Trettondagsafton

Dis och dimma

Inte direkt nån stämning av kungligheter på vandring efter vår gata med en hoper guldigt inslagna paket, nä då...mer av regnställ och plastkasse med en liter mjölk från dagens stödköp i affären.

En helg som man (läs mortuta) inte har nån större traditionskänsla för, inte som julhelgen eller nyåret eller påsken...

Dock ska det ju inte stickas under stolen med att trettondagsaftonen medför en del positiva saker för oss, eller hur? Man är ju ledig en dag till..jomenvisstja.

¤¤¤¤¤¤

Istället för att leta rätt på/arrangera/sno från julkrubbesamlingen, alltså bilder på fördagen passande figurer bjuder jag på lite hundbilder från Malta. Tycker att dessa är nog så kungliga i sin attityd.

Sen att de, istället för guld och myrra och annat sånt förmodligen släpar hem nåt vältuggat torkat grisöra eller nåt annat gammalt kvarglömt gör ju bara situationen ännu mer högtidlig.

Får jag då presentera julpiffade Penny och Molly...(och en söt kompishund och en grannhund..). Rasbestämningen på dessa hunddamer är något svårbestämd då de har ett ursprung som hittehundar med turen att bli adopterade av hängivna hundälskare, M& R alltså.

..och för rättvisans skull måste ju katten Pepper få vara med, även han en fullvärdig medlem i familjeklanen.

¤¤¤¤¤

Nej, har inte tid med mer skriveri ....nu är det på med förklädet och fram med alla goda ingredienser till Böff Borginjån ( kan ändå inte stava det på franska så.....). Gott är det i alla fall.

Mortuta

Stundtals så kan man funderar över vilka ämnen som våra politiker väljer som, så att säga deras speciella fokusområden. Områden som de bedömer är viktiga för mänskligheten och som kan vara av värde för oss vanliga väljare. Snart är det dags för val igen, ni vet september 2014...då smäller det igen.

För de i bestämmandebranschen som nu inte riktigt vet vad de ska driva, vilka stora frågor som ska bli deras slagskepp under året....nu kanske jag kan tipsa...

Fram för tvådagars arbetsvecka. Tryck det på banderoller och flyers, snälla! 

Efter att ha jobbat två dagar så är jag helt inne på att bilda parti och gå till val på detta tema, är ni andra det också? Hittade väldigt snabbt rytmen....

Komma igång under dag 1 och sen införhelgentrappaner under dag 2. Just så....

Vilket parti vill ta tag i min idé ? Ska ni rösta på mig? Hm, blir intressant att se....

¤¤¤¤¤

En vistelse på The Rock innebär en blandning av långa vandringar mot vinden och med solen i ansiktet och så just denna gång ofantligt mycket god och vällagad mat. Så många gånger ser jag likheten mellan min svärmor, den stora matmamman i släkten och min förstfödda...storkok, känsla för genuint tillagad mat. Inget är omöjligt. Bara skaffa bra råvaror och kavla upp ärmarna....

Den svenska jultraditionen blir för oss förflyttad en sådär 400 mil över Europa men smakar lika fantastiskt gott, barnens farmorsmors kalvsylta får maken att jubla högt och en googleversion av leverpastejen frambringar ljuvliga minnen i gommen. Trots att vi fick jaga julskinkan i dagarna tre eftersom båtleveransen/transporten var grymt försenad och vi desperationsgriljerade vid lunchtid på julaftonen och julgröten blev preparerad med en kanelstång i brist på mandel.....så blev det en underbar matstund med familjen...

men, men.....vinnaren på julbordet blev dock en nykomling...

trumvirvel.......Pork Belly..Alltså, den knapriga ytan är to kill for...

Komalägetvar nära tillhands men......För att kunna hantera juldagen med heder och ära, vi firar ju även den med pompa och ståt och kalkonbrakmiddag så bjöd julaftonen också på många långa svängar efter strandpromenaden.

Hm, det är rätt skönt att kunna gå (utan att vinterbylseklä sig alltså) och se på folk/hundar/båtar/hus och allt annat en julaftonskväll....Hög mysfaktor!

En och annan Madonna passerar vi förbi...var och varannan dörr eller port var pimpad med lite extra helgonlook helgen till ära.

Det är väldigt många som springer, går eller motionerar på annat vis efter den långlånga strandpromenaden nära våra tjejers hem. Varje dag, från grymt tidig morgon till jobbigt sen kväll. Inga hinder, bara möjligheter.

Julen inspirerade dessa två till ett litet tomterace, härligt. 

¤¤¤¤¤

Avrundar vår kortvecka med lite Alex Schulman-show och så lite Petter..kan bli nån form av konflikt i huvudet då man ska samla intrycken, vem vet.

Mortuta 

Det är sed och bruk att vid årsskifte göra nån form av koll av de mål man satt upp, måluppfyllelsen alltså. Åtminstone om man har ett företag eller nån annan ekonomisk verksamhet. Men, jag har då inget företag...varken större eller mindre...så,  tänkte mer på att man kanske borde kolla de där målen som sattes upp förra nyårsdagen. Det är ju lite av poängen med att bestämma sig för saker och sen driva sig själv igenom det under året.

Huhh, med skräckblandad förtjusning tittar jag tillbaka och utvärderar huruvida det varit framgång eller total krasch på vad jag tänkte göra av året....då alltså.

Så här skrev jag...

2013

Det här året ska jag verkligen anstränga mig att...

                                                     Äta gott och hälsosamt                                                         Jodå, Lchf så gott som alltid

                                                    Röra mig så att jag mår bra                                                     första halvåret mycket, sen något mindre...skärpning alltså

                                               Ägna mig åt sånt som ger mig energi                                      det blev mycket sång, ska bli ännu mer nu med Sångkraft och Barbershop, det är en energikälla som heter duga

Ge de påbörjade projekten i hemmet ( sömnad och sånt...) en chans att bli klara                  Icke alls uppfyllt...jo, kanske lite

                                          Sova i sängen mer än framför teven                                     Phff, begriper inte varför jag skrev så

                          Vårda mina blommor på ett sätt som de bättre förtjänar                          efter en snabb kik i fönstret ser jag att det är ett riktigt långtidsprojekt...

Skratta och ha roligt tillsammans med mina nära och kära, vänner och arbetskamrater   Lyckats rätt bra, men ska nog öka med typ 200 % under detta år. Här går det aldrig att gör för mycket.

                                  Använda tid och pengar på ett hyfsat genomtänkt sätt.                                       Fixade det bra, inget telefonsamtal från Lyxfällan än...

Utvärderingen avklarad!

Min mentala revisor nickar jakande och det ser ut som om jag får fortsatt ansvarsfrihet över mitt liv. Jag känner mig nöjd med mina föresatser och då det är väl bara att tuffa på med samma idéer under det här året också då.

¤¤¤¤¤¤

På Malta finns det en lång, lång tradition med julkrubbor. Läste att det pågått allt sedan sent 1600-tal, inget nytt kommersiellt påhitt alltså.....Överallt kan man se dessa presepjis. I affärer och skyltfönster, i gathörn och rondeller (och de var ohyggligt många, kan jag lova....) och givetvis i hemmens fönster och inne hos folk och så förstås i närheten av kyrkor. Med fördel öppnas garage upp med krubb-dekorationer i naturlig storlek eller så kan man under några helger möta en "levande krubba" tack vare frivilliga som deltar i ett gigantiskt teaterspel på ön Gozo. Stort och smått, både vackert och kanske några mindre smakfulla. 

I de flesta maltesiska hem med självaktning finns en par, tre krubbor uppställda. Lägg dessutom till minst ett baby Jesus-child i naturlig storlek liggande på halm så är det fulländat.

På första plats detta år i klassen Mest inovativt/märkligt tror jag nog att den stickade julkrubban placerar sig. Nog för att jag gillar att sticka men.....njae.

(tätt följd av krubban i brödet förstås...)

Varsågod, några axplock....

En del figurer är väldigt vackra och välgjorda.

Hade en hel del fler i kameralinsen.....men familjen blev lite trött på att jag jagade motivet så det fick räcka med dessa.

Nästa gång det blir jul på Malta ska den lilla ön Gozo besökas så att vi får uppleva den häftiga amatörteatern Native Village Bethlehem f`Ghajnsielem. Ett hundratal skådespelare agerar livet i Judeén för 2000 år sedan och man kan vandra mitt i. Tror att, oavsett vilket förhållande eller tilltro man har till religionen och julberättelsen att det är en fascinerande upplevelse.

¤¤¤¤¤

Jamen, då är de väl dags för jobb igen då.

Första dagen med ny anställning!

Here we go

Mortuta

Nyårsdagen, den första dagen med nya möjligheter, det är en riktigt härlig känsla att i tankarna betrakta och betänka detta. Klar luft, på nåt sätt.

Nyårsaftonen är, enligt mig en rätt ödesmättad stund. Den dag då man både gör nån form av bokslut för det år man lämnar bakom sig och inte då heller längre kan påverka. Men även den dag då man tittar framåt i spåkulan, man vill att somligt ska ske och att en del inte ska inträffa...

Firandet var en lugn men väldigt behaglig tillställning i vårt hem. Eftersom julresan fick med sig mer än en hög med tvätt utan också en lite ful bacill blev det inget stort kalas hos vänner utan en påtumanhand-date i hemmet.

Men det blev så så mysigt det också.

Under kvällen halkade samtalet gång på gång in på vad Året på väg ut hade gett oss och vad Året på väg in har för möjligheter. Vi drog oss till minnes många stunder, både här hemma och på resande fot. Antagligen är det ett tecken på att man levt ett tag, det faktum att en hel del av vad vi ansåg var av värde hade med familjen i övrigt att göra. Men på tioitopp-listan kunde även en del musikaliska höjdare och jobb-byten återfinnas i sällskap med lite italiensk risotto och branta skidbackar.

¤¤¤¤¤¤

Julen har förflutit på ett utmärkt sätt. Vi lämnade Sverige för Malta och döttrarna. En vecka fylld av mat och traditioner från minst tre länder, värme och sol och regn. Umgänge med våra kära och då kan man ju inte klaga, eller hur?

Som vanligt så skapar resandet en del kreativa tankegångar, sånt som jag vill delge och förhoppningsvis kan det vara till visst nöje för dig som läser.  

¤¤¤¤¤¤

Flygresor är ofta nyttjat i vår familj, hit och dit och kors och tvärs under året. Jakten på billiga resor pågår nästan jämt och trånga platser med köpefika är vanligt förekommande. Har i bästa fall fått sitta vid exit-dörren och kunna sträcka ut benen ibland.

Lyxlirare i kabinen har åtminstone aldrig varit nån roll för mig. Men, nu har det hänt.

Utan att egentligen förstå hur det hänt, inte i förväg bestämt det så fick vi business class-biljetter på nerresan denna gång. Upp-passad från start till mål, kulörta tidskrifter, vita dukar och (för ovanlighetens skull) god mat.

Inte helt naturlig i miljön satt vi som kungar längst fram med en egen personal som kom med det vi önskade. Så vad gör man? Beställer såklart in champagne och leker lyxlirare hela vägen ner....

På väg hem blev det vanlig trång-sits-flight igen.....

Mortuta

DAG 30

Sådärja. Målgång. Mission Completed. Äntligen Klart! 

Var är fanfarerna och vimplarna? Jag bara undrar....

Kan numera litegrann förnimma känslan av hur krönikörer/proffsbloggare har det. Ni vet de där som levererar texter dag ut och dag in....med den skillnaden att de förmodligen har omvärldens krav på sig att det ska vara substansiell och intressant textmassa. Jag har ju fortfarande friheten att variera nivån. Har gått...sådär alltså.

¤¤¤¤¤¤¤

Dagens fotoäventyr hade ett tydligt mål. Skildra vinterlandskapet i närmiljön 20 december 2013. Uppdraget är utfört med risk för både kroppen och kameran och hundskrället.....det är is...överallt.

Varsågod, känn julväderstämningen (ni märker den ironiska klangen va?)...

Finns det något sorgligare än en julbelysning i dagsljus utan snö? En känsla av uppgivenhet hänger där tillsammans med de små LED-lamporna...

Nu är det på sin plats med ett antal dagars bloggvila så att julfixeriet får ta sin rättmätiga plats i tillvaron. Måste ju hinna ladda upp med nya tankar, läsa lite böcker, höra på intressanta radioprogram, sova till fler teveserier, betrakta hund- och kattgänget förehavanden och så förstås prata tusenmiljoner goda samtal med nära och kära.

Önskar alla en GOD JUL 

Mortuta

Dag 29

Snart är vi där, då dagsljuset är som svagast och mörkret som längst. Plussa det med dimma, regn och allmän avsaknad av ett upplyftande snötäcke. Jojo, det är som att dygnet runt befinna sig i...en nersläckt ångbastu....utan värme förstås....bara mörkt och fuktigt alltså. På söndag går vi ner i gropen rejält och når botten.

Sen är det bara att börja spana efter ljuset igen, för det kommer. Var så säkra.

¤¤¤¤

Vi laddar för avfärd här i huset. Det är massor som ska rymmas, mer än vad som är möjligt vid första åsynen. Packar ner, packar upp, stuvar ihop och klämmer in. Herregud, vad mycket man kan tränga ihop i några resväskor om man bara är "både listig och stark". Gissar att väskorna kommer att skramla lite mer ödsligt då vi är på väg tillbaka, om de nu inte fylls av gåvor och shopping-påsar förstås. 

Hus och hem sköts om av släkt och goda vänner, vilket känns tryggt. Blommor vattnas, tidningarna får läsare men framförallt det bästa....

FruKatt får sällskap. 

¤¤¤¤

Julhelgen har över tid varit någon sorts kulmen på längtan. I barndomen var adventsveckorna oändligt långa i väntan på att systrarna skulle komma hem och huset skulle fyllas av stora och små. Eftersom jag var/är det yngsta syskonen i en välidgt åldersspridd skara så var längtan stor till att träffa idolerna, dvs syrrorna.

I åtta-tioårsåldern och ett stort antal år framåt var längtan riktad till att få gosa med syskonbarnen, bebisar och småungar i minut och parti. Sen tillbaka till längtan efter att få umgås med familjen igen.

Nu är längtan till att få vara tillsammans med de egna vuxna barnen om möjligt änu starkare än den som upplevdes i då vi var ifrån dem då de var små....

Starka känslor som alltså inte förändras över tid, vilken tur.

Både dom och vi räknar nu dagarna tills vi ses.

¤¤¤¤¤

I morgon nås målsnöret på 30-dagar-skrivar-racet.....hur har det varit?

Mortuta

Dag 28

Det kan väl ändå inte vara så svårt. Hhhh??

Scenariet är följande, Du får en idé...hm, jag ska tag mig en promenad eller det kanske är så att mjölken är slut och affären finns på gångavstånd....eller så står hunden där i farstun med benen i kors och kräver en sväng i terrängen.

Javisst, du är med på noterna och tar på dig kläderna. Eftersom du är ett riktigt modelejon vad gäller vinterutstyrslar så är det såklart kolsvart jacka, lite mörkare byxa och en käck svart mössa som topp. Och så iväg  efter gatan eller vägen på ditt ärende. 

Stopp där, glömt nåt? 

Näe...börsen och hundpåsen och givetvis mobilen är med...så, allt av vikt är med.

Men herregud människa, är du inte det minsta rädd om livet? 

Det är mörkt som i en väl tillsluten julklappssäck ute och inget, inte det minsta lilla ljus som reflekterar och hjälper oss att synas då man är ute. 

Häng på er reflexer för bövelen!

Ja, nu är det klippt i huvet på  mortutan tänker givetvis vän av ordning. Hon har kletat in sig i knäcksmeten och tappat all stillsam tillbakadragenhet (som vanligtvis är mortutas största signum). 

Kan vara så, kan vara....men egentligen inte alls.

Jag är bara så evigt less på att nästan köra på hundägare, motionärer, kvällsflanörer, tonårhäng-gäng och småkids...alla med den gemensamma nämnaren: inte det minsta lilla i reflextyg/häng/väst på sig. Skitfarligt.

Jajaja, det är ungefär 50 av alla som rör sig ute på kvällarna som syns jättebra...och dom räddar vi livet på. Men resten....hua.

¤¤¤¤¤

Så

Nu är det färdigt med gnäll

Ägnar resten av kvällen till mat o prat 

Mortuta

Dag 27 ( rackarns, snart är jag i mål...)


Åh, jag bara älskar veckorna före jul då hemlisarna står som spön i backen. Bakom varje stängd dörr och viskande konversation kan en spännande julgåva gömma sig. Har ni hemlisar ni också? Vi har många!
Julmånaden kan ju, om man nu läser löpsedlar och hör somliga intervjuer vara en riktigt stressigt pain-in-the-ass-tid...med stress och jakt på det optimala som man sällan eller aldrig når. Oavsett det gäller bästa/godaste/billigaste/nyttigaste julmaten, vackraste julpapperet, mest glittrande glittret eller the-ultimate-christmas-gift. På nåt vis verkar alla andra hitta detta före man själv gör det.

Jag tror att det fattas nåt i min hjärna. Ja, nu är det kanske ingen nyhet för en del av er som känner mig....he, he, men faktum är att julstress av den sort jag skrev om ovan drabbar ytterst sällan mig. Peppar, peppar, ta i trä....jag gillar att gå på stan i jultid, höra tokigt många versioner av Have yourself a merry....Nu är det juligen....O helga natt....och så toppa med nån slirig upplaga av Nu tändas..
Gillar att peta på julpyntshyllorna utan att handla och stå stilla och bara kolla på folk. Udda nöje? jotack, jag har hört det förr...

Gick på stan i eftermiddags, många rusade runt och såg slitna ut. Jag tyckte det var rätt mysigt att traska runt med mina kassar, hänga vid bokdiskarna och fantasivälja böcker åt både mig själv och resten av familjen. Gå och spana på tokigt vackra hantverk, välja ut ostar och syltburkar till våra irländska vänner och så till slut bestämma vad maken ska föräras med. Överhörde dock ett samtal mellan en man och kvinna ( ett förmodat par...) som var så innerligt trötta på att inte veta vad de ska köpa och diskuterade tämligen ilsket vad som skulle duga eller inte åt hans systrar och hennes mor, om sakerna de tänkt ut var tillräckligt fina (läs dyra). Stackare. Ville mest av allt säga åt dem att andas lugnt, klappa dem båda på axeln och muntra upp med att säga det inte gör något om man inte kommer med det dyraste och hippaste grejerna....

Konsumtionsfällan slår likt en gigantisk råttfälla igen över oss fortare än vi hinner få upp korken på julmustflaskan.

Åter till hemlisarna .

Vi är i full gång med förberedelserna. Köksön fylld av papper, tejp, snören och annan rekvisita. Fniss, är nästan sprickfärdig av iver att visa vad vi kommit på. Fast det går ju inte, fattar väl jag också. Lovar i alla fall att berätta efter jul vad det är som ikväll fått mig att skratta ohämmat, betrakta maken med viss misstänksamhet och tänka på alla kidsen med stor värme.

Mortuta