Vår familjeprojekt "överraska varandra" har legat nere under sommaren. Mycket för att sommarmånaderna med värme, sommarljus och semester rätt ofta inbjuder sig själv till oväntade saker och då ansåg vi att det inte behövdes nån större organisation.

Men nu....nu är det dags igen.

Hösten står för dörren och innnan man vet ordet av är varje helg inplanerad till kolla-på-matcher, öva-med-grupper-och-körer och resa-i-jobbet och resten av tiden hamnar lätt i soffhäng och inget annat. Alltså desto viktigare att få in dessa heliga små stunder.

Idag var det en sådan dag alltså. Det var Min tur att vara lite hemlighetsfull och inovativ och påhittig. Rätt enkelt denna gång, efter att tvärs över köksbordet varje dag tittat på en trött och hårt prövad make bestämde jag raskt att en dag på spa skulle passa.

Så blev det.

Fast...innnan dess var det en hel drös med "ska bara göra"-punkter. Gå länge med hunden, fålla gardiner, dammsuga, flänga på stan och rensa ärendelistan, stå och vela inför beslut om lamp-inköp...och lite till.

Sen låg vi stilla i var sin badrock och lånade tofflor, ett glas juice i handen och med klassisk musik i öronen på stadens härliga spa...ljuvligt!  Stundtals var vi helt ensamma därinne och kunde plaska runt lite som vi ville, definitivt ingen "kö" till hetvattenpoolen och en aura av lugn runt omkring oss. Det var inte bara maken som njöt av stillheten och tystnaden. Jag älskar detta göra-inget-läge....

Dagen blev alltså inte speciellt märkvärdig men ack så viktig. Rekommenderas! 

Somna i soffan lär förmodligen bli nästa moment i detta lördagsnöje. Tänk att man kan bli fullständigt utpumpad av att vara där....och gör absolut ingenting!!

¤¤¤¤¤¤

Ikväll går mina tankar till dotterns goda vän E vars pappa plötsligt dog i veckan. En man i sina bästa år, en vän vi länge känt och haft många roliga stunder med men framförallt är det E´s älskade far. Det finns inte ord som kan trösta tillräckligt men en hälsning och en kram nästa gång vi ses kan i alla fall visa att vi bryr oss.

Tillvaron ställs på sin spets då människor i ens egen ålder dör....Vi som alltid varit odödliga och skulle leva för evigt....det är ju bara andra som är gamla och som blir sjuka och som dör....inte nån som är som jag....

Lev för de levande.

Än en gång blir det uppenbart. 

Mortuta

Ja, just så sa min inre röst då jag promenerade hem från jobbet vid lunchtid.

"Ut med dig i det vackra vädret...vila får du göra lite senare..."

Okej, jag gör ju som jag säger och gav mig ut alltså på en underbar tur till havet med den alltid  utflyktssugne hunden.

Vi stannade till vid stranden ett tag och bara njöt av luften och vinden. Ljuvligt!

Den här hösten är det mycket svamp i skogen....tror jag. Eller är det så att jag denna höst har ett lugnare tempo och sänker blicken så pass ofta så att jag ser vad som växer? Plockar dom gör jag inte...risken för förgiftning är överhängande och i mina ögon ser alla smaskiga ut. Men, det är klart att jag skulle kunna ladda ner nån känna-igen-alla-svampar-app på min mobil och kunna reda ut vad som är vad .Fast det verkar vara överkurs....åtminstone för mig. 

Köper hellre svamp av dom som vet vad dom gör....

    Men ändock....la mig ner och fotade några som dök upp i min väg. Känns lite som Nils Karlsson Pyssling-vinkel på svamparna. De är rätt vackra att beskåda på så nära håll.

Tur att ingen såg mig då jag ålade i en dikeskant, med kameran i högsta hugg och med hunden lyckligt vältrande i lervattnet en bit bort.

En sån här solig dag blir nästan allt vackert, till och med skägglaven på den gamla granen. 

Konstigt, man blir lättroad då solen skiner och det mesta är rätt enkelt. Som till exempel att styra upp familjens matsedel och veckohandlingen som oftast utförs på torsdagar. Det är ju kanske inte alla veckor som ideérna sprutar ut och det blir variation och inovation som kännetecknar maten som serveras. 

Fick lite...obs bara liiite städfnatt och började mitt i matlisteskrivandet sortera bland alla mattidningar som börjar driva upp sig. Riva ut recept som är smaskiga är inte så svårt, det är så himla mycket som är gott och jag försöker begränsa mig med regeln "måste ha tillagat det innan det får sparas i boken" . Har faktiskt upptäckt att det är en bra tanke att jag ska ha lagat alla recept som finns i min egna bok...och gärna skriva nån form av omdöme i marginalen.

Det är momentet efter bläddrandet och rivandet som brukar vara svårare, det där med att klistra in i receptboken som ställer till det. Intresset för aktiviteten falnar nästan alltid just då... Det har en tendens att bli en ny hög som står och dammar till sig innan nästa städryck infinner sig...kan dröja tyvärr.

Tidningshögen har krymp och nu ligger det en präktig hög i väntan på sax och tejp. 

Äh, jag tar det en annan dag.

 Äppelträden väntar på att bli plockade. Har hört talas om ett musteri i närheten som tar emot skörd och det skulle kännas skönt om det kom till nytta.

Rådjursutfodring i all ära....äppelmust låter mer spännande.

Är det nån som har några andra tips om vad man gör av massor av småäpplen?

Annat än komposthög, rådjur, mos och chutney alltså...

Ja, ja...

Vilken tur att man aldrig blir helt sysslolös....

Dagens boktips kom i brevlådan i dag. Alltså har jag inte hunnit läsa boken än utan tipsar bara om titeln.

"Om det var krig i Norden" av Janne Teller. En liten bok med en yttre layout som ett svenskt pass. Den inleds med orden " Tänk om det blev krig i Norden, Vart skulle du ta vägen?" Den vrider på perspektiven om hur det är att leva i krig, fly och att vara flykting.

Intressant läsning gissar jag, mina tankar om den får ni om några dagar.

Mortuta

Det har snart gått en hel sommar och denna blomma har envisats med att vara bara en grönväxt,vecka efter vecka. Min goda vän L, med erkänt gröna fingrar, sa att den skulle blomma relativt tidigt...men se, icek det. Jag har vattnat, pillrat litegrann sådär som man visst ska göra och önskat en blommning men utan resultat. 

Så står hon där, på lördag morgon med blygt huvud....husets fröken Dalhia. Jojo, lite som en japansk geisha med sänkt blick, stilla och avvaktande.. (ja, jag vet...jag är klart inspirerad av boken jag läser....)

Jag tar mig en runda på gården och pysslar lite och då jag kommer tillbaka har hon rätat på ryggen och sträcker nu upp sig mot solen.

Litegrann som "se på mig nu". Fin att se på och ska nu vårdas omsorgsfullt så att vi får glädjas ett bra tag.

 Märkligt, det där med växter.....

¤¤¤¤¤¤¤

Nåt mer?

Det är verkligen en fin brittsommardag idag. Båtfolket som inte hunnit upp med sina  farkoster har nog haft en härlig dag på vattnet, långpromenadsmänniskorna kanske gått rekordlångt idag...vem vet?

Själv har jag varit mest hemmavid och pysslat på med hus och hem. 

Symaskinspremiären är överstånden. De där första testtygbitarna räknades inte...för nu har det blivit gardinsömnad och det på riktigt. Långa, långa våder som numera..hör och häpna...blir rakt sydda, inga tjorvställen, inget där undertråden bara gått av...HALLELUJA! Trodde aldrig att det skulle hända...

Men stopp där...nu hoppar vi visst högt lite för tidigt.

Mortutasömmerskan är lite ringrostig....köpte ca 15 cm för lite tyg...kan bli gardiner som klarar en vattenskada typ.....suck, det blir till att hitta på nån fiffig inovation....måste klura på det hela lite...

Alltid är det då nåt...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Under tiden sömnadsprojektet pågått så har jag lyssnat på sångstämmor...på repeat. Samma låt om och om igen. Bara min stämma, envist lyssnande för att den ska sitta som ett gammalt textilplåster i minnet. Är just nu i läget att "alla andra" i min stämma är stensäkra på den där Why we sang-låten och jag mumlar på lite för mycket. Det är rätt bra att lyssna om och om igen medan man gör något annat.

Fast, det är nog klokt att göra det i enskildhet. Omvärlden måste tro att man är lite trög eller kanske något ensidig då samma spår hörs för 15:e gången. 

Tur maken är van....har nog hört det mesta övas i vårt hem..

Sådärja.

Dags att avsluta dagens text. Kattenskräpet har för tredje gången hoppat upp på arbetsbänken, puttat ner sin tomma foderburk och därefter jamat uppfodrande. Vill hon nåt eller?

Mortuta

...på den som är ute i blåsväder.

Ja, så känns det väl just nu i vårt hem. Maken är rubrikernas man igår och idag...och förmodligen ett tag till. Trots att jag inte har nåt med saken att göra...tack och lov...så  blir det ringar på vattnet och det är lite otrevligt. Hoppas att det går att lösa och gå vidare på nåt bra sätt.

Att ha ett jobb på en "hög" post är inte nån dans på rosor....om nu nån trott det.

Själv så slits jag mellan världsproblemen: Gå ut i spöregn eller Vänta tills det blir bättre väder. Regn är skönt....men torra kläder som jag själv får svettas ner är inte dumt heller. Om hunden själv får välja så borde vi varit på gång sedan länge...Ha! Jag har mutat ner honom i bädden med hundgodis.Tänk så lätt det gick, han kanske inte ens ville gå ut...

Filmtips...någon?

Jag såg (läs bitvis halvsov) Hotel Marigold. En stillsam film om ett antal personer i 60-årsåldern som kommer till ett hotell i Indien. Man får följa deras öden och "äventyr" och det är många leenden och nån lite tår fälldes faktiskt också.

Fick nys om den via tips från goda vännerna E och J för rätt länge sen, glömde givetvis bort titeln rätt snabbt men igår dök filmtiteln upp igen och jag fann den som filmlån via teven. 

Ett bra fredagsmysval helt enkelt.

Fast jag är nog tvungen att se delar av den idag eftersom ögonlocken blev så tunga....

Denna helg får nog ägnas åt att rensa bort numera skruttiga blommor i trädgården. Den senaste tidens regn och blåst och lite lägre temperatur har satt sina spår på de krukor som står ute. Bara att inse, det ska väck!!

Kan också meddela för den som legat sömnlös och funderat.

Taket är klart!! Svart och blankt och heltäckande, kan inte önska mer.:)

  Nu har hundgodiset tagit slut och Kenzo börjat med en klagosång som klingar över hela huset...oklart vilken tonart han sjunger i. Stirrar dessutom uppfodrande på mig som om jag verkligen borde veta bättre än sitta vid datorn...då man istället kan gå ut.

Så, jag ger upp....

På med springkläderna och hundselen och stavarna och hörlurarna.

Vi ses

Mortuta

Ett stort kliv tillbaka till det som tidigare var det naturliga tillståndet. Att jobba på 50 %. Kanske är det  för det stora flertalet inget märkvärdigt men för mig en mental milstolpe. En viktig sådan.

Trodde inte i våras att det skulle vara möjligt men nu är jag framme vid detta delmål och lutar mig lite lätt mot den där stolpen...skönt! Ska nog stå fast vid denna position ett bra tag så att det verkligen blir stabilt.

Andra arbetsuppgifter men med samma härliga kollegor. Annat fokus men samma gemensamma mål. Lugn egen miljö men kan också välja att vara mitt i bruset om jag vill. Härligt!

Firar med ett litet "hurra".....!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nu blir det fotbollshäng i soffan med hund och make och katt. Kan bli både trångt och varmt och sövande. Satsar nog inga slantar på oddset huruvida vi håller oss vakna matchen igenom. Brukar av nån anledning vara jobbigt att hålla ut båda halvlekarna. varför kan man ju undra. Det är ju landskamp och så....jamen, det är ju faktiskt inte alltid roligt att se dom kuta fram och tillbaka, peta lite på bollen sådär förstrött och sen tvärrusa mot mål och skrika till varandra....och så tjonga iväg nån höjdare....håller det dessutom på så i 90 minuter...då är det givet att sömnen infinner sig.

Hoppas ändå att dom vinner matchen, vore lite skämmigt för Hamrén & co att gå på pumpen mot Kazakstan.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Boktipset för dagen:

En geishas memoarer.

Har börjat idag med den, verkar bra. Intressant att läsa om något som verkligen ligger långt från den värld vi är vana. Nån som har läst den och har åsikter?

Mortuta

Nu har det verkligen varit musikaliskt frosseri i flera dagar. Eller...frosseri är väl inte rätt ord, då skulle man ju känna sig mätt och lite lätt illamående efteråt men så är det verkligen inte. 

Det har varit övningshelg med Sångkraft, en helg då vi intensivövar höstens aktuella repertoar, finputsar på finesser, svårigheter och detaljer. Grottar ner oss i klanger och ackord och får tid att göra musik. Känsla av eufori....ja, precis så är det.

Ett av höstens stora projekt för oss är körens 40-års jubileum. Vi förbereder en galakonsert där publiken får höra s.k high lights men också sådant som är nytt och fräscht även för oss. Många noter, många toner.....

Efter lördagens slit var det oerhört skönt att lufta hjärnan och kroppen med en lång promenad i naturen. Vädret var vackert, solen värmde på ett höstljuvt sätt och   tack vare den kvalitetsstunden kändes det inte som att man tappat allt för mycket utomhustid...

Vackert, vackert.....

Lite körfest skadar ju aldrig. Mat och sång och prat i en enda röra. Jungfrun i ringen-kycklinggryta-Shall I compare thee-ris och hetasåsen-Bohemian Raphsody-glass o sås.....ja ni fattar att det kunde inte bli annat än en bra fest.

Min hjärnas kapacitet går fortfarande inte riktigt hand i hand med min vilja. Några längre s.k vilor och en betydligt kortare fest än de flesta andras blev summan, men det gör ju inte så mycket. Huvudsaken är ju att det fungerar att sjunga igen....

Mortuta

Är det nån fler än jag som tycker att tiden går fort? Va?

Nyss var det måndag morgon och alla suckade lite över att en hel arbetsvecka låg i fronten, FB-dateringarna var fyllda av suckar och ve och klagan över veckans vedermödor blandade med hoppfulla tillrop som "tjoho, nu är det måndag och jag får äntligen jobba igen.." och sånt. 

Jag har för övrigt en osedvanligt positiv vän som hyllar varje dag med glada tillrop. All heder till honom!!

Nåja, tillbaka till tids"rusningen"...visst håller ni med om att tiden går fort?

Nu är det fredag igen.

  Bastu, god mat som vi lagar tillsammans och så dags för försök-till-filmkväll, dvs resten av den där goda fredagsvinflaskan i kombination med tevefilm och fredagströttet...jojo, lycka till.....

Veckans fredagsfilmförsök är Angels and Demons....hopplöst alltså. Trots eller tack vare...vem vet?) att vi båda läst boken så är det svårt att hålla upp ögonen. Märkligt att man inte fattar det redan innan soffan intas och filten dras upp över axlarna. Har ju varje gång varit bättre att gå och lägga sig redan vid nio-tiden..

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Vanligtvis ställs jag sällan inför val som är av någon större dignitet. Denna helg är det faktiskt så, trots allt. Det händer stora grejer nu....sonen blir sambo och nu går flyttlasset....på riktigt!  Oj, oj.oj...hur ska Mortuta kunna låta bli att vara där och peta? Jo, det kan jag tala om...det går hur bra som helst. Efter att ha deltagit i ett antal packa i-bära-packa upp-turer i den unge mannens bostadsliv så vet jag att han fixar det bra, så det så. Kompisgängets inre krets står beredda med uppkavlade ärmar, hans blivande sambosysters har en mängd goda råd och glada tillrop och maken med verktygslåda och praktiska instruktioner....kan inte bli bättre laguppställning för en flytthelg!

Så....då kan jag ägna mig åt det bästa JAG vet.....att sjunga.

   Kammarkören Sångkraft ska jag tillägna mig energi och mitt hjärta denna helg. Vet att jag får dubbelt tillbaka.

Rapporterar med både bild och text då helgen är över....

Mortuta 

Igår...för 29 år sen...så gjorde hon entré....redan där får jag lätt andnöd. Herregud, är det så länge sen? Har jag varit en vuxen ansvarstagande mor så länge? 

Är det nån fler än jag som blir lite nojig då barnen fyller år? Inte i oron hur man ska fixa bra presenter eller sjunga rätt sånger utan nojig över det faktum att dom där småknoddarna blivit vuxna personer samtidigt som man själv tror sig stå stilla i ålder....kanske det är bara i min hjärna det slår lite frivolter varje år. 

Gör i mitt inre en jämförelse med min egen mamma och hur "gammal" hon var då jag fyllde 29 år...åtminstone upplevde jag henne betydligt äldre än hur kvinns är nuförtiden. 

Åh..detta ord nuförtiden...ger lätt en klang av att man levt minst 100 år och är fylld av visdom som man strör över folk oavsett de vill höra eller inte. ex. "ungdomar nuförtiden.....nuförtiden är då allt så dyrt....etc, etc.

Ska nog användas med försiktighet....

Nåja, det är ett faktum att den förstfödda är stor nu....tack och lov får man väl säga. Hade väl varit lite drygt att ha henne som 6-7-åring jämt, eller? 

Så....GRATTIS min hjärtebarn...

¤¤¤¤¤¤¤¤

Äppelträden dignar och skörden är nog bara några veckor bort. Faktum är att vi går och plockar äpplen lite då och då, bara för att känna hur smaken växer till sig dag för dag.

Årets investering vad gäller trädgårdsskörd får vi nog kalla den här lilla manicken:

  Äppelsvarven.

Jädrans vad lätt det ska gå då alla smaskiga pajer och äppelkakor ska bakas. Tidigare år har jag suckat lite över hur mycket spill det alltid blivit då jag använt den manuella skalarversionen, alltså kniven. Inte för att frukten är en bristvara alltså.....men det blir lite finare skivor med en sån här grej.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Finns det nåt i tillvaron att fundera över denna dag?

Lokaltidningen berättar om en kvinna i länet som döms för brott mot djurskyddslagen efter att ha häftat ihop sin hund då den hade fått ett större sår.

Hunden hade fått ett 40 cm långt sår, ägare valde att själv "hjälpa" hunden istället för att kosta på veterinärbesök. Hon provade att sy, blev inte nöjd med resultatet utan använde istället häftapparat....utan bedövning dunkade hon in en 30-40 häftstift i såret...

Såret blev infekterat (inte oväntat...) och veterinärbesöket blev ett faktum. Sen är allt historia som det brukar heta. 20 000 kr i böter blev summan och förmodligen en saftig räkning för eftervård av hundstackarns infekterade sår.

Smart? nej! Desperat? kanske. Dumsnål?Jojomen.

Ja, ja....har man inget vett så ska man kanske inte ha djur.

Avslutar med ett boktips. Hallonbåtsflyktingen av Milka Nousiainen.

En humoristisk beskrivning av Sverige ur ett finskt perspektiv. Underhållande läsning. 

Varje höst har biblioteken över landet "Kura Skymning" där man får lyssna på högläsning ur en aktuell bok. Denna höst är det denna bok och det ska bli kul att få läsa ett utdrag för intresserade lyssnare. 

Återkommer med datum.

Nämen, då är det väl bara att krypa under tvsoff-filten. Middagen är avklarad, kattflickan är återfunnen efter dagens runda (tänk, hon är på rymmen lite då och då och mitt hjärta slår dubbelslag då hon inte är inne på kvällen...) och maken är på jobb. Lugna puckar alltså....

Mortuta