Kan nån stoppa tiden, trycka på pausknappen i livsspelet eller bara på nåt vis "hålla för dörren" så att inte tiden rusar in och förbi oss?

Det är så det känns just nu. Dagar och veckor och månader rusar på som om man var med i nåt sprintlopp. Nyss precis nere i startblocken, försommar och måndag och en en hel lång ledighet att fylla med sånt man själv valt....och helt plötsligt är det ingången i sista kurvan, oktober knackar på dörren, det är söndagkväll och jobb och förpliktelser av allehanda slag står som spön i backen. 

För att inte bli helt knäpp av bara tanken och ramla ihop i en hög för att allt går så snabbt och snart är det jul och sommar och vinter igen och jämna födelsedagar och medelålders barn och pension och.....ja, då är det bäst att stå stilla ibland.

Stå stilla i ljuset en tidig morgon.

Stå stilla i samtalet med en vän.

Stå stilla i omfamningen du får av någon du älskar.

Som så många gånger tidigare är havet platsen där tiden tillåts stanna till och energi tankas in. Ljudet och ljuset är så speciellt....

Läste nånstans att sommarvärmen stannar betydligt längre här i kustbandet än i resten av landet. I vanliga fall brukar vi har frostnätter och krispigt hög luft men det är mer av fuktvärme, sol och sensommar. Är det så att årstiderna förskjuts allt mer? Är vi på väg mot en senare men längre höst och kortare vinter?  

Kan det då bli så att vi får nån sorts vår värd namnet här i trakten och inte bara en företeelse som passerar förbi som en blinkning? En höst där inte mörkret dränker oss och kanske en kort, intensiv och snörik vinter?

SMHI-människor kanske kan svara på det...

    Under lördagsturen träffade jag på dessa två rara. Inte samtidigt dock, gissar att det blivit alldeles för roligt eftersom båda två var lekfulla och spring-glada. Saknaden efter BruneBrorsan drog in i sinnet med kraft och längtan efter en kompis på fyra ben blev väldigt tydlig. Saknar en anledning till de dagliga, långa skogsturerna och behöver en lekfull skuttande filur i huset.

Nu och då har resonemanget kretsat runt att det inte ska bli nån fler hund, att tiden hemmavid inte är tillräckligt lång....men min gissning är ändå att det kommer att rusa runt en fyrfoting i hushållet i framtiden. 

De senaste månaderna har en bok och en författare varit på allas läppar. Den fjärde boken i Millenieserien Det som inte dödar oss, nu med David Lagercrantz som författare. Milt sagt har det diskuterats och debatterats huruvida det vettiga hos Lagercrantz att ge sig på detta och om det går att matcha Stieg Larssons succé och givetvis ett rejält argumenterande mellan de olika falangerna i Larsson-spåren. 

Recensenterna har inte direkt hyllat boken, jämförelserna med Larsson har inte gjort Lagercrantz till nån presumtiv Nobelprisvinnare direkt så...har boken då plockats bort från frontplatserna och gått till reahyllor redan? Nixpix, den är precis som förväntat en storsäljare. Erfarenheten säger ofta att de böcker/filmer/serier som inte faller proffs-tyckarna på läppen blir gillade av de vanliga läsarna.

Efter att ha hört och läst åtskilliga intervjuer och samtal med denna David Lagercrantz men också försökt ta del av belackarna blev det då dags för läsning av förlaget Nordstedts guldklimp. Av en slump fann jag att det var min favvoinläsare ( vad gäller spänningsböcker) Stefan Sauk som läst in boken så blev det i ljudboksform.

Så, vad blev då omdömet?

Lång som tusan, hög igenkänningsfaktor (från de tre andra böckerna alltså), inte lika bra språk som Larsson (såklart korrekt och så men ändå inte samma krispighet i beskrivning av karaktärer m.m.), spännande nästan hela tiden men med en något tam avslutning men ändå helt klart värd att läsa. Eller lyssna på.

Har nån fler läst boken? Vad tyckte du?

Ägnar nu läs-tid åt en hel hög med gamla böcker som legat på värmning. Sådana som köpts på bokloppis och liknande. Allt från chiclit till tegelstensklassiker.

Tanken finns på att göra nån sorts gebortbunt som kan tas med vid lämpliga tillfällen. Välja boktitlar baserat på den kunskap man har om den vän som ska föräras. Det vore kul att kunna ge nån vän en läsupplevelse/lästips istället för den traditionella gåbortsblomman. 

Hm, är det en bra idé eller?

( om nu nån funderar så är alla bilder i detta inslag från lördagens energipromenad i Gråboskogen)

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...