En långpromenad kan vara bra på många sätt. Idag fyllde den verkligen sitt syfte, lindrade den tunga huvudvärken rejält och fick mig att må betydligt bättre. 

Traskandet ger också tillfälle till att fundera över stora och små saker, älta en stund och se saker från olika perspektiv. Undrar ibland hur de människor som inte har tid/möjlighet/ork att vandra lite varje dag får ordning på sina funderingar....

Det som fyllde mina tankar idag var föräldraskap, framförallt ur ett vuxenbarns-perspektiv...alltså då ens barn har klivit in i sina egna liv och val. Slutar man nånsin att oroa sig, bekymra sig eller betrakta barnen som sina små nån gång? Nja, en del av detta minskar definitivt med åren men detta med "minasmåälsklingar"-tankar är nog något som sitter i hela livet.

Att vara viktig för sina barn även då de är vuxna ser jag som en självklarhet...menar då alltså rollen som den som villkorslöst talar om att man älskar dem oavsett....sen är man ju givetvis också den som tar fram sina "pekpinnar" och ska lära dem hur det är "på riktigt" fast de inte alltid behövs....

Har en teori....då/om man hör någon annan säga " jag älskar verkligen din son/dotter" då.....då kan man andas lugnare, släppa taget lite. Känns det igen?

Hade tidigare generationers föräldrar såna här funderingar? Eller gick livet bara på? Visste man mer hur tryggheten skulle vara eller fann man sig i livets vändningar på ett annat sätt för 50-75 år sedan? Har inte så många äldre att diskutera med så den frågan är öppen....

¤¤¤¤¤¤¤

För övrigt så är återtåget som en enda Bergochdalbana på Liseberg....jag gör något trevligt som att se på sonens innebandy eller sjunger en övning och tycker att det känns bra...sen blir det mindre bra förmiddagar som lön för mödan....Ibland känns det värt eländet och stundtals inte alls....

Jobbet hägrar och besöken känns meningsfulla men vet inte när det blir mer kontinuerligt och "på riktigt" igen. Stundtals poppar en massa ideér fram som jag noga stoppar tillbaka i huvudet för att inte bli stressad.

Har i alla fall tänkt att försöka använda bra tid till bra saker och sen finna mig i att detta år inte blev som jag tänkt mig ( har för övrigt tänkt så hela tiden, är på nåt vis hela tiden positivt inställd till eländen då de kommer...knäppt? inte omöjligt..) Kanske mår jag bra av att stoppa klockan helt och betrakta livet sådär lite från sidan....

Mortuta

för övrigt så tänker jag nog inte lägga ut mina inlägg på FB längre utan ni som vill läsa får kolla in här då och då om ni vill följa mig......

 

helgay

10 februari 2012 18:47

Kanske kan det vara bra med en paus mitt i livet som ger tid till eftertanke kring familj, kärlek och mening. Intressant skrivet som sätter fart på mina egna tankar!

http://www.helga1.bloggplatsen.seHelt underbart

 

skrivmoster

11 februari 2012 18:37

Nu har jag trippat runt här bland dina texter och läst!
Barnen är viktiga - i vilken ålder det än vara må. Men så kommer barnbarnen och Då blir det liv i luckan och hjärtat fylls av en kärlek som inte är av denna världen! Jag är så uppfylld av att vara farmor till två små tjejer. (bor långt borta ...)

Undrar om våra äldre hade tid att curla så mycket som vi gör? Synen på barn var nog en annan men kärleken tror jag var densamma ändå. Jag vill i alla fall tro det. Men det "daltades" nog inte med dem.

Att man aldrig slutar älska sina barn är helt självklart. De finns för alltid i hjärtats varma vrå.

Må så gott i vintervädret!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...