Dag 8

I ett snöslaskigt decemberUmeå halkade vi iväg på isiga gator, på spaning efter denna skylt. " En armlängds avstånd" med konst av Fredrik Lindegren. Fredrik har över tid ägnat sig åt allehanda konstformer, däribland målande.

Med stort mod bjöd han då efter några års kreativt arbete in till vernissage och vi kom dit med stor förväntan.

Tekniken är definitivt annorlunda. Glansigt, rätt tjockt papper och graffitifärg. Riktigt cool struktur som gjorde att det verkligen kliade i fingrarna till att få känna på reliefen. Och vet ni vad...jag fick ta på tavlorna, om dock försiktigt. Stillade min nyfikenhet och gjorde mig än mer intresserad av hur ideér och tekniken jobbats fram.

Vilken himla tur att en av konstnärens söner var nyfiken på graffiti och ville att pappan skulle köpa lite färg och svampar och sånt...och vilken tur att pappan blev ännu mer nyfiken och övertog hela konceptet...och resten är historia.

Och snart hänger en av dessa tavlor i vårt hem...

¤¤¤¤

Kvällen fortsatte i kulturens tecken.

Eh, herregud så ambitiöst det där lät...i överkant kanske...nivåerna skiftade dock eventuellt något över kvällen. Hursomhelst....det blev en rejäl långprommis i svagt motlut och is, biljettrivaruppdrag, kvalitétskörkonsert där tårarna trillade innan det var slut, ny isig långpromenad men denna gång i nerförsbacke. Kroghäng på tre bra ställen och sen en avslutande hoppa och dansa-stund till ett riktigt bra Beatles-coverband. 

¤¤¤¤

Då nu konst och Sångkraft ändå är på tapeten passar det väldigt bra att visa förlagan till årets julkonsertaffisch. En vy över den nya siluett som Umeå fått de senaste åren, målad av den talangfulle Adam Stolterman. 

     Snygga va? 

Härligt med talangfulla människor som får chansen att etablera sig.

Själv ska stickningen få sig en omgång om nu inte FruKatt har tjorvat ihop nystanet allt för mycket. I skrivande stund har hon med bestämd kropp lagt sig på stickarbetet och det kan bli lite tjorvigt att få bort henne utan att blir mentalt tillrättavisad av kattmadamen.

Rimligtvis borde hon vara lite trött i sinnet eftersom dagen gått åt till att vakta hus och hem då nu den där lilla rackaren Sally sprungit hit och dit, försökt äta kattmaten och definitivt inte lämnat FruKatt ifred. 

För att skapa nån reda i kaoset parkerade kattskrället till sist utanför dörren och så fort Sally skulle rastas (och det blir rätt många gånger för en 12 veckors valp under en eftermiddag) hoppa fram och se till att valpen fick fart på tassarna och jagar iväg runt huset. 

Nu sover förmodligen både FruKatt och Sally lugnt, dock i var sitt hushåll.

Mortuta