Varför har inte Palmes mördare åkt fast? Hur i friden är det möjligt att en i livet så påpassad mans tragiska livsslut inte kan lösas?

Nu har jag det senaste halvåret läst flera böcker om Olof Palme, sett biofilmen då den nu gått på teve och nu börjat följa den serie på SVT1 som startade ikväll, En pilgrims död.

Det är ett faktum att han inte var älskad av alla och att det förmodligen var många som ansåg att tillvaron/det politiska läget skulle vara bättre om inte Palme var i en så framträdande roll. Men vem/vilka tjänade på att han dog....och det fort och hastigt? Säkert en hel del olika grupperingar.

Ingen av böckerna eller de filmer/serier som kommit på senare år har det direkta svaret....

Ensam galning eller nån politisk grupp? Ja, vem vet. Det var enkelt för alla olika parter sålänge Christer Pettersson satt häktad och rätt länge anhållen. Då kunde de flesta, inklusive mig själv trösta oss med att mänskligheten och godheten inte var helt förtappad eftersom det var ett gammalt nerknarkat fyllo som bytt till sig en pistol och knäppt honom i en rusdimma...

Men...han blev ju inte dömd...och undersökningar och utredningar kunde fortsätta.

Och vi i folkhavet var tvungna att erkänna att mänskligheten nog kunde vara ond trots allt. Vi hade väl här uppe i Norden levt i nån godhetsbubbla och inbillat oss att skottlossning och dödande av både politiker och andra "viktiga" personer bara kunde ske nån annanstans, ja, ni vet....till exempel Kennedy, M L King och många fler.

Poff, så sprack den bubblan....

Nu tror jag att det gått för många år och att vi aldrig får reda på vem som gjorde/beställde/utförde mordet. Trots det finns det säkerligen nån lite polisutredningsgrupp som fortfarande går och gnager på frågan.

Jag tycker att de ska ägna tid och resurser åt de brott som görs nu istället. Det måste finnas hur mycket som helst att jobba med och skulle lika mycket resurser läggas ner på "vanligt folk" finns ju möjligheten att fler brott klaras upp. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Då väldigt speciella händelser händer är det rätt vanligt att man nästan exakt kan redogöra var man befann sig och vad man gjorde vid det specifika datumet. Så är det för mig vad gäller Palmemordet 26 febr -86.

Jag minns fortfarande hur jag står vid fönstret och tittar ut i den mörka vinternatten, har en 2 1/2-åring som inte kunde sova på armen och hör samtidigt på mittinatten-nyheterna som berättar att mordet skett.Overklig känsla.

Estoniakatastrofen, tsunamin i Thailand, Anna Lind-mordet,Tjernobyl-olyckan...ja, även dessa händelser kan via starka minnen hos mig återkalla både väder, klockslag, känslor och tankar...

Givetvis också en hel del personliga starka händelser är kopplade till platser, dofter och samtal...

Har du också sådana minnen?

Det kanske är hjärnans sätt att bearbeta och vårda minnen?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Ny vecka och nya möjligheter

Sänder en styrketanke till en god vän som följer sin far till sista vilan i veckan.

Drar mitt strå till stacken med att sjunga på mitt bästa sätt på begravningen.

Mortuta

Vaknar till en helt ljuvlig lördagmorgon. -20 och en strålande sol. Okej, kylan kanske inte är optimal men vädret i övrigt.....underbart. Om nu solen gör sitt jobb idag så kan det bli riktigt härligt med skidåkning nångång vid lunchtid.

Lördagsmorgonspysslet med Ring så spelar vi i bakgrunden går som en dans. Vattnar blommorna (ja, jag håller fortfarande fast vid mitt 2013-löfte att sköta om dem bättre...) och en titt in i tvättstugan...Nja, vill inte stänga in mig där idag. 

Ha, ha....vilken tur (??) att ingen annan gör jobbet åt mig så det finns kvar....

Julen är utkastad/dansad och tulpanerna tar över. 

Igår gjorde jag omstart på min mångåriga fredagstradition att, efter jobbet gå vägen förbi blomsterbutiken och inhandla ett knippe tulpaner. Ett avstamp mot vårvinterkänslan....vadå, hörde jag optimist? jodå, det gäller att greppa tag i sådant som lyfter i den mörka årstiden....

  FruKatt har likt en militär på Högvakt runt Slottet suttit på vaktposition i husets alla fönster. Spanar, sover en stund, spanar och jamar till lite då det dyker upp en fågel. Kastar då och då en arg blick på oss eftersom vi har fräckheten att ha fönsterrutor som hindrar henne att smyga sig på de små pippisarna som äter ur fågelbordet. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En arbetsvecka har gått. Det gick nog bara nån dag innan rytmen av arbete/fritid kom in i kroppen igen....som om ledigheten aldrig varit där. Mitt nya jobb, dock på mina gamla arbetsplats är intressant och lärorikt och jag trivs som fisken i vattnet....kanske lite ensamt ibland,  saknar surret och samarbetet med mina gamla arbetskamrater.

Den här veckan har varit min sista på halvtid och nu är delmålet 75% inom några veckor. Jag är helt övertygad att det kommer att gå bra men är ändå medveten om att behovet av vila (men också träning) kanske blir något större, i alla fall i början. Det är så lätt att vara övermodig och tro att det går som en dans...jämt. Det är nu snart 1 1/2 år sen jag blev sjuk och vem kunde ana att det skulle ta sån himla tid och att saker/situationer fortfarande inte fungerar helt som jag vill.

Brain crash ( då hjärnan i stort sett ställs i viloläge och "inget" fungerar....) är ett begrepp och tillstånd som jag sorgligt nog fått lära mig att hantera. Vänjer mig inte. 

Än en gång....hjärnan är en märklig del av kroppen....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Men va´ tusan, gnäll och klagan ligger inte för mig.....det mesta är bra och livet är gott nu. 

Nu väntar Vinterstudion, middagsplanering och så......SKIDSPÅRET.

Hunden och maken och jag, vilket team...

Mortuta

Här får ni se bilder från min och hundens lyckliga stund i skogen...som jag helt snabbt skrev om igår. Det är helt sagolikt vad lite snö på träden och det rätta ljuset kan skapa...

Det är alltså bara att konstatera, det finns inget som slår en snörik januaridag med 5 minusgrader, solsken som kämpar vid trädtopparna och bra skid-och skoterspår.

Sorry döttrarna.....soliga ön är ljuvlig nästan året om....men vintern....det ni!

  Efter att ha varit ute i snön och antingen frusit som tusan eller kanske rent av svettats så att kläderna först fastnar och sen stelnar..sådär obehagligt, ni vet....då är kakelugnens värme ovärderlig. Hög mysfaktor och så kan man ju dessutom lägga upp sina frusna tår på kanten och tina upp. Inte illa!

  Ser ni? Lite vårsol va? Jodå, det måste erkännas att det blev lite tjuvpassande på solstrålarna, de är ju inte framme över trädtopparna så många minuter så...lite slump var det nog!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vad mer denna dag?

Inte mycket.

Jobb.

Träning.

Tvätt.

Matlagning.

Har inte läst nåt speciellt som upprört och kan alltså inte spinna igång något djupare resonemang denna gång. Vi får väl anta att tidningarna eller andra media slår till de närmsta dagarna och serverar några stoppers! 

Då jädrans.....då ska ni absolut få läsa mina synpunkter och funderingar....jag lovar.

Mortuta

Då nu de sista saffransskorporna är uppätna så är det väl bara att inse... Vardagskosten är här igen.
Inga små chokladbitar eller julkakor till kvällskaffet längre. Nu blir det på sin höjd ett litet frökex. Spartanskt!

Fast, det måste medges att de är så himla goda, speciellt med en bit lagrad ost på så det är absolut ingen katastrof med det bytet.

Vi har haft ett ljuvligt vinterväder idag och det blev en lång lång havskantspromenad med en hysteriskt lycklig hund....och en rätt så normalhysteriskt lycklig mortuta i vintersolen. Visar bilder imorgon.

Nu måste jag lyssna klart på Lee Childs "Gisslan"....huga, nu är det spännande.

Ses imorrn

Mortuta

Skidpremiären avklarad. Mycket nöjd kan jag dock konstatera att nya muskelgrupper ger sig tillkänna varje gång det är dags för en ovan aktivitet. Hej på er ljumskar!! Nu vet jag definitivt var finns, både fästen och muskler.....

Nya (stav)tag imorgon!

Mortuta

I lördags hade vår lokala tidning ett längre reportage om det intressanta ämnet "var du finns i syskonskaran påverkar hur du blir"....Ja, jag vet att det heter nåt annat men minns inte det just nu.

Nåväl, man kunde läsa om skillnaden mellan äldst, mellan och yngst i en grupp syskon och hur det kan påverka relationer till ev. livspartners osv.

Hela artikeln baserade sig på boken "Äldst, yngst eller mittemellan" av Elisabeth Schönbeck. Den kanske blir en bra vinterläsningsbok, vem vet?

Äldsta barnet beskrevs bland annat såhär: "....duktig, dominant, ambitiös och tycker om att bestämma."...Hm, kanske stämmer....Den förstfödde måste ju också förhålla sig till att först var ensam om all uppmärksamhet i familjen för att sen upptäcka att det ska konkurreras om föräldrarnas gunst. Lite knepigt det också.

Mellanbarnet beskrivs som "...lyssnar både uppåt och nedåt, strävar efter rättvisa men vill oftast inte ta ställning. Medlar i familjen, duktig på att kompromissa och att förhandla." . Riskerar att hamna i kläm. I relationer fungerar mellanbarnspersonligheten med de flesta på grund av sin stora flexibilitet.

Yngsta i en syskonskara då? Beskrivs som "...äventyrare, drömmare, livsnjutare. Hellre gasar än bromsar i livet, är vana att de äldre syskonen är överlägsna på det mesta och kan känna att det är svårt att komma ikapp.". Enligt boken beskrivs småsyskonen som mindre ansvarstagande och mer rebelliska...hm, det var värst...

Det här är väl som att läsa horoskop, vill man hitta likheter så finns det. DEt känns inte som att det är några världsrön som nån plötsligt forskat fram. En lagom dos av skeptisism är väl av godo, gissar jag. Men det är lite kul att titta på sin egen plats i syskongruppen och se om det finns spår av likhet.

Jag är yngst i familjen.

Känner jag igen mig i beskrivningen?

Till viss del....livsnjutare? Jotack, det hoppas jag. Rebellisk? det vete tusan.

Ser jag mina syskon i de andra beskrivningarna?

Det finns fragment som kan stämma...

Nästa steg är att titta på sina barn och deras positioner i gruppen. 

Det blev lite kul...

Vi diskuterade detta över en bit mat med några vänner igår, de har barn i samma ålder och våra liv är rätt jämförbara. Kunde enas om att våra kära barn hade vissa likheter med författarens idéer. Det blev en del skratt och anekdotberättande om våra döttrar och söner. Har man tre barn så är det lätt att generalisera fast dem i beskrivningarna....lite kul om man inte tar det på blodigt allvar. 

Så mina kära ungar E,M och L....vad säger ni? Stämmer beskrivningarna?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

   Kettle bells. Detta träningsredskap from hell.....En järnklump med handtag som man kan göra massor av övningar med. Som jag tidigare berättat så provade vi träningsformen under några svettiga pass på Malta. I strumplästen, för att få bästa balansen, på en liten yta och med endast sin egen kropp och järnklumpen som redskap. Så...jävla.....jobbigt....men kul.

Så nu har vi inskaffat var sin klump ( 8 och 12 kg), vi står på altanen och svingar bells...typ varannan dag och försöker höra dotterns instruktioner i minnet. " Sträck, tryck..."

Hm, det finns "visningsvideos" på Youtube. Kanske bäst att kolla in dem igen.

Ja, ja....jag vet, det är nördigt....vi är sådana i vår familj...alla tränar på nåt vis....en av de gemensamma nämnarna hos oss är väl att det svårt för oss att göra saker långsamt och enbart av njutning...det ska vara nån svett-faktor i det man gör.

Så att det känns att man utfört det.....

Power walks, simma fort, lufsa med hunden i skogen, flänga i skidspåret, löparspåret, gymmet..you name it. Sådana är vi!

Här kan man ju verkligen fundera över hur man påverkat varandra i familjen, vad man fört i arv till sina barn m.m Nog så intressant som syskonpositionen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vinterstudion är dagens fokus. Skidåkning i alla dess former. Skavfötters i soffan, en stor kanna kaffe och mjuka filten. Blir bra det!

Fast......i nån tråkig-gren-paus ska vi faktiskt klämma in en härlig skidtur i skogen. Mina nya löparskidor ska invigas, hurra!

Mortuta

Nytt år och nya tag

2013

Idag är det förmodligen den dag på året då de allra flesta jag ska bli en bättre människa-löften förkunnas. Tätt följda av träna mer, snusa/röka/dricka/äta mindre och en hel hoper andra mer eller mindre vidlyftiga löften. Lite lätt ångestfyllda stunder då föresatser staplas på hög som ett bättre jengaspel.

Givetvis så finns de övergripande önskningarna om 2013 som ett paraply över oss alla: Ekonomisk och politisk stabilitet i världen, stoppa våldet mot kvinnor, inga mer krig m.m m.m

Det vore väl korkat om inte sådant stod först på önskelistan, eller?

Men idag håller vi oss till det mera jordnära och vanliga...

Förhoppningsvis så är alla löften sagda med inställningen att man verkligen ska hålla dem...men av nån anledninig så är det lätt att släppa på löftes-skruvstädet efter ett tag och hamna i det gamla och invanda igen....

Godislöftet håller ...typ, en vecka....sen  blir det en rejäl påse smågodis och sockerchocken är total. Gymkortet inhandlas och nyttjas i januari....sen blir det mer och mer bekvämt med soffhänget igen. Rök/snus-stoppet går lysande till abstinensen är total och feströkandet blir helt plötsligt ett toppenalternativ.

Varför blir det så?

Kan det bli lättare om vi struntar i inte få göra-tesen?

Vi kan ge oss själva löften i positiva ordalag istället?

Väck med inte- och sluta-orden alltså!

Såhär blir mina nyårslöften:

2013

Det här året ska jag verkligen anstränga mig att....

Äta gott och hälsosamt

Röra mig så att jag mår bra

Ägna mig åt sådant som ger mig energi

Ge de påbörjade projekten i hemmet (sömnad, målning etc) en chans att bli klara

Sova mer i sängen än framför teven

Vårda mina blommor på ett sätt som de bättre förtjänar

Skratta och ha roligt tillsammans med mina nära och kära, vänner och arbetskamrater

Använda tid och pengar på ett hyfsat genomtänkt sätt

....inget sluta äta godis, banta, sluta shoppa onödiga saker, inte vara lat, inte slösa, inte slarva.....bara positiva ordalag....

Nu är jag ruskigt nyfiken på DINA nyårsföresatser....vad ska bli ditt positiva tänk för det här superduperunga året 2013? Berätta!!

Mortuta

Gott Nytt År 

önskar jag 

alla ni som vill läsa mina tankar och funderingar över livet

Vi ses nästa år

Mortuta