Vad gör man av en dag utan förbokat program tro?

För det är ju rätt ofta att man har de två stackars helgdagarna fyllda. Åtminstone så har jag det...Men ibland händer det.... då man inte har tänkt ut redan i mitten på veckan att " på söndag då ska/måste/behöver jag göra ditten och datten"....

Så har det varit idag. Bara på känsla blev det då..

Sovmorgon

Samtal över hallonbuskarna

och så..

  Fotboll.

Det är faktiskt inte varje dag (vecka, månad, kvartal) som jag beger mig iväg för att se på fotboll. Om man nu inte räknar med släktingbarnens "knattematcher" eller hemmamatch då maken ändå ska jobba där och sånt. 

Men idag hängde jag på då resten av familjen åkte på div 6-match.

  Upp på den knirrande träläktaren, heja med både försynta småviskningar och kanske lite högljudda utrop och om det var just det som hjälpte killarna till seger, det vete tusan. Men vann gjorde de i alla fall.

Kul!

¤¤¤¤

Med det faktum att en intensiv VMsportperiod är avslutad (Fri idrott alltså) så har jag funderat en del över konsekvenserna av detta.

Många hävdar att sport på teve och radio inspirerar och ökar folkhälsan och att vi, människor i allmänhet alltså, blir mer sugna på att röra på oss...då vi ser idrottarna kämpa.

Tveksamt...då tablåerna fylls av sport så är det så lätt att bli hängande och se på atleterna...och skjuta lite yttepytte på sin egen träning.

"Jag ska bara se lite först och sen ge mig på min egen träning"...

Jojo, det gäller att ha stark självdisciplin.

Och det ska väl erkännas, den disciplinen finns inte alltid.

Är det bara jag eller?

  Vilken tur då att det är slut på VM-sändningar för den här gången.  

Det är bara att damma bort fikasmulorna från knäna och ge sig i kast med den egna hälsan igen. Ingen pardon !

Vet dock, tack vare dessa  idoga studier av friidrottarnas olika grenar att jag aldrig någonsin ska prova på vare sig stavhopp eller gång.

Framförallt inte tävlingsgrenen gång...herregud så ont det gör i höfterna av att bara se dom fara fram. Deras höftkulor måste vara blanknötta eller kanske är de redan utbytta till plastdito, vem vet? Dessutom verkar reglerverket vara en aning luddigt, svårt med trovärdigheten då de (domarna) släpper förbi de som halvspringer men plockar dem som kanske skulle fått gå kvar.

Stavhopp mest för att det ser ruskigt svårt ut och förstås det faktum att jag är så himla höjdrädd.  

Men om jag nu får fantisera lite och ge mig själv en del nya egenskaper så skulle min favoritgren definitivt vara spjut. Tänk att kunna trycka till i utkast och få iväg den där himla pinnen 90 meter...vilken känsla, kraft...så häftigt.

Vilken gren skulle du vilja vara bra i?

¤¤¤¤

Slutligen vill jag lyfta fram och hylla Emma Gren Tregaros nagellacks-manifestation.

Det behövs inte alltid stora ord och paroller för att visa vad man tycker.

Mortuta

Som de allra flesta nog redan upptäckt är fotografering en syssla som fängslar mig rätt mycket, åtminstone periodvis. Det är lite som med att måla....gissar jag....man måste ha inspiration, känna rätt flow. 

Det kan gå månader, eller kanske i alla fall åtskilliga veckor och inga bilder blir tagna. Inga motiv dyker upp och det finns ingen fantasi eller rätt blick för detaljer. Jag orkar liksom inte engagera mig i omvärldens skönheter.....

Sen....så kommer det igen. Idéerna och tankarna....Blicken söker vinklar, färger, motiv och så mycket finns att se. Som bilderna ovan, FruKatt låg där och solade, blängde på mig litesådär som bara hon kan. Rullade runt och njöt av tillvaron.

Kunde ju inte låta bli att fånga henne på bild.

Dock tror jag att det finns en risk att man kan sluta se omgivningen på riktigt utan använder fotolinsen som öga. Blir upptagen av att jaga de perfekta bilderna och glömmer se och uppleva nuet. Därför ska kameran läggas bort då och då...

  Både huskatten och hushunden är roliga att fota, definitivt rörliga motiv och inte alltid helt pigga på att samarbeta.

Desto roligare är det då det blir bra.

¤¤¤¤¤

Vad mer?

Tja, jobb och vardag igen. Sova i hyfsad tid, begränsa läsandet på sena kvällstimmen och sen kliva upp i god tid. Så är det!

Det är kul att vara igång både med jobb och med en del av sånguppdragen. Flingorna har startat och det var så oerhört kul att stå där på gradängerna i gårkväll tillsammans med alla härliga kvinnor och ta sats mot höstens arbete.

Ser redan fram emot julkonserterna med Daniel Lindström som gästartist.

Ha, ha....ni lär få höra mig tjata om det....jag lovar.

Nästa vecka drar Sångkraft igång och då är det fulländat!

¤¤¤¤¤

Jamenjustja, jag skulle skriva lite om bra böcker. Attans, det har jag ju glömt. 

Nåja, jag ska samla tankarna och se om jag kan tipsa er om något jag läst och gillat.

  Avslutar med en fin bild på tre små släktingar på besök.

Kenzo blev rejält klappad och kliad och dresserad under några intensiva timmar.

Vi ses

Mortuta

Nämen, hur gick det här till?

Är det redan slut....semesterledigheten alltså.

Inga fler sena sena nätter med korsord, radio och tända ljus?

Inte somna om efter morgonkaffet?

Slut på mitt-på-dagen-siestan och lilla glaset rose´?

Nja....åtminstone inte lika ofta....

Tänk så fort den går, den där ledigheten som man längtar efter hela mörka vintern Antagligen är det pga vårt mörka klimat och vår hunger efter sol och värme som gör att vi rätt ofta intensivupplever sommartiden. Maxat av det mesta, både sånt i kategorin fart och även dito vila förstås.... 

De sista dagarna tillbringades i storstan med god vän.

Vi promenerade, pratade, tittade, filosoferade, betraktade och fotade.... 

Det var befriande att vara där utan att ha nåt shoppingtvång, alltså sånt eget påtvingat man (läs jag) gärna har vid ett storstadsbesök. Med alla sinnen öppna betraktade vi stort och smått för att sen sitta ner och delge varandra.

En ljuvlig avslutning och en bra energiboost infor hösten jobb.

        Hus är vackra.

         Rosendals trädgård

Herrgud, det blev nästan tokstopp i hjärnan efter alla intryck. Jag såg helt andra saker, både stora och små ting som förmodligen gått mig förbi om jag rusat på i vanlig gå-på-stan-anda. Detta är något jag verkligen vill rekommendera er att prova.

  Önskade ett tag att jag kunnat göra som detta lilla charmerande föl som låg och vilade i en hage vid den vackra trädgården.

Tänk att bara kunna lägga sig ner, luta näsan mot marken och sova en stund.    

Fullständigt oberörd av att människor, dock inte så många och de flesta hänsynsfullt tysta...passerade förbi.

¤¤¤¤

Avslutar med några bilder från en leksaksaffär. Tänk att vara barn och gå där och titta och önska och kanske köpa nåt. Jag fastnade vid de små plastdjuren, mindes de små bondgårdsdjur jag lekte med som barn. För att inte tala om alla små prinsessor och prinsar och andra figurer. Girafferna är nog min favoritbild, de ser nästan levande ut.

Nån som känner igen sig?

Nämen, nu är det väl bara att s.a.s fälla in årorna och sova skönhetssömnen så att man med kraft och energi skuttar in på jobbet imorgon.....

Mortuta

Söndagen väckte mig med en stor sol och ljuvlig värme.

Alternativen för dagen utkristalliserade sig rätt snart till att antingen stanna hemma på gården och känna trycket att vara händig och huslig och så....eller ta hund,fika och kamera och gå ut till havet.

Valet blev enkelt.

Detta blev en helt underbar stund. En stor sten blev fikabord och de nya objektiven till kameran fick testas ordentligt. Solen glittrade i vattnet och Kenzo sprang lyckligt runt i ren och skär livsglädje.

Herregud, det kan nästan inte vara bättre. Tänk att bo så att man har havet 5 minuter bort, en ynnest. 

¤¤¤¤¤¤¤

Promenaden fortsatte längs med stranden, över stock och sten. Nu ackompanjerad av Sommarprataren för dagen Jan Eliasson...alltså FN:s vicechef. Jag blev sittande vid en vassrugg och lyssnade på hans berättande om det viktiga arbete han utfört och fortfarande utför, intressanta möten och människor. Han pratade också om att göra skillnad, både i stort och smått. Att vi alla kan förändra något för världen. Det är inte bara han, som en av de  stora förhandlarna som gör något utan också mannen i Etiopien som startar ett litet enmansföretag och städar toaletter och föreningen i en mellanstor stad som köpt en gammal buss och skjutsar gamlingar på dans. Alla gör skillnad.

Det jag dock bäst minns från hans program handlar om hans arbete och engagemang för vatten och toaletter åt alla ( eller vad det nu mer officiellt heter). Tänk, nästan tre miljoner människor saknar dagligt vatten och över 2000 dör varje dag (!) i sjukdomar relaterade till bristen på friskt vatten. Fruktansvärt.

Kändes lite sådär att nästan slösaktigt skruva på kranen därhemma och spola lite för att få kallt vatten och sen bara dricka..... 

¤¤¤¤

Att sitta vid havet och se allt vackert omkring, lyssna på kloka ord och sen bara känna lugnet ger mig en känsla av tacksamhet. Låter kanske lite patetiskt men ändå, kan tro att jag inte är ensam om känslan. Det behöver inte vara de stora och dyrbara som ger den känslan, det räcker med vågskvalpet.

Nöjd med dagen vandrade vi hem, hunden och jag. 

  Mortuta

Efter att ha tillbringat åtskilliga timmar i "mitt eget lilla krypin", dvs tvättstugan med en gigantisk mängd stora och otympliga sängkläder och dessutom en hel del kläder som köat sig fram till tvättmaskinen har tankarna snurrat runt en hel del.

(det är en utmärkt plats för filosoferande...nån fler som märkt det?)

Då jag för tredje gången stod där vid torkvindan i trädgården och trasslade upp de tunga och blöta lakanen på linan kom jag att tänka på hur de gjorde förr i tiden, ni vet då det inte fanns tvättmaskin i var mans hem. (eller det borde väl heta var kvinnans hem eftersom det var dom som skötte allt sånt....).

  Då det inte var frågan om att ha en egen tvättmaskin och köra en maskin då och då...Då man samlade ihop vintern sängklader och handdukar och tvättade i i ladugårdens tvättstuga med kokande gryta eller ute vid ån med skurbräda, såpa och rotborste för att få allt rent och fräscht igen...och då man inte bytte kläder flera gånger om dagen/veckan bara för att man vill och har möjlighet.

Med lite fantasi och medkänsla kan jag nästan förnimma de röda och nariga händerna som måste ha blivit en följd av slitet. För att inte tala om ryggvärken...

Jag var lite trött där ett tag efter tredje, fjärde omgångens hängningar på strecket. Det var tungt att hänga, fuktigt, trångt och varmt i tvättstugan och allt...funderade en del om  att det var väl ändå tusan vad vi skitar ner....två personer. Eller slänger man grejer lite för snabbt i tvättkorgen, plag som skulle ha funkat flera dagar till? Så är det nog...

Men, men....med distans till och med tanke på tanterna på bilden har jag nog kommit fram till att det är helt okej med tvättandet ändå. Njuter stort av väldoftande lakanen som fladdrar i vinden. Vill inte spara på hög över vinter...

Övrigt då?

Fyrbentingen och jag går många och långa promenader. Trotsar vädret och den inbyggda motviljan till att gå ut i regnväder. "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder..." sa nån förnumstig mor nån gång...ja, ja...

Hunden är inte heller så himla sugen på långtur då det öser ner, han ligger gärna kvar i sin bädd då jag lockar. Då gäller det verkligen att stå på sig och inte falla för latmask-frestelsen.

  Dagens bästa promenadbild måste nog vara denna parkbänk. En lite desperat kontaktannons med svårfångad avsändare.

Men visst är det jättegulligt?

Hoppsan, nu tjuter tvättmaskinen igen. Än är det inte klart.....

Ha det gott alla

/mästertvätterskan Mortuta

Jamen, då är det som vanligt igen.

Måndag, regn och småkallt.

Tvätthögen och gamla sommarprogram i podradion.

Igår var det alltså söndag. Gamla tiders vilodag/sabbat...och nog sabbatade vi alltid. Läste, sov, pratade, lyssnade på radio och filosoferade rent allmänt....Värme med hög luftfuktighet inbjöd inte till några större kraftansträngningar....fast, lite kettlebellsträning blev det ändå. Har ju faktiskt tagit tag i träningen igen efter semesterslöandet, för att bygga upp en stark rygg och hållbar nacke.

Sommaren på Instagram, FB, en del nyhetsprogram och hel mängd tidningars fotosidor är tiden då fotoobjekten till stor del består av bedårande blommor i närbild, vackra eller läskiga småkryp och så förstås hav i motljus och en och annan solnedgång förstås.

Herregud vad vi alla fotar, fullkomligt frossar i färger och vyer. Ibland funderar jag över vad detta fullständigt bombaderande av bilder står för....egentligen. Tror inte att det handlar så mycket om att visa vår förträfflighet vad gäller krypa i buskarna, skickligheten med kameran eller så...Njae..?

Kan det vara så att vi under så stor del av året lever i mörker, relativt sett alltså? Då äntligen naturen lever upp runt oss, vill vi bevara och visa och njuta. Skönhet på bild istället för "på burk"?

Håller du med?

Okej, som ni ser så går jag nästan All in med bilderna idag.

Vill ju bevisa min teori.   

¤¤¤¤¤¤ 

Vackert men ändå lite halvt äckligt med flygfän i närbild, men grymt kul att fota.

¤¤¤¤¤

Avslutar med den här fina blomman, sen får det faktiskt vara nog. Ska även hädanefter ägna mig åt mer text än bild, gillar ju skrivandet också. Vilket en och annan av er nog märkt.

Tycker att det börjar vara dags för en del nya boktips och småprat runt böcker jag läst. Ja, det får bli imorgon det....för det lär väl regna då också.

ha det  gott alla

Mortuta

¤¤¤¤

  Hi, hi...glömde ju.....solnedgång vid havet....

Det gäller att passa på.

Så nu är det rose i solnedgången, soldyrkande, bar-och uteserveringshäng och badstrand och tidig frukost i tokvärme...för att inte tala om träning för både hund och folk i tidig timme. Allt för att ta vara på och tillgodogöra sig " go'värmen" maximalt.

Så då förstår ni att det knappast finns utrymme för några längre filosofiska utvikningar i bloggform.

Vi ses om nån dag då solbehovet är stillat.

Dagens höjdpunkter, ingen inbördes ordning!

Mortuta

Nån sorts sommarvärme har återkommit hit till Norrland. Termometern visar mer än +20 och det är stort!! Fast, på sant norrlänningspessimistvis så får man väl säga..." jodå, det räck väl int så länge...imorn kan det va mulet och kallt igen..."

Så....nu jädrans gäller det att ligga i och njuta.

Igårmorse var den brune kamraten och jag ute vid havet och filosoferade. från början var det tänkt som en löprunda men då vi väl kom till havskanten blev vi stående bägge två. Va? tänker den initierade setterkännaren....Kan Kenzo "måsjagaren" stå still vid havet? Jodå, han bara satt där och tittade....och då hade ju inte Mortutastorlöparen (not!) inte hjärta hårt nog att pusha på för en fortsatt tur.

Vi blev fast vid havet, så att säga.

    Det var rätt lågt vatten så sjöfåglarna hade gjort en och annan promenad på den blöta sanden. Det var fyllt av pinniga spår efter dem.

¤¤¤¤

Stunderna inomhus får bli korta  idag,  måste ut på äventyr idag också så....vad ska vi avhandla idag här i bloggen då?

Läste nånstans att för ca 100 år sedan var största delen av sveriges trähus målade i rött med Falu Rödfärg förstås. Normen för hur ett hus skulle skyddas mot väder och vind var rätt tydlig. Nu tror jag visserligen att detta kanske inte gällde skånelängorna och liknande men resten av nationens alla stora och små hus.

Tänk en flygbild över bygden, bara röda stugor...överallt. Vackert.

Nåja, numera är det en regnbåge av färger som husen har och det är också vackert, till en viss gräns. De där riktigt babyrosa eller ill-blå husen kanske inte är mina favoriter. Inte heller svartmålat....men i övrigt så...

I vädermässiga miljöer där trähus inte är det mest lyckade så blir det av naturen kanske mindre färgrikt. Om man nu inte målar på sten förstås.

Eftersom italienresan fortfarande ligger nära till hands att relatera till så fortsätter jag att bomba er  med bilder, intryck och tankar därifrån.

Så....det var fascinerande att titta på olika typer av husfasader. 

Ja,ja....jag vet...det låter lite suspekt att ägna tid åt sånt men...sån är jag.

Fick fast en del i kameran:

Alla är exempel på husfasader i vår lilla by där vi bodde. Kakel, reliefer, stenblock och krossat glas i sten och många fler. Av dessa fastigheter utmärkte sig väl kakelplattorna mest, tanken gick rätt snabbt till inovativ badrumsinredning eller nåt liknande. Huset var rätt stort, låg i blickfånget i byn och det kanske var meningen att man verkligen skulle se det.

Gemensam nämnare för alla är väl att det "tål pepparn", både vad gäller saltvatten, storm och vind. 

Mina kära reskamrater väntade tålmodigt varje gång jag störtade iväg för att fota någon fasad och tyckte väl att jag kanske ändå utvecklats något sen tidigare resor då entreér och dörrhandtag varit mitt fokus. Utveckling alltså!

¤¤¤¤

Föreslog för maken att vi skulle ägna kvällen till lite after work..helt i syfte att pigga upp honom som slitit i tre hela dagar nu efter semestern. Ooops. Blicken var tydlig, så även svaret. "det är ju fotboll ikväll". Jamenjustja...hur kunde jag glömma.

Kvällens match mellan Sverige och Tyskland känns rafflande och inte helt förutsägbar, det kan bli en skräll och det är väl dags att tyskorna får känna på svenskt stål...eller hur det nu brukar heta?

Så det blir väl att afterworka här hemma då, slå till med ett glas nykokt rabarbersaft eller nåt annat kallt och gott och sen heja sig hes!

Ett tips på resultat kanske?

2-1 till Sverige, det är vad mitt hjärta hoppas och tror. 

Nu lockar solen på mig. Blir en bra dag idag...packar lite kaffe och tar med mig BruneBrorsan på en sväng. 

FruKatt, hon ägnar sig mer åt egenvård, dvs vässa klorna och sova skönhetssömn i skuggan.

Ha det gott alla!

Mortuta