Dag 4

Kvällen ägnas till stor del åt studier. Eller rättare sagt matning av ny information och återupplivande av kunskap i en enda mish mash. Jobbet kräver detta och då får man väl bara ta tag i det då...

Nya rön, direktiv och kommentarmaterial ligger i buntar och i olika lager på skärmen. Och jag måste då säga...Skolverksmaterialet om "mina ämnen" är riktigt intressant att läsa och alla nya saker man lär sig tar ju som regel inte nån nämnvärd plats i hjärnan. Kan ju också till viss del bero på att jag inte haft nån större anledning att läsa nån större mängd av detta de senaste åren, kanske är lite svältfödd..typ.

Såhär vid tiotiden känns hjärnan ungefär lika luddig och mjuk som pälsen på den trötta katten på bilden. Finns nog inte plats för nåt mer idag.

¤¤¤¤

Hemmet är onödigt stilla just nu, inte då så mycket på grund av maken eller mortuta. Även om vi i dessa mörka hänga med huvudet-tider nästan tävlar om att så snabbt som möjligt göra undan kvällssysslorna för att kunna erövra bästa soffhörnet och makten över fjärrkontrollen.

Nej, det är den brune som inte är i toppslag just nu och vi kan inte sätta fingret på varför. Han skuttar inte fram med samma iver då man kommer hem, vill mer att man letar upp honom i huset så att han kan ligga kvar i nån säng, tokviftande med svansen. Verkar föredra att kura ihop sig och han ser lite mer sorgsen ut...ja, ja, jag vet att jag översätter mänskligt beteende på en hund men han ser faktiskt hängig ut. 

Men, då vi går ut i skogen och han får vara lös....då kutar han iväg och är sitt vanliga racerhunds-jag igen. Är det vackert väder och bra sikt, då är det järnet som gäller och det blir en och annan sväng utanför mitt visselpipe-upptagningsområde. 

Vår hundkompis är snart nio år, ålderskrämpor? Usch, vill nog inte tänka så...

I den bästa av världar ska han inte bli en gamm´hund, en sån som inte vill göra nåt, en sån som mest ligger i bädden och pruttar.

Världens gladaste setter ska ju fortsätta år efter år att vara vår energikälla...

Aha, jag tror att vi kan ställa en relevant diagnos. (låtsashundpsykologen har nu talat)

Det är ju uppenbart...fattar det nu. Kenzo gillar inte heller novembermörkret...så är det ju. Han längtar också efter ljuset och snön och har därför gått ner i mentalt viloläge i hundbäddshörnet.

Vi säger så...

Mortuta