Förra veckan kunde man se ett inslag i ett av nyhetsprogrammen om två holländska journalister som kommit fram till något, i deras ögon helt häpnadsväckande. Detta via så kallad klassisk undersökande journalistik.        

Vad då, frågar sig den nyfikne raskt. 

Så, så...jag ska strax stilla er nyfikenhet och låta er förenas med mig i mitt gigantiska hak-tappande och nämen-ojdå-tillstånd. 

Dessa två herrar hade med hjälp av elektriska elektroder fastsatta runt rygg, bål och förmodligen också till viss del i de nedre regionerna utsatt sig för smärt-styrkor liknande de smärtor som kan upplevas vid en förlossning. Låter väl som en nyttig erfarenhet, eller hur och kan därför vara en behjärtansvärd övning.

Så långt allt väl....ända tills jag hör en av dem fälla följande uttalande till de andra bevakande journalisterna. Han sa något i stil med...

Okej, nu kan det verkligen bevisas....det gör fruktansvärt ont att föda barn....

  Men herregud människa! Inte hade du behövt använda elektroder och kopplingsscheman och tekniker och studiotid och mikrofonsladdar och sändningsutrymme för att konstatera detta. Du hade inte ens behövs vända dig till nån större statistisk frågegrupp utan bara fråga de 10 närmsta mödrarna i din närhet för att få samma svar.

Då skulle du kunna få höra på äkta direkt-från-fronten-beskrivningar och inga artificiella försök, nädå....raka besked från dom som varit där.

Varför måste något sådant bekräftas av män för att på något sätt få laga kraft?

Ja,ja....det var bara två enskilda journalister som gjorde detta och om man ska vara helt ärlig är det lite luddigt i kanterna huruvida de gör det på allvar eller inte....men det är ändå riktigt irriterande. Lite som en sten i den väl knutna gympaskon då man precis kommit igång att springa...man låtsas att det inte spelar roll men blir ändå skitless och börjar fundera på att reagera....

Jag har länge hävdat att så länge vi agerar utifrån ett jämställt perspektiv, unga/gamla. män/kvinnor, pojkar/flickor m.m så behövs det ingen specifik feministisk kamp...

men nu vet jag inte riktigt längre. 

Vad tycker du?

¤¤¤¤¤

Mortutahjärtat höll på att spricka av stolthet under veckan. Döttrarna kan, efter en riktigt krävande (och då menar jag både fysiskt och intellektuellt) utbildning numera titulera sig personliga tränare, med god kunskap om både muskler, kost och funktionell träning. Ja, de kallas ju PT....för er som är lite mer initierade.

Med stolthetoch intresse följer vi här hemma deras ambitioner och slit för livsprojektet Spartan Kettlebell Gym, Malta.

Grattis Maja o Linnéa!

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...