När solen skiner....nej, vi börjar om...

När det inte regnar och/eller blåser så att huden knottrar sig, ja, då måste man verkligen passa på att göra utomhussaker. Precis en sån helg har det varit, mend ljuvlig sol och värme och det känns som de allra flesta som haft möjlighet kastas alla inomhusmåsten och hängivit sig åt the indian summer life. 

Så även detta hushåll.

    Trädgården och bärbeståndet har fått sig en duvning. Hallon finns det gott om, det har så många insta-konton vittnat om så det var väl läge att traska iväg de där 13 metrarna som var avståndet mellan buskarna och undertecknad. Det mesta äter vi upp med detsamma men lite måste väl sparas i ladorna.

Vi har dessutom rensat och grävt och kapat och tänkt och funderat. Ska det göras nån förändring tänker man mycket bättre i solsken, eller hur? Bästa att passa på!

Ska stora buske A och B flyttas på måste lilla buske C och D få ge sig av till nån annan plats och då måste sandhögen och gruset bäras bort och stubben kapas ner och...känns det igen?

Lägg där till en toktjock gräsmatta som ska hållas på en, för grannsämjans skull, hanterbar nivå. Vill ju inte att de andra runt om oss ska behöva beskåda som mest skulle beskrivas som "När som sädesfälten böja sig för vinden.."-känsla. Högt gräs alltså, fram med klipparen och kämpa igenom djungeln.

      Rönnbären hänger i klasar överallt och det borde finnas något bra att göra av detta överflöd. Satt en stund på bärplockarpallen och klurade lite på vad som skulle funka. Kanske blir lite väl mycket om man ger sig på massproduktion av armband med rönnbär trädda på gummiband? Nej, tänkte väl det. Ingen av er som skulle starta online-försäljning med det som huvudnummer?

Safta, sylta känns inte som nåt som skulle gå åt i hushållet. Gelé är väl möjligtvis det som kanske ligger närmast. Nåväl, det kändes trevligt att passa på-sitta där och filosofera.

Det finns en antal naturreservat inom en hyfsat nära radie och vi har inte varit direkt världsrekordhållare i att besöka dessa. Dags att ändra på den statistiken. En av höstens målsättningar under rubriken Trevligheter ihop är att beta av ett gäng på reservatslistan.  

Dagens fikavandring i vacker miljö blev till Hässningsberget, nån mil utanför Umeå. 

Vackert som tusan, lagom vandring om man vill vara ute ett par timmar och i solsken bedårande miljö. En tur som inbjöd till både filosofisk tystnad och trevligt småprat.

Det gäller ju att passa på, eller hur?

    För att inte maken skulle hinna trampa dessa kilometer upp och ner flera varv i väntan på att fotonörden skulle bli klar med kräla efter marken-vinklar och vackra motiv blev det endast några få motljus-karameller. Men rätt coola sådana.

Får nog ägna mig åt det mer ohämmat vid ensamvandringar istället. Jag passar väl på då...

FruKatt har, efter en ovanligt lång sommarkollovistelse kommit hem igen. Hade nästan börjat misströsta och misstänka att fosterhemsplaceringen (dvs vi huserar katten då ägarfamiljen är allergiska) upphört och allergin på något vis bara försvunnit. Beredde oss på att endast få träffa madamen på besökstid och sånt...men icket. I torsdags drog hon in igen.

Välkomstkommittén stod beredda och tog emot..

Femton sekunders svep inomhus och sen stod hon jamande vid dörren.

-Släpp ut mig, jag måste kolla av tomten och uppfarten och skogsdungen och....

Där satt vi på bron och tittade fånigt på kattrumpan som svassade iväg runt hörnet. Inte det minsta strykande runt benen eller uppmaning om att bli kliad eller klappad, nej då. Samma gamla FruKatt är tillbaka, regenten och drottningen med ett ego större än Gunilla Persson och Kim Jong-Un tillsammans.

  Vi säger ändå Välkommen hem Kissekatten!

¤¤¤

   Vi avslutade vår Passa på-helg med att sitta i solen med lite ost, kex och Prosecco. Satt som en smäck och blir väl något att minnas då septemberdagarna blir lite mindre kortärms- och altansvänliga. 

Vad har just du passat på att göra? 

Kapat ett träd, hoppat studsmatta, åkt båt eller kanske vägrat vara ute och sett minst en säsong av nån serie?

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...