Det närmaste jag kommit ett luciatåg idag, förutom tevetittandet förstås.        

Ovanlig känsla att inte vara på språng och sjunga lussesånger i minut och parti.....

Rätt skönt faktiskt.

Pyssel inomhus är schemat för dagen, mycket på grund av ett riktigt dåligt och is/vattenhalkigt väglag. Skogsturen blir nog med hängslen och livrem, alltså stavar så man inte bryter armar och ben. 

Tomteparaden är på plats och kanske ett och annat paket ska slås in i fint papper och vackra snören.  Älskar att göra fina paket och korviga snören, skriva fina etiketter och kluriga rim....

 Tomtar i långa rader.

Genom åren har favoriterna i denna tomtearme´valts ut....de är så söta.

    Något luggslitna och med avskavd färg står de stolta, våra toktomtar   

Mortuta

Under en längre tid så har det pratats om bävrarnas framfart längs med ån som korsar vårt samhälle. I söndags lade vi vår promenad åt det hållet för att se om vi kunde se en skymt av dessa mäktiga bobyggare.

  Hunden var en aning "spattig" som om han kände på sig att det kunde hända något spännande. Men...kopplad som han är fick han ingen chans att jaga runt som han ville själv. Det är bäst så!

 På spaning!

Nåväl, vi promenerade längs med ån och spanade ivrigt. Tänkte att vi kanske skulle få se en bäver simma eller rent av röra sig på land. Ett skönt vinterväder med några minusgrader och nån liten gnutta sol förgyllde promenaden.

Men icke det, kanske inte helt oväntat höll sig bävrarna på avstånd, väl gömda i sina bon och det enda vi kunde se vad alla träd som bär spår av deras framfart. Stora björkar avgnagda och en tydlig ränna var synlig där djuren släpar sina kvistar ner i vattnet.

Jag tycker nog att det var häftigt nog. Kolla in bilderna och fatta vilka tänder de måste ha för att gnaga så...

  Vi lyckades i alla fall hitta vaken till bävrarnas bo men gick snabbt vidare för att inte störa dem....

Kvällen avslutades med en god middag med två mycket goda vänner som vi sällan träffar. Vi pratade och skrattade i åtskilliga timmar, trots att vi inte setts på flera år kändes det som vi bara fortsatte samtalet där vi stoppade förra gången. Underbart med såna vänner....

Mortuta

I ett infall av att städa några lådor i jakten på mer sockgarn upptäckte jag något intressant. Vadå undrar den nyfikne....

De undanstoppade alstren som aldrig blivit klara. De fina mönsterstickade vantarna som saknar tummar, korsstygnstavlan som blev lämnad åt sitt öde efter att något blev fel eller kanske kjolen som saknar dragkedja för att det blev så fult i kanterna.

Känns det igen?

Kunde tro det!

Tänk så många ambitioner som finns i dessa halvfärdiga hantverk och så mycket energi som lagts ner i varje projekt....till en början i alla fall.

Varsågod, här får ni ett exempel:

Jag gav mig med liv och lust in i broderandet av en födelsedagsduk med ett fantastiskt fint mönster med namn och födelseår på familjens medlemmar, fina blommor, svåra sömmar och allt möjligt som jag inte behärskade.... Vid närmare eftertanke startade detta -93 eller möjligtvis -94 och planen var att den skulle snabbt bli klar för användning vid familjen födelsedagsfirande....okej, nu har åren gått och alla tre kidsen är utflugna och duken ligger där med bara ca en femtedel avklarad....typiskt. Känns inte helt meningsfullt att ta tag i det nu, eller?

I lådorna fanns fem st vantar utan tummar....och inte tillräckligt mycket garn kvar för att slutföra det....undrar varför jag sparat detta ändå?

Nåja, jag får återgå till att sticka sockar. Hittade garnet som saknades och det var ju för väl....

Det är då nåt som jag duger till att slutföra...och de blir faktiskt rätt varma och fina också.

För övrigt har jag verkligen utmanat hjärnans kapacitet ikväll. Satt i publiken och lyssnade på mina kära vänner i Snowflake Singers och deras Glittrande JulShow. Det var jätteroligt att lyssna och det fungerade rätt bra, blev ju så klart trött och fick huvudvärk men körklang verkar ändå fungera bra nu. Jag blev så glad i hjärtat av att se och höra dem. 

Gästartisterna (stråk/blås/dragspel och kompgrupp) spelade balkaninspirerad musik och det var tyvärr svårare att höra på, fick ta fram öronproppar och försöka "fokusera bort" ljudet.

Om en vecka blir det nästa prövning i konsertform, Sångkrafts ljuvliga juliga konsert....

Jag tror ingen fattar hur mycket jag saknar och längtar efter att sjunga  

Må detta elände i mitt huvud läka ut snart..........

Mortuta

...nu har det kommit lite bröd i frysen. Testade ett nytt recept idag, med bland annat mandelmjöl och philadelphiaost och en massa annat. A och jag hade ännu en trevlig dag i köket och vi är båda väldigt nöjda med resultatet.

  Mmmmm...helt sagolikt med smör och en god lagrad ost.

Sen övergick min goda vän och jag att tillgodose vårt behov av sötsaker, alltså dags för en riktig "sjusorterskakor-kaksort". Hallongrottor.

  En himla massa hallongrottor blev det....

En stilla middag med vännerna avslutade dagen.

Resten av kvällen ägnas åt vila, vila och åter vila...behövligt och skönt.

Enligt både radio, tv och tidningar ska det bli snöoväder inatt. Klass2-varning. Håll i hatten-läge. 20 cm snö. Trafikkaos. Löpsedlar som ropar ut att man ska vara försiktig och hålla sig inne. Nja.....antagligen blir det väl en del snö som yr runt under natten och så måste man ta fram snöspaden och jaga runt lite....det är lugnt, vi är vana!

Drabbades idag av akut längtan efter barnen....de små som blivit stora....längtan till att sitta i soffan och surra en stund, gå på en promenad tillsammans, äta en bit mat ihop.

Snart, snart är de här....allihopa     

Mortuta 

Vid lunchtid stegade min goda vän A in genom dörren med famnen full av ingredienser till goda julkakor. Här skulle bakas!

Från att vi pratat litegrann om att det vore gott med skorpor till kaffet nån gång till detta.....snacka om handlingskraftig kvinna. Me like   

Sen följde en eftermiddag med knådande, äggknäckande, smetrörande, hackande och gräddande utan dess like. Arbetsfördelningen var väl kanske typ 25-75 till hennes fördel...jag bidrog nog  mest med trevligt sällskap och samtalsämnen, schysst musik i högtalarna och en viss del äggknäckande och degknådande.

Vilade en stund mitt på hållet och hade således ork att vara med hela vägen ut.

Då klockan slog sex kunde vi bjuda maken och G på drömmar, saffranskorpor, engelsk julkaka och sockerkaka....och så som en bonus lite brända mandlar.

Helt plötsligt blev svenska handbollsdamernas stundtals mediokta insats mot Uruguay lättare att hantera......  

Dessutom kan jag konstatera att nu kan familjen få sitt go-fika då de kommer hem.

För övrigt är jag så nöjd att min kamera är lagad. En fallskada skadade något inuti och vi var förberedda på en jättedyr reparation. Så blev det inte. Den är tillbaka, i perfekt skick och jag kan återigen ta min "röda kamrat" på vandringarna i skog och mark. Så nu blir det bilder igen....inte suddiga konstigheter som det varit ett tag.

Ha det gott alla

Mortuta 

Fredagkväll i december

Familjen ägnade kvällen åt bakning av pepparkakor, konstruktion av pepparkakshus och så förstås glöggsmuttande. Tända ljus lite överallt, hunden utfodrad och förklädena på plats. Allt detta ackompanjerat av familjens favoritcd i dessa sammanhang: Agnetha och Linda Fältskog sjunger in julen....inte nån av de skivor som hörs på radiostationerna och kanske inte heller så välnött i stugorna 2011. Men här hos oss plockas den fram till detta enda tillfälle....allt sedan 1983!

E och J tog tag i husbygget som vi på samma traditionella vis dekorerade med nonstop och småtomtar.

Resultatet blev så fint. Måste erkänna att mina smått kladdiga husbyggen genom åren inte alls kommer upp i denna superdupergulliga nivå.

Det kan nog barnen intyga    

På min lott föll den mera vanliga småpepparkaksbakningen....och det var också kul

Vi avslutade med glögg och PåSpåret där vi tävlade i tevesoffan. Vilka som vann?

Mortuta o J förstås!!!!

Trevlig helg alla

Mortuta

1 december?

Tänka sig, det är faktiskt december och advents/jultid nu.

Lite svårt att få in i skallen. Tiden går så fort nuförtiden eller rättare sagt känns det som om jag stått stilla hela denna höst och omvärlden bara rusat iväg. Har ibland svårt att hinna med tidens gång. Antar att det är helt naturligt....

Redan efter några veckors sjukdom började med dagboksanteckningar, korta men viktiga, inte varje dag ens. Just då mest för att komma ihåg vilka undersökningar etc. som jag gjort och resultaten av dessa. Läser det nu igen, det är korta meningar/konstiga stavningar/obegripliga formuleringar...men ack så viktiga ändå.

Jag skriver fortfarande om varje dag för att kunna följa livet och se förbättringarna tydligare, vilket är viktigt för mig särskilt de stunder då jag misströstar lite.

Advents och jultid är det nu, på riktigt alltså. I morse öppnade vi vår första lucka i kalendern för året, en sån där trisskalender. Inhandlad i hopp om ekonomiskt oberoende lagom till jul. Optimist? Jajamen!

   Tycker att det är dags att smaka på lite av det goda som redan finns i hyllorna. Mmmmm, brända mandlar....det är gott!

Snön lyser med sin frånvaro, det blåser och regnar. Vilket vinterväder  Hörde att det inte finns nån snö i Alperna heller....skit!

Mortuta

Böckerna

Här ligger de och väntar

Alla de böcker som jag vill läsa

Jag vill sitta i min gröna läsfåtölj med te, filt och bok

Orkar inte läsa mer än nån sida

Blir trött trött trött

När ska jag orka läsa igen?