Så är det dags för sommarledighet och semester igen. Nyss var det sommaren 2012...och så är det dags igen. Attans vad tiden går fort. 

Midsommarhelgen står för dörren och sen många långa lata dagar, får man då verkligen hoppas. Det tar ibland lite tid att komma ut ur jobb-fasen och docka in i  ledighetskänslan. Ja, inte så många dar, brukar få av mig klockan och stuva undan jobbgrejerna rätt omgående och inleda med att på ren tjurskalle sitta uppe länge första kvällarna, se dåliga filmer....bara för att jag kan och inte ska upp toktidigt. okej, jag sover mig som regel igenom filmerna men det ska ändå provas..

Ledighet kan vara stressande, fast man vill det motsatta. Hinna göra allt som man förväntas göra, det familjemedlemmar vill att man gör och så det som man innerst inne vill....på en tre fyra veckor. Så gäller det helst att solen skiner, man blir lagom solbränd och så....Hörde en familjeterapeut via en radiokanal ge rådet att man ska utgå från att det blir skitväder och lite smågräligt efter ett tag för då blir man på gott humör varje dag som det inte inträffar. Tja....ligger väl en poäng i det kanske...

Jag vill vara som en katt. Vakna varje dag med en stor gäspning, sträcka på mig och sen sätta mig på förstukvisten och bedöma dagen lite lojt.

Regn?

Jag går in och sover igen.

Sol?

Jag lägger mig på ett soligt ställe och betraktar världen lite. Går en sväng och kollar in vad andra gör, sover en sväng eller springer runt lite. Gör nåt skoj en stund. Gör precis vad som faller mig in och söker mig till sällskap då det passar mig. 

Avslutar dagarna med att äta gott och kura ihop mig i sällskap med de som behandlar mig väl. Kurr, kurr....

Snacka om perfekt ledighet.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Sommar-tid betyder för många människor loppis-tid. Då vår grundfamilj förstärkts med sonens flickvän så har vi då fått en riktigt loppisproffs i familjen. Och det smittar av sig litegrann. Det säkert 4-5 år sedan jag själv var på loppis men förleden helg var det dags igen.

Ett helt gammalt bohag "loppades" ut och det fanns verkligen allt möjligt där. Verktyg, julpynt, campingsaker, cykelhjul i mängder, porslin, pussel i minut och parti och en massa annat. Vi gick där och pillrade och petade i allt och fyndade lite. 

Alltid har man ju nytta av en kökskniv kvar i förpackningen eller ett 500 bitars pussel för att inte tala om små söta ljusstakar...allt för en försumbar summa.

En bra dag alltså.

I vandringen mellan lådor och hyllor kom tankarna på hur det skulle vara att sälja ut allt man har på det här sättet.

Bort med allt och börja på nytt, fast på ett annat sätt. Stoppa den konsumtionscirkus vi alla är del av och sen bygga bo på ett helt annat vis. Bara ha en av varje pryl istället för dubbla och tredubbla som det nu är så lätt att ha. En tv, en soffa, en uppsättning porslin.....ja, ni fattar va?

Tänkvärt men svårt att ta steget ut i...

Ja,ja....det blev en skål också då jag ändå plockade runt i loppishyllorna, trots att det finns tillräckligt hemmavid. Men inte en sån....blå.....fin...

¤¤¤¤¤¤¤

Avslutar med några bilder på de coola hundar vi stötte på en eftermiddag. S.k Frallor ( Fransk Bulldog) med stor energi, kraftfulla och med en gnutta envishet. Oerhört charmerande småhundar som nog med säkerhet skulle kunna ta en match med vår StorSetterherre. Vinner kanske inga skönhetspris i mina ögon men  fulsnygg är väl den rätta kärleksfulla beskrivningen av rasen.

E och J föll direkt för dessa två så...

Vem vet, det kanske dyker upp en Fralla  i släkten, i framtiden.

Mortuta

Denna vecka är det verkligen många känslor i omlopp runt om både i städer och på landet. Känslor som lättnad, glädje och obeskrivlig lycka för att skolan är slut och sommarlovet äntligen är här. Lättnad över att allt som har med prov och studiehets är över....eller i alla fall satt på pausknapp under nästan tre månader. Glädje över att lämna något som är färdigt och lyckan av att vara fri.

En annan sorts känslor som tittar också fram hos en del unga i denna tid. Sorg över att lämna sina kompisar som man kanske under perioder umgåtts med mer än familjen och nedstämdhet över de mål som man kanske inte nått upp till. Uppgivenhet för att man inte har nåt att göra hela långa sommaren och att alla andra har roliga saker att se fram emot. Oro för vad som händer...

Läste nånstans att det kanske skulle vara bättre med ett något kortare lov än detta i barnaögon mätt gigantiska sommarlov. Nu bygger det nästan på att far- och morföräldrar ska rycka in för att föräldrarna ska få ihop ledighetspusslet eller så blir det många långa ensamhetsdagar för de som inte har fritids eller läger att luta sig mot. Om man räknar ihop alla lovdagar som skolbarn har över året är det rätt mycket, någon räknade ut att det rör sig om en 15-16 veckor totalt. Inte lätt att få ihop det som förälder med en vanlig semestertjänst...

Fast, jag vill inte vara i den politikers skor som förändrar systemet till mer skolgång...vill du?

Vår skola hade avslutning igår och redan tidigt på morgonen kryllade det av finklädda ungar i alla åldrar och utstyrslar på vår skolgård. Nytvättade shorts och just inköpta t-shirts bara väntade på att få bli lekta i och sommarklänningarna vippade i takt med Idas sommarvisa.

Så fint!

Sen kom de, så finklädda att tårna nästan krökte sig i de skyhöga "klackeskorna"...de där 16-åringarna som vi sett klafsa runt i tubsockor, gympabyxor och mössor hela året. (fatta att det dolt sig såna snyggingar under bylsekläderna...)Finklädda, lite allvarliga men glada.

Då äntligen Den blomstertid nu kommer...klingade ut över vår innergård med åtskilliga hundra som stod tillsammans och sjöng med flaggor och ballonger som ackompanjemang spred sig varma leenden.

Glad sommar sa vi till alla besökare.

Nu vilar lugnet över skolan och det är lite av slow motion feeling över alla då vi möts i korridorer och arbetsrum. Ett antal dagar av sammanfattning och utvärdering, nån kursdag och så ska det väl skrivas en massa inför kommande höst. Så att man inte glömmer alla så-in-i-%&-bra-idéer....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

  Över till nåt helt annat. En stilla undran. Vem...Vem har designat  och fått s.a.s försäljningsgodkännande på byxor av den typen. Sommarbyxor för män....som är cirka 10 cm kortare än vinterversionen. så korta att benen och de väl uppdragna sockarna syns men så långa att knäna och underben är väl täckta.

Herregud, inte i min smak....

Efter att ha promenerat bakom denne man så införde jag raskt ett "förbud" för maken att vare sig inskaffa eller bära sådana. Inte ens på vedbacken. Sådetså!

Mortuta 

Långhelger är ljuvliga, de öppnar upp möjligheten att vara spontan och man så vill ge sig iväg några dagar.

Så tänkte vi, Mortuta och maken. Vi leasade ut hund och katt, kollade in väderprognosen och bestämde oss för att Luleå skulle vara ett trevligt resmål. Lagom långt bort och så kan man åka tåg dit, praktiskt och trevligt färdsätt...tar inte så lång tid...trodde vi.

  13:04 stod vi där på stationen, i god tid som det anstår en tidspessimist...och det är jag under stundom. Tror sällan att tiden ska räcka till, att man ska vara sen och så.

 Vi parkerade oss vid ett fönsterbord, med fika och dagstidning som lagom sällskap under de där fyra timmarna som resan skulle ta. Åker, skog och äng susande förbi utanför vårt fönster och det var rätt mysigt. Småprat med varandra och med andra resenärer förgyllde lite extra.

  Sen stannade tåget, mitt i skogen. Vi hade visst kört på en ren och det lilla gulliga ( läs klena) tåget klarade uppenbarligen inte det. Två timmar senare blev vi evakuerade ut, fick gå med vår packning i gåsmarsch längs spåret med tågföraren i spetsen till en buss som förde oss till Luleå ett antal timmar försenat. 

Ja....sånt händer, blev vi upprörda eller var det lite "charmigt"? Njae, knappast men enligt de andra mer norrbottensresvana resenärerna händer det rätt ofta att det händer grejer och man blir försenade. De var luttrade och tipsade om hur man får tillbaka biljettpengarna och annat värdefullt.

Vi kom fram i alla fall.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vad gör man då i Luleå? Det finns säkert en massa som man bör ha sett och gjort men vi hade en egen idé på trevligheter.

Promenader runt alla vattendrag, kolla in de historiska platserna som finns längs strandpromenaderna. Vi gick och gick och gick...

Eftersom maken är i utkanten intresserad av vår stads stora kulturhus-satsning stegade vi givetvis till Luleås härligt vackra Kulturhus. Stort, ljust och med många många intressanta mötesplatser.

Nån som vet vad den stora silverklutten ska symbolisera? Sen kan man ju då fundera vad Umeås nya kulturhus skulle kunna ha som entréstaty....

Jamen, sen var vi ju runt och bara njöt av vackra, annorlunda och roliga saker.

Åt god mat på både s.k syltor och finkrogar. Shoppade lite även om det inte är vår allra bästa gren...

 ....sent på kvällen höll denna man på med väggmålning, det var så fascinerande att stå där och se hur det växte fram.

   En trädinstallation i en park. Så läckert!

  Etersom det var studentfirande då vi kom så var det en och annan cool kärra som drog fram genom stan, fylld med skrålande nykläckta studenter. Inte så ovanligt alltså....men skylten på det här ekipaget var ändå rätt orginell.

Som ni märker så hände det inte speciellt mycket under våra dagar i Norrbotten. Tre dagar i varandras samtal och sällskap, det räckte bra för oss.

      Solen gjorde ju inte saken sämre....

Mortuta

Avslutar med en dramatiskt blå vy från i lördags kväll. Det var varmt, vindstilla och mystiskt blått över både vatten och himmel.

En liten minibonushelg är det nu. Först en nnsdagskväll, lite som "lill-lördag" och så en torsdag som i år är Nationaldag, alltså  röd dag i kalendern. Lägg sen till sol, behaglig värme,långpromenad, nån glass, pyssel ute i trädgården och så lite god mat som avslut så kan man ju inte annat än må gott.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Bilen och hunden försvann igår till äventyr i Jämtland. Bra deal ansåg sonen, med billånet ingick nämligen Den Brune skuttehunden som bonussällskap. Allt för att vi ska kunna för ovanlighetens skull kunna åka lite hur vi vill under några dagar.

Skönt ansåg vi...igår.

Men efter en timme ungefär, då började vi båda flacka med blicken, leta i alla rum, ifrågasätta varandra meningen med kvällspromenaden utan hund och annat hundrelaterat. Vi saknar med andra ord vår bushund.

Nåja, han verkar vara hårt upptagen med att vakta jämtfamiljens kanin....

    Grannens hund, som oftast hänger vid tomgränsen i väntan på sin lekkamrat fick då igårkväll komma med ända upp på uteplatsen. Lycka! Vad gör han då? Jo, givetvis pulvriserar han en av Kenzos leksaker....bara för att möjligheten fanns. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det är alltså Nationaldag idag och då borde man alltså vara på G. Vi gav oss ut vid lunchtid för att "känna av nationaldagsstämningen", räkna flaggviftare och njuta av foklhavet med både unga och gamla.....för första gången på rätt många år har vi inte sökt oss till museiområdet i stora staden denna dag. För övrigt ett jättetrevligt arrangemang. I år satsade vi på hemmaplans-klang och jubel. (jädrans, har ju glömt att ta fram bordsflaggan....sånt slarv)

Nja..inte var det många som hade flagga och inte ens med rejäl fantasi kan man kalla det folkhav. Ni vet, där vid kiosken och ICA, där man som regel stannar till en stund då man är på promenad...Men många glada glassätare, tippande sanningsägare och ledighetsflanerare mötte vi i alla fall på vår tur. Man får väl vara nöjd med det lilla formatet då....

Grattis Sverige får vi väl säga. Hoppas du får må bra även ett år till!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåt annat som hänt?

Det är avslutningstider och de allra flesta av oss har väl en sådär tvåtre happenings att avverka i början av juni. Terminsavsluten står som spön i backen och då ska det antingen brännbollas, grillas eller fikas...finns knappt nåt avlsut med självaktning utan potatissallad, slagträn eller festis. Här uppe i norr inträffar dessutom att man med fördel samlas  på gräsytor som tyvärr redan är paxade av en miljon myggor. Inte alltid kul att slåss om luftrummet. 

Denna vår har jag dock legat lite lågt på flängandet på avslutningar av infektionsskäl men valde dock att vara med på Flingornas dito. Ingen brännboll, inget grillat och inte ett gräsfärgat knä så långt ögat kunde se.

Däremot kvartettstafetter...

(och jag fick dirigera, för nåt ska väl en "stum" tenor kunna bidra med)

...och så vrålfika av den högre skolan. Jag blir faktiskt mätt av att bara se bilderna. 

Det bjöds dessutom på lite kul kvartettunderhållning och så en massa spontansång hela kvällen. Ett bra körkalas alltså.

  Äppelträden står i blom och det är så så så fantastiskt vackert. Jag skulle kunna stå där under och göra en "Ferdinand"...ni vet lukta på blommorna...dagarna i ända.

   Trädgårdslandet är riggat och nu tusan får det lov att växa. Sådetså!

Avslutar dagen med lite kaffehäng ute i kvällssolen med maken...och FruKatt.

Ha det gott alla

Mortuta

Då solen skiner och det är såhär oerhört vamt och ljuvligt....ja,då spritter det i mina ben och jag vill göra små glädjeskutt nu och då. Svänger lite extra på kjolen då jag går till jobbet och ler lite extra till hälsning åt de människor jag möter. Ett litet glädjesprång inne på Ica kan hända. 

Tänk vad fint väder lockar fram hos de flesta av oss....

Glada människor som helst vill prata om sol och gräs och blommor och glass och...

Hos mig sker det något då vädret vänder till sol. Då drabbas jag av en närmast tvingande fotomani. Den fina röda kameran ska helt plötsligt med på alla hundpromenader, jag bedåras av allt vackert jag ser och den färgprakt som omger.

Upp med linsen och betrakta stort som smått. Och....ja, ni blir stundtals överösta av mina bilder. Patetiskt? Kanske det, ni får väl blunda då eller låta blir att klicka upp dem till storbild om det stör.

Men....det är faktiskt så att jag verkligen försöker SE med egna ögon och eget sinne, inte via kamerans lins. Det vore som att till exempel bara äta alla goda bär från fryspåsar och låta bli då de finns i landet färdiga för plock. Förmätet mot naturen på nåt vis.

Kan ni tänka er så många nyanser av grönt vi upplever nu? Oändligt.

Ja, jag vet att jag tjatade om detta förra våren och våren före det och tog lika många gröna bilder då också....men det går inte att se sig mätt, det är bara så.

  Se så vackert!

 Inget är som norrländsk försommar, det är bara så. Ljuset....suck!

¤¤¤¤¤

Skutt

Sådärja, jag var bara tvungen att sommarlyckoskutta litegrann såhär på torsdagskvällen...hunden tittade på mig som om...ja, jag vet inte vad.

Karlavagnen ikväll har temat "vad gör dig lycklig?". Enligt forskning är vi svenskar näst lyckligast i världen ( enl. studien så är australiensarna lyckligast på jorden) och om man ska dra några slutsats av Instagram- uppdateringarna så är lyckan bländade vackra motljusbilder, god och läckert upplagd mat, gosiga bebisar, svettiga träningskroppar och goda drinkar. 

Önskedrömmar eller verklighet, vem vet egentligen?

Vad gör dig lycklig? törs du skriva några rader här på mitt kommentarfält och berätta? Blir du nöjd eller toklycklig? 

Jag blir så in-i-bängen lycklig av småsaker. En vacker melodislinga som jag sjunger med andra är en av mina största lyckokänslor, bilder ( jo, ni vet ju det vid det här laget), att resa gör mig lycklig, va med maken i vardagen förstås, att vara frisk är lyckopiller för mig, en storvinst skulle nog göra mig liite lycklig trots allt.....men, att träffa mina barn är nog det allra bästa trots allt.

Avslutar med en härlig bild av vår kära FruKatt, hon är så cool....

Så....kom loss med lyckan nu

Mortuta

Att göra nån större grej av Mors Dag har aldrig hänt i vår familj. Nån extra kram, nåt egenhändigt tillverkat kort eller så kan väl historiskt beskriva firandet.

Min mamma dog för snart 20 år sedan efter ca 15 år av svår sjukdom. Sorgligt...

Tänk vad jag har saknat en mamma att ringa, fråga om råd och allt annat som man "har " en mamma till...

Förhoppningsvis får mina barn dras med sin tjatiga, kramiga, oroliga, intensiva, glada mamma i många många fler år än vad jag hade....



Grattis på Mors Dag mamma Birgit

Mortuta

En skön sommarlördag idag. Promenera med hunden...fast varken han eller jag är riktigt tillfreds med att det måste utföras sååå långsamt. Ja, ni vet min stalker..flunsan...hänger ju envetet med.

Nåja, sova i solen...sova i skuggan....hänga med vänner över en kopp kaffe....planera ( i tanken i alla fall) trädgårdslandet....läsa lite....
En bra dag trots allt.

FruKatt solar sig också och bryr sig inte ett dugg om att jag kanske inte vill ha grävt bland buskarna. Phff, hon blänger lite och gäspar sen stort och fortsätter göra som hon vill.


Förfäras återigen över ännu en dag över bil- och husbränder nu i både förorter och städer. Vad händer och varför? Unga utan vettig sysselsättning, långvarig arbetslöshet nämns som en av flera orsaker ( enl. Nyheterna är det mest unga män som agerar ). Så är det säkert....men varför poppar det upp just nu och just på dessa platser. Situationen med arbetslöshet och så finns ju på många många småorter över landet....många killar,pojkar, unga män som har svårt att ta sig vidare från byn/samhället/orten. Sprider sig oron och frustrationen över landet tro?
Som vanligt är det mest oskyldiga som drabbas, bil- och husägare som bara råkar bo i där....men å andra sidan verkar man tycka att det är ett " bra" sätt att tvinga fram reaktioner från styrande.

Morsdag imorgon. Inte nån större grej, men det blir kul att få krama om sonen lite vid lunchtid. Mer viktigt blir att säga hurra till Fina Jolina på hennes födelsedag...och så för en gångs skull sitta i publiken och avnjuta Sångkrafts ljuvliga vårkonsert. ( får ju inte ta en ton själv pga krånglande stämband...)
Välkommen ljuva söndag!

Nu måste vi nog solochvärmepromenera igen, vi ses

Mortuta

Om man har turen att växa upp och leva i en fredlig miljö så har det närmaste man kommit våld, skräck och ofattbar grymhet kanske varit via film och böcker. Ni vet det där att läsa en extremt obehaglig bok och rysa ända in i märgen där i nattmörkret med läslampan som enda sällskap men njuta av att veta att det bara är i litteraturens värld. Skyddat alltså.

En riktigt jobbig känsla infinner sig då verkligheten visar sig vara lika ond eller rentav ondare...

Jag började läsa en bok för en dryg vecka sedan, den startade så hemskt med ett brutalt mord på en ung flicka som sedermera blev styckad i bitar för att kunna röjas undan. Hela boken handlar sedan om unga flickors utsatthet och hur somliga män kapar friheten och rörelseutrymmet för sina kvinnor.

Jag upprördes gång på gång under läsningens gång, var ibland så arg då jag läste att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken en stund. Upprörd! Icke desto mindre medveten att det var en upphittad historia.

Sen händer det på riktigt. En ung kvinna försvinner då hon är på en löprunda i ett friluftsområde, hittas mördad och styckad. Det blev verkligt.

Galenskap och ondska finns överallt...gång på gång på gång.

Helt plötsligt känns det inte alls lika häftigt att läsa blodiga deckare.

Gång på gång har jag den senaste veckan sett, läst och hört om våld, kravaller och bilbränder. Rädda och frustrerade människor, både de som vill förändra men även de som bara agerar huvudlöst...

Även det känns främmande, sådant man förut förknippat med Paris förorter, Mellanöstern eller Londons bakgator. Nu är det Fruängen, Hjulsta och andra söderförorter som står i brand...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Våren kom och gick snabbt. Tror faktiskt att den passerade under en förmiddag förra veckan. Ofta hör man det skämtet att våren är en så snabb företeelse här. Det där med att "mellan hägg och syrén" är så fin period av försommaren. Pyttsan, det är gjort på en helg. Snöfritt - gröna gräsmattor - myggor =försommar!

Med andra ord har sommaren kommit till norr. Det är varmt och skönt, shorts och sommarklänningar fyller skolgården och många på jobbet vill förgylla sitt lunchkaffe med en smaskig glass. Entusiasmen för skolarbete är dock inte på topp till mina kollegors förtvivlan, många arbeten är kvar att bedöma.

Mitt kontor har sol hela förmiddagen och en rätt lång stund efter lunch, med andra ord en alldeles egen bastu den här delen av året. Kan ju inte gå alldeles för lättklädd med hänsyn till mina kära arbetskamrater men....nog har det lockat att slänga ett och annat plagg då svetten lackat.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Hur var då Kulturnatta? Den där happeninglördagen förra heögen med "tokigt och likt" i kulturväg. Jodå, det var...mycket, högljutt och varmt och trevligt.

Solen och värmen fullkomligt strömmade över oss besökare. Alla uteserveringar och krogar var knökfyllda av umgängessugna människor. Att bara sätta sig ner och få göra sin beställning var ett smärre dagsverke. Det gällde att vara utrustad med ett stort tålamod. Men, å andra sidan så var det dagen då de allra flesta hade tid att vänta. Det var så många att prata med, titta eller lyssna på.

     Till och med blommorna runt torget var extra färggranna. Palmen med kulörta kulor var nog det kitschigaste för dagen. Jojo, allt för att synas i mängden.

         Musikaliskt då? Extra mycket metal, grounge och  hårdrocksblues kan jag tycka. En och annan folkmusikgrupp, både på stora och små scener. Trubadurer i vardande som försökte göra sig hörda, nån liten här och där och så lite coverbands förstås. Lite stand up och så jazzgrupper och körer. Ja, och så countrybandet som blev lite av vår favorit denna kväll. Ulf Edberg Highway band...en mix av Gart Brooks och Johnny Cash med ett månghövdat band...med bland annat blåssektion, mandolin, banjo och ståbas. Det svängde kan jag lova.

  Jag bidrog till det hela med att tillsammans med resten av Snowflakes delta i en körkonsert i stadskyrkan. Fullsatt, fullt ös! Kändes lite annorlunda att köra hela koreografi-stuket där framme vid altarringen...nåja, det är väl på tiden att man dansar loss även i kyrkorummet. Lite humor blev det dessutom då vi under hela konserten ackompanjerades av en dov ton som låg på hela tiden...det var Death Metal-festivalen i parken intill som gled in i vår klang. Rolig mix.

  Måste också visa den läckra sångerskan i countrybandet, som kommen från 50-60talet. Rena June Carter-kopian.

Tack Malin för att jag fick ta en bild på dig.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Slutligen, ett jubileum.

Min envisa influensa och jag har nu firat nu två månader ihop. Har försökt göra slut så många gånger men inte då...enveten typ den där I N Fluensan. Snacka om stalker.

Mortuta