Då var hemmet fyllt till bredden av prat och saker. Trängsel i skohylla och vid köksbänk, stök på både matbord och vardagsrumsgolv. Högljutt och tjafsigt och tjatigt men också kärleksfullt och hinkvis med värme. Tre kids, två vuxna och alltid minst två djur och så kompisar som kom och gick, sov över eller bara tassade hem sent om natten.

Då var dagar och tankar fyllda till bredden av planering, struktur och omsorg över dessa tre älskade ungar. Dagishämtning, vattkoppor, sagoläsning, husvagnsresor, snuva o hosta, föräldramöten och kramstunder i soffan. Stundtals slitna föräldrar som tankade energi i egna intressen.
Vi har tilldelats tre helt underbara och fundamentalt olika personligheter, och sanningsvittnet undertecknad kan ge 100 % garanti för samma genmix.
Perioder av mer slitsamma slag varvades med gemensam sport och sång och ännu mer kärlek till varandra.

Då, den tiden då tonåringar revolterar och nattsömn bytts mot bilhämtningar, nattvak och allmän oro kom framtidstankarna" herregud, ska de inte bli vuxna o kloka och bo själva nån gång så vi får mer egen tid?". Tankeslingor som styrdes undan i vardagsrallyt men som uppenbart kunde skönjas i horisonten.

Då, när flyttfåglarna övat länge nog flaxade de iväg en tämligen kort bit. Bara till närmsta stad med nära till hjälp och stöd men ändå tillräckligt självständighetsavstånd.

Förstatidsnjutande av att få rå om både badrum, teve och dataskärm själv varvas med tomhet och tystnad.
Tvättmaskinen används endast två gånger i veckan och matinköp kan både slarvas med och struntas i.
"Vad gör dom, hur klarar de sig och vill de hjälp" är nu-och-då-tankar som far genom huvudet....särskilt då man inte setts på några dagar.
Ofta är det dock rätt skönt då helgbesöks-klädhögen stuvas in i nån kasse och åker hem igen och man får ha sin egen nyfunna ordning.

Barnen förblir dock ens barn hela livet, bara i skiftande format.

Nu.
Långt bort och nära kännetecknar livet med de tre underbara. Den skara som utökats med både stora och små kärlekar. Fler personligheter att lära känna och ta till sitt hjärta.

Nu. Långt borta på Lill-ön finns då två av tre. Långt bort från kom-och-ät-med-oss och häng med på nåt kul. Långt från hjälpande händer och hammare. Tack och lov för tekniska hjälpmedel som ger möjlighet till daglig kontakt och flygplan som tar oss till dem då och då. Veckor då det jobbas hårt med allt vad hjälpande nävar och hjärnor kan bidra .

Nu är hjärte-högen utökad med den mest underbare lille plutt som ger än fler anledningar till resor söderut. Rian, hela familjens älskade unge.

Intensivumgänge är väl det bäst beskrivande ordet för våra återkommande veckor.

Nu gäller också att tanka kärlek och omtanke så att det räcker till nästa gång, en sinad tank gör för ont och skapar skavsår i själen.

Nu har också hemmafamiljen byggts ut med den mest underbara Sally. Ett yrväder som rusar runt och fyller hus och med ömsom kattjakt och pipleksaker. Tack och lov för att en av de tre underbara valt att bygga bo lite närmre....

Nu är de tre underbara bevisligen vuxna med egna krafter att styra sina val i livet och se olika möjligheter men inte försvinner viljan att vara där med hjälpande händer....om så behövs.
Nån sorts navelsträng som är för stark för att bli avklippt.

Den saxens styrka finns nog inte

Mortuta