Nu är det gjort, kulturåret är invigt - bollen är i rullning - tärningen är kastad - lassot är kastad - startskottet har gått. 

ja, ja..detta blir nu ett megalångt inlägg med massor av bilder...du väljer väl själv hoppas jag...om du vill bläddra ner eller titta på allt....

Umeå kläddes i snö, en mängd platser runt citykärnan förvandlades till samebyar med modern twist blandat med moderna konstutställningar och performance. Ljusinstallationer, små hus med elevarbeten om framtidsteman, vinterboule, snöväggar och mängder av annat.

Iskonst av konstnärer från Petrosavodsk, en av Umeås vänorter. Imponerande!

Gillar verkligen den annorlunda väggen på scenen för talare och sångare...

Snöväggar bildade stora textskärmar, skuggspel och annat lite mystiskt. I en container stod en dj och öste på ....otippat må man ju säga....

En jättesnöborg med gigantisk ruschkana för alla barn gissar jag blev populär. Åkte inte själv....

Det samiska temat med en modern twist. En ahaupplevelse var då jag klev in i pubkåtan där tekno-discomusiken dånade och hör att det är jojkande sång till. Detta blandades friskt med senaste listettorna som vi hör på radio.

Ingen större skillnad...partymusik båda delarna.

Den i mitt tycke märkligaste konstnären var mannen som klev in i en is"kub" och stannade där i 48 timmar...

     Hm, liiite osäker på vad han skulle få ut av det. Men man ska väl inte förstå allt....kallt måste det ha varit i alla fall. 

Kronprinsessan Victoria var där med man och barn....och Säpo. 

    Överallt fanns det volontärer som tjänstvilligt försökte hjälpa till med svar på frågor och annat mer handgripligt. Somliga hade det nog mer svettigt än andra...

Lägg nu dessutom till invigningar av gitarrmuseum,blueskväll på en av krogarna, fotoutställningar och andra stora event över stan. Och så ett metalkonsert längre fram under natten....Jo, det fanns att göra...

Under dagar tre skedde detta alltså, med ett visst fokus på lördag klockan 17 då den stora invigningscermonin gick av stapeln ute på älvens is. Man kunde väl aldrig ana att det skulle komma mer än 55 000 människor....på ett område anpassat till cirka 30 000... tokigt trångt och hysteriskt många människor blev det. 

Placerad i mitten av massorna var sikten till isen rätt decimerad, bildskärmarna var avlägsna men ljudet var bra....det var härligt att röra sig till de magiska trummorna, Sofia Janouks underbara röst, höra Åsa Simmas lugna stämma berätta och på långt avstånd ana dansarna och sångarna.

Kul med skotrar som sprutade eld, renflock på vandring, tokigt många dansare med rosa ljuspinnar och så förstås småhelikoptrarna med lampor göra formationer och ett pampigt fyrverkeri som avslut ackompanjerat av vacker "rädda världen"-musik.

Sen var det bara att ge sig ut i Umekvällen och fortsätta umgås med tusentals andra. 

Många åsikter om evenemanget har fällts det senaste dygnet. En del väldigt kritiska och i mitt tycke väl gnälliga...men sån är Umeåkulturen, man är van att säga sin åsikt....i synnerhet om den är emot. Känns det igen?

Sånt som att det var för mycket samiska inslag, man kände inte igen sin stad, för få umemusiker med i showen, för lite utrymme, för långsam show, man såg inget och man hörde inget och så vidare. 

Well, well....jag håller med om somligt men inte allt och det mesta går att betrakta från flera vinklar beroende på om man har gnällglasögonen på eller inte. 

Tacka för att det skulle vara samisk tema på invigningen då det är detta som legat till grund i ansökan och utnämningen av titeln. Hade varit mer märkligt om det varit nåt helt annat...dessutom är samerna rätt ofta undanskuffade som minoritetsgrupp...ja, lugna er nu, menar nu inte renskötseln och allt det utan mer språket, musiken och mystiken. Vi andra mår nog inte illa av att få se och lära mer.

Antar att umeåtouchen över året lär vi få så det räcker... med tanke på alla evenemang som väntar. Stort som smått.

Var det några från stan med i föreställningen? Jo, drygt hälften av de 250 medverkande på isen, dansare, sångare, musiker m.m Helt okej va?

Att man inte såg så bra var lite jobbigt, det är då sant....Hade verkligen önskat jättejättemegaskärmar lite överallt i citykärnan....men, å andra sidan hörde åtminstone jag bra och njöt av det. Inte tusan var det nödvändigt att bli skogstokig och skälla på allt och alla, författa insändare med mer svordomar än vanligt språk och annat....lite perspektiv till annat bör man nog ha....

Har sen flera gånger tittat på svtplay och sett allt nära och då fattat vilken fantastisk grej som hände där ute på isen. 

Jag var där då det skedde, det räcker gott för mig.

Nu ska programmet för året, månad för månad läsas. Vill uppleva så mycket men är ju, om dock rätt motvillig, realist och förstår att det kommer att handla om prioriteringar. Börjar dock med opera och teater de närmsta veckorna...och så gitarrmuseet....och så SuneJonssonutställningen....och så..

Ja, ni fattar....

Mortuta

 

Sara

4 februari 2014 13:30

Tack för att du är så härligt positiv!

Lena

4 februari 2014 14:25

Tack! Det är min inställning till det mesta i livet...blir lite enklare då att leva.

 

Malin Edberg

5 februari 2014 17:14

Bra skrivet! :D

http://nubloggarmalin.wordpress.com

Lena

5 februari 2014 17:15

Tack Malin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...