Efter en efterlängtad fredagskvälls-sittning med våra kära vänner Anna och Micke kan man ju tro att det följer en stillsam lördag. Ni vet en dag med möjligtvis en promenad i solen, dåsa i soffan och minst två sovstunder, känns igen va? 

Så blev det nu inte alls.

Våra värdar är hängivna geocach:are och bjöd oss följa med dem och deras vänner på ett lördagsäventyr. Givetvis ville vi det. På med oömma kläder och bra skor, fikaryggan packades och ut i skogen.

Vi traskade på skogsbilvägar, breda och smala stigar och så en hel del klafsande i terräng som inte nån gått förr...kändes det som i alla fall.

GPS inställt på att hitta dagens första cach. Spanande efter något..osäker på vad.. Och så...helt plötsligt står det en julgran mitt i skogen, väl undangömd och syns säkert inte alls om inte ögat vet vad det ska leta efter.

Signering i den lilla burken och så iväg mot nästa som också visade sig vara i jultema, en polkagriskäpp hängde på ett lurigt ställe och vi fick alla trampa nya marker för att hitta dit. 

Dags då för dagens utmaning.

Ny koordinat och ny kompassriktning.

Skogen var väldigt vacker där vi gick, ömsom alla tänkbara gröna nyanser och så detta grå trädverk vilket jag tyckte var riktigt häftigt. Skogsfärgerna på våren och försommaren är så vackra och har man dessutom turen att hinna ut innan myggeländena tar över luftrummet kan man njuta fullt ut.

Kenzo var förstås med på vårt äventyr och det tillsammans med en ny bekantskap. En pytteliten kompis, Eros...tjeckisk råtthund tror jag rasen heter. En tvärhand hög, blåbärsriset var högre än hunden men med ett ruskigt tempo och energi som få. Perfekt lekkamrat till vår jycke som verkligen inte agerar som den åttaåring han är utan rusar i hundra knyck hela tiden. 

Nåväl, den lille fick sitta i famnen ibland också. Ett helt charmerande foto-objekt.

Över stock och sten gick vi under glada samtal och så hittade vi fram till dagens utmaning, en cach högst upp i en  gran prydd med en julgransstjärna. Snabb överläggning gav resultatet att det skulle klättras upp en närliggande stor tall och så sträcka sig över till cachburken. 

Säkerhetsförberedelserna tog ett tag men sen var det bara att ge sig upp. Alla i gruppen skulle upp för att det ska räknas att registrera fyndet. Vi som hängde med som gäster kunde ju välja men eftersom vi blivit lite sugna att hålla med geocach var det väl inte så mycket att fundera på. 

Det var så himla häftigt att hänga där och känna hur vinden tog tag i både kropp, trädstam och grenar. Vill absolut klättra fler gånger, både upp i skyn men också klättra ner i bergsraviner.

There´s no limit...typ

Hemma igen har vi nu registrerat som geocach:are och ska dubbelnyttja alla timmar i skog och mark som vi redan gör med hund och löpskor. Härligt.

Tack Anna, Micke och ni andra för en härlig klätterdag!

Mortuta