...utspelar sig nästa bok som jag tänkte tipsa er om. 

För en liten stund avslutade jag lyssandet av Död i skugga av Anne Holt. En sorts deckare, den femte boken i en serie om kriminalpsykologen Inger Johanne och några fler poliser förstås..,Jaha, en typisk deckare tänker du då.

Njae, den här boken har en hel del annat att erbjuda faktiskt, åtminstone vad gäller tankar och funderingar.

Handlingen då? Anne holt har valt att sätta in sin historia i en, för Norge i synnerhet men även oss andra fruktansvärd och oförglömlig situation. Samma dag som Bering-Breivik begår våld på hela det norska folket och poliser, ambulanser och utryckningspersonal är upptagna av detta dör en liten åttaårig pojke, hemma hos sina föräldrar i vardagsrummet. Han ramlar ner från en stege och det fruktansvärda som inte får ske händer. Han dör av svåra skallskador. Vid första anblicken ser det ut som en tragisk olycka men givetvis så finns underliggande saker som dyker upp mer och mer.

(ja, annars vore det ju en rätt usel deckare, eller hur?)

Familjen avskärmar sig totalt från den nationella katastrofen, så klart....vem skulle inte tycka att den egna situationen var tusenmiljoner gånger värre...

Nåja, någon anser att det inte kan vara en olycka...

Därefter följer en rätt lång och flerparallellig historia med en liten pojke med ADHD-diagnos i fokus.En diagnos som påverkar hela familjen. Sen finns det nån nyexaminerad polis som virrar runt och gör en del misstag, en del vinsippande kvinnor, fisförnäma överklasstanter med fördomar om högt och lågt, kriminalpsykologen som gör sina analyser på egen hand och så förstås en och annan trött poliskommisarie som tvivlar över livet och framtiden och sånt...

Hur var då den här boken? Kunde den fånga mig? Ja, faktiskt. Visserligen var det kanske en och annan sidohistoria för mycket men det faktum att det handlade om den där lilla pojken med så mycket emot sig i livet gjorde att jag blev fast. MEN....jag tycker definitivt att hon kunde ha fått med mer av terrorattacken eftersom hon nu valt att ha den som en sorts inramning. Den försvann nånstans på vägen....konstigt.

Rekommenderas den? Javars, den hamnar väl inte på min 2013 Tio i Topp-lista men ändå helt okej. Den gav mig en del att fundera på vad gäller diagnoser och dysfunktionella familjer. Sen är det alltid härligt med spänning, oväntade vändningar och ens egna gissningar om vem som är förövaren...egentligen.

Att läsa böcker via ljudbok är ett helt underbart alternativ. Givetvis kräver det en läsar-röst som man gillar för att det inte ska bli nån man retar sig på men....de allra flesta är ju bra. 

Jag har ofta en ljudbok igång samtidigt med ett par hålla i handen-böcker. Lyssnar på bussen, tåget, promenaden, strykningen eller då det borde vara dags att sova och lampan ska vara släckt.

I mitt nästa inlägg tänker jag nog ge er ett boktips från min nattduks-bokhög. Spännande, va?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nu ska jag hänge mig åt repriser av Trinny och Susanna....och lite Sveriges Mästerkock förstås.

Mortuta

Tänk dig att dina barn och din man dör och att människor som du tidigare blint litat tror att du medvetet har förgiftat dem till döds. Tänk dig att du inte blir trodd i rättegångssalen, falska anklagelser och vittnesmål presenteras och ingen domare tror på dig. Tänk dig att du blir dömd mot ditt nekande och blir satt i fängelse som enda kvinna tillsammans med en mängd män i ett fuktigt och kallt fängelse. Det barn du väntar dör, dina vänner överger dig, du får inte varken skriva eller läsa något i fängelset och ingen besöker dig. Men du får brodera. Och du broderar din nådeansökan i korsstygn....och någon annan 200 år senare hittar ditt broderade verk och hittar paralleller i nutiden och kan förstå vad som verkligen hände.

Hemskt, sorgligt, förfärligt.....men också intressant, tycker jag i alla fall. 

Och faktiskt är det en sann historia.

Detta är grundhistorien i den både spännande och intressanta boken Mercurium av Ann Rosman. En blandning av historisk betraktelse och nutida familjedeckardrama. 

1806 sätts Metta Fock Ridderbielke på Carlshams fästning, hon döms  att sitta "på bekännelse", dvs vara isolerad på denna skärgårdsö tills hon erkänner....eller dör. 

Hon kunde inte hängas eller så om hon inte erkände, alltså skulle de "vänta ut henne" så att hon kunde dömas enligt reglerna.  

Jag har suttit helt klistrad vid denna bok nu kväll efter kväll. Är så fascinerad av detta livsöde och hur livsvillkoren för kvinnor på tidigt 1800-tal var, både högborna och mer fattiga. Tufft...och nu menar jag inte bara en eventuell giftmörderska utan i mera generella drag.

Sen att författaren vävt ihop detta med en nutida historia om en överklass-släkt i i Göteborgstrakten gör det än mer intressant. Allt är inte sant, åtminstone inte nutidshistorien men denna Metta Fock har definitivt levt och verkat, suttit fängslad och hennes ättlingar finns. 

Läste på Ann Rosmans hemsida om hur hon fått tag på Mettas morbrors ättlingar och sammanfört dem med andra släktingar. Såååå intressant.

Det är länge sen jag snöat in så ordentligt i nån bok och velat göra egen research bara för att det är så intressant. 

Själva kriminalhistorien som också finns med känns rätt överflödig. Som en nivå för mycket faktiskt.

Nåja, detta är alltså denna dags BOKTIPS.

Läs den om du är intresserad av kvinnoöden. 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

  Lördagskvällen ägnade vi åt mat, prat och kortspel med goda vännerna G och L. Herregud vad tiden gick fort, helt plötsligt så var klockan långt långt efter midnatt och vi hade inte avhandlat allt klart. 

Lufsade hem i snö och blåst och den långa sovmorgonen i morse var välbehövlig.

Den megalånga vintersportsändningen i dag har varit helt perfekt. Kolla lite, sova en stund, lunch och fika i soffan och så lite filosofiska samtal mellan varven. Både hundskrutten och FruKatt har gillat läget och baxat sig ner mellan oss i soffan och inte alls propsat på uppmärksamhet...nästan i alla fall...

Perfekt söndag alltså.

Nu ser vi på Så ska det låta....och sjunger med lite grann.

Eftersom jag som vanligt har en tvåtre böcker på gång, samtidigt så kommer nästa aktuella boktips om några dagar.....i en blogg nära dig.

Mortuta

Nu får det var nån ordning på torpet! 

Tänk så himla slö och slapp jag blivit, inte ett inlägg på denna blogg på över en vecka. 

Herregud, det totala förfallet är nära....eller hur?

Nåja, det är bara att borsta bort skräpet på förklädet och stampa igång igen. Det finns ju alltid förklaringar till allt....men den här gången är det nog närmast att anklaga latmasken för att ha tagit över min skriviver.....Jag gillar ju verkligen att skriva och önskar att det skulle vara på första-platsen i livsordningen...men tyvärr. Det är så himla mycket annat som ska rymmas...

Ja,ja...nog med gnäll...nu är jag på banan igen...tror jag i alla fall.

Finns ni kvar, ni som tidigare läst mina tankar? Man kan ju undra?

Under den senaste tiden har jag ägnat mig åt sjungande rätt mycket. Kära kammarkören har haft övningshelg. Alltså nån sorts maratonövning i två dagar, där vi frossar i ackord och klang, stämmor hit och passioner dit. Åhh, helt ljuvligt....

Tänk, att befinna sig mellan dirigentens kommentar " Hm, här borde det vara vackert...." då vi precis börjat öva ett nytt vackert passionsverk.....till det underbara " Låt det vara det största avstånd som går mellan ögonbryn och struphuvud..". Kan det gå fel? Nix, aldrig med den ledaren!

Körövning innebär också socialt umgänge. Vi hade förmånen att,efter en galet intensiv övningsdag få gå på CountryFest. En entusiastisk alt-stämma arrangerade festen. En hel hoper sånggalningar möttes på kvällen med cowboyhattar, boots, rutiga skjortor, hölster och pickadoller och en och annan poncho för att stämma upp i " Country road take me home" m.m Hamburgare i mängder stod på menyn och så blev det flesta vackra körsångerna förvandlade till någon sorts hästjazzversion...ju längre tiden gick. 

Kvällen lyfte om möjligt ännu mer då vi fick dansa line dance och skratta och gå i takt tillsammans. Med varierat resultat...

Söndagen kom och stämbanden och hjärnan "hostades igång" och ännu en dag i klang och musik genomfördes. Underbart!!!

Efter denna helg så tror jag vi alla "svimmade ihop i soffan" och kände hur mycket bättre vi kunde alla stycken som vi har på den aktuella repertoaren.

Energiboost? Jodu, det kan du slå dig i backen på!!

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

För övrigt har Jan Björklunds senaste utspel fått mig att få lite högre blodtryck än vanligt. Han, och hans gäng (om man nu får kalla regerings och utbildningsfolk på det sättet?) har presenterat en kovändning av modell GIGANTISK. Efter att sveriges alla lärare nu i ett antal år kämpat med (eller kanske mot ibland....) alla dessa olika dokumentationer som ska göras om eleverna, individuella planer och allt annat i skriftlig version om elever. Sånt som tagit oändligt lång tid och varit en källa till diskussion huruvida det finns arbetstid till eller ej.

Jamen, då säger karln ( Björklund alltså....) att det inte behövs. De förslår att vi ska ta bort allt sånt.....igen. Det är inte längre nödvändigt...för det finns ju mer betyg istället....Hm, hur tänkte ha nu?

Det ska fortsätta med allt dokumenterande från årskurs 1 till 5 men sen ska det inte behövas...

Min direkta reflektion då jag läste/hörde detta var..Herregud, tänk så oerhört många timmar/arbetsgrupper/konferenser/studiedagar/samtal som använts till detta...och så ska det kanske förkastas...hm, märkligt!

Ja, har man jobbat i den här branschen ett tag, skolvärlden alltså, så har man ju varit med om en hel del förändringar. Faktum är att det är nog det sektor som engagerar flest människor eftersom alla har en relation till skol-livet. ni vet...Hej Matematik m.m Man har ju gått i skolan....Vad är dina minnen?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåja, ägnar nu fredagskvällen åt att laga god mat och hänga i soffan. Helg-lugnet kommer sakta och vi planerar inget stort. Det är rätt skönt att bara fundera över huruvida man ska åka skidor, stavgå med hunden eller gå på stan först....vilken frukost man ska äta och vilken film man ska sova till....Tunga frågor, eller hur?

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Sådärja, nu har jag väl förhoppningsvis förbättrat min bloggskrivarstatus  lite....hoppas jag. De närmsta dagarna tror jag vi ska ägna åt böcker igen. Det var ett tag sen det blev några schyssta boktips på den här bloggen....för läser mycket, det gör jag. Måste absolut delge er andra om vad som finns på nattduksbordet och i spelaren. 

Hoppas vi ses igen

Mortuta

Kvällens kaffestund förgylldes med nymalet kaffe. Bara doften av det "handvevade" kaffet kan nästan försätta berg, åtminstone ger det en liten kick. Med nån liten smaskig kaka till så är kvällen komplett.
En sed vi har vid dessa söndags"möten" är att man provar nåt nytt tilltugg. Chanstagning? Jajamen. Skönt då att det är kamrater sedan många år som är testpiloter....alltså kan man fortsätta vara vänner även om det blir nåt mindre lyckat bak-resultat.
Dagens smaskens blev en päronkaka med hasselnötter och grädde. Smakade sådär...rätt okej.

Ämnen av olika karaktär avhandlades. Allt från golvvärmesshuntar via glasögon till kakel och gardinstänger..variation...javisst....och sen vandrade vännerna nöjda hem igen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Då vårsolen lite lite börjar titta fram dyker också funderingar och idéer om "omgörning" upp. Måla om? Bygga till? Skruva bort? Möblera om?

Förresten...det är ett riktigt konstigt ord...omgörning ? ...låter som ett låtsasord eller dialekt av nåt slag. Fast det är tydligt, man fattar betydelsen.
Nåja, vad ska då göras om?
Tja...utan att skrämma slag på vare sig maken ( min privata hemmafixare alltså ...min uppgift är ju mer på ide-stadiet...typ) eller hushållekonomin så är det väl mest på nivån måla några väggar eller möblera om lite...
Jag tror jag har några idéer.....

Mortuta

Tidigare, för länge sen, då barnen var i åldern för acceptans för att familjen enbart ägde skidor åt alla (...och inte skoter alltså)....så gjorde vi ofta, ofta skidutflykter. Härliga turer...åtminstone ur minnets perspektiv, mitt minnes alltså. Det är kanske så att andra medlemmar i familjen har mer traumatiska minnen av snö under jackärmen, bakhalt eller klibb under skidorna...skinn på chokladen eller annat, vem vet...?

Men ändå....

Ni vet, choklad - prickigkorvamackor-extravantar-ved...och annat packat i ryggsäcken som Far i Huset får släpa på och så iväg...

Känns det igen?

Idag har vi återigen gjort UTFLYKT. Sonen med flickvän, maken, hunden och jag. På med utrustningen och med kraftiga stavtag gled vi iväg, förvisso med differentierad hastighet och kilometerantal.

Fikapaus vid brasan, småprat om ditt och datt....och sen hem igen. Summa summarum en bra lördagsstund.

Hemma igen, vi fryser och kurar en stund, ser reprisen av PåSpåret.

Nöjda och trötta....

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nåt annat?

Mer trött och mer huvudvärk för stunden. 

Jobbar numera till 15 vilket uppenbart sätter spår. Men...optimist som jag är tror jag att det kommer att lätta allt eftersom tiden går. Men jag tycker om att jobba.

  Makens födelsedag passerade förbi rätt obemärkt, hurrarop i mängder kom från barn och vänner och blomma från frun. Det blir inte så mycket sjå då det är mitt i veckan.

Trots att det bara är januari så börjar planerandet av sommarresa. Syster och jag har ägnat en del tid på olika uthyrningssajter och vi tror vi funnit det vi söker. Ett rätt stort hus i Apulien, Italien. Kan bli bra. Där ska vi slappa, promenera, åka runt till historiska städer och platser o, men också sola och äta gott. 

Nån som varit i den regionen och kanske ge lite tips?

Mortuta

Grattis älskade make på födelsedagen! Nån stans mellan jobb och skidspår möts vi och firar dig litegrann....

Mortuta

Det blir ljusare och ljusare....för varje dag så får vi några fler minuter dagsljus. Eftermiddagens hundpromenad ägde rum vid halv fyra och, hör och häpna...det var ljust ( ja, ja....typ ljust i alla fall) hela skogsturen. Just idag var det en evig tur eftersom hundskrället behagade ta en extrasväng på nån kilometer....precis då jag ansåg att vi var på hemväg. Nädå, då vänder lymmeln 180 grader och springer "järnet" tillbaka mot kalhygget vi precis lämnat.
Sen ser jag honom hoppa, skutta, rusa runt och förmodligen ha skitkul....
Vad gör då jag?
Som den väluppfostrade hundägare jag är kör jag med alla inkallningstrick som de där dyrköpta kurserna lärt ut. Kenzo ägnade mig inte nån större uppmärksamhet, höjde lite på huvudet men lekte sen glatt vidare.....
Jag gav upp efter 5-6 minuter och började gå hemåt...i skogsbrynet hemma på kvarteret satt han och väntade på mig....hundrackaren.

Solljuset behövs. Ny kraft och ork behövs. Energi behövs. Just nu är alla dessa delar på rejält minuskonto hos mig. Träning och sömn ska visst hjälpa.....det vete tusan om det funkar just nu. Skulle kunna kura under filten jämt!

Jubileum och innebandy har varit helgens stora fokuspunkter. En härlig middag med en nybliven 60-åring i släkten. En kväll med trevliga samtal om vardagen i allmänhet och sextioårslivet i synnerhet. Det verkar vara en annorlunda känsla, jämfört med att fylla 50 år.
Sonens match fick fylla söndagen. Fartfyllt och spännande och lyckosamt, både för sonen och laget.

Som så många andra söndagar avslutade vi helgen med "kvällsfika" med våra goda vänner A&G. En kort kaffeträff vid åttasnåret då vi summerar det som varit och blickar framåt. Mysigt.

Nu ska jag frossa i kvalitetsteve....Top Model Sverige.

Tackåhej

Mortuta

Brr, det har varit så kallt kallt de senaste dagarna. Termometern har gnetat mellan -18 och -28, varje stund utomhus har krävt alla dunjackor,vantar och ytterbyxor som hushållet äger.

FruKatt gjorde en supersnabb frivolt i luften och vände direkt in igen då vi försökte oss på att fösa ut henne i morse. Blängde sen ilsket på oss tvåbenta och vände åter in i värmen. Platsen vid kakelugnen var händelsevis ledig och där har hon legat, hela dagen.

Vad har hänt i veckan?

Jobb och sång, soffsovande och skidåkning och sång igen, hosta och huvudvärk, extrem trötthet och en mängd skogsturer, hundklappning och kattkliande. Alltså rätt varierat och vanligt.

En av turerna i skogen en sen eftermiddag gav nästan kusliga vibbar. Det var som att gå runt i en svartvit miljö...ja, nästan blåvita nyanser. Vackert och lite läskigt.

Nu sitter vi skavfötters i soffan, kaffet är snart urdrucket och våra SpåSpåret svar är rätt ofta svävande. Reglerna för huruvida vi får poäng eller inte för svaren är något svävande.....det är så himla svårt. 

Stundtals känner man sig som en absolut nolla och kan och vet ingenting, inte ens om Cardiff..ehh....för att i nästa stund slå till på 8 poäng...vet mer om Gdansk än nån annan, inte illa.

Hjärnan är så tom, så tom...just då man ska försöka leverera. Men sen, en kvart senare...då kan man rabbla så mer eller mindre värdefull information.

Nåja, med risk för att det betraktas som töntigt....maken och jag älskar denna fredagskvällstävling. Vi tävlar med varandra, mot tevegrupperna och så systrarna på olika håll i landet.

Vi fick faktiskt 26 poäng nu ikväll....slå det ni! 

Mortuta