Dag 1

Under de senaste dagarna långpromenader har idén om att intensivskriva vuxit fram. Att 30 dar på rad skriva blogginlägg utan att för den skull förfalla (ja, jag kallar det faktiskt så...) till att skriva tusen tecken i stilen" hej, idag klev jag upp (hoppsan?), drack först kaffe och sen åt jag lite fil och så cykla jag till jobbet...". Har läst tillräckligt många sådana inlägg och det behövs ingen fler. Undvikas ska också s.k selfis. Alltså bilder på mig själv morgon, middag och kväll i brist på annat att fota. Nej, hellre ett rent textinlägg.
Ni som läser min blogg via FB får väl "åbäka" er in på bloggen på eget initiativ de dagar jag inte ids/glömmer lägga upp delning.

Antar att efter dessa trettio inlägg återgås det till en vanlig intervall, dvs det bekanta nu- och dåskrivandet.
--------------

Spanarna ( i P1 på fredagar men jag kör med podradio och matar just nu gamla program) är ett favoritprogram och dessa med humor och underfundighet förtäckta proffs-tyckare ( hi, hi....insåg att ett bindestreck var nödvändigt eftersom jag om och om läste det som ett helt annat ord...) ger nya vinklingarna på nutida fenomen. Sissela Kyle, Jonas Hallberg, Ingvar Storm, Jessica Gerdin m.fl är återkommande gäster. Somligt fastnar och med ett diskret fnissande går jag i skogen och håller med. Hunden kikar under lugg på mig och tänker förmodligen...och hon ska ha hand om mina hundben och matskål, suck. Somligt passerar förbi men sammantaget är det oerhört underhållande. Gillar också det faktum att det finns mer eller mindre uns av allvar/sanning/realism i de kringelikrokiga tankebanor som presenteras.
En av mina favoritspaningar just nu är Sissela Kyles span om Den nya ruinromantiken ( alltså, tidigare tiders intresse för genuint riktigt gamla ruinruckel byts ut mot fascination över ny-ruiner såsom nedlagda skolor, sjukhus och annat s.k välfärdsförfall...) Ja, ja det låter skittråkigt då jag skriver men lyssna får ni höra ( P1 25 oktober 2013)

Matsedel och veckohandling är dagens hushållsuppdrag. Kul att planera och tänka ut, bläddra i kokböcker och mattidningar. Nördigt? Jajamen, det är det definitivt. Fåsenu, lasagne? jotack. Lamm och fänkål? Blir bra. Nån soppa och det där himla brödet som jag kämpade ihop förra veckan? Definitivt.
Det är bara att köra igång.

---------

Så....

Dag 1 i mitt lilla projekt avklarat.
ses imorrn

Mortuta

Inser att det gått en vecka sen jag sist ägnat tid åt att skriva. Dagarna/kvällarna har fyllts med så mycket annat och då stunden för eftertanke och kanske lite filosoferande på sen kvällskvist eventuellt infunnit sig har jag i stort sett somnat på stört.

Mycket sång, mycket jobb och mycket vardagsfixande, en helt vanlig vecka i november alltså. 

¤¤¤¤¤

Ikväll är känslan bäst beskriven med den här bilden. Det känns som om skallen är tömd på all kraft men ändå fylld till bredden av ord och toner. Kort sagt kan man säga att det inte ryms så mycket mera därinne...En märklig men ändå rätt behaglig känsla.

Vadan detta, kan ju läsaren fundera...Det har varit en intensiv övningshelg med Snowflake Singers, barbershopparna ni vet. Två dagar med året stora julshow i sikte. Helt galet intensiv alltså, vi har nött och nött ackord och klanger, vokaler och diftonger, letat och lockat fram övertoner som fått klinga i rummet. Koreorgrafi i stora och små mått, yviga röriga rörelser har finslipats till perfektion. Svetten lackar medan skratten ekar i huset. Kul som attan.

Konstigt, men efter två hela dagars hårdkörning så kan den här bilden rätt bra beskriva känslorna. Nöjd och glad men ändå rätt tom i bollen.

Ha, hon är som vanligt alltså tänker säkert en del av er...det bjuder jag på.

Så, du som bor i Umeåtrakten och inte redan köpt biljetter till Julshow med Snowflakes och då även årets gästartist Daniel Lindström (Aula Nordica 7-8 december). Slå till, du kommer inte att ångra dig.

Rätt stor del av denna sångstil/körstil handlar om att kombinera välsjungen körsång med tight koreografi. Alltså kunna vara snabb i fötterna och sen sjunga rätt..jodu, inte helt enkelt. Stundtals, då det är frågan om nya moves som ska övas in känns det lite som skorna på bilden (en konstinstallation från Konstparken, Umedalen).  Fastgjutna skor på ett bräde. Ingen rörelseförmåga, stelt och klumpigt. 

Men efter ett evigt nötande av rörelser och steg, fått kroppen och hjärnan att förstå och minnas vilka ackord/klanger och ord och rörelser som hör ihop. Då sitter det. Vi är snart där....

På med the sparkling eyes och sen bara ge järnet.

¤¤¤¤¤¤¤

Det har stormat rätt rejält det senaste dygnet här i norr. En hel del träd ligger kors och tvärs över vägar, många är båda strömlösa och utan telefon. Besvärligt läge är väl en klar underdrift, gissar jag. I vanliga fall hade nog media slagit på en rätt så stor trumma med kaos-rubriker och liknande men....

Med den filippinska katastrofen med stort K riktigt färsk på näthinnan är detta som hänt norrlandslänen inte värt att kallas något liknande. Missförstå mig rätt, det är absolut jobbigt som tusan för de som drabbats, besvärligt att röja vägar framkomliga, laga trasig egendom och så men....man lever och har både mat och vatten och tak över huvudet.

   Avslutar med att sända tröstande tankar till en vän ikväll.

Mortuta   

Far i huset med sin polare ute i skogen....det ultimata söndagsgörat denna farsdag. Han är nöjd, brune brorsan är nöjd, då är vi andra nöjda också...sådetså!

¤¤¤¤¤¤

Efter ett otal kvällars häng vid datorn skrollande sida upp och sida ner är det äntligen bestämt. Hemsidor hit och bokningssighter dit har studerats.

Fattar ni hur många olika företag som försörjer sig på att förmedla lägenheter och stugor i alpmiljö? Det är ju inte första gången vi, dvs systra min och jag pysslar på med det men man hinner glömma för varje gång att det finns så ohyggligt mycket att välja på. Det har bara handlat om huruvida vi vill traska långt till skidbussen eller ha ski-in, bo trångt och mindre dyrt eller stort och lyxigt (inte så mycket att välja på alltså...) och givetvis om man vill åka mycket skidor eller mest after-ski:a....

Men, men...nu tror vi att vi hittat nåt trevligt ställe igen. På hög höjd med förhoppningsvis rejält med snö, såpass många liftområden så att ingen av oss blir uttråkad utan hittar sin svårighetsgrad och så en stor sol förstås (det sistnämnda var ju kanske det som var svårast att hitta nån garanti på men....med lite tur så...)

Nu har vi tryckt på boka-knappen och kan andas ut. Bara börja längta alltså!

Var tvungen att titta lite på bilder från tidigare skidresor och kan konstatera att det är häftigt....

¤¤¤¤¤

Dagen har förflutit i stillhetens tecken. Alla i hushållet har nöjt pysslat med sina favoritsysslor. FruKatt har i sakta mak vandrat mellan de stora fönstren, sovit en stund och betraktat oss andra. Hundkamraten har tuggat på ett ben som petats fram under soffan och sen trängt ner sig  i läsfåtöljen för att ta en tupplur. Maken har förberett sin framtid som ekonomiskt oberoende, dvs gjort veckans tips och trav och för egen del så har pianot, korsordet och en bok fått dela på min uppmärksamhet. Sköna Söndag!

¤¤¤¤¤¤

Dagens vandring gav en del tankar och ögonen/fotolinsen föll på en del detaljer.

        Somligt vackert och somligt mer underligt....som trädkronan som mest liknar " Bad hair day" än nåt annat.

   Pinnen med all information gjorde mig förvirrad. Få se nu...man kan gå både hitåt och ditåt, parkera sig nånstans eller sitta på huk i ett skydd, fiska en stund eller hänga på en bro istället. Snacka om val att ta ställning till...     

¤¤¤¤¤

Min hög av böcker börjar minska igen, behöver nya fräscha boktips....Nån som har??

Mortuta

Precis som små örhängen i guld hängde de där på granarnas grenar. Reflekterande i solen gav de illusionen av dyrbar julgransprydnad där mitt i skogen. Så fint!

Vanligtvis är det nåt helt annat som brukar kallas Skogens Guld, hjortron ni vet...men eftersom jag inte är nån fantom med hink och bärplockare så gillar jag detta lite bättre. Lite mer av "diamonds are a girls best friend, goldfingers"-stil.

Snön har kommit till oss, visserligen i yttepytteformat. Som florsocker ligger den pudrad över naturen. Tänk att så lite kan göra så mycket. Klarare luft, lättare att andas och framförallt så är man inte innesluten i en blötmörk säck då snön gö entré. 

  Lilla stubben blev faktiskt riktigt näpen med ett vitt täcke som sits.

Bjuder på några fler lyckokänslobilder från fredagens havs-vandring...

Mystiskt sken ute vid vattnet, lite konstigt men inte skrämmande alls.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En allvarsstund

En katastrof av ofantliga mått har inträffat de senaste dygnet. I skrivande stund 1200 döda och många saknade, oerhört många fler står utan hem och ännu är det inte slut. en storm av gigantiska mått drar fram över Filippinerna och Vietnam. mer än 80 m/sek har uppmätts. Fatta!!!

Vid teves rapporteringar ser man hur förhållandevis stabilt byggda hus flyger iväg åt alla håll och människor flyr åt alla håll.

Stormvindarna verkar dra in över Vietnam nu och förödelsen är nog inte över än.

Så, jag tycker inte att det är lika stort mediabevakande ( än så länge i alla fall...ska jag väl säga) som då den stora "annandags-tsunamin" drog in över Thailands turistkust...men det ör förmodligen jämförbart vad gäller antalet offer. Varför skillnad? Färre svenskar som är drabbade förstås...Det är givetvis klart att vårt lands media rapporterar många, många gånger mer om det är hundratals svenskar som dött, men jag tycker ändå att det blir en alltför stor skillnad.

Ska vi inte bekymra oss och försöka hjälpa till oavsett vilka som drabbats? Även om det är långt borta? Eller är det så att ju längre bort, desto mindre engagemang eftersom vi har fullt upp med det som händer på närmre håll? Utesluter det ena det andra?

Vad tycker du?

Blir det insamlingsbössor som hjälp....ja, då ska då jag stoppa pengar i burken.

Helt klart! 

¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Apropå välgörenhet.

Imorgon är det Fars Dag igen, en av dessa förmodligen av handeln konstruerade hyllningsdagarna som funnits under väldigt många årtionden. Att MorsDag skapades för att mödrarna på 40-50talet äntligen skulle få sig fika på säng och slippa laga mat kanske var befogat då men vad var motivet för FarsDagens införande? Ingen aning. Den verkar inte heller få lika stor genomslagskraft i handel och reklam, ser inte alls lika mycket tips om presenter och tårtor och blommor och presentkortsförslag. Nån skylt på kafeér om att det finns tårtor, en butikskedja med herrkläder hintar om snygga kostymer och slipsar men sen verkar det inte slås på några större trummor.

Bra med nedtoningen eller orättvist? Jag tycker det känns rätt bra med en softare inställning och förordar verkligen mer enkelhet i det eventuella uppvaktandet.

Så...jag uppmanar er som ska FarsDagsuppvakta nån i er närhet...gör nåt som är gratis och egenfixat. En storkram är gratis och glädjande. Gör som då du var liten, rita en teckning till farsan där du på nåt vis åskådliggör att han är bra...kan vara hur kul som helst att få särskilt om den som ritat inte är ett litet barn längre. Ge din gamla farsa ett egenhändigt presentkort där du lovar bjuda ut honom på fika eller nåt annat skoj....

Skit i slipsen, mer kärleksfullt ritade teckningar åt farsorna!

¤¤¤¤¤¤

 Avslutar med en skogsbild som skulle kunna vara en säljande reklambild för vilket reflexvästföretag som helst. Ovärderlig uppfinning, det där. Skulle förmodligen inte alls se den Galet Springande Hunden om han inte var utrustad med väst.

Mortuta

Åh så skön dag.

Regnigt och ruggigt. 

Mjukiskläder på och pyssel här hemma. Fixa med sånt som man tänkt sen länge men som inte blivit gjort. Städa en garderob, plocka i några lådorna, hitta lite undangömda noter och spela lite stycken som dammat i pianopallen. Fika, sjunga, fixa och umgås med två- och fyrbenta familjemedlemmar.

Perfekt!

Inte ens en uns av löpband, spring i skogen eller kettlebellspass.

Latmasken har fått härja fritt i min kropp.

Och inget dåligt samvete heller....herregud, det kommer en ny fräsch vecka fortare än man anar och då, då minsann står allt vanligt på kö igen. Då är det bara att hoppa på tåget och fortsätta med "hålla sig i form"-andet... 

I en undanstoppad bra att ha-låda återfann jag idag kattparaden. Kan kanske inte påstå att de varit saknade, snarare totalt bortglömda och då är det desto roligare att hitta dem igen. De fick en given plats i köksfönstret, förgyller i väntan på julgrejerna som ska göra entré om nån månad. Måste erkänna att jag ser fram emot att allt eftersom ställa fram julpyntet. Sååå mysigt.....

Det är onekligen rätt intressant att dyka in i skåp och lådor som man inte varit någon kontinuerlig besökare hos. Lite lätt dammiga papper som är tveksamma vad gäller innehåll och datum, en del ljuslyktor som i rätt kvällsken kan se helt okej ut men i dagsljus avslöjas som både fläckiga och rent av fula. Rensa, rensa!!! 

Väskor av allehanda slag har helt uppenbart samlats i mina gömmor. Stora, små, syntet, skinn, svarta, gula, bruna....somliga praktiska och somliga verkligen tokfel.

Herregud, vem har köpt dessa? 

Va? Menar ni att jag...?

Nämen, inte då....jag som bara gjort kloka och genomtänkta väsk-köp....not!

Klarade galant att dumpa iväg både utnötta kläder, färdigsönderlästa böcker och sjaskig noppiga sjalar men då det så kom till att få iväg en del av dessa väskor tog det tvärstopp. Totalstopp alltså!

Njae...inte den där fina bruna....inte den med det där snygga spännet...och absolut inte den lilla läckra svarta...inte använd än men snart så...

För att slippa höra Mitt ordentliga jag klaga sig hes över min dåliga karaktär övergick jag till att spela lite Chopin-valser istället. Mycket roligare.

  Han visste hur man fick ihop tonerna, den grabben....

Mortuta

Efter att, under Halloweendagen ha mött både stora och små som utklädda till tänderna bevekar spöken i höstmörkret är det nu dags för stillhet och eftertanke.

Den här dagen går vi till gravarna och tänder ljus för de som inte är med längre. 

Mor och farföräldrar, föräldrar och syskon och fler med dem...

Det känns rätt skönt att gå där på kyrkogården med gravljus och tändstickor i högsta hugg, förenas med alla andra som är där med att, i snålblåst och regn försöka tända ljusen som sen i sällskap med hudratals andra brinner sådär obeskrivligt vackert i natten. Le mot de man möter med vetskapen att man inte behöver fundera, vi är alla där av samma anledning. Där för att minnas.

De senaste åren har jag vid denna helg också börjat fundera över det där med gravplatser och minneslundar och var man själv vill bli placerad den dagen det är dags. Förr i tiden måste det varit rätt enkelt eftersom släkterna bodde som regel på samma plats generation efter generation och nån större förflyttning existerade inte. En gravsten som samlande plats som minne var helt naturligt. En tre, fyra generationer som begravts på samman kyrkogård var väl ingen ovanlighet.

Men nu då? Vår generation och kommande...reser och bosätter oss world wide...inte är det då en gravsten i en liten norrlandsort som ska belasta samvetet för nästa generation då inte...

Nej, man får väl fundera lite nån gång på vad som kan tänkas bli bra. Inte för min egen del, jag gissar på att det inte spelar nån större roll....så att säga, man är ju inte i talbart skick och kan argumentera så mycket. Men mest för de som är kvar, hur blir det bra för dom? 

En gång per år kommer dessa funderingar.

Imorgon är det undanstoppade funderingar igen.

Tur...för det kanske inte är så nyttigt att grunna på för ofta, eller?

¤¤¤¤¤

Njut av höstmörkret nu, tänd massor av ljus och känn lugnet.

Mortuta

Tänk att vi oftast betraktar vår tid för livsnjutning som något som görs då vi har "tid över"...alltså då vi inte har nåt annat "viktigare" för oss. Konstigt. Vad kan vara viktigare, egentligen....än att trivas och njuta av något? Ja, givetvis finns det saker som måste göras för att få ihop till livsruljansen, arbetet typ men sen då?
Det är en mängd annat som går före i kön då det ska till att njutas. " ska bara städa undan först", " måste nog fixa den där lilla grejen innan..." eller kanske " efter jag tvättat och bytt däck och ....då så ska jag..."
Bekant?

Tänkte väl det.

Eftersom vi helt uppenbart inte har all tid i världen på oss att leva kanske det är dags att tänka om? Om så bara för en dag i alla fall. Idag!

..och med den filosofiska tanken fräsch stegade jag ut i höstkylan och här får ni några bilder. Vackert, kyligt och vilsamt.

Sista bilden (se nedan) är lite optiskt förvillande. Svårt att se vad som är upp och ner faktiskt, men ändå rätt rolig.

¤¤¤¤¤¤

Nämen, då är väl dags att kliva ur morgonmyskänslan och in i fredagsfixfeelingen.
Ska försöka att leva mer som livsnjutare och lite mindre som måsteförstgöra-person idag, alltså blir det fikaryggsäck och kamera med trevligt sällskap som prioriteras.

Ha det gott alla

Söndag morgon då man har möjligheten att själv (nåja, nästan i alla fall) välja tid för första skogsturen. Inte nåt jobb som knackar på och stressar utan möjligheten att bara på eget initiativ trava iväg.

Så ofantligt vackert det var idag, vattenånga/dimma som dansade mellan träden och solen som glittrade i alla regndroppsfyllda granar. 

Tyst och stilla. Livskvalité...jajamen!

Luften fylld av utrymme för egna tankar och dessa tog tillfället i akt och hoppade hit och dit i skallen. Rensa ur och fundera på nytt, planera och ventilera.

Kanske inte så att det blev nåt på Nobelprisnivå men nära...typ.

Blev några bilder faktiskt...

Så...då är det bara att lägga kameran åt sidan en stund. Tvätten väntar....jippie..not

Murtuta