dag 30

Sista dagen på bloggmaraton-projektet och det har varit så så kul att skriva denna gång. Jämfört med förra gången så har läsarantalet ökat stort vilket gör att det är så inspirerande att delge er mina tankar.

Vi är framme vid vårt mål på andra sätt också. Vid lunchtid anlände de nyblivna morföräldrarna, dvs maken och jag till St Julians och det har sedan dess varit fokus på denna lilla gosse.
Känslorna går inte att beskriva...

Se sitt eget barn i mammarollen, tänka på var tiden tagit vägen.
Hålla i babyn och känna hans doft.
Smaka på "mormor"-begreppet och känna tillfredställelse.
Våra gener som går vidare i en ny generation...nästan för stort för att ta in.

En liten liten pojke ger vår stora bullriga familj nya dimensioner och stor glädje.

Nu är denna 30-dagars bloggsväng gjord och en återgång till nu och då-skrivande är väl på sin plats. Förhoppningsvis med hyfsad frekvens även framledes. Kommer ni att hänga med? Jag hoppas det.

Nu ska klanen ägna tiden till att uppdatera varandra på vad som hänt sen vi sist hängde runt köksbordet.

Mortuta