Herregud, ännu en dag där vi vaknar och tittar ut i ett snöigt landskap. Det vräker ner och plobbilen har ännu inte visat sig. En av grannarna körde precis förbi på skoter, verkar vara det enda rätta transportmedlet på vår gata denna dag.

Våra andra grannar, de äldre farbröderna står och tittar på snömassorna och funderar formodligen över hur de ska få väck allt det vita.

Vi har som vanligt sportat hårt med Vinterstudion och det var kul att se på alla kämpande skiåkare. För att inte slöa till föör mycket stegade vi sen ut, med ryggsäckar på ryggen och hunden i täten på oplogade gator och cykelbanor. Mot affären och sen en extrasväng bara för motionens skull. Trampa, pulsa, pulsa etc.....helt svettiga återvände vi nyss hem igen.

Imorgon är det måndag igen....och arbete igen.

Vet inte riktigt hur det känns. Bra? Tja, det är ju rätt kul att träffa alla på jobbet igen och att ta tag i en massa nya uppgifter...och en massa som inte hanns med före ledigheten. På nåt sätt vet man ju av erfarenhet att det är lite trögt första dagen men sen brukar det vara som vanligt. Jobbet går ju inte att påverka så mycket men däremot fritiden. Planen är i alla fall att vi, maken o jag ska vara lite mer träningsaktiva denna termin. Vi var lite slöa så där på slutet av förra året och det satte ju sina spår ganska snabbt.

8 veckor innan det blir ledigt, ska inte klaga alls.

Vår härliga setter är en underbar filur med speciella vanor. Varje morgon då han varit ute, ätit sin mat och bitit bort de värsta isbitarna från tassarna, smyger han så tyst han kan iväg till sovrummet och lägger sig i MIN säng, aldrig i makens. Där sover han gott om ingen upptäcker var han är och schasar bort honom. Det enda som får honom ur min säng är om det skramlar på något vis i köket, inte kaffekokarljud eller så utan det ska vara mer matlagningsljud....hur tusan hör hunden skillnaden?

Jo, det finns nåt mer som kan få fart på honom, då maken (inte jag !?) går in i tvättstugan och byter om till träningskläder.....då står Kenzo beredd utan att någon hört honom komma.

Så...jag får väl jobba på att vara roligare att gå ut med under våren....mer godis? mer fart? mer skidor? mer inlines? mer cykel? mer klapp och kel?....vi får se vad som blir mitt tricks!

Läser i tidningen och hör på nyheterna om ett skottdrama i Tuscon, Arizona. En j-la idiot skjuter vilt omkring sig vid ett politiskt möte och 9 personer dör och många blir skadade. En av de svårt skadade är en politiker, för övrigt en som förespråkar att vanliga medborgare ska få ha skjutvapen. Märkligt.... 

Ett sånt här dåd......Varför och vad vinner man på detta? Känns inte som ett terrordåd utan nåt av en enskild knäppskalle. Så oerhört sorgligt.....

I svenska tidningar har det stått en hel del om ett tragiskt drama med två ungdomar inblandade. En 17-årig pojke som tagit sitt liv och allvarligt skadat den jämnåriga flicka som han, enligt tidningarna var olyckligt kär i.

Tänk att vara pappan till pojken och komma hem och hitta dem......

Usch, vad mycket hemskt som händer, man skulle kunna fylla sida efter sida med elände och fundera och reflektera över motiv och följder m.m och sen sitta och deppa över mänsklighetens ondska och olycka.

Nej, imorgon ska jag avsluta mer positivt till tillvaron.

Ha det gott där ute

Mortuta