Sådärja....

Då är Mortuta på hemmaplan igen.

De senaste veckorna har varit

magiska, helt underbara, ljuvliga, fantastiska, slappa, skit-jobbiga, 

tokj-la varma, vackra, svettiga...

Ja, det är faktiskt svårt att hitta orden som kan sammanfatta intrycken.

Vi har varit i Italien, i Ligurien. Tillsammans med maken, kära syster och svåger hyrde vi ett  hus med "medföljande" rosenträdgård, ett riktigt fynd får man väl lov att säga. Stort. Fräscht. Lugnt läge. Nära ändå till "stan o stationen".

Med vårt tillfälliga hem som utgångspunkt har vi sen i maklig fart, mycket på grund av den hetta som rådde gjort utflykter lite hit och dit. 

Åkt tåg till små byar runt omkring, sett på vackra saker, vandrat i smala gränder och ätit fantastiskt god mat,pratat och solat och slappat.

Nåja....kanske inte slappat hela tiden.....

Vi befann oss mitt i Nationalparken Cinque Terra och där finns det många kortare och längre vandringsleder upp i bergen....och där klättrade och gick vi.

Eftersom jag fortfarande har en del kvar innan hjärnan fungerar som vanligt så blev det också en sorts "hjärn"-träningsläger. Gick faktiskt bättre än väntat men krävde en del assistans av mitt kära ressällskap. Tack än en gång.....

Vandringsdagarna var helt underbara. Jag tror inte jag någonsin sett så vackra vyer....så många....

Stundtals gick vi mest och ropade till varandra hur vackert det var. Ja, de gånger det var möjligt att fokusera på något annat än var man skulle sätta fötterna eller då man lyckades torka bort den konstant rinnande svetten från ansikte och ögon. Uppåt, uppåt och sen lite trixiga stigar och så brant nerför på, av naturen byggda trappsteg och så upp igen och lite vanlig vandring mitt i vinodlingarna.

Det är svårt att förmedla skönheten i detta kustlandskap men förhoppningsvis kan ni förstå lite av vad vi upplevde via de bilder som jag tog.

                      Herregud, det blir lite tjatigt med vacker-vyerna, inser jag.....

Men

Eftersom jag nu är tillbaka med bloggandet efter "ledigveckorna" så blir det förstås en hel del reflektioner över mina upplevelser och då också mer bilder...av annan karaktär. 

Hoppas att du vill följa....

Nu får det vara nog för denna gång.

Vi ses imorgon.

  Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...