Vid några hektiska veckor på vårvintern, varje år fylls alla...och då menar jag verkligen alla tidningar med många och märkliga artiklar, reportage och löpsedlar. Jag menar alltså MELODIFESTIVAL-perioden.

(ja, okej då.....nåt som är direkt kopplat till kungahuset...typ bröllop eller dop eller sånt kan väl möjligtvis vara det som kan rendera samma mängd icke-nyhetsartikelmetrar...) Sida upp och sida ner med pseudofakta och tveksam information som inte ens i den mest välvilliga av världar kan betraktas som hot stuff. Korta intervjuer som renderar stora rubriker på något som de sagt eller gjort i förbifarten.

Vi har kunnat läsa om vem som övat lite, mycket, mimat, ätit, partat, klätt sig snyggt eller fult och en massa annat. PÅ BÄSTA PLATS I TIDNINGARNA!! Suck......

Händer det inte mer av intresse och nyhetsvärde, tro? Säger det mer om oss som läsare eller är det inriktningen på journalistik i dagstidningar, tro? Hur ställer vi oss till dagstidningarnas bevakning av det som verkligen är av vikt och värde? Är det kanske så att vi behöver få en period av "icke-nyheter" och rosa fluff-värld för att kunna balansera allt elände som övrig tid på året kablas ut till oss?

Kanske det? Vad tror ni andra? 

Hur är det att vara journalist och bevaka denna "cirkus", leta nyheter och sen mjölka ut en text av något....lura bakom hörnen för att se om det kanske eventuellt finns nån liten romans eller konflikt eller annat att skriva om...

Gissar att det inte var det man hade flest högskolekurser i på högskolan.

Ja, ja....igår var det finalen för svenska bidragen och förväntningarna var skyhöga och oddsen toklåga för sundsvallsjapanen, han som ser ut som en blond Plupp. Söt.

Sjöng tyvärr lite mindre sött den här gången, rent av surt.....

Toksnyggt sjöng istället föredetta Idol-tävlande Robin S, bar wailandet till nya nivåer utan att snudda skämskudden alls, vilket nog lätt kan hända.... Jag gillar hans låt, gillar att han gjort den själv och gillar att grabben är in i själen tokglad och gråtmild....alltså inte så luttrad än. Det går nog bra för honom sen....där i maj....För ni vet ju att all mediabevakning startar om igen i slutet av april. Tjohej, då är det igång igen.

Bäst igår var nog ändå Loreen och de fantastiska ungdomarna från Manillaskolan och Adolf Fredrik. Höjde en häftig låt till helt ny nivå.

Dessvärre var det inte samma effekt på Främling...inte ens med ett nyt bakgrunds-beat...sorry, jag är ledsen men det är skåpmat numera. Stoppa in den i en liten fin burk, sätt ett gulligt Carola-märke på och ställ den på hyllan. För alltid.

Så, då har jag tyckt klart för idag.

Har du nåt som du tycker?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

   Solig söndag. Långpromenad både i skogen och på isen i alldeles för varm jacka. Härligt men svettigt. Det var nästan "ohullt" att gå in medan solen fortsatte att värma näsan. Ha..vet du inte vad det betyder? Tja...slöseri med tid, solvärme...är kanske en omskrivning..

  Ingen vårvinterdag utan en vacker tulpanbild. Solljuset letar sig in överallt och det spritter i bena. FruKatt har så sakta börjat tillbringa tid ute på bron, kanske upp till 10 minuter...vilket är nåt form av rekord. Hunden ställde sig, helt frivilligt vid hundgårdens grind och ville vara där....mycket ovant.

Veckans vedermödor och äventyr? Jobb och sång, egen och andras. Uppfräschning av håret, vilket verkligen är på tiden. Samla ihop alla pinaler som ska rymmas i väskor till skidåkardagarna som väntar. Och så förhoppningsvis en massa härliga timmar utomhus...hunden och jag.

Mortuta

Den lediga dagen och solen anlände samtidigt!

Morgonpromenad med hunden, solen sken över isen och vi var båda två ystra av vårkänslor.

  Man kan tro att han snällt bara satt där....pyttsan, redigt mutad med hundgodis som väntade bakom mig. Han ville helst bara springa fram och tillbaka över isen.....Men vad gör man inte för en snygg bild till er läsare?

Vårkänslorna spritter då ett knippe tulpaner står på bordet. Var bara tvungen att fota lite....

Det är skönt då solen tittar fram.

I brist på tid att hasta iväg till gymet och träna sina arm-muskler så kan jag varmt rekommendera.....handvevad kaffekvarn. Jädrans vad man kan få träningsvärk...

Otippat, eller hur?

Nu är det dags för lite övande av sång.....sånt måste också hinnas med då man är ledig. Blandar hej vilt nästan tårdrypande vacker passionsmusik med superhärliga tävlingslåtar för barbershop. inte blir det då enahanda....det är då en sak som är säker.

Mortuta

De dagar då tiden ligger på pluskontot är ibland de bästa.

De dagar då inget är planerat och bokat. Då man vaknar på morgonen, ligger kvar i sängen en extra stund, kanske sover lite till och tar den där stora kannan kaffe för att det ska räcka lite längre. En pluskontodag är då man verkligen inte vet hur vad man ska göra utan får känna efter vad som skulle vara skoj och trevligt.

En sån dag har det varit idag.

Slö förmiddag framför Vasaloppet. Har faktiskt svårt att bygga upp nån större entusiasm vid denna megastora skidtävling. Ja, ja.....de åker mil efter mil....dricker blåbärssoppa och är oftast väldigt glada då de intervjuas av teves utsända. Somliga stakar utav tusan och åker ifrån alla andra och andra trängs i spåret värre än på Drottninggatan i rusningstid. Gäsp.....jag sov så gott.

  Sen blev det kaffekalas hos S. Kändes skönt att göra henne glad med lite fikafrämmande. Det blir inte så ofta men är väldigt uppskattat. Ser hur ålderdomen gör hennes liv snävare och mindre aktivt. Att bli gammal och få mängder av krämpor är nog inte så kul....

En långpromenad för att skaka ner kanelbullen kändes därefter helt rätt.

  Plustidsdagen fick sedan bli en innebandyeftermiddag. Kära Anna och jag hängde på Excel Arena med drygt tusen andra och såg IBK Dalen tvåla till Karlstad med hela 13-7. En trygg seger med en troget jublande hemmapublik.

På pluskontot är det fortfarande lite kvar och kvällen är ung.

Vad ska det bli? En sent startande film? Plöja den där boken som ligger och väntar? Snitsa ihop nåt gott till maken och mig? Tiden går nog inte att spara i nån lite undangömd börs i nåt skåp....nej, det är bara att njuta här och nu.

Mortuta

  Idag stannar vi inomhus. Snön vräker ner och det blåser tvärsöver så lusten att långpromenada eller längdåkningskida är minimal. Hm, känner mig inovativ idag vad gäller nya sorters verb. Söker nog patent på de orden.....eller inte...

Ofta då SMHI tycker att folk ska hålla sig inne så rycker vi i norr på axlarna åt det och småler åt sörlänningarnas kamp mot pudersnö på vägbanor och liknande. Men...idag är jag beredd att hålla med. Det verkar inte vara så smart att göra den där bilturen längs små byavägar eller liknande. Skulle inte vara kul att köra fast och behöva skotta sig lös, särskilt om man som jag inte kanske alltid har med det där lilla räddningskitet i bagaget; spade, filt, värmeljus och annat av bra-att-ha karaktär. Skulle nog stå där i lågskor och tunna vantar....

Använd istället dagen till stugsittande och husmys.

    FruKatt tycker att vedkorgen är den nya viloplatsen. Optimal plats nära värmen, lite gömd men ändå i händelsernas centrum.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det är sportlov nu.

Efterlängtat, både av barn och vuxna i skolans värld. De sista dagarna har man kunnat känna nån sorts mental nedräkning, inte så att det märkts i vad som utförts men definitivt i tanken.

Den intensiva verksamheten Skola behöver lite vila och återhämtning.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Under en längre tid har jag förundrats över fenomenet med kommentarer på artiklar som publiceras på tidningars nätsidor. Tidningarna har ofta en hord av mer eller mindre listiga kommentarer som en svans på artiklarna. Så många gömmer sig bakom "rätten att vara anonym" och skriver ogrundade uttalanden, gärna nedvärderande om de berörda och många mer eller mindre felaktiga fakta sprids på dessa forum. 

"Rätten" att tycka och uttala sig om offentliga personer, politiker, kända personer i allmänhet verkar vara den mest utbredda rättigheten av alla. Även om de som valt att vara i rampljuset förhoppningsvis gjort det valet själv och förmodligen då med vetskapen att man inte kan älskas av alla gissar jag att det ändå känns i maggropen även för den mest rutinerade. Speciellt om det som skrivs inte ens handlar om sakfrågor utan är mer av personangreppskaraktär. 

Man kan ju dessutom fundera över varför det är en majoritet av negativa kommentarer....sällan läser man något av positiv karaktär. Märkligt...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

  Inte ens vår brune kamrat vill gå ut idag. Han vaktar istället över köksregionerna i hopp om att vi ska tappa ner något smaskigt.

Hm, skulle inte tro det.

Nu ska jag ägna dagen åt Vinterstudion och kuddsömnad i en väl avvägd balansgång.

En och annan kopp kaffe och kanske en lite yttepyttetupplur kan det nog bli.

Vi hörs

Mortuta

Ja, herregud...Rik, frisk och lycklig...det är väl det man vill vara?

Gärna alla tre delarna....erkänn!!!

Det här är en underbar bok med teckningar och klokheter utfunderade av Anna-Karin Elde. Jag fick den av en god vän då jag var sjuk och hade svårt att läsa längre stycken text. Då passade det utmärkt med humorbilder och underfundighetskommentarer. Precis i min smak.

Några smakprov kanske? Varsågoda.....      

Tillbaka till de tre önskemålen. Rik. Frisk. Lycklig. Handen på hjärtat....man vill ha alla tre delarna, eller hur? Jaja, med en stor skopa "nämeninteskadåväldåjagdå"-anda så säger vi väl givetvis med enad röst nej till rikedomen ( för sån ska man väl inte va...) men resten är ju okej.

Fast....lite i börsen så att man klarar sig eller?

Kunde väl tro det. Så skönt, jag är inte ensam om att vilja det...

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nu har jag förhoppningsvis drivit influensan på flykten. Det blev ingen såndär jätteflunsa utan en liten nätt hosta med svullna och röda ögon och feber-sväng. Tillräckligt om nån frågar mig.

Sångsvängen i veckan blev det inget av. Körde ur, grenslade eller vad man nu skulle sagt i sportvärlden....alltså blev kvar på avbytarbänken. 

Jubilaren som jag tänkt tjoa och tjimma för....ja, hon fick kalasa med kaffe och tårta med andra....jag firade henne i tanken istället. HURRA för Annelie !!

Denna dag har solen och värmen (ja, alltså vårvintervärmen då...+2 grader och takdropp....inte +20 som malteserna stoltserade med i förmiddags...) kommit till byn. Förbi vårt hus har skoteråkare, sparkstöttingförare, stavgångare, hundrastare och skidåkare med barn i pulka passerat med jämna mellanrum. Sååå mysigt och såååå vårvintrigt. Man kan ju nästan tro att vi bor efter skoterleden men nej ,det är en vanlig gata, jag lovar.

Bästa tiden på vintern och sån himla tur att detta väder råkade infalla på en söndag. Det brukar ju vanligtvis vara på vardagar då de flesta inte kan njuta av tillfällena.

Hunden och jag tog en lång och tempofylld power walk-sväng, tror faktiskt att vi båda blev nöjda och kunde svettiga sitta på bron och vila ut.

Han med ett litet tuggben och jag med lite ljudbok som belöning.  

Batterierna laddade för en ny vecka. Hur peppar du dig inför ännu en måndag?

Mortuta

Jaha.....
Så var det min tur. Halva nationen (verkar det som enligt tidningars löpsedlar) har ju legat däckade ...så är det flunsadags för mig nu. Stigande feber, rinnande ögon och ont i halsen "förgyller" min tisdag.
Där sket sig kanske alla mina planer för veckan. I alla fall de av kroppslig rörelsekaraktär....

Då kropp och själ orkar ska jag nog ägna eventuell vaken tid åt slötittande på teve och kanske lite tedrickande.

Atjo prosit på er

Mortuta

Då andra ägnade helgen åt att heja fram vintersportande atleter packade jag ihop kör-klackeskorna, bekväma kläder och bästa sångrösten och begav mig till övningshelg med Snowflake Singers.

Det är rätt vanligt att körer har nån/några extra övningar under dag(helg)tid, förutom de vanliga kvällsövningarna..ja, så är det då i de två körerna jag är med i.

Då kan man jobba igenom så mycket mer än vanligt, hjärnor och kroppar är betydligt mer pigga och så får man dessutom en chans att umgås och prata lite mer med varandra. Alltså väldigt värdefulla dagar.

Den här gången har vi i Snowflakes haft coachning av en anna körledare än vår vanliga Krissan. Det är för övrigt rätt vanligt i barbershop-branschen att man jobbar med nån guru inom stilen för att finslipa detaljer och förkovra både kör och dirigent.

Vi har haft förmånen att jobba med Mo Field och Amelia Charnock denna helg. 

Shit....vi har svettats ihop med koreografi, klangbildning, andningsövningar, tempo, vokaler och en massa annat. Numera är de där svåra tonartsbytena kombinerat med  alla kluriga moves inte lika skrämmande utan riktigt tight.

Det känns som om alla enskilda medlemmar gått framåt stora steg och då kan man ju bara ana vilka framsteg hela kören gjort. Det enda som fortfarande är tufft är att ha de där förhatliga "alla-har-likadana-klacke-kör"-skor...

Pauserna var därför väldigt välbehövliga och fötterna hamnade rätt fort i bordshöjd för att känseln skulle återvända.

   Här är vi då, mina kära tenorkollegor.....det är vi som lägger de extremt (om vi får säga det själva i alla fall) snygga tonerna högst upp i ackorden. 

Fast, om man ska göra nån form av matematisk beräkning av antal sjungna toner under helgen per stämma så har vi nog sjungit något färre toner och väntat något fler takter, kanske....Det gäller ju nämligen att de andra klangerna är perfekta för att vi ska kunna smycka ut klangrummet...men vi väntade så gärna för resultatet blev makalöst.... Så det så!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Hemma igen möttes jag av en söndagsslappande hund. Även han har förstånd att känna lugnet då vi tvåbenta gör det....klok jycke det där. Han ömsom låg på golvet vid brasan eller så hittade jag honom i min bästa läsfåtölj. Det fattades bara ett par läsglasögon på nästippen och en bok framför....

Sådärja, laddad för en ny vecka som för min del ska innehålla bland annat lite uppvaktning av jubilar, träning, mer sjungande och så är det visst innebandy på gång igen.

Vi hörs

Mortuta

Oftast försöker jag vara engagerad och intresserad av vad som händer runt om i världen. Ge mig in i diskussioner om meteoriter i Ryssland, knäppgökar som skjuter på varandra och ömsom uppbyggnad och nedläggning av välfärd runt vårt land. Men ibland är det rätt skönt att bara stå där på sin bro, titta på omvärlden och sen stänga dörren och låsa. Missförstå mig inte.... jag slutar inte bry mig om vad som händer, det får bara vila litegrann ute på tröskeln. 

Då jag är på körövning med Snowflakes är det en "regel" att man, innan man kliver över tröskeln till övningsrummet ska stoppa allt som tillhör det "vanliga livet", både det som tynger och det som är bara vanlig vardag....allt det stoppar man i den där lådan som står där....i fantasin. Sen får det ligga där och vänta tills man är klar med sjungandet och kan ta emot vardagen med något bättre laddade batterier.

Låter det knäppt? Åh, det är kanonbra, fungerar bra för mig i alla fall.  

Alla människor behöver, enligt min filosofi s.k vattenhål där man kan göra och tänka på helt andra saker och få kraft igen. Det kan ju verkligen vara vadsomhelst...träning, skoterkörning, yoga, rollspel, spela i ett hårdrocksband.....

Känner du igen dig? Det skulle vara roligt att läsa vad du gör då du lämnar allt det vanliga och samlar energi.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

   Så är det då det här med fredagsmys-snacksen. Det är lätt att hänfalla åt chipsen och stora godisskålen, fast jag måste tillstå att det numera är väldigt, väldigt sällan. Sen vi båda kom fram till att LCHF-maten är den sorts mat som våra kroppar mår bäst av är det i stort sett smågodisfritt.

Ibland är det ändå lite svårt att hitta nåt som uppfyller ens krav på 1. gott 2. enkelt att servera..och 3. inte helt vansinnigt onyttigt. Vi äter ofta lite goda ostar efter den där lite sena fredagsmiddagen. En god ost och så några små frökex (som resten av familjen lite elakt kallar fågelfrökakor). Det ska visst vara bra för matsmältningen också...ja, fransmännen har förmodligen helt rätt i att mellan varmrätt och dessert ska ett gäng ostar in på bordet....

Så, fram med ostkniven och in med en två tre småostar som formligen smälter i munnen. 

  Tidigare i veckan lyssnade jag på lokalradions förmiddagsprogram och där pratade man en del om fastan. Ni vet fastan som startar i och med att man tok-äter semlor på Fettisdagen. Fasteperiod med avhållsamhet vad gäller mat och dryck och ett sätt att rena kropp och själ. 40 dagars självplågeri, ända fram till påsk. Tjohej....har svårt att se mig själv avstå från all god mat så länge...säger som Stefan Sauk..." jag är skeptisk"....

Men ändå....jag blev lite intresserad. Resonemanget i det aktuella radioprogrammet var att man kan fasta på många olika sätt. Avstå från annat än mat under en period för att mentalt rena sig. Den ena tjejen bestämde att hon ska försöka undvika att se filmer som regisserats av män ( kanske ett något udda val, men ändå....), den andra ska inte handla kläder under fasteperioden (verkar ju väldigt sunt att ha nån form av shoppingfasta). Lockande tankar tycker jag...så...jag har bestämt mig för att fasta från socker. Ska försöka låta bli allt i sockerväg fram till påsk. Sockret är ju inte bra för kroppen så det ska väl inte vara så svårt.

Ha! ingen match tänkte jag i tisdags....jag äter ju inget med socker alls...har inte gjort på länge...Phff!!! Ni anar inte hur lockande det helt plötsligt blev med en bit Daim, Kexchoklad eller kanske nån ynka liten Plopp idag då det var dags för ICA-besöket. Det blev som om hjärnan och medvetandet drog och slet mig till godishyllorna trots att jag inte alls var på väg dit. Vet inte när jag sist åt godis. Men helt plötsligt så....

Jag får väl avge nån delrapport under fastetidens gång och berätta hur det går.

Det skulle vara roligt att veta vad DU skulle fasta ifrån....om du över huvudtaget skulle komma på den tanken. Berätta för mig....