Schack

Betraktade detta fina schackbräde hos dottern och började fundera......

Då man tillbringar tid med tonåringar leder mina tankar ofta till rollspel.

Ja, alltså inte det där lajvandet utan " spela en roll" som man inte är. Att vara en pjäs på en spelplan, en figur med en förutbestämd roll....

Det är så många av ungdomarna jag möter som, i och med att de kliver över tröskeln till skolan och kliver in i en roll som alldeles för ofta inte är självvald.

Ja, kanske nån gång från början var det på eget initiativ som tuffingen var lite kaxig inför kompisen, clownen provade sina skämt i klassrummet m.m m.m Roller som kanske var felvalda men som skulle kunnat vara ett minne blott. 

Hur många gånger ser jag då inte dessa stereotypa figurer, kanske blir lite förbannad för att de ställer till det för sig och andra.....men lite längre in i blicken finns det oftast nån helt annan. Nån som inte vill vara en av de där schackpjäserna i tonårs-spelet. Nån som vill vara samma person både hemma och i skolan....

Men med åren händer ju något. Mognad och utveckling som förvisso kommer i lite olika steg men ändå slipar på pjäsprofilen lite.

Då jag ibland ( ja, rätt ofta faktiskt) träffar samma unga människor efter ett antal år har den riktiga personen klivit fram och tagit över. Högstadierollen var bara en roll och inte en schackpjäs huggen i sten. Tack och lov...Man blir glad i själen.

Skulle man aldrig möta dem igen så är det ju risk för att bilden av den kommande vuxengenerationen blir oerhört skev och väldigt skrämmande. Eller vad tror du?

 Mortuta