Så.....nu har jag äntligen satt ner rumpan på en stol och placerat fingrarna på tangenterna för att skriva lite om vår helg på Malta. Denna väldigt speciella helg då vi firade kära älskade storflickan Maja på hennes 30-årsdag. 

Har faktiskt fortfarande lite svårt att ta in det faktum att vår lilla truliga, vithåriga, springsugna, sjungande, ständigt diskuterande och pratande lilltös har uppnått den åldern. Påstår inte att det är gammalt men inser ändå att tiden sprungit iväg på nåt vis. Det var nyss hon satt i mitt knä, jag lovar...

Nåja, vi reste ner under stort hemlighetsmakeri och överraskade henne på morgonen då vi möttes som av en händelse i ett lyxhotells frukostmatsal.

Tjusigt värre med en hord av kockar och servitörer  som passade upp åt höger och vänster.

(Nänä, vi bodde inte där....var bara uppmanade att infinna oss)

  Maja tittade på oss förvåning då vi redan satt där.

"Va, vad gör ni här?"...Hm, gissa....

Att få hela familjen, dvs släkten i flera led då....att inte avslöja sig har varit en konst. Många påminnelser blev det.....Det har visat sig i efterhand att det vid ett otal tillfällen bara varit ogjort att FB eller Instagram fått uppdateringar som skulle kunna ha sänkt våra planer totalt. Inte ens hundvakterna fick lägga upp bilder på glada hunden innan vi hade trätt fram. Svårt, svårt eftersom det var kusinens uppdrag.

Malta visade sig till en början från sin allra sämsta sida. Skyfall av den högre skolan och toksvart himmel och ett gigantiskt åskväder. 

"Hygglo" Väderguden, sa vi då. Vi som hade planerat kvällspicknick med god mat och champagne. Ni vet en sån där kväll med lyktor, filtar, massor av ljus, kanske en brasa och så ett par gitarrer. Extremt mysig familjefödelsedagsmiddag alltså, det var vad vi hade tänkt.

Vad göra?

Jo, mortutafamiljen blir sällan eller aldrig rådlös...vi flyttade helt resolut in hela picknicken till de yngre maltesernas vardagsrumsgolv. Perfekt!

Måste nog säga att det blev en av de bästa födelsedagsmiddagar jag någonsin varit på. Avslappnat. Vi låg på filtar, lutade på kuddar, åt den goda maten, sjöng, lekte quiz, pratade och skrattade....

...och på behörigt avstånd från alla ljus låg katten Pepper och bevakade oss noga.

Givetvis avslutades det med en fin hembakad tårta, Jolinas och Eriks mästerverk!

¤¤¤¤¤

Vi hann med en del annat också på The Rock. Promenader i solen och värmen (som faktiskt kom åter direkt efter ovädret), kettlebellsträning förstås i det nyinvigda Spartan Fitness...som är jubilarens stolthet och skötebarn. 

Svettigt och jobbigt nåt så jävulskt, men man får ju inte ge sig i första taget trots att jag insåg att jag var dubbelt så gammal som de andra.

Fick definitivt ta fram tjurskalletakterna och kämpa.

En promenad gick längs en av alla marinor som finns i närheten. Trots att jag sett dessa små pyttebåtar så många gångar kan jag inte sluta fascineras av dem. Tänk att sitta i den lilla skutan och försiktigt ro ut till den stora flådiga farkosten. Omständligt är väl bara förnamnet.....man får inte ha med sig så många kassar med grejer där inte....

¤¤¤¤¤

Dagarna fortsatte med fotbollslandskamp Sverige-Irland, karaoke-sjungande, massor av god mat på fantastiska restauranger och så många, många glada skratt och en rejäl hoper överraskningar för dottern. Förstod så väl hennes känsla då hon den fjärde dagens förmiddag lite stillsamt frågade om det var slut på happenings nu....Jo, jo det är tufft att fylla år då många vill vara med och fira.

Idag maxar jag med bilder på vackra döttrar. 

Fick på det stora finalpartyt lära mig nåt nytt....shots i jello-form. Alltså, drinkar i små geleformer, de var ju jättesöta att titta på och så väl utförda.

Men...huäh, så äckligt. Men okej då.....det är väl så att jag bara är gammalmodig som vill envisas med att dricka det som ska drickas och tugga det som ska tuggas....inte tvärtom. (Hör i mitt inre hur mina barn säger det till mig)

Vi hade en fantastisk helg och hoppas och tror att dottern också trivdes. Det är inte så ofta som hela vår familj är tillsammans, med alla respektivar och så...det gäller att tokumgås som bara den då tillfälle ges.

Längtar redan till nästa resa söderut, vem vet när det blir.

Avslutar med den familjebild som vi tog en av kvällarna. Med inspiration från Beatles lade vi beslag på ett övergångsställe.....Man måste göra lite ovanliga saker ibland och jag kan lova att de som passerade tittade lite tveksamt på oss, för att inte tala om bilisterna...

Mortuta

okej då...en liten bonusbild...

  jag vill också göra sådär....nångång...kanske....eller?