Det har snart gått en hel sommar och denna blomma har envisats med att vara bara en grönväxt,vecka efter vecka. Min goda vän L, med erkänt gröna fingrar, sa att den skulle blomma relativt tidigt...men se, icek det. Jag har vattnat, pillrat litegrann sådär som man visst ska göra och önskat en blommning men utan resultat. 

Så står hon där, på lördag morgon med blygt huvud....husets fröken Dalhia. Jojo, lite som en japansk geisha med sänkt blick, stilla och avvaktande.. (ja, jag vet...jag är klart inspirerad av boken jag läser....)

Jag tar mig en runda på gården och pysslar lite och då jag kommer tillbaka har hon rätat på ryggen och sträcker nu upp sig mot solen.

Litegrann som "se på mig nu". Fin att se på och ska nu vårdas omsorgsfullt så att vi får glädjas ett bra tag.

 Märkligt, det där med växter.....

¤¤¤¤¤¤¤

Nåt mer?

Det är verkligen en fin brittsommardag idag. Båtfolket som inte hunnit upp med sina  farkoster har nog haft en härlig dag på vattnet, långpromenadsmänniskorna kanske gått rekordlångt idag...vem vet?

Själv har jag varit mest hemmavid och pysslat på med hus och hem. 

Symaskinspremiären är överstånden. De där första testtygbitarna räknades inte...för nu har det blivit gardinsömnad och det på riktigt. Långa, långa våder som numera..hör och häpna...blir rakt sydda, inga tjorvställen, inget där undertråden bara gått av...HALLELUJA! Trodde aldrig att det skulle hända...

Men stopp där...nu hoppar vi visst högt lite för tidigt.

Mortutasömmerskan är lite ringrostig....köpte ca 15 cm för lite tyg...kan bli gardiner som klarar en vattenskada typ.....suck, det blir till att hitta på nån fiffig inovation....måste klura på det hela lite...

Alltid är det då nåt...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Under tiden sömnadsprojektet pågått så har jag lyssnat på sångstämmor...på repeat. Samma låt om och om igen. Bara min stämma, envist lyssnande för att den ska sitta som ett gammalt textilplåster i minnet. Är just nu i läget att "alla andra" i min stämma är stensäkra på den där Why we sang-låten och jag mumlar på lite för mycket. Det är rätt bra att lyssna om och om igen medan man gör något annat.

Fast, det är nog klokt att göra det i enskildhet. Omvärlden måste tro att man är lite trög eller kanske något ensidig då samma spår hörs för 15:e gången. 

Tur maken är van....har nog hört det mesta övas i vårt hem..

Sådärja.

Dags att avsluta dagens text. Kattenskräpet har för tredje gången hoppat upp på arbetsbänken, puttat ner sin tomma foderburk och därefter jamat uppfodrande. Vill hon nåt eller?

Mortuta