Vad vore lärarlivet utan en stunds fortbidlning då och då? Jo, tomt och innehållslöst....det är då säkert.

Jag kom nyss hem efter en mycket berikande och inspirerande läroboksträff innehållande tips om hur man jobbar med klassiker, genre-diskussioner och övningar som man direkt kan göra med eleverna. Åh, jag är så sugen att prova detta   

Fast....det bästa med denna träff är nog att jag fått bekräftelse på att mina ideér och tankar om hur man kan jobba med svenska. Det är så skönt att se och höra att det sätt som mina kollegor och jag diskuterat fram är bra. Just det, riktigt bra!

Vi övade oss på krönikeskrivande, min favvostil.....lite så här som i bloggen....alltså, ta nåt aktuellt ämne som du funderar över, skriv ur ditt perspektiv, twista det lite och fortsätt med dina tankar...

Min text behandlade sportkommentatorer som pre-rapporterar, direkt-rapporterar och post-rapporterar varenda j-la hockeymatch timme ut och timme in....ja, ni minns kanske gårdagens blogginlägg....Jag fattar inte hur de orkar älta så oändligt mycket.

"Tom-tuggande" skulle man kunna beskriva det som.

För stunden kan man se ett bra exempel på det, i Skellefteå ishall har brandlarmet gått och tusentals människor måste evakuseras och så. I väntan på nedsläpp ska reportrarna prata om ingenting och ingenting och så vidare....det är en konst det, eller hur?

Vad mer att reflektera över idag?

Skitväder

Gråsvart blötsnö

Snart stora mello-festivalen

maken på väg hem från Baskien

stegräknartävlingen på jobbet går vidare

tvätthögen den bara växer och jag stoppar huvudet i sanden....

Jas Gripenplanen har ingen bränsle

kommunalrådet har inte skämt ut sig alls denna vecka

stora flickan verkar köpa hus nu

lilla flickan verkar krama en britt

sonen ordnar ny teknik till mor

...det var väl allt....

Puh, nu trampar Kenzo runt och det är dags för 5000 nya färska steg innan sängen väntar

Mortuta

I dagens tidning, och gårdagens och förra veckans och senaste månadens har det skrivits väldigt mycket om ishockey. Det är slutspelsdags och därför ska det mjölkas ut så mycket perioder, närkamper, målchanser och matcher som det bara går. Det är nån match varannan dag och man kör formligen livet ur spelarna.

Det är ju inte så att denna månad är deras enda hockeymånad på året, nädå det har varit en lång säsong som är på väg mot mål.

Nåja, då nu dessa matcher rapporteras i radio och tv så är det grundliga analyser av spelarna och vad de gör och inte gör där ute på planen. Det kan handla om hur tuffa eller veka de är i närkamper eller om hur intelligenta speluppläggare de är .....eller bara hur himla bra de är på att "åka skitfort på grillorna och sen skjuta järnet mot målvakten"...

Om det då går fel på nåt vis, alltså att man förlorar, vilket i sig inte är nåt konstigt då ett lag som regel förväntas bli vinnare också. Vad händer då? Jo, då börjar man diskutera vad tränaren gjort för fel och i förlängningen om detta med förluster klagar man att det är dennes fel. Mäh....han är ju inte den som är på isen och åker runt och viftar med klubban och försöker få in puckeländet....varför ska han då bli syndabocken direkt det blir förlust?

Journalister har en besynnerlig förmåga att göra den analysen och sen sticka micken under näsan på en snorig och dödstrött spelare som ska svara på vad som gick fel. Den svarar oftast då nåt kryptiskt som ska vara för de insatta för att göra journalisten nöjd.....istället kanske han ville svara "men herregud, vi gjorde allt vi kunde men dom andra var just idag bättre och gjorde fler mål" och få gå därifrån.

Det överanalyseras inom idrotten så in i norden. Psykologiseras och teoretiseras så att det ibland blir nåt helt annat är vad som det var tänkt från början. Jag tycker att journalisterna är den stor del i detta, de skulle kunna hjälpa till med att hålla ner detta i en mindre hysterisk nivå.

För övrigt så förlorade Skellefteå igår, det är hockeyfeber i vårt län och mina arbetskamrater kan ägna många fikadiskussioner om detta. Jag gäspar då lite lätt och ägnar mig åt annat....

Oj, oj...nu är klockan mycket och jag ska hinna massor innan stegräknaren och jag går på jobbet....

hörs i morgon, då kanske jag funderat på nåt annat stort eller smått....

mortuta

Första dagen som tjänsteresaänka! Under dagen på jobbet så hann jag i tanken planera en mängd som skulle göras under kvällen.

Tvätta lite, läsa lite, jobba en massa, träna en stund var väl ett axplock som skrevs in i agendan.

Vad hände?

Jo, jag somnade på soffan vid halvsjutiden och vaknade för en liten stund sedan (20.30-tiden)!!! Vilken flopp!

Mobilen har ringt och jag har inte hört, hunden har förmodligen velat gå ut en längre stund nu.

Märkligt

På nåt vis så inbillar jag mig att kropp och själ kanske var i behov av detta och därför så deppar jag inte för "spilld tid". Det kommer ny tid så att jag får allt som borde göras gjort....

Maken har begett sig till Baskien, provinsen mellan Spanien och Frankrike. Ska bli spännande att höra honom berätta om sina upplevelser men också vilket språk han kunde göra sig förstådd på. Baskiska är ju inte världens enklaste språk och det är ett stolt folkslag som inte gärna bjuder in nån på grannspråken direkt.

För ca 20 år sedan hade jag förmånen att vara där, i körsammanhang och det var så intressant. Jag minns mycket tydligt gruppen av kvinnor som stod där, utanför konserthallen. De stod där i tysthet med stora skyltar i händerna, skyltar som visade de söner som försvunnit och som förmodligen kidnappats av separatiströrelsen ETA. Det var oerhört starkt att se dessa kvinnor som bara stod där. De sa inget utan höll bara i skyltarna och visade oss från ett tämligen ovetande land något obeskrivligt. Tänk att inte veta var en son/man tagit vägen? Glömmer det inte....

Ett annat ofräglömligt minne från den resan var att jag lyckades med konststycket att bli förgiftad av grundvattnet. Drack lite, lite vatten från kranen och se....det skulle jag inte gjort. Blev så fruktansvärt sjuk så att jag fick ligga kvar på hotellet i flera dagar då resten av kören åkte hem, bevakad och ompysslad av några frivilliga som fått i uppdrag att följa mig hem via försäkringsbolagets försorg. Fullständigt utslagen och starkt medicinerad ägnade jag några extra dygn i Baskien....lite luddigt i huvudet med så många Citodon.... 

Resan slutade rätt bra, efter att jag rest via Bilbao, London, Stockholm och hem och skjutsats i rullstol och undersökts en vända på sjukhus i Sverige. 

Körtävlingen då? Hur det gick? Ja, vi blev nog två-trea kanske...minns faktiskt inte riktigt.

Så går det nog inte för maken, hoppas han har det bra.

Jag får lägga upp en ny plan för imorgonkväll och hoppas på att det blir nåt gjort. Eller...nä, då ska jag ju sjunga HELA kvällen och det är då mycket roligare än både städning och jobb....

nu tar jag en kopp te och sen får hunden en liten sväng.

mortuta

Söndagens finaste tulpaner, något ovanliga men ändå fina. Umeå visar idag upp töväder, slask, plusgrader och allmänt "blä-väder".....men vad gör det. Hundeländet står där ändå vid ytterdörren och verkar ha stora planer för dagens första promenad.

Kanske tänker han sig en springa-som-en-galning-i-skogen-tur där vi får gå på skoterspåret och pulsa litegrann. En sån tur innebär också att han ger sig iväg lite längre ifrån oss och känner mer frihet, inbillar jag mig i alla fall.

Eller är det så att han står där och planerar för en cykeltur tro? En tur med maken som kör som en tok (utan hjälm och inga dubbdäck...hemska människa) minst en mil.

Nja, kära setterkompisen....såhär på förmiddagen blir det en stilla promenad i koppel och allt det andra trevliga får vänta till eftermiddagen.

Att bjuda gäster på sånt man aldrig tilltagat förut kan vara ett vågspel. Vi bestämde oss att chansa "all the way" igår då vi skulle ha middagsgäster. Allt ifrån fördrinken till efterrätten var nytt även för oss.

Bra idé? Nja, till största delen lyckades vi bjuda på mycket god mat....men när det kom till desserten så sprack det....men det insåg vi som tur var redan några timmar innan gästerna kom. En chokladmousse-grej som tyvärr blev som en hård och torr klump som inte ens föll ur skålen om jag så vände den upponer gör ingen middagsgäst lycklig. Det var bara att ränna iväg på Ica och handla lite nya grejer till nåt som vi ätit förut, med speedfart röra ihop nåt och hoppas att det skulle stelna i tid, vilket skedde och alla åt med göd aptit... Men, vi ställde fram en skål med torra-röran också ifall nån ville prova. Ingen ville!

Middagen med våra vänner Göran och Lena blev trots detta väldigt trevlig. Pratade om stort och smått och avslutade med några parti kortspel på nattkröken.

"Fatta, fyrtal i given! Det kan ju inte vara möjligt!", det var det sista maken sa innan han somnade och bland det första då han vaknade....tilläggas bör nog att det inte var han som fick det och därför antydde han nåt om fusk ;)

Jaja, vi ska fortsätta kortspelandet en annan kväll.

Då är det då min tur att vinna.

Ha det så gott alla ute i världen

Mortuta

Regn i luften och dålig sikt, jäklig skön soffa och gott fika i skåpet!

Det var förutsättningarna för mig inför dagens motionstur, eller rättare sagt mina motståndare i andra ringhörnan. Tunga motspelare, eller hur? 

Vad hände då? Jojo, jag snörde på mig löpskorna och for iväg på 4,5 km gå-spring, för det är ju det bästa namnet för den sport jag ägnar mig åt. Alltså, jag vann över allt som sa att jag kunde/skulle/borde låta bli....och nu är jag hemma igen och känner mig väldigt nöjd!

Tänk om man kände sig såhär hejdlöst nöjd varje gång man gjort något som är gott för kroppen eller själen. Vilken härlig känsla i kroppen man skulle ha mest hela tiden.

En ljuvlig nöjdhet sprider sig i kroppen då man....

- ätit en bit god choklad

- löst ett skitsvårt korsord

- åkt utför den svarta pisten

- betalat alla stora räkningar och ändå har lite kvar

- kramat sin älskling extra mycket

- sagt till sina barn att dom är bäst och viktigast i ens liv

- lagat en god middag åt nån som vill äta

- hjälpt en granne med en klurighet

Tänk vad mycket gladare vi skulle vara mest hela tiden....eller skulle man inte orka gå runt och känna efter jämt och ständigt?

Hm, tål att klura på.

Idag är det deklamerat Stora Tvättdagen i vårt hem. Detta innebär att man redan några dagar innan börjar skönja högar lite här och där av saker som på nåt vi ska in i tvättstugan, hunden får av en händelse så många fler mjuka bäddar att prova in och testsova på och vi schasar och skakar bort grus och hår lite överallt.

Det är sängkläder, handdukar och skid och sportkläder i en enda röra i hallen just nu....tvättmaskin och torktumlare går på högvarv och nånstans mitt i detta kaos inser någon av oss att det kanske inte går att låta det bara ligga till allmän beskådan...tills det är klart....Vi ska ha gäster ikväll!!!

Snacka om att "Einstein med vänner" är igång, det är ju då bara att sätta igång med dammsugningen också! Och bädda-rent-jobbet också!!! Och snygga-till-fixet också!!!

Inte underligt att jag gav mig ut på en löptur!

Mortuta

Idag har det varit studiedag på jobbet. Vi har diskuterat och analyserat skolans resultat de senaste fem åren och hur vi ska förbättra dem. Faktum är att vi inte ligger så bra till i kommunen och då slår det snabbt tillbaka i konkurrensen och det blir för många elever (läs föräldrar) som väljer andra skolor.

Det har varit mycket intressant och lärorikt och diskussionerna har gått mellan "ordning och reda" till " mer storföreläsningar i matte" och sen allt däremellan. Men som en litet skavsår finns alltid ordet ekonomi som ett orosmål. Vi får ju inte mer pengar eller resurser....fast det kanske inte behövs heller. Man får väl lära sig att förändra....tänka nytt.....omdisponera....

Vilket himla tur att jag tycker om mitt jobb och älskar dessa ungar och att läsa, berätta och inspirera dem.

Fick jäkta hem för att ta på glitterkläder och dito smink och bege mig till sjungningen på revisionsbyrån. Det blev lyckat, vi sjöng våra filmlåtar omgivna av galaklädda festmänniskor som bara väntade på att få parta natten lång. Kul! Tack Carola för att du ordnade detta för oss.

Hemma igen, älsklingsmaken hade ordnat god middag med tända ljus och allt. Fjällröding på menyn. Suck, det var gott! Nu myser vi i soffan med lite tv-tittande och det är ju ingen avancerad gissning att vi somnar rätt snabbt. Vilken tur att det är en fri lördag imorgon....

Ska ordna en god middag imorgon för våra vänner Göran o Lena....

Tänk, halva nöjet med att ha gäster är att tänka ut menyn och att laga maten. Hm, ska de få sparris eller carpaccio till förrätt.....tunga frågor, eller hur?

Aprilskämten då? blev det nåt? snälla berätta.....

mortuta

  ...så här fint är det här i trakten.

Ja, åtminstone igår.

Idag snöar det!!!!

Igen!

Mäh!

Tar det aldrig slut?

Hör min mammas röst säga " men nog vet du väl hur aprilväder är? Det ska ner mer snö för att det ska töa". Jagvet, jag vet....men vill ha torra gator och cykelbanor, vill vara på till jobbet UTAN termobyxor, täckjacka, tumvantar och toppluva! Nu!

Vad händer idag då?

Tja, det är första april så då läser man, lyssnar på radio och ser på tv med en nypa salt och tvekar inför många nyheters sannings- och trovärdighetshalt. Märkligt att det plötsligt blir så många saker som man ifrågasätter.....eller är det så att det egentligen är så himla många korkade saker som varje dag presenteras i media som vi sväljer utan att ifrågasätta?

Så är det, tror jag!

Vad mer?

Det är kursdag och jag ska sitta på en kall och hård stol hela dagen, med datorn i knä och ta till mig massor av viktiga saker om den nya läroplanen. Låter extremt tråkigt....men se, det är det inte. Jag gillar förändringar som leder framåt (inte alltid sånt man är med om, bör jag väl tillägga) och denna nya lgr11 är verkligen det. Så det är stora öronen och öppet sinne som gäller.

Fast....nog sjutton kommer jag att vara skitless innan femtiden.

Sen blir det sjungande, kvartetten Frost på revisorsfest. Låter ju bra,eller hur?

Det är dags att hänga på "storsminket" och "stor-smajlet" vid halv sextiden och göra sitt bästa. Kul!

Boktips förresten. Läser flera böcker parallellt just nu och en av dem är "Kära Agnes" av Håkan Nesser. En historia om två kvinnor som möts igen efter en massa år och en av dem har ett mycket speciellt önskemål (av dödlig karaktär) som utfall av deras vänskap.

läs den i helgen!

Mortuta

Vadå tänker du som läser? Slut på mjölk?.....slut med snö?......slut med orken eller kanske rent av orden?

Nej, jag tänkte faktiskt på nåt så konkret som SAAB. Hörde nyss på radio och läste i tidningen att det numera inte betalas ut något från Trollhättans fabrik och att de flesta underleverantörer har mist sina ordrar från den nyss nämnda fabriken.

Tänk, ska det, inom en hyfsat snar framtid inte rulla några såna bilar på vägarna längre. ja, ja....för mig är ju märket Saab synonymt med min första lilla beigea V4....och den sorten har ju retat folk tillräckligt för ganska länge sen. Kan ju inte påstå att fuktiga tändstift och igenfrusna dörrar (som man fått knyta ihop med julklappssnören eller långa halsdukar) är det som jag saknar varje dag. Inte heller den gröna Saab som av någon anledning alltid tutade (på egen hand) varje gång vi svängde till höger.....måste ha varit något politiskt tecken att man skulle bli vänsterinriktad, eller? Mitt förhållande till bilar har alltid varit lite vingligt, trots att det varit långvarigt och utan avbrott. Bilar, enligt mitt sätt att se det ska vara nåt som ALLTID ska fungera och helst inte kosta speciellt mycket, ska vara bekväma och rymma allt som jag vill ha med mig, vara "nåt-så-in-i-h-vete" trafiksäkra eftersom jag är extremt åkrädd.....men får jag köra själv går det mycket bättre. (synd att maken är av samma skrot och korn....så jag förlorar oftast i kampen om ratten). Vår bilpark som passerat genom våra händer (och plånböcker) har verkligen varierat från de första årens rent skrot, rappel och elände till en del riktigt komfortabla pärlor.

Min åkrädsla har numera nästan försvunnit efter att vi skaffat oss en såndär högbent SUV, då ser jag mer än förut och kan ha koll på allt. (Sa jag att jag är både nyfiken och utrustad med kontrollbehov i stora mått?)

Så....lilla Saaben, frid över ditt minne, det blir inga fler av din sort.

Nej, allrvarligt talat..... egentligen tror jag mest att jag blir ledsen över att ännu en, åtminstone tidigare stor svensk stor industri försvinner. Och då inte bara från Sverige utan mer konkret stängs, ljusen släcks och grindarna låses för alltid. Vad ska hända i den orten? Det är ju tveksamt om det kommer en stor ersättningsindustri dit. Vad skulle det då vara i så fall? Kanske ett nytt kärnkraftverk som ska försörja oss för all framtid? Nja, skulle inte tro det....

Vad mer att filosofera över denna dag?

Har ägnat stor del av dagen åt att höra 16-åringar göra redovisningar om något som anknyter till Tema USA....på engelska.

Herregud vad de är duktiga! Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av intervjuer, radioprogram, föredrag och mycket annat.

Inser att dagens 9:e klassare är ohyggligt mycket bättre än vad min generation var vid samma ålder. Detta mycket tack vare online dataspel som många av killarna ägnar sig åt, filmer spelar givetvis stor roll och så många många fler faktorer förstås.

Jag hade inte alls det stora ordförrådet och kanske inte heller modet att prata så mycket som dom gör. Det fanns nog inte ens i 70-talets läroplan att man skulle prata och berätta på främmande språk.....nej, då gällde det att läsa och svara på uppgifter. Undrar hur dom tänkte att man skulle göra då man väl stötte på nån som inte förstod svenska. Skriva en lapp kanske?

Hurra för den annan syn på språkstudier!!!

Nu står hunden i dörröppningen och stirrar uppfodrande på mig.

"nå...ska vi inte gå iväg nu då?" tycks han säga till mig. Ingen kan se mer ledsen och övergiven ut än han.

Okej då, jag går väl ut i kvällsolen en sväng innan middagen...

ha det gott alla

mortuta