Under veckan har frågan kommit om orsaken till att bloggen inte uppdateras på daglig basis. Alltså, varför jag inte skriver om vad som sker varje dag. 

Hm, för att vara helt ärlig är det förmodligen rätt trist att läsa en ständig upprepning av vakna-äta-jobba-promenera-sjunga-äta-sova, eller vad tror ni?

Nej, att blogga är för mig en mix av grunnande på händelser och situationer, läsa eller fota något som sätter igång en tankeprocess och sen filura på hur man ska skriva om detta. Kan ibland ta många dagar och ibland sker det mer på freestile-nivå. Så, sorry..du som frågade. Det blir även i fortsättningen en bloggleverans som inte har nåt mönster.

¤¤¤¤

Nåväl, de senaste dagarna/veckan har det varit mycket snack om filmen Fifty Shades OF Grey. Har man eller ska man se filmen?.Har man eller ska man läsa boken före eller efter? Kan då meddela att filmen inte kommer på min topplista. Inte heller boken, tyvärr. Upphausad..nanting. 

Tankarna började ändå tvista iväg till olika beskrivningar av kroppen. Fifty-boken/filmen innehåller ju en rätt rejäl dos kropp, kan man väl säga utan att gå in på detaljer. Men kroppsbeskrivningar finns ju för all del i en hoper av annan litteratur, genom tid och stil. Den allra första som dök upp i tanken var det Sara Lidmancitat som pryder en tunnel i Umeå.

" En naturkatastrof är hon. Nödtorftigt överdragen av människohud"

Jojo, det ni...ingen förskönande omskrivning här inte.

Torgny Lindgren, han är då inte sämre. I boken Hummelhonung, som för övrigt är en helt absurd historia som är väl värd att ägna några timmar åt, finns en klockren kroppsbeskrivning.

Läs och njut...

" Den var den naturligaste sak i världen, kroppen, den förelåg och utförde sitt verk även om man inte ägnade den en enda tanke. Den utgjorde en lycklig förening av löst och fast, av flytande och stelnat, slem och emalj, överhuvudtaget föreföll den att vara en skickligt för att inte säga konstfärdigt uttänkt helhet av delar som, betraktat var för sig, kunde te sig skrattretande och i vissa fall frånstötande. Summan, kroppen som anordning och sammanhang, förtjänar både aktning och beundran, man kunde till och med tänka sig att den ständigt var i behov av just aktning och beundran...."

Ha, ha....han vet hur man ska formulera sig. Dessutom är detta kanske nån form av inofficiellt rekord i inskjuten bisats och vidaresyftningar staplade på varandra så att man nästan måste föra egna anteckningar för att begripa vad som menas.

En annan reflektion om kroppar...

Hör man på nån av alla dessa intervjuer med idrottare nuförtiden så får de nästan jämt frågan "hur mår kroppen då?" och de svaren blir oftast "Jo, kroppen mår bra/dåligt/ont/pigg...etc". Hm, som om de själva och kroppen är två helt skilda väsen och att kroppen lever sitt eget liv på nåt vis.

Alltså, hör inte idrottaren ihop med kroppen på ett väldigt tydligt sätt och borde inte svaren bli " Jo, jag har lite ont i kroppen eller Ja, jag är i god form eller nåt liknande...Nån som håller med? Har ni andra tankar om hur kroppar beskrivs? 

Min kropp hör då väldigt tydligt ihop med mitt huvud, sådetså!

¤¤¤¤¤

Solen väckte suget efter promenad imorse. Första gången ut på isen utan Kenzo. I familjen är dessa ickehundstunder döpta till tom-promenader. Med andra ord sånt som vi ska vänja oss vid igen. Tack vare det ljuvliga vädret med skarsnö och några minus blev det bra och vi kan nog tänka oss vinterutflykter hädanefter.

Havet är öppet en bit ut i viken och det var rätt märkligt att stå på isen, höra hur vågorna slog en bit ut och se ismassorna bölja fram och tillbaka.

Energidepåerna fylls definitivt på en sån här dag och man kan med gott samvete bänka sig vid Vintersporten sen och heja fram Kalla & company under dagen.

Mortuta