Vad gör man en dag då solen skiner hyfsat varmt, blåsten inte gnager in i märgen och to do-listan är relativt kort? Går på en promenad och kollar runt lite förstås.

Människor som bor nära havet som malteserna gör, får vare sig man har ett nedärvt intresse eller ej lära sig att leva med de snabba svängningar som denna starka naturkraft har. Det kan vara blåsigt och riktigt äckelväder då man vaknar för att innan lunchomeletten är svald övergå till sol och njutbar temperatur. Lättad går man då ut i lillkoftan för att innan skymningen överraskas av stora vågor och mörka moln igen.

Lite nördigt kändes det som att varje morgon under dessa veckor stå uppe på terassen och betrakta havet och låtsas förutspå dagens temp, klädval, utflyktsmål och liknande. 

Om jag lyckades spå rätt? Skulle inte tro det. Lilla dunjackan på då det blev +20, fintröjan i duggregnet och givetvis minst ett kraschat paraply på gundpromenad.

Nåväl, här bjuds ni på en varierad bildkavalkad från några bättre dagar.

Tack vare dessa fina fiskebåtarna blir bilderna så färgglada och vackra.

Pembroke är ett härligt strövområde i direkt närhet (relativt sett, dvs 20 min promenad alltså) till döttrarnas hemstad. Där kan man släppa glada hundar på grönbete och gå längs klippor och rent fysiskt verkligen känna av havets kraft. Det är populärt för hundägare och de allra flesta man möter är positiva till att hundarna får leka med varandra en stund.  

 ¤¤¤¤¤

Brune Brorsan och FruKatt har de senast dagarna intensiv-kelat med husfolket. Det ska ständigt sittas i knä, strykas runt benen, ligga på golvet och åla runt, gnälla/jama om inte tillräcklig uppmärksamhet ges...ja, man kan nästan tro att husdjuren har saknat oss. Fast, det kanske mest är soffhörnsvärmen och kakelugnsmyset som varit saknat....för det är ju där de vill vara, ovanligt nog rätt nära varandra. Det är numera så att katten vill följa med  hunden på de kortare varianterna av skogspromenad, alltså gillas sällskapet.

Deras tillfälliga fosterhem verkar dock har skött sitt uppdrag på ett lysande sätt. Lagom bortskämda kom de tillbaka. Hunden ville inte äta sin vanliga mat och katten krävde utfodring minst två extra gånger per dag. Precis som det ska vara då man är på jullov.

¤¤¤¤

Längtan efter tulpaner börjar märkas. Tänk att få köpa sitt fredagsknippe och piffa hemmet med lite vårkänsla. Nån fler om känner så?

När är det så att säga politiskt korrekt att börja med tulpanerna tro, kanske tjugondaknut-dagen ska passeras i alla fall? Det lilla julpynt som detta år kom fram är bortplockat och nerpackat i väntan på nästa advent. Kändes lite ovanligt att ha så oerhört sparsmakat med juleri i hemmet men förklarligt. Får vål göra nån sorts kompensation med mycket påskfjädrar istället. Eller kanske inte....

Lite kaffe och lite hejaheja till de som idrottar på teve idag. Den egna sportinsatsen är begränsad än så länge. Flunsan 2.0 är av det värre slaget och biter sig fast som en envis fästing i hundpälsen.

Mer småskriv (småprat i tryck alltså) dyker väl upp om nån dag. 

Mortuta

Umeå har som bekant gjort sitt som kulturhuvudstad och ingen som följer min blogg har väl kunnat missa att engagemanget i detta varit rätt stort. Både som privatperson, arrangör och som volontär och så givetvis som side kick till makens intensiva arbete.

Mellan tummen och pekfingret har det säkert blivit en 20-30 akter (som det verkar heta numera) som beskådats och besökts. Fantastiskt, men samtidigt lite synd att man missade så många bra grejer. Men så är det, man kan inte vara överallt.

   Just i dagarna pågår en debatt om vad som ska hända med dessa glada hjärtan som står lite varstans i kommunen. Ska de vara kvar som minnesmärken, ska de målas om och promota nån ny kampanj i stan, ska man stoppa undan dem på återvinningen eller kanske sälja dem till högstbjudande? Det blir intressant att se vad man bestämmer sig för men det vore kul om de får finnas kvar ett tag och fortsätta fungera som både lekplats och startpunkt för intressanta "minns du då det var 2014-året?"-snack. 

¤¤¤¤

Detta purunga 2015 har fått två nya kulturhuvudstäder som nu har möjligheten att visa upp sig. Mons i Belgien och Plzen i Tjeckien. Det är väl lika bra att direkt dra på sig skämstoppluvan  och erkänna att jag aldrig hade hört talas om dessa två städer innan maken började berätta om och besöka orterna. Nån fler som törs erkänna att det är vita fläckar på er europakarta? Men om sanningen ska fram var det säkert oändligt många mellan- och sydeuropeér som inte hört talas om Umeå innan marknadsföringsturneérna startade.

Men givetvis så har dessa anonyma städer erhållit utmärkelsen/uppdraget på goda grunder och en mängd fantastiska saker kommer att ske där. Programmen ser ut att vara rätt lika Umeås, dvs en oändlig mängd teater-, musik-, konst-, litteratur- och performanceakter. Det enda om avviker något, vid en snabb scanning av programmen är Plzens ölprofilering , det är ju gubevars ölets hemland. Kanske, kanske blir det en tripp åt det hållet under året nu då man fått lite blodad tand . 

Valetta kommer att vara kulturhuvudstad 2018 och det märks att det rustas mer och mer. Det blir ett år med fokus på den tusenåriga historia av invationer och försvar och världsarvsmonument och mycket mer. Under en såndär hopon-hopoff-tur som vi tidigare gjort har vi lärt mycket om alla dessa stormästare, knektar och kyrkobyggnader med mera som säkerligen kommer att lyftas fram då det är dags för Valetta.

Precis som alla andra storstäder är Valetta en stad knökfylld av människor. Turistgrupper och flanörer och skollovslediga barn trängs på gator och torg. Eftersom Valetta omges av en ringmur och ett antal vakttorn, som funnits där i nästan tusen år är många platser upphöjda med god utsikt över vatten och hamnar.

Under vår vandring runt staden med L som vår lokala guide var parken Barakka Garden med utsikt över hamnen kanske det vackraste för dagen.

Precis som andra såna här städer byggs det en hel del i Valetta. Vi hann med att beskåda i alla fall ett bygge. Vid en av huvudportarna in till stadskärnan, i samma vackra sandsten som resten av staden står nu parlamentsbyggnaden (tror jag i alla fall det är). Vackert, nyskapande men också med fingertoppskänsla för det gamla.

¤¤¤¤¤

Vi hann också med ett besök hos en intressant dam. Ja, onekligen är hon bra mycket mer än så. Vi besökte den kvinna som har en skräddarateljé där hon har sytt/syr kostymer för Valettas stadsteater, opera m.m En oansenlig dörr med ringklocka, en smal trappa upp ledde oss sen upp till en trång ateljé fullständigt överhopad av kläder för alla möjliga miljöer och tidsepoker. Sömmerskan visade oss exempel på många fantastiska klädesplagg och hjälpte oss att botanisera.

Orsaken till vårt besök var dotterns klädbekymmer.

Ha,ha..har vi varit i den situationen förr? 

Denna gång inför en maskerad med Gatsbytema och tipset var att besöka damen som för en billig penning hyr ut kläder. Det blev en hel del att prova och till sist var både uthyraren och dottern nöjda. Katjing, typ.

En lyckad dag i Valetta alltså.....

Mortuta