer?

Läskigt är det i alla fall. 

 

¤¤¤¤

 

Avslutningsvis går kvällens tankar till den familj som miste sin lille ettårige som i en tragisk drunkningsolycka under gårdagen. En liten krypande bebis försvann ur sikte och hittades sen i älvens kalla vattnet. Helt ofattbart och fruktansvärt.

 

  Mortuta

 

 

 

 

 

Av Lena - 5 augusti 2015 18:53

 

 

Det har gått ett tag sen hon sist var "på löpsedeln", vår skarpögda madam...FruKatt. Husets okrönta drottning och härskarinna. Kanske en och annan av er har funderat vad som hänt, om hon gett upp hushållet och flyttat till nån annan men inte då...Hon vaktar sitt hus, går sina rundor i trädgården och krafsar/gräver allt som oftast lite förstrött i rabatter och odlingslådor...lite som en markering att det faktiskt är hennes område, inte de tvåbentas alls.

 

 

I grannskapet finns det en och annan lurvig kattkavaljer som försöker muta in sig på vår tomt. Föga framgångsrikt. FruKatt är visserligen ingen modig krigarprinsessa som rusar fram med silverbrynja och svärd, snarare en feg typ som bakom stängda altanrutor gärna högljutt råmar och höjer svansen till attack. Öppnar man glasdörren smyger hon helst in, diskret.

Men...på nåt vis håller hon ägorna under uppsikt.

 

     

Häromdagen blev det ändå nästan lite för mycket för FruKatt.

 

Utav någon anledning gillar hon att positionera sig högt upp, helst på tak och stegar. Många gånger har vi hört henne springa över garagetaket, hoppa ner via cyklar eller soptunna för att agera mottagningskommitté då vi kommer hem. En stege mot husväggen är en lockelse för stor för att kunna motstå för henne och vips är hon uppe, vinglande på stupröret. 

 


Kattskrället (ja,ibland får man lov att kalla henne det...) befann sig alltså nånstans uppe på taket, förmodligen i nån halvsovande position med ett öga på span. Då plötsligt dyker en lite ekorrunge upp på samma område. Förmodligen hade den lille snabbklättraren irrat iväg från nåt av de stora träd som finns på hyfsat hoppavstånd. 

De två möts, lika förskräckta båda två och nån sorts jakt startade över tegelpannor och tacknock. Tjohej, vilket tempo på den lille brune med svans...och rätt hög fart på FruKatt också. Vi som mer hör än ser vad som är på gång, ser de smala ekorrklorna dyka upp över kanten, krabaten tar sats och formligen flyger iväg från taket - över gräsmattan - upp i en trygg tall.

 

FruKatt stannar dock kvar uppe på hustaket, blänger lite extra på inkräktaren med de svarta ögonen....ruskar på sig och lägger sig sen tillrätta för att kunna fortsätta vilan där uppe på första och högsta parkett. Ordningen återställd.


¤¤¤¤¤

 

För övrigt då?

 

Jodå, arbete igen...i lite lagom upptaktstempo. Skönt med ett jobb som man inte behöver kasta sig in i hetluft direkt utan det går lite steg för steg.

 

I växthushörnan börjar det så smått dyka upp tomater och så nån litet embryo till chili och paprika. Trots avsaknad av ihållande värme och inga skyddande växthusväggar verkar det ändå gro. Förhoppningsvis ska skörden framledes kunna konkurrera ut husväggens rödfärg...

         

 

Mortuta

 

Presentation


Välkommen att dela mina funderingar...

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards