November.

Regn och dimma och som mest 5 grader varmt. Mörkt och kulet hela tiden.

Då känns det onekligen rätt skönt att åka ner till lill-ön i söder och få lite ljus och värme för att fylla på energireservlagret. Men, men...för att vara ärlig så hade det fått regna cats and dogs utan att syftet med resan kunnat rubbats. Att få spendera tid med familjen i allmänhet och med ettåringen i synnerhet slår allt. Energipåfyllning går alltså att få på många sätt.

¤¤¤

Just nu är en hoper av EU-toppar ( Löfvén med flera) på besök på Malta och ska diskutera flyktingsituationen. Det känns som ett enormt viktigt möte för att kunna fokusera på hur människor ska kunna tas emot till Europa. Men åsikterna verkar vara väldigt delade....

Malta är ett pytteland, en pytteö som tar emot många båtflyktingar som kommer i galet farliga farkoster från nordafrika. Hanteringen i mottagandet verkar vara rätt varierande, allt från hemska bunkrar och läger till mer humana bemötanden. 

Eftersom våra besök mest sker på östkusten av ön, om nu inte några ärenden finns längre in i landet så är kunskapen om hur flyktingarna har det rätt liten.

Dock är det en viktig punkt på landets agenda, precis som för resten av de europeiska länderna, med den skillnaden att Malta är extremt pyttelitet.

På något vis en märklig känsla att veta att alla dessa mänskliga katastrofer pågår så väldigt nära men ändå inte märka något alls. Overkligt.

Inte heller ser man några tiggare i gathörnen, sådant som tillhör vardagen i våra egna städer. Dock är jag inte så naiv så jag tror att det inte finns människor som lever i missär där också, inte alls. Fanns bara inte där jag satte mina fötter och riktade min blick.

Det förstås, passerar ibland en del mindre städer/orter där majoriteten av den befolkning jag ser på gator och torg är nordafrikaner och kan antas vara de som får ta de tyngsta och minst attraktiva jobben. Sophanteringen och gräva och forsla-sysslorna för att ta några exempel.

Så, icke jämlika samhällsskikt finns även på lill-ön....

¤¤¤¤

Parlamentshuset i Valletta har nyligen byggts nytt, eller kanske är det en gigantisk renovering..vem vet? Stort och vackert är det i alla fall och med varsam arkitektonisk känsla konstruerats i samma sandsten som stora delar av landets byggnader. Eftersom det står vid vallgraven i entrén till den gamla stadskärnan är det en hänförande mix av gammalt och nytt...och dessutom i mina ögon jäkligt snyggt. Man anar verkligen en kulturhuvudstad i vardande eftersom det fixas och restaureras lite här och var över ön. 2018 närmare sig fortare än man kan tro.

      Konstverk i gatumiljö finns det gott om, både gamla ärovördiga och så lite nytt och fräscht som denna med dubbel funktion. Både rolig/vacker att se på men också fullt fungerande som sittplats för trötta ben.

Under ett besök i stan besökte vi kontoret där det stora arbetet inför European Culture Capital 2018 pågår. Den konstnärlige ledaren för Valletta2018 gav oss (maken o jag) en sneak peak av vad som står på programmet under deras år i rampljuset. Till exempel....

- Nyskriven opera med aktuell ämne (Flyktingar) framförd på maltesiska. 

- Seglingsfestival

- Matfestivaler

- Dans

- Filmfestival

...och mycket mycket mer. Ärligt talat så minns jag bara bråkdelar av vad som visades och pratades om. Utan att överdriva kan man beskriva deras presentation som väldigt entusiastisk.

    Antar att hela ön blir engagerad och att ingen, vare sig de är flergenerationsmalteser eller tämligen nya invånare kommer att missa det årets events. Kvadratkilometrarna är för få för det.

¤¤¤¤

Som vanligt är maltabesök lika med boot camp. Ja, i vår familj är det inte fråga om att sova och slappa med prosecco i närheten hela dagarna. Nädå, på med träningskläderna och kämpa i sitt anletes svett.

 Ska väl inte påstå att det ser fullt så graciöst ut då vi tränar som de fina väggmålningarna visar. Ville bara visa på hur fint de dekorerar sitt gym...våra duktiga entrepenörstjejer som kämpar hårt med  att leva sin dröm.

Eh...har jag sagt hur stolta vi är? Sjukt stolta!! 

Men, men......huvudpersonen detta besök ( och förmodligen alla kommande under överskådlig tid) är ändå denna härliga unge. 11 månader och allas älskling.

Ord finns inte att beskriva hur det känns att vara där med honom och att sen tyvärr efter supersnabba tio dagar säga hejdå och på återseende i hopp om att han känner igen oss....litegrann. 


Mortuta

 

mammamuxpux

11 november 2015 19:32

ohh vad härligt älskar malta och dess kultur.
Känne igen bilderna från malta vart där många gånger så det nästan blivit mitt andra hem.

http://mammatillminson.bloggplatsen.se

Lena

11 november 2015 21:10

Ja, visst är det ett fint litet land. Tack för att du besöker min blogg./ Lena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...