När det ska skruvas och spikas i vår familj är det åtminstone en av oss som snabbt är frivillig och då med diverse verktyg går igång på uppgiften. Så skedde även igår.

Nyinköpta lampor, röda och fina, skulle äntligen få ersätta de två något kantstötta och provisorisk superlimmade som hängt med lite för länge.

Så...maken var genast på gång med riggandet.

Fram med kökstol att stå på, skruvmejslar och diverse andra mojänger och till en början gick allt som en dans. Ja, en och annan svordom hanns väl med för att på nåt sätt verkligen befästa tyngden i hempysslandet. 

Sen händer det som man absolut inte vill ska hända. Stolen glider undan och maken hamnar i en dubbel salkov som slutar mot köksväggen, tar emot sig med handen och bryter handleden..... 

Fast..det vet vi ju inte då direkt....hjältemodigt anser han att det nog inte är så farligt. Florence Nightingale....alltså jag...lägger isbandage och klappar tröstande. Inga benpipor är synliga, inget skvittrande blod eller avsvimmad karl och det bedömde vi då borde vara kännetecknen för allvarlig skada.

Vi går på middag hos goda vänner och har en trevlig lördagskväll och det hörs inte så mycket klagosång alls om handen.

Men sen....imorse var det ett annat läge. Blek om nosen av smärta kastade den hjältemodige hemmasnickraren in handduken.

Akuten, väntan, röntgen, väntan, ortopedjour, väntan, gipsning, väntan, röntgen, väntan och nu äntligen vilar den numera tvångsvänsterhänte maken ut i soffan.

Så kan det gå minnsann

Men, lamporna sitter bra i taket nu. Det blev så fint. 

Jaha, 

man kan säga att det är skitväder med snöblandat regnslask som blåser lite tvärsöver och man blir kall och fuktig rakt igenom alla kläder och det kippar om skorna och hundeländet blir BÅDE lerig och blöt och.....

eller

man kan säga att det här är det sista och mest effektiva sättet för vädrets makter att få bort snön som ligger kvar och att det är rätt skönt att vända ansiktet uppåt mot snöflingorna och känna hur de dunsar lätt i ansiktet och givetvis är det lätt att andas och väldigt lite pollen i luften.....

Man kan välja inställning till tillvaron....ni vet halvtomt eller halvfullt-principen....

   (gammal bild, har s.k batteritorka för stunden)

Vårens förmodligen sista tulpanbukett ståtar på bordet och påminner om en trevlig fredagkväll med goda vänner. På nåt vis så har de där tvärt påkomna över en bit mat en fredagskväll-träffarna en tendens att nästan bli de bästa. Mat och prat i mängder med R och L där vi hann avhandla stora och små tankar, uppgradera varandra om barnens väl och ve och så förstås planera nåt skoj tillsammans längre fram. Alltså en bra kväll.....

Vad har rört upp sinnena, för folk i allmänhet och kanske för mig i synnerhet?

De senaste dagarna har det varit ett pådrag utan dess like runt på Facebook där en man har skrivit en beskrivning över hur han blivit bemött av Försäkringskassan i samband med hans återkomst till nån form av arbetslivnormalitet efter den lilla dotters död. Han känner sig omänskligt och känslokallt behandlad av myndigheten och det stämmer säkert.

Missförstå mig inte, jag känner all sympati åt honom och hans familj, det går nog inte att på något sätt förstå hur det är....men...jag tycker att det inte är så smart att publicera en enskild handläggares namn för det är ju systemet det är fel på inte enskild tjänsteman. Skäll på dem som skapar regelverket och protestera på den nivå där riktlinjerna läggs upp då kan vi kanske förändra något.

Camilla Henemark gråter en skvätt i tidningarna, denna gång för att hon får FÖR MYCKET poäng och inte alls är så bra som juryn säger och förstår inte varför folk röstar på henne. Offerposition nr 1. Herregud människa, det är ett underhållningsprogram som du är med. Såklart att varje omgång har sin deltagare som genomgår en utveckling från stelt skåp till mera smidig men aldrig riktig danstyp....tycker att Aftonbladet sjunker längre och längre ner i sin löpsedels-sättning då sådant får första plats. 

Då nu hockeyVM dragit igång hade de finländska arrangörerna gjort en kul  grej med sina supportar. De hade tryckt upp en gigantisk bild på den finländska laguppställningen men bytt ut ansiktena i hjälmarna mot fans. Detta hade sköts via FB och på nåt vis hade några icke önskvärda bilder kommit med. Man kunde alltså se Anders Berhring Breivik och Juha Valjakaljo(ni vet Åmselemördaren...) ståta bland spelarna. Mindre lyckat.........

Sådärja

Mortuta

På lördag gäller det. Nordiska Mästerskapen i Barbershop och på bilden ser ni en av de deltagande körerna, Snowflake Singers från Umeå.

Häromkvällen hade jag äran och möjligheten att få vara med på deras gen.rep inför tävlandet. I vanliga fall står jag också där, i full smink och scenmundering men denna gång får jag nöja mig med att sitta i publiken.

           Det är en oerhört dynamisk sångstil och det är i princip omöjligt att inte beröras. En del berörs säkert av tanken "herregud,vad de ser konstlade ut" och en del med " Oh, så roligt de ser ut att ha". Oavsett vilken reaktion så kan man konstatera att att denna musik berör, både lyssnaren och utövaren.

Det går inte att stå där mitt i smeten och inte agera....för då blir man avvikande...det är då säkert.

 En dynamisk dirigent styr med kärleksfull hjärnhand. Det är ju inte alltid lätt att forma den där speciella klangen. Att sjunga i kör är ju att kliva ut från sin egen vilja att styra och tillsammans forma något. 

Kläderna är viktiga och Snowflakes har nya kläder och provade dessa för första gången nu. Det var mycket effektfullt, skulle få oss i publiken att "i vårt inre" se norrskenet bölja. Tro´t eller ej, det fungerar....Gnistrande och vackert.

Det är alltså bara att hålla tummarna på lördag kl. 14:00 för då står "flingorna" på scenen och gör sitt yttersta. Men redan på fredagkvällen ställs några av sångarna på prov, då står kvartett-tävling på schemat. Tävlingsdebuterande RING med fyra tuffa kvinnor ur kören.

Jag lärde mig ett nytt användbart ord för några dagar sedan, hörde det under en intervju med Bodil Malmsten. Hon beskrev en av Frankrikes presidentkandidater som karisma-sanerad.

Smaka på det ordet....beskriver alltså någon som inte har en speciellt färgstark personlighet, någon som blir lite "möbel" i rummet...lite beige framtoning. Men som dock är skärpt och duktig på det den gör men låter andra märkas.

Malmsten hävdade att det kunde vara bra för en politisk ledare att vara sådan, eftersom han då verkligen inte blev vald på populistiska motiv utan verkligen på ren och skär politik. Jag tror hon har en poäng i sitt resonemang. Presidentvalen i sydeuropa präglas ju av skandaler av olika diginitet och man kan ju verkligen undra på vilka grunder de går till val ibland.

Snowflakes är då verkligen inte karisma-sanerade, det är då en sak som är säker. Det fullkomligt lyser om dem....

Lycka till kära flingor!!

Med stolta röster som trotsade blåsten välkomnade manskören våren på Bruksområdet och vi var många som lyssnade. Tror nog att det var första gången på många år som jag inte hutterfrös och därför kunde njuta av hela evenemanget. Solen sken riktigt skönt på oss alla och det var en trevlig stund med vårtal och Vinter ra..., Sköna maj...., Vårvindar friska... och så förstås den avslutande pampiga Norrland.

Alltså Våren, nu är vi redo. Du kan komma fram nu...på riktigt.

Jag gissar att om man kunnat se en flygbild över landet igår kväll och då markera alla grillar som användes. Gissar på tusen och åter tusentals. Så gjorde även vi....en grillad köttbit, ett gott vin och trevligt sällskap. Mys!

Avslutar kvällen med kortspel i mörkret. Tack vare våra uppfräschande insatser av uterummet kan man sitta där länge, länge trots bara några få plusgrader ute...

Valborgsmässoafton är också födelsedagen för några. Kungen blev 66 år, grattis på dig! Kompisbarnet Moa blev 14 år, sänder ett större grattis och hurra till dig.

Hatten av för jubilarerna.

Denna första dag i maj ägnas åt hemmapyssel, sång och hundpromenader.

Känns som rätt kloka val. Gör något trevligt eller viktigt av denna dag ni också. Kanske demonstrera, agitera, lyssna på nån som vill förändra eller förbättra.

Mortuta

. 

Idag har vi startat en ny "tradition" här hemma. Med lagom (alltså sådär varannan eller var tredje vecka) intervall ska en av oss planera och överraska den andra med en aktivitet av något slag. I detta ingår att man också i förväg säga till vilken dag det blir och vilken utrustning som behövs.Som mottagare får man inte säga "jag vill inte" och som fixare måste man veta vad "den andra (läsa jag) orkar just då"....såklart  

Det föll på min lott att starta. 

Solen sken redan tidigt i morse då vi gjorde hundturen. Fåglarna kvittrade som vanligt Helt Hysteriskt! Herregud, när ska dessa småpippisar få lite lugn och ro...

Medan maken bytte till sommardäck (äntligen får man väl säga...har varit olagliga ett tag nu..) fixade jag en extrasupermegagod kycklingsallad, dressing och så kaffe i termos förstås.

Vid lunchtid gav vi oss iväg på cykelutflykt, nåt som är riktigt länge sen vi gjort och jag verkligen längtat efter.

Dagen till ära invigde jag min nya cykel och det var så skönt. Den förra trotjänaren har varit med i 17-18 år och då kan man väl säga att den gjort sitt. Dessutom är jag trött på växlar (21 stycken dessutom) som tjorvar och bromsar som inte tar. Har faktiskt inte cyklat sen dagen innan jag blev sjuk, alltså i mitten av augusti ifjol.

Kan meddela att det var skönt med håret fladdrande och hunden springande bredvid.

Vi fann en fin och vindstilla plats vid ån och kunde där äta lunch, sola en stund, leka med hunden och bara slappa/halvsova utsträckta på bänkarna. 

Med andra ord en mycket behaglig söndagslunchutflykt...

Väl hemma efter några timmar ute var vi tvungna att ta en lite eftermiddagslur. Tänk vad skönt då man kan unna sig det...utan att känna pressen av att det måste fixas och göras en massa hela tiden.

Ja,ja...vi har också en hel del hus- och trädgårdsfix den här årstiden....men allt står kvar...även nästa helg om det inte hinns med nu....

Maken uppskattade utflykten och det var ju huvudsaken (hade tänkt dubbla med ett biobesök också men näe..vi somnar säkert då....får spara det...och jag får ju välja filmen...jippie!)

Så, nu väntar jag med spänning på hans första överraskning...det dröjer väl några helger...och det blir säkert nåt helt annat....kanske jag ska lära mig hugga ved eller gå på stadsvandring eller sushirestaurang eller ett besök i New York...eller nej, det är nog fööör häftigt.

Avslutar dagen med lite löpband, lite matlagning, lite sömnadsfunderingar och så lite klappahundenstunder.

Må så gott

Mortuta

Denna lördag har min goda vän E och jag spenderat tid på Antik och Trädgårdsmässa. Stans mässcentrum inbjöd till kolla på pelargoner och trädgårdspynt-stund i kombo med utställningar, föreläsningar och annat skoj.

En trevlig sysselsättning en ledig dag. Det var nu gubevars inte bara vi två som kommit på denna briljanta idén, fick stå i kö säkert 20 minuter för att komma innanför dörrarna....men det gjorde inte så mycket.

Vi fick oss en extra pratstund.

Ja, man kan nästan ju faktiskt tro att det var kön till nån megastjärnas konsert...och så var det bara en lång slingrande rad av vår-och blomsugna umebor.

Vad bjöds man då att titta på? En härligt nostalgisk interiörutställning med fästet i 50-60tal. Oj, oj vad många saker vi kände igen. Många fniss och ingenkännande leenden kunde höras bland betraktarna. Somligt är sånt som fortfarande känns lite unket...till exempel sånt där sängskydd i brun väv...minns det än från mitt barndoms rum. Men rätt mycket har s.a.s rundat konen och blivit modernt och fränt igen.

Roliga lampor, fladdermusfåtölj och en och annan stringhylla.   

Vi hamnade också framför montern med crashlackstövlar och annat från 60talet som, åtminstone jag aldrig fick men såg men längtansfulla blickar på. Nu så här med backspegelns kranka blick kan jag ju se att det nog inte var några stövlar att tråna efter. Men oj vad avundsjuka jag var på min syster som hade ett par.......

Blommorna då? Jodå, närapå en överdos av pelargoner, penseér, tomatplantor och annat somrigt är väl en sammanfattning. Det fanns så många fina sorter och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka skönheter som ska pryda vår uteplats i år. Det är ju för tidigt att handla dessa än, så jag slapp ta nåt beslut.

Man kunde titta på en sektion med olika sätt att inreda en balkong. Det fanns en hel del bra tips och jag ska nog kunna sno ihop nåt här hemma vad det lider.

Tyvärr tog hjärnan lite stryk av detta och jag blev väldigt trött av allt, stadiet av det går inte att ta beslut och jag vill helst blunda infann sig....Vilket tur då att goda vännen E tog ett stadigt tag i rodret och bestämde för oss bägge två att fika på stan var det bästa.

Så sant.

Fika och trevligt samtal fick avsluta vår lördagsdate.

Måste bara avsluta med en så fin bild på två hundar som vi såg.

Väntande satt de där och spanade ut över gågatan. Många förbipasserande log en extra gång efter att ha kikat på dessa två polare.

Må så gott alla

Mortuta

Idag ska det firas!

Unge herr Elias fyller 12 år idag och vi kom med present och hurrarop. Tänk så skönt att få göra något skoj av en regnig och dimmig torsdag i april.

Grabben förärades med diverse grejer som passar en "nästan-tonårig-kille", dvs tevespel och pengar och datagrejer och lite snyggt till sitt nya rum. Han såg nöjd ut vilket gjorde att vi andra också var det.

Det blev tårtkalas. Såklart!

En skogsbärsmaksatt "prins"-tårta. Riktigt gott, må jag säga även om jag inte är någon större tårtätare....grädden slank ändå ner på nåt underligt vis.

Vad kan man mer glädjas åt denna dag?

Tja, ÄNTLIGEN får systersonen PK spela. Alltså, han spelar fotboll i AIK, har suttit på bänken de matcher som hittills varit denna vår och nu ikväll blev det slutligen nån ordning igen på torpet igen. Heja PK och AIK!!

Mitt syprojekt är i mål. Alltså det första....kuddarna.

Det livar upp litegrann. Hm, undrar vad jag ska piffa till altanen mer med?

Hoppas att det ska bli mer sömnadsproduktion längre fram. Kanske nåt av det lilla sladdriga tyget...kjol? linne? vem vet!

Lyssnade/läste på nätet idag om Oslobornas stora manifestation. Det var ca 40 000!!! personer som gick genom staden sjungande den sång som Anders Behring-Breivik ansåg vara en indoktrinerande farlig sång...om man beskriver det snällt...

Det är en vacker visa (för övrigt en Pete Seegerlåt egentligen....han Seeger, numera 80-90 år skickade hälsning till Norge och deras kände trubadur som skrivit norska texten) om att vi alla är människor, hör ihop och ska hjälpa varandra.

Jag tror den heter Regnbågssången.

Manifestationen gick ut på att norrmännen skulle "ta tillbaka" sången från Breivik och hans gelikar. Vackert var det. De gick förbi huset där rättegången hålls, sjöng sången och lämnade rosor i stora högar utanför. Starkt! Viktigt! 

Jag blev tårögd av att läsa/höra om det...

Avslutar med en nöjd kille....

Grattis grabben!

Mortuta

Såhär fint vad det idag på vår promenad. Det känns helt okej att leva  

Dagen har mest ägnats åt hempyssel: Ni vet sånt som man tänkt göra men inte kommit sig för. Vi har röjt i garderober och lite i förrådet. Fatta så mycket skräp man samlar "i ladorna"....oj, oj...det blev två säckar till olika insamlingar. Det känns ändå bra på något vis då man kan skicka vidare och hoppas på att ens grejer kan göra nytta. 

Det var också idag som syprojektet verkligen skulle sjösättas.

Klippte och nålade och riggade allt för att börja sy. Trädde maskinen, satte mig bekvämt i stolen och satte foten på pedalen. Då händer det som inte får hända. Maskin-eländet syr bara baklänges (!!) Jag gör om alla "maskin-manövrar" som jag nånsin kan men icke det....baklänges alternativt bara på stället i ett enda tjorv.

Min räddande ängel denna dag blir grannen Anna. Hastar över och lånar hennes symaskin och kan börja sy. 

Tack för det Anna!

Det är väl bara att inse fakta. En symaskin från tidigt 70-tal har väl all rätt att sluta fungera nån gång. Lovar att ge den ett värdigt slut.

Tänder ljus och får mysstämning i huset och sätter mig vid teven för att avsluta kvällen. Bläddrar mellan kanalerna bland det olika tävlings- eller underhållningsprogram. Trist...eller kanske mest ointressant. 

Hittar då Dokument Utifrån om högerextrema grupperingar i bl.a Ungern och Frankrike. Man får se hur de förföljer ex.vis romer i små byar och hur de sätter skräck/förföljer minoritetsgrupper eller grupper av människor som "de" anser är mindre värda av nån anledning.Herregud, de är ju livsfarliga!!!!! Dessutom är hjälpen från polis tveksam ibland, de verkar smygva´  på extremisternas sida. 

Bland annat de franska gruppernas aktioner som visas är utstuderade, genomtänkta och får en tydlig genomslagskraft. Det är smarta, använde sociala medier som youtube m.m för att visa sin aktioner. Inget våld, inlindade budskap men oerhört hotfullt ändå. 

Genomtänkt. Oerhört skrämmande.  

Jag får ont i magen av att se och höra om deras åsikter och aktioner.

Vad ska man göra??

Se programmet på svtplay. 

Mortuta