Nu är det gjort, kulturåret är invigt - bollen är i rullning - tärningen är kastad - lassot är kastad - startskottet har gått. 

ja, ja..detta blir nu ett megalångt inlägg med massor av bilder...du väljer väl själv hoppas jag...om du vill bläddra ner eller titta på allt....

Umeå kläddes i snö, en mängd platser runt citykärnan förvandlades till samebyar med modern twist blandat med moderna konstutställningar och performance. Ljusinstallationer, små hus med elevarbeten om framtidsteman, vinterboule, snöväggar och mängder av annat.

Iskonst av konstnärer från Petrosavodsk, en av Umeås vänorter. Imponerande!

Gillar verkligen den annorlunda väggen på scenen för talare och sångare...

Snöväggar bildade stora textskärmar, skuggspel och annat lite mystiskt. I en container stod en dj och öste på ....otippat må man ju säga....

En jättesnöborg med gigantisk ruschkana för alla barn gissar jag blev populär. Åkte inte själv....

Det samiska temat med en modern twist. En ahaupplevelse var då jag klev in i pubkåtan där tekno-discomusiken dånade och hör att det är jojkande sång till. Detta blandades friskt med senaste listettorna som vi hör på radio.

Ingen större skillnad...partymusik båda delarna.

Den i mitt tycke märkligaste konstnären var mannen som klev in i en is"kub" och stannade där i 48 timmar...

     Hm, liiite osäker på vad han skulle få ut av det. Men man ska väl inte förstå allt....kallt måste det ha varit i alla fall. 

Kronprinsessan Victoria var där med man och barn....och Säpo. 

    Överallt fanns det volontärer som tjänstvilligt försökte hjälpa till med svar på frågor och annat mer handgripligt. Somliga hade det nog mer svettigt än andra...

Lägg nu dessutom till invigningar av gitarrmuseum,blueskväll på en av krogarna, fotoutställningar och andra stora event över stan. Och så ett metalkonsert längre fram under natten....Jo, det fanns att göra...

Under dagar tre skedde detta alltså, med ett visst fokus på lördag klockan 17 då den stora invigningscermonin gick av stapeln ute på älvens is. Man kunde väl aldrig ana att det skulle komma mer än 55 000 människor....på ett område anpassat till cirka 30 000... tokigt trångt och hysteriskt många människor blev det. 

Placerad i mitten av massorna var sikten till isen rätt decimerad, bildskärmarna var avlägsna men ljudet var bra....det var härligt att röra sig till de magiska trummorna, Sofia Janouks underbara röst, höra Åsa Simmas lugna stämma berätta och på långt avstånd ana dansarna och sångarna.

Kul med skotrar som sprutade eld, renflock på vandring, tokigt många dansare med rosa ljuspinnar och så förstås småhelikoptrarna med lampor göra formationer och ett pampigt fyrverkeri som avslut ackompanjerat av vacker "rädda världen"-musik.

Sen var det bara att ge sig ut i Umekvällen och fortsätta umgås med tusentals andra. 

Många åsikter om evenemanget har fällts det senaste dygnet. En del väldigt kritiska och i mitt tycke väl gnälliga...men sån är Umeåkulturen, man är van att säga sin åsikt....i synnerhet om den är emot. Känns det igen?

Sånt som att det var för mycket samiska inslag, man kände inte igen sin stad, för få umemusiker med i showen, för lite utrymme, för långsam show, man såg inget och man hörde inget och så vidare. 

Well, well....jag håller med om somligt men inte allt och det mesta går att betrakta från flera vinklar beroende på om man har gnällglasögonen på eller inte. 

Tacka för att det skulle vara samisk tema på invigningen då det är detta som legat till grund i ansökan och utnämningen av titeln. Hade varit mer märkligt om det varit nåt helt annat...dessutom är samerna rätt ofta undanskuffade som minoritetsgrupp...ja, lugna er nu, menar nu inte renskötseln och allt det utan mer språket, musiken och mystiken. Vi andra mår nog inte illa av att få se och lära mer.

Antar att umeåtouchen över året lär vi få så det räcker... med tanke på alla evenemang som väntar. Stort som smått.

Var det några från stan med i föreställningen? Jo, drygt hälften av de 250 medverkande på isen, dansare, sångare, musiker m.m Helt okej va?

Att man inte såg så bra var lite jobbigt, det är då sant....Hade verkligen önskat jättejättemegaskärmar lite överallt i citykärnan....men, å andra sidan hörde åtminstone jag bra och njöt av det. Inte tusan var det nödvändigt att bli skogstokig och skälla på allt och alla, författa insändare med mer svordomar än vanligt språk och annat....lite perspektiv till annat bör man nog ha....

Har sen flera gånger tittat på svtplay och sett allt nära och då fattat vilken fantastisk grej som hände där ute på isen. 

Jag var där då det skedde, det räcker gott för mig.

Nu ska programmet för året, månad för månad läsas. Vill uppleva så mycket men är ju, om dock rätt motvillig, realist och förstår att det kommer att handla om prioriteringar. Börjar dock med opera och teater de närmsta veckorna...och så gitarrmuseet....och så SuneJonssonutställningen....och så..

Ja, ni fattar....

Mortuta

Idag är det då äntligen dags. Efter år av förberedelser, med- och motgångar och miljoner av idéer ska Umeå invigas som 2014:s kulturhuvudstad. Det har bildligt talat dallrat i luften de senaste veckorna av grejande på stan och de senaste dygnet mer bokstavligt i form av stora maskiner, snöblock och högar på de mest oväntade platser och en massa annat.
Eftersom maken jobbar i " the bulls eye" i 2014-ledningen så har jag haft förmånen att följa allt lite närmre än de flesta. Spännande är väl årets underdrift, snarare fantastiska, oväntade, svårlösta och tokigt roliga situationer har fyllt deras tid...men filosofin "lugn och att befinna sig i nuet"-taktiken verkar vara deras uppenbart framgångsrika mantra, lyckligtvis.

Hela gårdagen ägnades åt volontärarbete på flygplatsen. Stod där med mina kollegor, i våra röda västar med hjärtat och tog emot gäster ( både vip:ar och alla andra hitresta ), svarade på frågor och tipsade om vad man ska passa på att se för att sen lotsas ut till bussar, taxi och väntande äventyr. Så kul att prata med alla glada och förväntansfulla människor, inte en sur min så långt ögat kunde se. Och då fanns det väl anledning, kan man tänka. Snöoväder över hela ostkusten skapade förseningar upp till två timmar...men ändå glada miner.

Broschyrer och lite godis, goda samtal och en och annan ballong till kids...helt perfekt.

Vanligaste frågan?
Tja...kan ha varit den om publikområdet vid invigningen, kommer man verkligen att rymmas - hur många tror du kommer dit - var är isblocket med det kvinnliga könet - hur ska jag ta mig till hotellet - har kungligheterna anlänt - när ska man vara på plats - vad händer resten av året m.m
En del handfast och lätt att svara på och somligt en längre diskussion och lite egna funderingar. Det var tur att jag läst på om konstnärerna och utställningarna och vad som händer över stan.
Me like !
Ska nog bli jobb på turistbyrå i mitt nästa liv.

Ankomsthallen var fylld med stora och små rollers som visade vad som kommer under året. Jag gillar den här affischen, bör erkänna att jag inte har riktig koll på vad den representerar mer än att det är en teater....tror jag, gissar jag...får läsa på lite märker jag nu....
Nåja, vi kan väl enas om att den är häftig?

Snön vräker ner idag....ja, kanske inte vräker då,,,ymnigt snöfall är väl en bättre beskrivning. Hoppas det lättar innan kvällen då all belyst iskonst tänds upp. Fast, det kanske blir ännu en effekt att beundra och betrakta, vem vet? En sak är då säker...klockan 17 står jag på plats i Rådhusparken, påbyltad med varma kläder och skor, med kameran i högsta hugg, en ficklampa i fickan ( publiken uppmanas ta med det ...spännande effekt kan jag ana) och med nyfiket öppet sinne ska det invigas. Hoppas vi ses där...du och jag!

En av teaterföreställningarna som redan är igång är Klungans och jag bara älskar deras affisch....vackrare hundar får man ju leta efter. Och nej, Kenzo är inte en av dem....tro mig, frågan har kommit ett antal gånger. Tror att han skulle bli lite fööör glad för produktionens bästa i det där sällskapet, star struck...typ. Jo, han gillar ju Klungan fattar ni (hi, hi).

Så, dags att börja packa ihop familjen för dagen...
Kameran är givetvis med under dagen och jag ska försöka förmedla till bloggens läsare vad jag ser genom linsen och i övrigt. Återkommer på söndagkväll gissar jag, en del volontärande återstår innan jag kan betrakta och sammanfatta.
Gissar att maken behöver pysslas om lite då det väl är över....

Mortuta

Ymnigt snöfall

Lite mer blåst än vad som känns bekvämt

Måndagskänsla i hela kroppen 

Ja, då behövs en fin tulpanbild som balans 

Jag hoppas på mycket mycket snö så att skidspåren dras upp ordentligt och att den brune busen och jag...och skidorna får ge oss ut. Om så med pannlampa....

Mortuta

Nu närmar det sig med stormsteg, den stora invigningen av Umeå2014. Spänningen och förväntningarna stiger och arbetspulsen på alla som jobbar med att ro detta första jätteevenemang ökar rätt mycket för var dag. Tro mig, en av de som finns i epicentrat finns i hemmet....eller i alla fall är han skriven på samma adress som jag. Det vore till att överdriva om beskrev denna månad som en myspysig hemma-med-familjen-period. Nä, nä....lite för mycket att ordna, fixa, ringa, ha möten om, kolla upp och en massa annat för att vi ska ses nån längre stund. Titulerar mig för stunden Kulturhuvudstadsgräsänka....tjusigt va?

Men vad gör väl det, det är en megahappening på gång och jag ska vara där, var så säker. Once in a life time...om man så säger.

Fick tipset att vara volontär och anmälde mig raskt. Har under de senaste veckorna utbildats och informerats så nu ska det bara pluggas på en massa matnyttig fakta som vi behöver ha. Sånt som, " där är toaletterna, bussar kommer var 20:e minut, konstnärerna heter XX, jajamen isen är tillräckligt tjoch, kronprinsessan ska inte åka spark efter gågatan...." och förmodligen en hel del annat som dyker upp.

Hoppas bara att man inte behöver vara med om folk som blir sjuka eller att det blir nån olycka...det vore hemskt...

  Hoppas därefter kunna parkera i läsfåtöljen, njuta av den nya belysningen och sen ha ett mindre läsmaraton inför den 2014-bokcirkel som ska ledas. Lars Widding, umeboförfattare ska vridas och vändas på. Hoppas det blir intressant.

Vad mer?

Well, well...arbeta, sjunga och träna. Inte mer som ryms av dygnet.

Bevaka dock hundens något slokörade uppsyn. Han verkar ha ont nånstans...haltar då han går lugnt, ser ynkligt på mig då han vill upp i sitt soffhörn... men lurig som varje setter är, då han springer fritt över kalhyggena då är det då inte fråga om nåt haltande alls. Då är det hundra procent ös som vanligt med hög svansföring.

Jag blir aldrig riktigt klok på djuren.

Dags för mitt-i-dagen-kaffet och en del övande inför kvällens stämrepetition. Har ju lovat mig själv att kunna allt utantill lite fortare denna säsong.

Wish me luck

Mortuta 

Vardagsmorgnarna kan vara både hektiska med åtskilliga jobbsamtal och arbetspussel men också mysigt kurande med kaffe och tidning i vad som känns som en oändlighet. Mys med ljus, brasa och lokalradions morgonprogram i bakgrunden. Känns onekligen rätt bra att få igång kropp och hjärna på det sättet då och då. Nåja, det ska erkännas att, precis som för de allra flesta av oss lockar det att krypa ner under täcket ett extra stund....ni vet, bara en tio minuter till...men icket, det kan bli förödande. Tänk så seg man kan bli av de där stackars minuterna extra. Att hela kroppen "somnar till" så snabbt....och att det sitter i så länge, halva förmiddagen om man har otur.
Så, det är bara att motstå frestelsen och kura morgonmys på annat sätt om tillfället dyker upp.
Kanske göra nåt av följande....
Hinna läsa reklambilagan för en gångs skull
Klappa hund o katt mer än bara vid matskålen
Slänga in en tvätt i maskinen ...njae, okej kanske inte nåt som går under mys?
Göra en piffig macka med på pålägg och grönsaker istället för stresshårdbröd med ostkant
Sitta i stillhet i ett knappt upplyst rum i en skön fåtölj....filosofera

Jamen, då är "to do"-listan klar att väljas från nästa gång tillfället dyker upp.

Hann ju inte idag....för idag använde jag ju stunden till att skriva till er.




Avslutar med FruKatt på kattpelaren/klöspidestalen. Hon har nu, efter ungefär ett halvårs tvekande (läs tvärvägran trots att det lockats med godis, klapp och kel) accepterat att denna tingest har nån form av nytta i hennes liv. Den köptes begagnad och luktade helt uppenbart "annan katt" och hon gillade inte detta. FruKatt har strukit runt och luktat men konsekvent vägrat använda den...men i förrgår skedde vändningen. Antingen så har den förra kattens doft bleknat eller så har hon gett upp och klättrat upp för att kunna se ut genom fönstret nu då vårvinterljuset och småfåglarna gör entré igen.

Ha en bra dag alla

Mortuta

Jag gör som katten idag....stannar inne i värmen. Vet nog ingen annan som kan med total integritet markera att det är pallen framför brasan som gäller och som dessutom med en enda blick får alla andra förstå att man inte ska fundera på att sno platsen ifrån henne....

Vi andra får nöja oss med soffan.....

Mortuta

Eftersom vi utökat vår familj med ett antal svärsöner och att dessa två slumpat sig härstamma från annan nation än Sverige så innebär det att vi får lära känna Irland och dess traditioner lite närmre.

Då dessa länder ( läs...föräldrar till de vuxna kidsen alltså...) möts så har det blivit lite av en vana att ge gåvor i form av ät- eller drickbar karaktär. Vi har släpat med i bagaget en hel del Västerbottenost som mottagits med stormförtjusning. Börjar fatta storheten i den ostsorten och att det inte bara är vi sen barnsben ätande som gillar den. Hjortronsylt blev för ett år sen en favorit och detta år gav vi havtornsmarmelad och eftersom vi kunde fresta med tunnbröd också, som vi lyckades frakta utan att det smulades ner till bryta..., ni vet den där gamla tidens snabbfrukost...tunnbröd i småbitar och kall mjölk. 

Vet inte riktigt vad vi ska slå till med nästa gång? Jag behöver tips!

Vad har då vi förärats? Ja, förutom whisky i en del varianter...och en del recept på sånt som man ska blanda Guiness-öl i blev det denna gång ett typiskt irländskt brödmix som gåva. Tipset från givaren/husmodern Bredeen var att jag skulle förbereda mig på ett mastigt, lite speciellt kryddat matbröd och eventuell kunde jag uppfatta det som lite torrt. Men som hon sa " put some butter and marmalade on and yo´ll love it" gav mig mod att använda det.

   Fixat och klart!

Ett mastigt och kraftfullt bröd som passade helt perfekt till vår härliga svampsoppa, piffade med VB-ost och riktigt smör och vi var i hamn.

Ser fram emot att göra en resa till Irland och få lära mig mer om deras smaker, kryddningar och guinessgrytor.

Det är kul med utbyte.

¤¤¤¤¤

Det är SkidSm i vår stad och jag vet att man borde vara på på plats för att se allt på riktigt....ja,ja. Men det är rätt skönt med tevehäng också, kul att se åkarna i spåret och notera att man känner igen en hel del ställen som de befinner sig på.

Inser också att man lär sig något varje dag. Vi satte oss vid tevesändningen något tidigare än beräknat och hamnade framför något som heter Skialpinism...Hm? En skidsportgren där man, på nån typ av telemarkare åker uppför en slalombacke - bär skidorna en stund - på med skidor igen - av med nån ruggad tejp - storslalom nerför igen. Otippad gren må jag säga. Är dock osäker på om det blir vår nästa folksport. Tveksamt. Men, lite konsturerat kändes det.....

För den som oroar sig huruvida Mortutan inte kommer upp ur soffan kan jag lugna ner er alla. Den brune kamraten vaktar, suckar, hänger, gnäller lite vid min sida och väntar på en tur i skogen, det finns inget dåligt väder anser nog han....möjligtvis bara mindre lockande dressyrgodis. (Får nog ta med köttbullar idag)

¤¤¤¤¤¤

För övrigt då?

Jo, kunde med stolthet konstatera att fredagens DN hade spottat upp sig rejält. Fredagskorsordet hade Umeå som tema med mängder av mer eller mindre svåra frågor om hemstaden. Måste erkänna att jag inte är helt klar än...svårare än jag trodde faktiskt. Blir något att fortsätta med vid eftermiddagskaffet kanske? 

Ska väl också slänga lite kula idag, dvs göra ett träningspass med kettlebellsen. Den för året nya rutinen med att få träningspass via mail är så kul. Skapar variation för både hjärna och muskler och om nån trodde att det inbjuder till fuskande, av typen: orkar inte riktigt idag - gör inte hela passet - eller annat sånt. Det är snarare tvärtom. Kan ju inte luras då den som skickar mig passen är dottern, vill ju visa att även en morsa orkar och kan. 

  Mortuta

Aldrig trodde jag att det skulle vara en rejäl snöstorm och ett stort gäng minusgrader som skulle frambringa en sån lyckokänsla i kroppen. Under fredagsnatten kom ovädret och det har hållit på ända tills söndagens tidiga morgontimmar. Klagade inte det minsta lilla då alla dun- och täckkläder kom på vid gåbortspromenaden i gårkväll. Nejdå, vi pulsade på med huvan uppe på oplogade gator. Hurra för snö och jippie för kyla...

Den senaste månadens mörker och regn har mentalt tryckt ner många av oss djupt i skoskaften och det enda som kan få tillskrivas som positivt är väl att det inte varit någon brist på samtalsämnen människor emellan. Överallt, över fikabord och affärsdiskar, har det uschliga vädret avhandlats. Kanske fått främlingar att förenas runt något, vem vet? Så nåt bra får man väl ändå säga att det fört med sig.

Men nu är det då äntligen, äntligen snö och ljust och vitt  och vackert och nyskottat och grusfritt och....

  Nöjd hund med rimfrost i skägget...

¤¤¤¤

Trots att julgrejerna är lika efterlängtade varje decemberstart och hemmet blir en mys"grotta" av rang är det ändå så skönt att plocka bort och rensa (rena är väl kanske bättre uttryck...) iväg julsakerna vid den här tiden. Orkade inte ens vänta till tjugondaKnut (alltså den 13 januari) utan allt åkte in för kartongvila redan för några dagar sen. Noga paketerat ner i jullådorna får nu tomtegänget vila sig i form inför julen 2014.

Kommer kanske sakna julgransglitterkänslan litegrann såhär i början, men så snart fredagsrutinen med tulpaner kommer igång och solen börjar lysa in så går den känslan över.

¤¤¤¤¤

Den närmar sig med stormsteg, invigningen av kulturhuvudstadsåret Umeå2014       (31jan-2 febr alltså...) och det har varit en riktigt nervös tid för arrangörerna. En jätteproduktion i mångmiljonklass som är beroende av snö och is trodde man ju skulle vara rätt safe att göra i norra Norrland....men som sagt, det har varit annorlunda i år.

Maken, som jobbar i organisationen, har bevakat alla tänkbara väderprognoser för att kunna få en tendens om vädret....allt från fisk-rens och kaffesump till yr.no och SMHI har nyttjats. Nu är invigningshelgen räddad, vädermässigt alltså och då får vi hoppas att det nu inte blir tokkallt eller nordanstorm eller nåt annat som sätter ut organistationsfällor för dem.

Det är ett gigantiskt pussel att få ihop allt praktiskt under en sån här tokhäftig helg och därför så är volontärer superviktiga. Jag har anmält mig i ett tidigt skede och ska jobba under delar av invigningen, det ska bli SÅ KUL....

Har önskat att vara på flygplatsen för att ta emot hit"flugna" gäster och det verkar bli så. Gillar ju att prata med/hjälpa folk på rätt väg. Hinner dock vara inne i stan för den stora invigningen som sker på älven mitt i stadskärnan. Alltså, ni måste bara vara där....ALLA! Det kommer att bli så mäktigt, vackert och häftigt. Eld och is och dans och musik och mycket mer. En upplevelse som man kommer att minnas och berätta för barnbarnen om...typ.

Dagens tips....gå in på Umeå2014:s hemsida och läs vad som händer. Kanske du också ska vara volontär och hjälpa till? Går att anmäla sig där.

¤¤¤¤¤

Apropå kultur....

Vinterstudion är i gång och kaffet nykokat. Dags för lite soffcoachande av de svenska förmågorna. "åk fort nu", "sväng snabbt där"...." men hur f-n kör ni?"...så kan det låta ibland i vår tevehörna. Är det så hos er också? 

  Avslutar med en mor/dotter-bild...

Mortuta