Bilresor är stunder av stillhet, på nåt vis. Alltså, man kommer ingen vart och tiden för både samtal (ja, om man nu har nåt sällskap förstås...) och lyssnande. 

Den senaste långa bilturen som vi gjorde var fylld av dokumentärer. Vi fullkomligt frossade i livsöden och både stora och små händelser. Resan var såpass lång så vi hann faktiskt med både sporten, svensktoppen och så dessa intressanta dokumentärer.

Gardells bok och filmatisering av den är på tapeten och har verkligen berört mig och fått mig att än en gång fundera över religion i allmänhet och Jehovas Vittnen i synnerhet...tankar om hur avvisande alternativt omgärdande den kan vara...beroende på vem du är.

Nåväl, ett program om " att växa upp i ett Mormonhem"...fängslade och upprörde mina tankar oerhört. 

Historien i korthet; svensk flicka i en mormonfamilj, beskriver sin uppväxt där betydelsen av familjen och dess trygghet/kontroll var som en våt filt runt alla.

Flickorna förväntas hitta sin blivande partner inom kyrkan (rätt kyrka då förstås), deras huvuduppgift inom församlingen är att bilda familj. En kvinna kan aldrig bli präst/predikant/äldste eller något sådant. Det är förbehållet männen och unga pojkar fostras tidigt i att kunna bli det. Kvinnorollen är verkligen byggd på kvinna+man=enda sanningen-principen.

Denna familj är en kärleksfull familj där man verkligen bryr sig om varandra...deras liv består till hundra procent Kyrkan. Bara umgänge med likasinnade och alla var glad och lyckliga. Familjen är en viktig instutition som ska hålla ihop både i livet och efter döden, det är en stark övertygelse hos en mormonfamilj. Man ska hålla ihop!

Sådär fina som ni vet mittuppslaget i fyrfärg i tidskriften Vakttornet visar....även om det nu inte är mormonerna utan Jehovas vittnen som har den tidningen...

Vidare..i tonåren förstår flickan att hon är homosexuell och där brakar religionens vackra teser ihop. Ja, ni fattar va...hon låtsas vara med nån kille i församlingen ett bra, har en flickvän hon aldrig får visa sig med och får hela tiden höra "det går över"," du kommer inte att få evigt liv nu", "du måste gifta dig med en man och skaffa barn och sen får du låtsas resten av livet" och mycket annat.

Hon var så förtvivlad över hur hon betraktades som felaktig, felkonstuerad....nån som skulle omvändas...nån som inte fick vara medlem i kyrkan längre trots att hon länge ville det.

Familjen fanns dock kvar och hon var på intet sätt utesluten men det faktum att hon, enligt tron nu inte ska få tillhöra den eviga familjen (efter döden) har gjort henne och famijen förkrossad. På så sätt är hon ju redan förvisad och betraktad som "förtappad" och felaktig.

Många, många gånger under radioprogrammet drog jag paralleller till Gardells romanfigur Benjamin och hans livsöde i och utanför Jehovas Vittne-kretsen. Två unga människor liv av förmodligen många fler där religionen inte alls är sådär inkluderande och god som man kan tro.

Läser man boken "Torka inga tårar utan handskar" så får man ännu mer insikter och glimtar ur den sortens liv...

Ja, vad säger man om det?

Resan hem gick fort och mina val i livet angående religion kändes ännu mer rätt....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Hoppsan....Det var värst....men, eftersom jag sett en sån snarlik skylt i Örnsköldsvik så är det bara att konstatera att det är många som önskar ha den ensamrätten, helt uppenbart.