Ena stunden är det så oerhört vackert ute så man aldrig vill gå in, inte titta åt nåt annat håll än ut över havet. För nån vecka sen var det verkligen sånt väder och höstruggiga vindar kändes så avlägset. Ja, nästan som om det aldrig skulle hända.

Men ..så ändrades allt till en vanlig november igen.

I lördags tog regnet över tillvaron, blåsten..eh, läs stormen klev fram med rena rama divafasonerna och vägrade lämna scenen för nån annan aktör som ville prova tiljorna. Inte förrän alla fått se, känna och höra alla de s.k ovädersverserna. Gissade att det nog inte spelade någon större roll var i landet man befann sig, det var sak samma.

Mortuta-hushållet befann sig i Hufvudstaden för helgförlustelser och det brukar ju med rätt hyfsad direktverkan innebära en och annan..eller tre eller fyra...timmar på stan. Rätt ofta oavsett behov, mer för att det är kul att flänga in och ut ur andra shoppingställen än vad vanligen ser. 

Men denna helg....alltså....utan att överhuvudtaget känna nån skulle-väl-ändå-masa-sig-iväg-känsla blev det soffhörnshäng i megaformat. 

Well, well. Kanske blev myskänslan något förstärkt med god mat och dryck och gott sällskap. Det fick regna och storma bäst det ville, så det så!

Hm, tilläggas bör väl att det blev den billigaste storstadshelgen på många, många år..

Sen klockan flyttades tillbaka till vintertid, dvs "vanlig" tid har behoven av filt och brasa och mys-stunder ökat dramatiskt. Segheten är som tydligast på kvällskvisten, morgonen och ibland mitt på dagen också. Är det så att det behövs en form av ställtid för kroppen två gånger per år då man ändrar tid? Då man började med dessa sommar/vintertidsändringar var det rätt mycket skriverier om att kossorna skulle fara illa av detta, deras mjölk skulle sina och allt gå åt pipsvängen. Har inte läst några längre forskningsrapporter om hur det gått, men man hör ju inte så mycket om akut mjölkbrist halvårsvis så det verkar gått väl för Mamma Mu och hennes vänner.

Nån som vet?

¤¤¤¤¤¤

Nej...nu får det vara slutskrivet för idag. Nu åker tjocksockorna  och filten på, några clementiner i näven och kvällen är räddad. 

Må så gott alla

Mortuta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Hej världen!   Jag lever....   Bloggandet har definitivt legat på is, eller kanske rättare sagt under täcket med flunsan som sällskap.   Blä och usch så sjuk jag varit. Flunsan tog greppet över kroppen, dock inte det positiva si...

    Precis som hos många andra med skrivarklåda ska det nu presenteras en sorts årsredovisning av 2018. En summering av vad mortuta tänkt och gjort under det nu passerade året.   Lånar, precis som nån gång tidigare, Underbara Claras variant och...

        Det finns något filter inbyggt i föräldrar vad gäller att minnas hur det är att umgås med småbarn, man minns bara brottstycken av hur det var. Tur är väl det för annars skulle man förmodligen backa varje gång en liten knodd närmar s...

Konst är bra konstigt.  Alltså inte konstigt som knäppt utan mer att det kan vara så annorlunda och att det verkligen inte är givet att man ska gilla/beröras/påverkas på nåt vis av det man stöter på.   Somliga anser att det enda som kan få ha e...

    Hushållet har haft kalas.   Jojo, som så många tidigare nästanjulhelglördagar har vi samlat en hoper kära gamla vänner och julkalasat utav bara tusan. Det är rätt fantastiskt att dessa vänner slänger sina egna julbestyr åt sidan och kom...