Mätt och nöjd!

De här två figurerna kan med rätta symbolisera känslan efter den goda middagen vi bjöds på i lördags. Min syster med man hade pysslat i köket "nånting så in i norden" och vi åt...och åt....och åt.....

Ni vet, då man äter lite extra (hm, kanske inte bara lite...) för att det verkligen smakar så gott i munnen. Och då efterrätten serveras visar sig den vara två olika smaskiga saker och så kunde man välja mellan glass och vaniljsås, men gjorde jag det? Nädå, här smackades det på med allt på en gång. Syndigt gott, som det brukar heta.

Nåja, det var skoj att vara på middag och prata med andra....annars är det ju mest maken som får vara samtalspartnern vid matbordet. Tyvärr så var jag nog lite för ivrig och var med liite för länge så det "kostade" en hel söndag och halva måndagen i nån sorts dimma av hjärntrötthet.

Fast, det var det värt!

För övrigt så är det mörkt, mörkt, mörkt. Om inte gatlyktorna fanns så skulle nog alla här på gatan slå ihjäl i alla gropar som finns. Tack kommunen för att ni fick igång elverket i tid!

Kan för övrigt meddela att jag har gjort åtminstone ett mer lyckat försök än tidigare på avslappningfronten. Hunden höll sig på behörigt avstånd, typ 1 meter, suckade djupt...som bara han kan....men lät mig vara.

Det kan nog bli bra det där.

Döttrarna på den varma ön meddelar med illa dold förtjusning att det är bara 20 grader nu och att man faktiskt  bara måste ha kofta på kvällen. Jojo, inte blev jag då avis alls...nädå...

Fast, vi smashar tillbaka med att snart kommer snön och adventsljusen och allt sånt superdupermys som vi vet att båda älskar. Ha!

Har börjat lyssna på ljudböcker....men det är då verkligen som en kana fram och tillbaka. Lyssnar - somnar el. orkar inte koncenterar mig - spolartillbaka en liten bit - lyssnar lika glatt på samma sak - osv....

Får ju säga att det går lika bra med böcker jag redan läst......:)

Ha det gott alla där ute.

Mortuta

Häromdagen fick jag i uppgift av sjukgymnasten av börja med avslappning för att, som han sa"aktivt låta hjärnan vila". Alltså inte bara slänga sig på sängen och "dö av" en stund utan mer det där med "låt fötterna bli tunga, benen likaså......täbk dig in i ett rum i behagliga färger"-typen av avslappning.

Sagt och gjort

Efter den sedvanliga halvtimmen på löpbandet, som på ett helt annat sätt låter hjärnan vara avaktiverad var det dags. Givetvis, så här i efterklokhetens stund skulle jag plockat fram min vackraste instrumentala cd och börjat med att bestämma ett bra spår där....men...jag tänkte....

Ensam i huset, det går lika bra i vanlig hederlig tystnad.

Nåja

Lade mig ner på köksgolvet

Allt började bra

Sen kom en mörk skugga över mig och .....nosade mitt i ansiktet   

HUNDEN stod över mig och funderade vad jag höll på med

Schasade bort honom och fortsatte

Jättestilla och kroppen och hjärnan flöt iväg....det var sååå avslappnande

Då började tvättmaskinen centrifugera, porslinet skakade lite i skåparna

Okej, upp och stänga dörren

Skam den som ger sig tänkte jag och sjönk in i den behagliga känslan igen

Då

Då.....började grävmaskinerna ute på gatan hoppa, stampa, gräva eller nåt i de stora hål som demolerat vår gata den senaste månaden!!!!

Det började skaka i huset, fönsterna darrade och jag fick verkligen uppbringa all sans och vett för att inte rusa ut och säga nåt som jag förmodligen skulle få ångra....

Suck..försökte gå in i avslappningen igen och avsluta på ett värdigt sätt...

Insåg då att det var dags att kliva upp från köksgolvet och börja dagen

Fick då hjärnan sin lunchvila? Nja, tveksamt.

Nytt försök i morgon......men då ska jag förbereda med passande musik i lurar så att världen runt omkring får leva om bäst dom vill

Mortuta

De senaste dagarna har jag tittat igenom alla de bilder som togs under vår semester i Frankrike i somras och kommit fram till följande:

Fransmännen vet verkligen hur man får får med sig maten hem

Ja, givetvis är det enklaste sättet då man står där i en saluhall att helt resolut ta paketet under armen och stega iväg.

Men först måste man ju smaka litegrann, beundra färgerna och dofterna....

som till exempel kryddboden i Nice eller vitlöken på torget eller kanske

godiset på marknaden:

Nåja, det var ju inte det som jag egentligen tänkte visa....det handlar ju om hur de franska tanterna och farbröderna elegant hanterar sina "dra-maten"-vagnar....i vått och torrt. Kolla på dessa fina bilder, inte ens spöregn får saluhalls-shoppingen att svaja.

Måste bara, som bonusbild, visa ett verkligt smalt hus. Skulle vara kul att gå in och se hur lägenheterna ser ut.

För övrigt intet nytt. Det är grått, småkyligt novemberväder och mörkret ligger runt omkring oss som en mörk och våt filt stor del av dygnet. Men.....hunden och jag vi stretar på i alla väder...en sån som han vet ju inte vad dåligt väder är....och inte behöver han nå bra kläder heller.....

Lyser solen lite mer i helgen blir det förmodligen några nya fräscha bilder och filosofiska tankar.

Ha de

Mortuta

Varje årstid bär på sina signalement. I färger, former och känslor. Hösten verkar vara en årstid, åtminstone här i norra Sverige som innehåller mycket av allt....

Jag tittade igenom en del bilder som tagits under sensommaren och under senhösten....

Här följer ett axplock....

Första tecknet var att äppelträden dignade av frukt...släkt och vänner fick plocka allt de orkade så att så mycket som möjligt kunde användas.

       En hösttrött fjäril poserade stilla på en blomsterstam. 

  Trädgårdsblommorna fick en sista chans inomhus på bordet.

Fåren som tidigare betat i en hage nära oss fick komma in till sina vinterbås igen. Nyklippta och söta står de där och väntar på......ja, slakten antar jag? 

  En söndagförmiddag i oktober låg isen för första gången tunn, tunn på den lilla dammen. Vi njöt av vårt fika i den frost-knastriga solen.     Kanske det mest klassiska höstsignalementet vid de flesta broar och balkonger: Ljung...lila och vit. Visst är det vackert? Då dessa kommit i sina krukor saknar man inte sommarens blomsterprakt lika mycket....och  ljusslingor och julfixandet ute kan få vänta ett tag till.

Just denna höst har vi ofta haft väldigt vackert och soligt väder och det inbjuder verkligen till underbara skogspromenader som helar, stärker och läker både kropp och själ!

Så...det är bara att dra på en värmande jacka, mössa och vantar och gå ut och njuta av allt det vackra.....

Mortuta

   Under helgen som varit har det varit mycket fotbolls-snack, både i tv och på radio. Ja, faktiskt också över vårt köksbord. Stadens stolthet på herrsidan har äntligen tagit steget upp till SuperEttan....det var då på tiden! Helsingborgarna får fira sitt SM-guld "på riktigt" och Man United och Man City möttes igen och nåt av lagen (minns faktiskt inte vilket) förnedrade det andra med 6-1. Många jublade och många deppade, det är ju så fotboll är.

Kom då att tänka på följande historia:

"Den lille pojken öppnade dörren och ropade ivrigt till sin mamma; - Mamma, jag är hemma nu! Svettig, rödkindad, iklädd grusiga fotbollskläder och med ett härligt leende mötte han sin mor i hallen. Sjuåringen hade haft match!

-Det var jätteroligt, mamma, svarade han på frågan som mamman inte hunnit ställa men som naturligtvis låg i luften. Sen följde en lång och detaljerad beskrivning av alla skott och passningar. målchanser och ribbskott eller "nästanmål" som han själv kallade det. Allt kul som matchen innehållit och vad kompisarna och han uträttat på och utanför planen denna lördag förmiddag.

En bit in i pojkens monolog inflikade modern den fråga som brukar vara obligatorisk i dessa sammanhang, - Men du, vad blev resultatet då?

Han stannade tvärt i sin hängivna beskrivning, tittade på sin mamma under några sekunder men avfyrade sen sitt bredaste leende och sa; - Vi förlorade med 8-0, men det gör inget för det var så kul ändå."

Gulligt va?

Då vi då ser Zlatan, Källström och de andra i landslaget på planen, ser vi såna smågrabbar då fast i större tappning? Har de kvar den stora glädjen inom sig, lekfullheten och passionen? Jag hoppas verkligen det...för tänk så trist om det försvann på vägen. Givetvis vet jag att man vill vinna och att man vill kämpa för sitt lag och att det absolut inte är kul med förluster.....men lusten till att göra det där roliga tillsammans med sina kompisar.....försvinner den då är det nog bäst att man blir en f.d spelare i soffhörnet/på läktaren i stället.

Känns det igen möjligtvis?

Mortuta

  Så här vackert är det idag.....

Konstigt att samtidigt se på Tvsportens premiärsändning av den alpina världscupen. Snö i Österrike.....åh, vad jag längtar till skidsäsongen!

Åre? Sälen? Val Gardena?....snöhögen hemma på gården? vem vet!

Konstaterar också att man är nog den allra bästa skidåkaren i soffhörnet, ett bra tag innan man provat stå där själv. "kan väl inte vara så himla svårt att svänga sådär snyggt och åka sådär fort"....eller? " ska då aldrig ploga i en brant backe nå mer, så det så"

Jo pyttsan, vet tyvärr att det är med ohyggligt darriga ben man står där och begår sitt jungfruåk....varje år likadant!

Bättre att njuta av den fantastiska hösten som är. Lönnen sprider sina vackra blad över hela grannskapet, inte helt populärt....men ett träd är svårt att fostra till att släppa blad enbart på vår gård och vindpustarna är väldigt ouppfostrade, yr iväg överallt.

För övrigt kan jag bara konstatera att det är en ynnest att bo en minuts promenad från en vacker skog.....och att man har förstånd om att vara där varje dag är väl för väl. Tyst och vackert, de ni!

Ha det gott

Mortuta

Efter att ha varit ( och fortfarande är...) i en sjukdomsbubbla allt sen 15 augusti tänker jag börja skriva här igen, att skriva är roligt och lagom "avancerat" för mig just nu. Även om livet har stått stilla för mig så antar jag att det rullar på för alla er andra och det finns fortfarande mängder av saker att reflektera och fundera över....och jag börjar få ett litet lager av ämnen att avhandla här. Svara gärna, du som läser...

Tänkte väl det!

Börjar lite försiktigt......

Bilden ovan är tagen i söndags då vi satt på en trädstam ute vid havskanten, drack vårt medhavda kaffe och såg ut över vattnet och solen. Hunden rusande hysteriskt runt av vällust och såg ut att njuta av livet alldeles ohyggligt.

Lydig (hm, kan vara godismutad också) som han är kunde han under några sekunder posera för vacker-bilderna som jag så gärna vill ta.

Fortsatte att leka med kamerans möjligheter och strandens fynd. En stock som flutit iland...vips....så känns den som en stor klippa, eller hur?

Ha en skön och vilsam fredagskväll.

Mortuta

Efter några dagar djupt nersjunken i öroninflammationsträsket så är jag på hugget igen...ja, hyfsat i alla fall. Hade faktiskt glömt hur ohyggligt ont det gär då trumhinnan trilskar och inflammeras....vart tionde år sådär har det skett....

För ovanlighetens skull stegade jag iväg till VC snabbt och fick denna gång KRUTPILLER som verkar vara rena knock out-kuren. Tack för det!

Hör dock rätt dåligt....men har upptäckt att det inte är helt tokigt, går här i min egen värld och funderar på tillvaron och hör lagom mycket/lite av världen runt omkring.

(förlåt alla ni som har en hörselnedsättning, jag fattar givetvis att det inte är en dans på rosor.....)

Tankarna stannar inne i huvudet och ekar runt där ett tag innan jag släpper ut dem i frihet. Kanske som nån form av censur tro?

Vad snurrar då runt idag?

"Vad kan man fixa med här hemma"

eller

"Nya projekt för hösten"

Varje gång jag varit ledig/haft semester så börjar det efter ett tag klia i fingrarna för att styra om något i hemmet, mer handgripligt alltså. Mer eller mindre vansinniga ideér brukar hänga i luften och det är då för väl att maken är en självutnämnd bromskloss...annars vet man aldrig hur det skulle gå.

Hänga om tavlorna i tv-rummet, byta ut altandörren mot en skjutdörr i glas, riva bort ett element i köket och slita ut ett fönster och sätta in en glasvägg, möblera om, styla i uterummet.....

Ja, gissa vilka förslag som maken direkt la in veto på? Tips, det var två som föll direkt på sin orimlighet...påstod han i alla fall.

Var tvungen att hålla med om att det inte skulle vara så listigt att ta bort elementet....och efter en stund betänkande så kunde jag medge att en dragdörr kanske inte skulle hålla kylan ute på vintern....okejrå.....men hänga om tavlorna kan vi väl göra?????

Så, nu ska jag sätta mig med en kopp te och begrunda tv-rummets icke-design och se vad jag kan göra.

Hi, hi....känner mig som Lulu Carter....eller Ernst? nej inte riktigt.....eller Simon o Tomas? nja, vill nog inte ha guld och glitter och träd inne.....

Nåja ,vi får se vad som händer.....

Nu över till reseberättelsen igen:

Denna sommar har jag rest på ett flertal sätt, mer eller mindre bekväma.

Flyg och buss och tåg där det oslagbart trevligaste har varit tågresandet. Givetvis gör flyg snabbare pch....SJ har ju inte gjort sig kända för det mest kundvänliga företaget denna sommar....men har man inte jättejättebråttom eller ska ta sig över kontinenten så rekommenderar jag ändå tåg.

Vi reste med tåg mellan Paris-Dijon och sedemera också Dijon-Nice och det var verkligen trevligt. Med turen att ha egen kupé och så givetvis matsäck och korsord och lite fransk musik så blev det verkligen mysigt.

            alltså, ingen resa i Frankrike utan Charles Aznavour och ska han ju sjunga "She" förstås......vi sjöng ikapp med honom och tittade ut över solrosfälten som for förbi utanför tågfönstret.

Det var väl anpassat för cyklister att ta med sitt fordon på tågen, en speciell cykelvagn fanns att finna...

Givetvis var det det en del turer som kändes mer som boskapstransport, så var det med tåget till VilleFranches...en lite badort 2-3 stationer bort från Nice. Så då var det bara att stå och trängas.

Mer kommer....håll ut.

Mortuta