Efter den musikaliska vecka som varit blev det ett behagligt break för själ och hjärta att på rekordfart bege sig ut på ön, på Norrbyskär, för att på något sätt fira en midsommar i speedfart. 

Direkt efter den avslutande stora fantastiska konserten med den varmhjärtade och körälskande tusenhövdade publiken som bjöds på en jädrans så bra avslutning med det bästa vi hade att visa upp...gick bilen snabb som en pil till bryggan och båten och överfarten till lugnet.

  Strilregn och snålkallt. Ensamma på färjan, en midsommardagskväll. Stillhet och långsam promenad till det vita, fina huset. Det har väl inte hänt på många, många år eftersom ön ofta tagit skepnaden av ett gigantiskt cocktailparty under denna sommarhelg. Många södralänsbor har under sin ungdom firat midsommar där gissar jag. Men numera är det vilsamt med midsommarfirande, det är klart att vädret (eller kanske det ickeväder som råder...) gör att man inte direkt packar tält och engångsgrill för en helg på ön, eller?

Nåväl, vi kan nöja oss med att det var vilsamt för kropp och själ även om hjärtat och hjärnan på något vis var kvar i bearbetandet av alla starka intryck. Ett dygns vila blev det i alla fall....

Norrbyskär bjuder på många platser för kontemplation och för stillhet då man så behöver. Promenader efter grusvägen, sitta vid husväggen på en bänk och titta ut mot vattnet eller varför inte gå en sväng på museét?

Stora vita väggar, högt i tak, ljuset som kommer in genom de stora och vackra fönstren, viskande besökare och ett par schyssta konstnärer...ja, då är man på rätt plats i livet.

För tillfället är det Berit Markevärn och Kerstin Strandberg som ställer ut sina akvareller respektive installationer. Markevärn med motiv från Skäret rakt igenom och Strandbergs underfundiga konstverk av fibermaterial. Som gjort för att beröras och förföras en regnig söndag.

Motiv som fascinerar kan få mig att stanna i princip hur länge som helst för de tål att betraktas. Och här på museét stannade jag, eller inte stod stilla direkt...nädå, jag gick varv på varv på varv och njöt av vad jag såg.

Vilsamt och vackert.

Åh, det inbjöd verkligen till att fingras på och det såg verkligen ut som något jättehårt trots att det bevisligen var gjort av typ silkespapper. Och något såg ut som en rotborste. Ja, jag vet att man inte ska peta på installationer så..nej, jag rörde inget.

Velade runt några extra varv innan makens och mitt inköp bestämdes. Det som vi (läs jag)  påbörjade redan förra året men inte kunde bestämma mig för motivet.

Vad jag valde? Gissa det ni.....

¤¤¤¤¤¤

Tillbaka in till festivalverkligheten igen. Tillbaka in till gemenskapen med alla i kören för att avsluta och avrunda våra gemensamma upplevelser. Inte minst prata om den fantastiska konsert vi själva gjorde på midsommaraftonskvällen inför en över-överfylld stadskyrka. Kan inte med ord beskriva hur det kändes...

¤¤¤¤

Vad finns mer att reflektera över?

- Det bits en hel del på fotbollsmatcher nuförtiden, fast det verkar straffa sig rejält.

- Det växer inte så snabbt i trädgården, funderar på att ge pallkragarna en yllesjal som förstärkning.

- Skator gillar inte cd-skivor som fladdrar....bästa fågelskrämmesubstitutet på många år.

För övrigt packas väskan nu för en tripp till en annan ö och till döttrarna.       Längtar så...

Mortuta