För 28 år sen möttes två relativt nyblivna mammor på en liten mataffär med sina småglin uppflugna i barnsitsarna på varukorgarna. Tycke uppstod på nåt vis mellan både mammor och pojkar, kanske just då lite mer hos mödrarna och med tiden allt mer hos sönerna.

Genom åren har dessa två följts åt, dvs sonen och hans goda vän. Ibland väldigt tight och emellanåt med lite mer avstånd. En trygg vänskap mellan två som känner varandra väl. Det som hela tiden varit en starkt sammanhållande faktor är IDROTT av olika slag. Allt från fotboll, ishockey och en gnutta golf men framförallt innebandy. 

Ikväll var det match dags igen och där stod de tillsammans på planen, precis som vanligt. I sitt kära lag där de fostrats från 6-7 års ålder och, med kortare och längre avbrott varit trogna genom åren. Med samma nummer på ryggen som de haft i många år. Inga småkillar nu utan vuxna karlar men båda med den ljuvliga glimten i ögat och en varm känsla för klubben och laget och varandra. 

Den sista hemmamatchen för säsongen och alla var på plats....spelarna, publiken och funktionärerna. Mixa det med en rejäl seger så kan det inte bli annat än perfekt. Nöjda killar alltså!

¤¤¤¤¤¤

Det är något visst med den sorts vänskap som överlever tonårstid och den ibland slitsamma tidiga vuxentillvaron. Då man känner att man har något gemensamt trots att vardagenslivet kanske inte alls blir lika som den andres och tillfällena att ses inte på långa vägar blir så ofta som man lovat varandra nån gång för länge sedan. Då man väl träffs fortsätter samtalet ungefär där man slutade sist oavsett om det var två veckor,månader eller år sen sist. Det är en skön känsla som verkligen alla är förtjänta av.

Lika underbart och värdefullt som en stark och hållbar vänskap, lika sorgligt är det då man upptäcker att den vänskap som under nån period i livet var så stark och så oerhört viktig flyter ut i intet och blir mer eller mindre betydelselös. En form av separation som, beroende på hur tighta man varit kan vara svår. Detta trots att intellektet begriper att det är sånt som händer, man växer ifrån varandra och alla de andra replikerna som man säger sig själv. Likafullt är det är en sorg, så väl som någon annan.

Jag tror att vi alla någon gång under livet varit med detta. Förhoppningsvis då både den långlivade vänskapen och då också den borttynande dito. Det gäller bara att hitta former för att hantera det.

I mitt liv finns både den där livslånga vänskapen från barnsben och de starka vänskapsbanden som knutits i vuxen ålder. Lika starka båda sorterna men på olika vis.

¤¤¤¤¤

Kvällen avslutades med en behaglig mix av Let´s Dance-repris, ostbricka och kvällssurr med E och J. Bättre kan det inte bli. 

Mortuta